Redan innan seminariet om mod var intresset stort från de andra seminariedeltagarna på hur Henrik Pettersson liv varit. Seminariet hade sin utgångspunkt i filmen Wadjda. I regi av Haifa AlMansour.
Wadjda vill ha en cykel och lära sig cykla, så hon bestämmer sig för att tjäna ihop pengar genom att vinna en korantävling i den stränga flickskola där hon går.
Filmen Den gröna cykeln utspelas i Saudiarabien. Det kunde dock ha varit i vilket sammanhang som helst där det finns strikta regler för hur man ska bete sig och vilka ramar som gäller.
Hur får man kraft att följa sin egen väg när omgivningen sätter press och har helt andra förväntningar på hur man ska bete sig?
Om detta samtalade Kattis Ahlström, generalsekreterare för BRIS, Barnens rätt i samhället, Henrik Pettersson, författare till ”Jehovasjäveln” samt Henrik Wallgren, äventyrare och poet. Moderator var Marika Palmdahl, präst Göteborgs kyrkliga stadsmission.
Uppväxt i Jehovas vittnen
Henrik Pettersson som växte upp i Jehovas vittnen var den i panelen som själv tydligaste hade fått känna på hur livet med strikta regler ter sig. Men han sade att som barn kommer man ju inte till så mycket annat. Det var på många sätt tryggt att växa upp på det sättet, när allt var svart eller vitt, rätt eller fel.
Han var 22 år när han lämnade rörelsen. En stor skillnad som han såg mellan sig o Wadjda var att när han själv växte upp gjorde han det i ett omgivande samhälle som inte var som hans familj. I Saudiarabien är inte ett annat liv möjligt för Wadjda.
Men han såg likheter också, genom media och internet kommer den omgivande världen att göra sig påmind. I hans fall sådde det frön om att det fanns en möjlighet till ett annat liv. Men det blev till priset av att förlora en gemenskap.
Föränderlig religion
Kattis poängterade att religion är något som förändras, hennes egen konfirmation var en stel o sträng upplevelse, men hon ser nu hur hennes dotter var med om något helt annat. En mycket mer livsbejakande tid.
Hon framhöll också att även vi i Sverige kan ha en kultur som hämmar, en konsumism som likriktar och som det är svårt att bryta sig ur när man är ung. Efter en resa i Kongo blev hon också varse att när hon talade om hur vi i Sverige har ålderdomshem där gamla bor för sig, så uppfattades det i Kongo som ”misshandel” . Att inte få vara med sin familj var ett brott mot mänskliga rättigheter ansåg man Kongo.
Sverige och Saudiarabien
Det första panelen tog fasta på var hur annorlunda det offentliga livet verkar vara i Saudiarabien mot det hemma. I hemmet bär kvinnan inte någon heltäckande slöja.
Henrik Wallgren förundrades över hur vackra kvinnorna var och att de inte fick visa sig rätta jag ute. Utomhus får kvinnor inte visa sig med män även om de är täckta. Det var också något regissören till filmen fått känna på. Hon kunde inte gå ut och ge regi till skådespelarna, utan fick sitt i en skåpbil och göra det via kommunikationsradio.
Panelen var ense om att ingen kultur är felfri och att det är svårt att se de saker som man själv tar för självklart, och att det inte alltid är en bra idé att kritisera andra. Det är ofta kontraproduktivt, men att populärkultur ofta öppnar för nya sätt att se på hur man själv lever.
Mikael Ringlander
präst och projektledare för Se människan,
ordförande för Svenska kyrkans filmjury