Ofarligt om Freud


A dangerous method heter David Cronenbergs film om Freud, Jung och Sabina Spielrein. Den hade premiär under förra årets filmfestival i Venedig och vår kvinna i den ekumeniska juryn, Susanne Wigorts Yngvesson, skrev då entusiastiskt från presskonferensen, Hängiven Cronenberg undersöker psyket.

Triangeldrama?

Vid den svenska biopremiären var mottagandet rätt svalt. Orättvist? Dags att se efter när den nu ganska nyligt kommit på DVD. Filmen marknadsförs som ett triangeldrama mellan Freud, Jung och deras kanske smartaste och mest kända patient, Sabina Spielrein. Särskilt mycket triangel blir det dock inte.

Jung gör det man absolut inte får göra som behandlare, men som säkerligen händer också idag, han inleder en relation med Sabina. Det är hett, men han riskerar inte sin ställning, och bryter tvärt, vilket han sedan kommer att ångra bittert resten av livet.

Freud ser man inte jättemycket av. Han är jättesnygg, i Viggo Mortensons skepnad, men mest sur. Far och son relationen blir en maktrelation, som också bryts. Ganska abrupt skulle jag vilja säga. Ganska distanserat skildrat också. Vägen dit är kort.

Triangelinslaget, som i Jungs ögon blir Sabinas svek, är när hon efter brytningen med Jung går i behandling hos Freud. Jaha. Någon komplikation eller utveckling av det spåret får vi inte alls.  Sabina blir frisk, olyckligt gift och själv framstående psykoanalytiker i Ryssland. 

Stor potential

Misstänkte att de svenska kritikerna var onödigt snåla. Men det här är en film där man har känslan av att det kunde ha blivit så mycket bättre. Själva dramat är ju fantastiskt.

Psykoanalysen framväxt, som förändrat västerlandets sätt att uppfatta vad en människa är, har det också sin grund i alldeles vanliga tragiska människoliv? Att få en glimt av det räcker jättelångt. Men jag ville ha mer.

Avund och förlåtelse

Två saker fick jag i alla fall med mig. En fråga: Hur hade världen sett ut om Sabina Spielrein inte blivit arkebuserad av nazister utan levt kvar och lett psykoanalysen åt andra håll? Hade vi fått mindre av stolligheter som penisavunden då?

Mikael Larsson. Fotograf: Kervin Tran.

Det andra är kontentan av Jungs personliga felval. ”Some things cannot be forgiven”. Att det finns beslut som inte går att rätta till. Där ingen make-over är möjlig. Det känns väl inte så 2012, men fungerade i alla fall i mitt Domsöndagsfirande för en dryg vecka sedan.

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *