Archive for januari, 2013

Stefan Jarl utmanar till godhet

Jan 29

Stefan Jarl är realist. En observatör av skeenden och värderingar. Han har en speciell blick för det värdefulla och hoten mot de grundläggande beståndsdelarna. Att han kallar sin senaste dokumentär för Godheten är befriande provokativt. För vem talar egentligen om godhet, solidaritet och omtanke i en tid som i så hög grad definieras av konkurrens, makt och styrka?

Stefan Jarl. Foto: Mikael Ringlander

Godhet har ett naivt skimmer kring sig, ett slags hemlöshet i underhållningens tidevarv. Men kanske just för att vi i allmänhet inte räknar med godhet så blir den överraskande stark.

Godhetens blick är hos Stefan Jarl både avslöjande och profetisk. Skickligt framställer han ett politiskt budskap utan att bli partipolitisk. Han balanserar det angelägna utan att förlora sig i klichéer. Därför är Godheten en film som drabbar.

Sorg och humor

Det finns en sorg i Stefan Jarls värld. Han sörjer förlusten av det gemensamma. Hade det inte varit för Thommy Berggrens lysande insatser som sig själv, hade nog filmen blivit olidligt mörk och möjligen även klichéartad. Berggren lyckas dock med konststycket att avslöja att kejsaren är naken.

Humorn och en låtsad (?) naivitet är hans vapen. Han driver, liksom körerna i de grekiska dramerna, handlingen framåt. Eller handlingen förresten, det är mer en undersökning som Jarl ägnar sig åt. Han gör en operation av samhällskroppen, men finner tyvärr ingen lösning på symptomen. Ett virus har spridits, men hur långt och hur kan det botas?

Jarl inleder filmen med ett citat från Faust som blir ett ledmotiv: ”Jag söker den innersta märgen i stammen. Vad är det som håller världen samman?”. Sedan ger han ordet till Olof Palme ur ett tal från 1975 om demokratin och människovärdet innan Thommy Berggren drar igång med en fantastisk humor och intensitet.

Motiveringen

När Svenska kyrkans filmjury gav priset till Stefan Jarl så motiverade vi det: ”Med övertygande allvar och humor skildrar Stefan Jarl i Godheten vårt penningstyrda samhälle där människan och livets värde marginaliseras. Godheten får oss att se det vi förlorar.”

Det var viktigt för oss att motivera det i presens, som en pågående process. Människan har förmåga till godhet. Hos Jarl beskrivs godheten genom närheten till naturen och hur även fjärilen omsluts av ”vår naturs barmhärtighet”. En sådan godhet kan överraska oss mitt i vardagen genom omsorg och tillit i vårt möte med andra.

Susanne Wigorts Yngvesson. Foto: Ulf Yngvesson

Men som samhällssystem tycks slaget om godheten vara i det närmaste förlorat. Hur ser ett samhälle ut som ger utrymme för godhet, för det som liberala filosofer har definierat som det gemensamma goda? Detta är den avgörande frågan som det finns all anledning att fortsätta samtala om överallt där tillfälle ges.

Susanne Wigorts Yngvesson
lektor i etik vid Teologiska högskolan Stockholm
ledamot i Svenska kyrkans filmjury vid Göteborgs filmfestival 2013

Filed Under: krönika

Angelospriset till Stefan Jarls Godheten

Jan 27

Marit Kapla, konstnärlig ledare Göteborgs filmfestival, Stefan Jarl, Angelospristagare, Ingvar Humlen, kanslichef Göteborgs stift. Foto: Mikael Ringlander

För några timmar sen på Stora teatern i Göteborg fick Stefan Jarl ta emot Angelosikonen för sin dokumentärfilm Godheten Såhär motiverar Svenska kyrkans jury sitt val:

”Med övertygande allvar och humor skildrar Stefan Jarl i Godheten vårt penningstyrda samhälle där människan och livets värden marginaliseras. Godheten får oss att se det vi förlorar.”

Charlotte Wells, handläggare för kulturfrågor, har följt juryns arbete i veckan och är mycket glad över valet: 

”Det är en tankeväckande, vacker, rolig, engagerande film som inte egentligen pekar finger mot ”skyldiga”, utan mer konstaterar så här är det och det är våra gemensamma beslut lika väl som enskilda beslut som avgör vad och hur vi lever tillsammans.
 

Stefan Jarl med Angelospriset 2013. Foto: Mikael Ringlander

‘Den girige’ i ett kapitalistiskt system finns i oss alla – den tidsspegeln måste man våga titta i. Det är ingen agiterande film, den är politisk men inte partipolitisk. Trösterika titthål i form av naturlyriska bilder finns där och pekar mot den där ”riktiga verkligheten”, bortom politiska och ekonomiska system.”

