Öländskt allvar


Lena Olsson Fogelberg har sett Skumtimmen, Daniel Alfredsons filmatisering av Johan Theorins förstlingsverk, den bästsäljande skräckromanen med samman namn. Skumtimmen

Eftermiddagen bjuder på en värmande höstsol när vi kommer till biografen Folkan i Borgholm. Vi är inte ensamma, ett hundratal ölänningar har, liksom vi, valt bort möjligheten att njuta en skön höstpromenad för att istället hamna på det karga alvarets dimma och kyla i filmen Skumtimmen!

Den som läst boken Skumtimmen av Johan Teorin  (2007) känner väl igen sig i miljö och handling även om filmen ger en blekare bild av både landskap och uppbyggd spänning.

Julia (Lena Endre) kommer till Öland för att sälja sin pappas hus. Pappa Gerlof (Tord Peterson) och Julia har svårt att mötas genom den skuld de båda bär på. För 20 år sedan försvann Julias 5-årige son Jens i dimman på alvaret.  Julia anklagar sin pappa för försvinnandet, medan han aldrig ger upp sökandet efter barnbarnet och sanningen om vad som verkligen hände Jens.

Pappan och en gammal vän till honom har börjat koppla Jens försvinnande till ett kusligt mord på 40-talet. Dramatiken ökar när den gamle vännen hittas död. En sandal som Jens bar vid försvinnandet kommer på posten till Gerlof. Mitt i allt detta spirar en förälskelse mellan Julia och den polis som en gång utredde försvinnandet av Jens.

Frågan om skuld finns hela tiden närvarande genom oförlösta relationer och oklarheter. Det tunga landskapet, övergivna hus och illa upplysta småvägar förstärker tematiken. Lena Endre och Tord Peterson gör det värt att se filmen. Åtminstone om man också gillar det öländska alvaret i dimma och regn!

 

Lena Olsson Fogelberg

Handläggare, präst

Avdelningen för Kyrkoliv och samhällsansvar, Kyrkokansliet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *