En mycket oväntad vänskap mellan en liten ensam pojke och en fågel fångar publiken på ett alldeles fantastisk sätt. Relationen mellan pojken och pojkens pappa är mycket komplicerad och mörk.
När man får följa deras relation upplevde jag stämningen väldigt tung och eländig. Så fort fågeln kom in i bilden blev pojken någon annan. Han hade en vän.
Filmen fångade mig direkt när jag läste namnet, Kauwboy. Den var inte alls vad jag väntade mig utan hade många dimensioner jag inte hade kunnat fantisera fram. Jag kände med pojken som mådde väldigt dåligt efter att hans mamma försvunnit ur bilden.
Mina föräldrar skildes när jag vara fyra år och jag bodde mestadels hos min mamma. Så som pojken i filmen pratade med sin mamma i telefon var mycket likt hur jag pratade med min pappa.
Filmen skildrar hur ett barn väljer att leva med vissa sanningar och skjuta ifrån sig andra på ett mycket fint sätt.
Caroline Nilsson
Svenska kyrkans Unga