Archive for augusti, 2013

Bling-bling döljer kärlek

Aug 29

 

Mitt liv med Liberace handlar om den glamorösa pianisten Liberace. Han levde och verkade i Las Vegas under makalösa fyrtio år. Han var extravagant, älskade guld och siden. I en scen visar han upp sitt hem och då kallar han det palats-kitch och överdådet får Paris Hiltons garderob (som ju visades upp i Coppolas  The bling ring)att blekna. År 1977 möter Liberace den betydligt yngre Scott. De inleder ett förhållande som leder dem i fördärvet.

Berättelsen är en klassisk förvandlingssaga, tänk Pretty women minus det romantiska slutet, där den äldre rike mannen överöser den yngre naive älskaren med bling-bling, pengar och överdåd. Men så tröttnar de. För hur roligt är det egentligen med att bara äga saker och gå runt och göra ingenting? Inte roligt alls tycker Scott och börjar knarka och förhållandet är över. Oglamoröst och fult.

Steven Soderbergh, mannen bakom de underhållande Oceans- filmerna, har återigen gjort en film med i princip bara män. Men i berättelsen om Liberace är det karaktärerna och deras utveckling som är i centrum. Och det är fascinerande hur karaktärerna ändras och därmed min känsla för dem. Det är en kärleksfilm som överskuggas av bling-bling, vilket i mångt och mycket påminner om filmen The Great Gatsby. Det är underhållande att se allt överdåd men också tröttsamt. Jag undrar hur det kommer sig att det så många filmer handlar om kärlek och längtan efter att bli sedd men drunknar i guld, glitter och bling-bling? Vad berättar det om vår tid?

Beatrice Lönnqvist

Präst i Botkyrka församling

Filed Under: Recension

The mortal instruments; stad av ljus

Aug 23

DSC_7941 (640x542)Om du känner att du behöver en snabbkurs i populärkultur för unga, då ska du se The mortal instruments. Flera av skådespelarna har tidigare spelat i The twilight saga och i Game of thrones. Omåttligt populära berättelser som trollbundit miljontals unga människor och The mortal  instruments tar vid där The twilight saga slutar, till sin karaktär i alla fall.

En ung tjej, Clary börjar plötsligt rita besynnerliga tecken och snart förstår hon att det finns en parallell verklighet i New York . Hennes närmaste visar sig inte alls vara de som hon troratt det är. I det pågår en kamp mellan ont och gott. Det finns demoner, skuggjägare och trollkarlar (som heter Magnus och driver nattklubb). Mycket förkortat kretsar berättelsen kring en bägare som de onda vill ha och dricka blod ur, så att de blir odödliga. Känns inte den symboliken igen?

Det är mycket som känns igen i den här filmen, det finns influenser från Harry Potter, Star wars och Snövit förutom de ovannämnda berättelserna. Karaktärerna är också rätt stereotypiska, tillexempel möter vi  den coola killen med tatueringar och den snälla med glasögon och frågan är vem ska Clary välja? Tråkigt förutsägbart. Men filmen är ett utmärkt sätt att uppdatera sig på populärkultur för unga just nu. Tyvärr blir det lite tråkigt, långt och segt. För många utdragna våldsscener. Symboliken från kristendomen piggar upp, för visst är det spännande att religiösa riter och symboler är så kittlande och spännande… Vilken utmaning!

The mortal instruments har premiär idag den 23 augusti.

Beatrice Lönnqvist

präst, Botkyrka församling, Stockholm

 

 

Filed Under: Okategoriserad

Frances Ha – en film om tid

Aug 18

 

2813_PackshotFront[1]Om en film kan vara ”den lilla svarta” så är Frances Ha just det. Det är en finstämd berättelse i svartvitt som kan användas i såväl ljusa som mörka stunder. Den hittar till mina melankoliska djup men får mig också att skratta.

Allt har sin tid står det, som bekant, i Predikaren.

Det finns en tid för ansvarslöshet, fest dygnet runt, framtidsdrömmar, tillfälligt boende och sökande efter vad JAG egentligen vill. För de flesta infaller den här tiden efter studenten.

I den tiden lever Frances, trots att det var ett tag sedan hon lämnade collage. Hon är tjugoåtta år, lever i New York men har ingenstans att bo. Hon vill bli koreograf/ dansare men anstränger sig inte nämnvärt för att få något sådant uppdrag. Istället festar och leker hon med sin bästa kompis Sophie.

Men det finns en tid för ordnade förhållanden, för anställning, för bostadsrätt och för giftermål och barn. En tid för ansvar, både för sig själv och sin omgivning. I den tiden lever Frances vänner, även Sophie. Frances har alltså inte riktigt hängt med när hennes vänner etablerat sig. Frances lever i en annan tid som hon pratar om, minns och längtar till.  Hon återvänder till och med till college för att sommarjobba. Men naturligtvis passar hon inte heller in där – hon är ju för gammal.

Krock

I vissa scener är krocken mellan de olika tiderna så påtagliga och Frances så märklig att det nästan gör ont. Men jag tror att hur man uppfattar Frances i de scenerna beror helt på i vilken tid eller skeende i livet som man själv befinner sig i och/ eller som är viktig för en. Frances kan i samma scen uppfattas som oerhört pinsam och naiv men också som fullt trovärdig och relevant i det hon tycker.

Regissören Noah Baumbach har alltså återigen lyckats skildra en komplex och intressant kvinna i ett spännande skeende av uppbrott och förändring. Han gjorde det i filmen”The Squid and the Whale” och nu gör han det igen, fast på ett helt annat sätt. Intressant tycker jag.

Beatrice Lönnqvist

Präst i Botkyrka församling

DSC_7941 (640x542)

Filed Under: Okategoriserad