Filmen Before midnight är uppföljaren till Before sunrise och Before sunset. Vi har fått följa ett par, spelade av Ethan Hawke och Julie Delpy genom förälskelsen, återseendet och bildande av en enhet i parrelationen. Nu möter vi dem som trötta föräldrar som undrar hur livet blev som det blev.
Prästpraktikant Emelie Wägmark och undertecknad gick på bio för att se om det fanns något att lära i konsten att dela liv tillsammans.
Direkt efter filmen är vi båda rätt nollställda och tomma. Filmen bygger på dialog så filmen är väldigt ordrik, ibland för ordrik.
– Det första som jag slås av är filmen väcker frågor kring samtal och bordssamtal. Vad pratar man om när man möts? Filmen visar ett spännande möte mellan generationer men med stereotypiska bilder inleder Emelie.
Jag kan inte annat än hålla med. Det är tröttsamt vilka könsstereotypiska bilder som florerar i filmen. Problemet är att de får stå oemotsagda och gör inte att förståelsen för karaktärerna blir varken större eller tydligare.
– Jag har funderat mycket på frågan om vilka förutsättningar vår relation har? säger Emelie. Ibland kan relationer bli så prestationsinriktade. ”Vi ska vara så lyckliga” Så var det för paret i filmen också. Deras vänner sätter dem i en prestationsinriktad situation. De hyr hotellrum och bokar parmassage. Men när sker de bästa samtalen i livet egentligen?
Det är en bra fråga och kan man säga att paret någonsin har ett bra samtal i filmen. Så många ord som blir sagda men kommer de på djupet, blir de riktigt berörda någon gång? undrar jag och tänker samtidigt att jag inte tycker att de gör det. Samtalet känns ytligt hela filmen igenom.
– Det är ju en fråga om hur mycket man berättar om sig själv för andra. Vem har rätten att berätta om ens eget liv? Vem sätter gränser för det? undrar Emelie.
– Ethan Hawkes karaktär är ju författare i filmen. Hans böcker har handlat om parets relation, både intimt och närgånget. I en scen säger han till och med ”jag är författare, så jag får skriva vad jag vill.” sticker jag in.
Vi enas om att filmen tar upp problematiken i att objektifiera varandra och att det kan leda till att man faktiskt inte möts på riktigt. I berättelsen om det här två människorna kan man faktiskt undra om de vill mötas sådana som de är eller umgås med bilden av varandra.
Om vi lärde oss nåt om konsten att leva i en relation? Om vi gjorde det, så har vi glömt det bland alla ord och fördomar.
Beatrice Lönnqvist
Präst i Botkyrka församling och ibland handledare för blivande präster