När nu hösten blivit riktig höst låter jag mig än en gång fångas av sommarkänslan i Känn ingen sorg och dess filmiska tornado av naiv, ungdomlig energi och hittar musikaliska samband.
Genom Olle Adolphsons sång Trubbel (1961, EP Visor tryckta i år) länkas Monica Z och Känn ingen sorg samman. Både Monica Zetterlund och Håkan Hellström har gjort fina tolkningar av Trubbel. Zetterlund sjöng in den 1971 (LP:n Monica Monica) och Håkan Hellström sjöng på innerligt Håkan-vis samma sång på Vinden i mina fotsteg (2002, 4-spårs CD). I Monica Z sjunger Edda Magnason magnifikt en Monica Zetterlundsk version. Det är tungt, bittert och riktigt, riktigt bra.
Där ute doftar det av sommarns av alla dofter/—/
Där är det sommar
Men här inne är det höst
Förnämligt manus
Höstens diskussion, om vad och hur långt man får ta sig frihet att stuva om och omtolka i spelfilmer om faktiska personer, hur rimmar det med Känn igen sorg, filmen som i folkmun har kallats ”Håkan-filmen”? Känn ingen sorg är ingen bio-pic och har aldrig aspirerat på det. Det är istället Cilla Jackert som fångat essensen i Hellströms text och musik och kongenialt omvandlat dem till filmens manus. Adam Lundgren spelar filmens Pål med Hellströms stil och maner. Vill man hitta Håkan så går det säkert. Precis som man i alla konstverk hittar spår av dess upphovsman, och i nya versioner hittar spår av uttolkaren, som i Trubbel.
Vems minnen, versioner och tolkningar är de rätta när det gäller fiktion och autofiktion? Jag vet inte, men jag vet att vi måste behandla varandra varsamt, och även våra minnen och intryck.
I PS. Lycka till ikväll (Telegram, 2012) skriver Hellström ”I högstadiet hade jag alltså börjat skriva lite texter men jag skrev egentligen aldrig om mig själv. Snarare skrev jag om vem jag ville vara/—/” och om en skoluppgift ”där berättade jag helt öppet om mig själv, med mitt eget namn”. Lite sanning, lite dröm, lite verklighet, lite dikt. Som i de flesta bra konstverk alltså. Nya tolkningar och gamla. A propos tolkningar, när Hellström som kritiserats så hårt för sin sångstil under sitt alldeles egna Allsångsprogram bjöd in Tomas von Brömssen (farfar i Känn ingen sorg) och Helen Sjöholm, gjorde de tillsammans en med rätta hyllad version av den gospeldoftande ”Du är snart där” från CD:n 2 Steg från paradise (2002) .
Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen
Charlotte Wells
Handläggare för kulturfrågor