Som tur var behöver vi inte vänta särskilt länge på att få se den. Godheten har svensk biopremiär den 15/2 på Folkets bio.
 
Mikael Larsson
Filed Under: Nyhet

Vardagslivets hjältar och superhjältarna

Jan 26

”Det vackraste ordet är omtanke” sa Roy Andersson inför premiärvisningen av ett fyra minuter långt avsnitt ur hans kommande film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Det är ”Filmen som ska vinna Guldpalmen” som han själv beskrev den igår vid Göteborgs filmfestivals invigning.

Jag blir rätt tagen av de där fyra minuterna av omtanke. En komprimerad komposition som med Roy Anderssons unika absurda blick på tillvaron får mig att se skönheten i en så kallad vardaglighet.

Susanne Wigorts Yngvesson utanför Draken. Foto: Charlotte Wells

Han går igång kring temat omtanke i sitt tal och berättade exempelvis historien om de svenska tandläkarna som, under en vecka av sin semester, renoverade dåliga tänder på barn från Tjernobyl. ”Det är omtanke. Det är den verkliga skönheten.”

Jag uppfattade det där talet som en programförklaring av hela hans motiv till att arbeta som regissör. Senare ser jag honom mingla och prata med folk på festen på Pusterviksteatern; leende, omtänksam och engagerad. Och ännu senare hälsar vi på varandra i hotellbaren. Han är fortfarande lika engagerad.

Thor Heyerdahls äventyr

Invigningsfilmen var Kon-Tiki av Espen Sandberg och Joachim Rönning. Det är berättelsen om forskaren och äventyraren Thor Heyerdahl som 1947 korsar Stilla havet på 101 dagar. Det är en fantastisk historia om sex skäggiga män som ger sig ut i det okända på en flotte, men filmen gör dessvärre inte historien rättvisa.

Det är en bra äventyrsfilm, men musiken och effekterna dämpar den utsatthet som det måste ha inneburit att vara utlämnad till naturens krafter. Gustaf Skarsgård, som spelar svensken Bengt Danielsson, sa i presentationen före visningen att inspelningen hade varit som en semesterresa.

Han alluderade på den verklige Danielssons egen kommentar i pressen efter landstigningen. Danielssons privata packning var 72 böcker och han grämde sig över att bara ha hunnit läsa 71.

En bärande tanke i filmen är Heyerdahls tro och övertygelse som driver hela projektet. Han själv kunde inte ens simma. I efterhand är det lätt att hylla hans tro som gränsar till övermod, men att hans hjältestatus bygger på att han gjorde det och lyckades.

Om han hade gett sig iväg och drunknat tillsammans med fem andra så hade han förklarats som en galning av sin samtid och glömts bort av eftervärlden. Nu blir han en norsk hjälte, en nationell ikon för framsteg och mod.

Skarpa kontraster

Det var säkert inte en plan från festivalens sida att dessa båda öppningsfilmer skulle kontrastera varandra så tydligt. Roy Andersson som skildrar vardagslivets hjältar och Sandberg/Rönning som framhåller den enskilde hjälten som riskerar allt som kan kallas vardag: familj, karriär och ekonomi.

De flesta lever sitt liv bortom strålkastarljusen men kan ändå bli hjältar. Vi är huvudpersoner i vårt eget liv, men i historien är de flestas liv som ett rö för vinden.

Susanne Wigorts Yngvesson
lektor i etik vid Teologiska högskolan Stockholm
ledamot i Svenska kyrkans filmjury vid Göteborgs filmfestival 2013

Filed Under: krönika

Årets filmjury

Jan 25

Göteborgs filmfestival har börjat. Norska actiondramat Kon-Tiki öppnar. En filmatisering av Thor Heyerdahls upptäcksresor i Stilla havet under 1940-talet.

Vi som inte är där det händer får nöja oss med en bild på Svenska kyrkans filmjury, som nu har arbetat sig fram till en vinnare. Vilken film som kammar hem den nya Angelos-ikonen meddelas när filmen visas för första gången på festivalen.

Mikael Larsson

 

Juryn för Svenska kyrkans filmpris 2013. Från vänster: Susanne Wigorts Yngvesson, Monika Thunbäck-Hanson, Mikael Ringlander. Foto: Charlotte Wells.

 

Filed Under: Nyhet

Call girl och autenticiteten

Jan 24

Det blev fyra baggar för Call girl i måndags, men inte någon av de tyngre. Filmen har debatterats flitigt under hösten, också här genom kritiska inlägg av Beatrice Lönnqvist och Susanne Wigorts Yngvesson.

