Det är ett märkligt liv och en besynnerlig tid när teologen Torgny Segerstedt blir chefredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Mellankrigstid men med ett annalkande mörkt moln som tornar upp sig från Tyskland.
Jan Troell gör i filmen Dom över död man en poetisk, finkänslig och skarp tolkning av hans liv både som redaktör och som privatperson. Fram träder en stark och övertygad motståndare mot nazismen. En Segerstedt som i sin kompromisslöshet hamnar i konflikt med de flesta, som enligt egen utsago har fler fiender än antalet artiklar han har skrivit – och det är tiotusentals.
Statsministern Per-Albin Hansson har en svår sak att hantera balansen mellan olika intressen där han håller med om kritiken i sak, men inser risken av att den uttalas eftersom ambitionen är att hålla Sverige utanför kriget. Nästan till varje pris.
Troell lyckas få fram förståelsen av politiska och personliga spänningar och hur ovissheten måste ha påverkat människors framtidsutsikter. Skickligt väver han samman spelfilmens fiktiva gestaltning med dokumentära bilder av Hitler som maktmänniska och hundälskare.
Troell får under Stockholm filmfestival Lifetime Achievement Award för samtliga av sina filmer. Denna film är inget undantag från hans konstärliga kvalitet som både regissör och fotograf.
Fotot i filmen är hänförande. I sina svartvita kontraster överbryggar bilderna till och med gapet mellan levande och döda. Hans tre kvinnor genom livet dör bort från honom: mamman, hustrun, älskarinnan. Men i döden finns de i hans närhet, lyckligare än i livet.
Segerstedt, välspelad av Jesper Christensen, är ingen lätt man att älska. Hustrun ignorerar han och uppträder öppet med älskarinnan som också är den förmögna sponsorn bakom tidningen. Som judinna har hon ett särskilt intresse av Segerstedts penna som är en giftig pil, den enda i Skandinavien, mot den skränande Djävulen i Tyskland.
Dom över död man är en väsentlig påminnelse även om vår tids hot mot demokratiska grundvärderingar. Antalet politiskt extrema partier har nästan fördubblats det senaste decenniet.
Vi ser det hända, liksom Segerstedt och många med honom såg det hända. Vad gör vi? Hur kan Segerstedts övertygelse och mod bli en inspiration för oss idag att avslöja förtrycket?
Susanne Wigorts Yngvesson
Lektor i etik, Teologiska högskolan Stockholm