En mycket angelägen premiär är det ikväll när oscarsnominerade Krigets barn (originaltitel Rebelle, eng titel War Witch) går upp på svenska biografer. Jag var med och gav den ett hedersomnämnande i den ekumeniska juryn i Berlin förra året. Unga debutanten Rachel Mwanza fick också pris för bästa huvudroll av Berlinalens stora jury.
Filmen utspelar sig i Congo Kinshasa och vi får följa en ung flicka som tränas upp till barnsoldat. Hon får den tvivelaktiga och mycket riskabla äran att fungera som ett slags orakel (war witch) hos krigsherren. Det som skiljer Rebelle från så många andra filmer om barnsoldater är att vi bokstavligen får se krigets vansinne från barnets ögon.
Vapnet som snuttefilt
Här skildras det också hur religionen används i socialiseringen till soldat. Vapnet blir ett övergångsobjekt, en snuttefilt som laddas med gud och (döda) föräldrar. Före striden får barnen dricka ”trolldryck” och i filmen interfolias drömsekvenser med visioner av döda skugggestalter.
Vad är dröm och vad är verkligt? Noll effektsökeri utan tvärtom mycket adekvat att visa hur diffus den gränsen är i den extrema situation som ett inbördeskrig utgör. Mitt i allt också en gnutta helt osentimentalt hopp.
Viktig film, om barns utsatthet och livskraft. Glad att den hittat också till vårt hörn av världen.
Mikael Larsson