Tomas Axelson fortsätter samtalet genom ett inlägg på nystartade bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer, Call girl och jakten på autenticitet. Hur ska vi förstå detta intensiva sökande efter äkthet? Helt klart en angelägen fråga just nu.

Mikael Larsson

Filed Under: Nyhet

Fotografiernas frusna ögonblick

Jan 24

Filosofen och litteraturkritikern Roland Barthes har skrivit en underbar essä om fotografi. Den heter just så: On Photography. Där diskuterar han fram och tillbaka vad som sker när ett ögonblick förvandlas till en bild. Till skillnad från en målad bild så samlar fotografiet ett specifikt fruset ögonblick, medan målningen är mer ”organisk”. Barthes tyckte själv att fotografiet ofta blev en slags förställning, åtminstone när man fotograferade människor som var medvetna om det.

Våldtagen av kameran

Jean-Paul Sartre hade en liknande inställning, men han till och med föraktade fotografiet. En hållning som sägs ha haft att göra med att han inte ansåg sig vara fotogenisk. Sarte kände sig våldtagen av kameran och Barth var mer positivt fascinerad över vilket inflytande den lilla apparaten hade på hans uppförande och attityd.

Jag tänker på dessa båda herrar i samband med Svenska kyrkans filmjury vid Göteborgs filmfestival. Det är mycket dokumentärer och framför kameran hanterar vissa situationen fenomenalt medan andra påminner om att vi som tittar är voyeurer. Somliga tycks ha en äkthet medan andra förställer sig och vägrar släppa in oss – eller kanske snarare vill lura kameran att de är någon annan än de egentligen är.

Men vad är äkthet och ärlighet när vi står framför kameran? Vardagssituationer när vi själva alltid måste smälla av ett ”cheese” och se hurtiga ut, den känslan vill vi inte se i en dokumentär. Vi vill se det sanna och äkta livet. Titta in i liv som vi annars är utestängda från, men som ändå ska väcka ett igenkännande i oss. När människorna i bilden ger oss det uppfattar vi dem som äkta.

Dokumentär = kannibalism?

Susanne Wigorts Yngvesson. Foto: Ulf Yngvesson

Dokumentärer är på det sättet en slags kannibalism av människoliv. En gammal föreställning hos ursprungsbefolkningar, när de vita kom med sina kameralådor, var att kameran tog en bit av deras själ.

Jag tror att de var något på spåret där. Film är allvar och behovet av alla dessa frusna ögonblick av äkthet tycks vara omättligt i en tid när var och en kan bli fotograf och filmare – åtminstone rent tekniskt.

Susanne Wigorts Yngvesson
lektor i etik vid Teologiska högskolan Stockholm

Filed Under: krönika

Vad är verklighet?

Jan 23

Det är en explosion av dokumentärer just nu. Och ett flertal spelfilmer och fiktiva tv-serier ligger intill förväxling nära det dokumentära. Höstens snackis blev Call Girl som via fiktionen gör dokumentära anspråk, även om både regissören och manusförfattaren med emfas hävdade att de absolut inte gjorde några anspråk på att tolka ”verkligheten”.

En av årets mer prisbelönta filmer i Sverige (Guldbagge senast) och utomlands är Searching for Suger man som är en dokumentär men som är så osannolik att det hade kunnat vara en spelfilm. Det dokumentära är synnerligen påtagligt även vid Göteborgs filmfestival i år. Till exempel ingår 10 dokumentärer av de 13 filmer som Svenska kyrkans filmjury ska bedöma.

Kanske det är dags att börja upplösa genrer mellan fiktion och dokumentär. Samma trend ser vi inom bokbranschen. Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz och Johannes Anyoros En vind kom från paradiset, kategoriserades som skönlitteratur men kan också läsas som biografier och delvis som faktaböcker. Underlaget var ju inte påhittat även om en del av inlevelsen var fiktion.

Men tolkningar och urvalsperspektiv görs även i dokumentärer. En av de senaste årens bästa dokumentärer som jag har sett är Drottningen och jag av Nahid Persson Sarvestani. Hon låter sitt jag vara väldigt närvarande, som ett berättargrepp, för att ledsaga oss genom berättelsen om sin egen, hennes brors och drottningens öde i Iran kring revolutionen 1979 och vad som hände efteråt.

Susanne Wigorts Yngvesson. Foto: Ulf Yngvesson

Visst är det en dokumentär, men även med en dramaturgi som regisserar ”verkligheten”. Vad är en berättelse egentligen? Och varför behöver vi skilja mellan dokumentär och fiktion?

