Fotografiernas frusna ögonblick

Filosofen och litteraturkritikern Roland Barthes har skrivit en underbar essä om fotografi. Den heter just så: On Photography. Där diskuterar han fram och tillbaka vad som sker när ett ögonblick förvandlas till en bild. Till skillnad från en målad bild så samlar fotografiet ett specifikt fruset ögonblick, medan målningen är mer ”organisk”. Barthes tyckte själv att fotografiet ofta blev en slags förställning, åtminstone när man fotograferade människor som var medvetna om det.

Våldtagen av kameran

Jean-Paul Sartre hade en liknande inställning, men han till och med föraktade fotografiet. En hållning som sägs ha haft att göra med att han inte ansåg sig vara fotogenisk. Sarte kände sig våldtagen av kameran och Barth var mer positivt fascinerad över vilket inflytande den lilla apparaten hade på hans uppförande och attityd.

Jag tänker på dessa båda herrar i samband med Svenska kyrkans filmjury vid Göteborgs filmfestival. Det är mycket dokumentärer och framför kameran hanterar vissa situationen fenomenalt medan andra påminner om att vi som tittar är voyeurer. Somliga tycks ha en äkthet medan andra förställer sig och vägrar släppa in oss – eller kanske snarare vill lura kameran att de är någon annan än de egentligen är.

Men vad är äkthet och ärlighet när vi står framför kameran? Vardagssituationer när vi själva alltid måste smälla av ett ”cheese” och se hurtiga ut, den känslan vill vi inte se i en dokumentär. Vi vill se det sanna och äkta livet. Titta in i liv som vi annars är utestängda från, men som ändå ska väcka ett igenkännande i oss. När människorna i bilden ger oss det uppfattar vi dem som äkta.

Dokumentär = kannibalism?

Dokumentärer är på det sättet en slags kannibalism av människoliv. En gammal föreställning hos ursprungsbefolkningar, när de vita kom med sina kameralådor, var att kameran tog en bit av deras själ.

Jag tror att de var något på spåret där. Film är allvar och behovet av alla dessa frusna ögonblick av äkthet tycks vara omättligt i en tid när var och en kan bli fotograf och filmare – åtminstone rent tekniskt.

Susanne Wigorts Yngvesson
lektor i etik vid Teologiska högskolan Stockholm