Baz Luhrmanns filmatisering av klassikern ”Den store Gatsby” är vad man kan förvänta sig av Luhrmann. Det är ett överdåd av glamour, glitter och det ljuva livet. Ackompanjerat till cool och otidsenlig och därför överraskande musik.
Men vad handlar berättelsen egentligen om?
Den handlar om en man, Gatsby som åtrår en kvinna och som gör allt för att få henne. Här menas allt med att han ser till att bli framgångsrik (naturligtvis oärligt och kriminellt), superrik och berömd. Gatsby ordnar det mest magnifika fester för att kvinnan i hans liv, som olyckligtvis gift sig, ska lockas till honom. Hon lockas men väljer att inte stanna.
Drottningen av Saba – sin tids Gatsby?
Det är något Drottningen av Saba- likt över filmatiseringen. Överdådet är lika storslaget men vid närmare eftertanke slutar likheten där.
I Första kungaboken beskrivs mötet mellan drottningen av Saba och Salomo som ett möte kantat av rikedom och glamour men bortom det ser jag ett möte som är jämställt. De talar med varandra, hyser ömsesidig respekt för varandra och ger varandra gåvor. De skiljs också åt som vänner, något annat berättar inte texten.
Den ömsesidigheten saknas i Luhrmanns filmatisering. Den handlar bara om Gatsby, spelad av Leonardo Dicaprio, och hans strävan efter att få den han åtrår. Men kvinnan, spelad av Carey Mulligan lär vi aldrig känna. Vad hon tycker om och varför hon gör de val hon gör, det får vi aldrig veta. Och därför blir berättelsen platt och faktiskt lite tråkig.
Optimism och drömmar
Filmens styrka är skildringen av Gatsby som en sann optimist och som en man som tillåter sig att tro på sina drömmar. Det är i sig hoppfullt även om filmen slutar som en sann tragedi bör göra. Med svek och ond bråd död.
Beatrice Lönnqvist
präst i Botkyrka församling