Bygdegårdsbiografer goes digital
Svenska filminstitutet har sedan en tid ett stöd för att digitalisera biografer. Syftet med detta stöd är att bevara biografstrukturen på mindre orter och att den tekniska standarden på biografer är liknande över hela landet. Flera av de som beviljats stöd är bygdegårdar.
Det är glädjande. Lite överdrivet kan man säga att i många mindre samhällen är kyrka och bygdegård de levande platser som finns kvar sedan post, bank, affär och mack hängt upp stängt-skylten permanent. Av de bygdegårdar, bystugor inom Bygdegårdarnas Riksförbund runt om i landet har 41 stycken biograf och ca 150 andra filmklubbar och likande.
Om du som så många andra reser runt i landet under sommaren, varför inte se om det finns en bygdegård nära dig som visar film? Varför kan man undra? Film finns ju överallt, i närmsta telefon nu för tiden. Förvisso. Men det är det där med inramningen och gemenskapen i upplevelsen som tillför en extra dimension till filmupplevelsen.
På en stol intill
Jag har ett starkt filmminne från en sommarkväll i en bygdegård i slutet av 1980-talet. Vi var ett sällskap som hyrde en ombyggd kvarn på Gotland några varma sommardagar. På ett anslag i byn såg vi att man på bygdegårdsbion skulle visa Lasse Hallströms prisbelönta film Mitt liv som hund. Ingen av oss hade märkligt nog sett den innan, trots att den då hade flera år på nacken och varit mycket omskriven. Vi traskade dit, betalade biljetten, tog plats på de uppställda stolarna och njöt av den förtjusande coming of age-berättelsen. I stolsraden intill satt en kille som verkade märkvärdigt bekant. Det tog oss en god stund att inse att det var filmens huvudrollsinnehavare, Anton Glanzelius, några år äldre än när filmen spelades in. Att filmens ”Ingemar Johansson” satt där gjorde förstås inte filmen bättre, den var en fin film redan som det var, men det faktum att huvudrollsinnehavaren satt bredvid i bygdegården var åtminstone – oväntat. Promenaden tillbaka till kvarnen längs en avsvalkad grusväg, ljudet av syrsor, doft av gulmåra och hö – i minnet räknas allt samman till det som rör av upplevelsen av Mitt liv som hund.
Inramningen i form av plats var medskapare till en större filmupplevelse. Det behöver inte vara på biograf med sitt oöverträffade ljud och fenomenal sittkomfort. Det går alldeles utmärkt med enklare stolar i en bygdegård eller församling.
Charlotte Wells
Handläggare för kulturfrågor
Kyrkokansliet