Susanne Wigorts Yngvesson

etiker vid teologiska högskolan i Stockholm

ledamot av juryn för Svenska kyrkans filmpris 2013

Filed Under: krönika

Fransk barnfattigdom

Jan 21

En av förra helgens intressantaste premiärer är definitivt franska Syster, eller L’enfant d’en haut (Sister) som den heter i original, i regi av Ursula Meier. Såg den i Berlin förra året och uppfattade den som en Sebbe på franska.  

En driftig grabb i schweizisk alperna skaffar mat på bordet genom att sno och kränga skidutrusning från alltför rika turister. Man kan säga att filmen ger barnfattigdomen ett ansikte. Den visar att fattigdom inte bara handlar om pengar till mat och skolutflykter utan något mer existentiellt och svårgripbart, som inte alls ryms i det som nu reducerat till politisk floskel, något som äter sig in i självkänslan, värdigheten.

Så här kommer ett personligt filmtips till Janne Josefsson: Missa inte Ursula Meiers Syster. Och när du ändå håller på, läs också Susanna Alakoski debattinlägg i DN, ”Jag vet vad fattigdom kostar för den som ska bli människa”.

Och så har kvällens två lågoddsare delats upp på guldbaggegalan. Oscarsnominerade Searching for sugarman blev bästa dokumentärfilm och Hanekes Amour bäst utländska film.

Mikael Larsson

Filed Under: Nyhet

Tala film – Tala liv i Göteborg

Jan 19

För den som vill ha ett lite mer fördjupat samtal kring några av filmerna under festivalen arrangerar Sensus och Svenska kyrkan i vanlig ordning Tala film – tala liv. I år deltar 68 personer i sju olika grupper.

Tre filmer står på menyn, varav två också behandlas i de seminarier som Svenska kyrkan och Sensus är medarrangörer till under festivalen.

Arendt, Saudiarabien och Tel Aviv

Dels ser man Margarethe von Trottas film Hanna Arendt (28/1 17:30), om den tysk-judiska filosofen som myntade begreppet ”den banala ondskan”.

Därefter blir det Saudiararbiskt med Den gröna cykeln (eller Wadjda) av Haifaa Al Mansour, om den tioåriga flickan som drömmer om att lära sig cykla (30/1 17.30).  

Slutligen, den 1/2 17:30, ser man också Rama Burschteins Fill the Void, om livet bland ortodoxa judar i Tel Aviv. Där står också en flicka i centrum, tonåringen Shira, och här gäller det problematiken med arrangerade äktenskap.

Spännande internationella utblickar med andra ord. Upplagt för samtal om kön, makt och religion. Bland annat. Huvudtanken med metodiken Tala film – tala liv, är att man talar om det som filmen väcker på ett personligt plan. Här handlar det inte främst om att hissa eller dissa.

Anmälan

I princip fullt i grupperna. Vill man delta i samtalen kan man prova att prata med Marie-Louise Ström på Sensus, tel. 031-708 39 28.  

Mikael Larsson

Filed Under: Nyhet

Kyrkans filmpris blir Angelospriset

Jan 19

Svenska kyrkans filmpris får i år en lätt uppdatering. Utöver prissumman på 50 000 kr får pristagaren också ikonen Angelos, som tagits fram av göteborgskonstnären Erland Forsberg. 

Angelospriset, Erland Forsberg.

Erland Forsberg är född i och prästvigd i Borgå Stift, Finland och har gått i lära hos den finske ikonmålaren Robert de Caluwé. Sedan drygt 30 år är han verksam som kyrkokonstnär.  

Under höstens bokmässa i Göteborg visades ett bildspel av Mikael Ringlander om Forsbergs liv och gärning på Se människan scenen.  

Varför en  ikon?             

Angelosikonen är liten och cirkelrund. Erland Forsberg berättar att han ville skapa motsatsen till en ”filmkalkon”, det skulle vara något som lyfter. – Då passar i detta sammanhang en ängel, Angelos. En ikon är ju inte heller en bild vilken som helst; utan ett fönster mot himlen.  

Det finns också en blinkning till mot filmens huvudstad, Los Angeles, Änglarnas stad. Angelos cirkelrunda form kommer från ett kameraöga. Det var en utmaning att måla i så litet format, tycker konstnären.

I filmvärlden är det som bekant vanligt med en skulptur eller ett föremål som symbol för olika filmpriser. Cannes har sin guldpalm, i Berlin är det björnar och i Venedig lejon. På närmare håll har danska kyrkan en träskulptur av en ängel för sitt pris ”Gabriel”. Svenska kyrkans anslutar nu till den traditionen.   

Nytt för i år är också att priset delas ut i samband med filmens visning på festivalen. Prisutdelningsceremonin vid festivalens avslutningshelg är från och med i år reserverad från festivalens egna priser, Dragon Awards.

Mikael Larsson

Filed Under: Nyhet