Tiden och kärleken är centrala teman i den romatiska komedin About time. Katarina Vaarning har sett den.
Romantiska komedier, eller rom-coms, är en filmgenre som orättvist nog nedvärderas i samma anda som chic-lit inom litteraturen. Orsaken tycks vara att genren anses vända sig till kvinnor. Därmed impliceras det att manusen är undermåliga och historierna klichéer. Självklart finns det romantiska komedier som stärker fördomar och låser kvinnor och män i könsroller, men smarta romantiska komedier – vilket det finns gott om – utforskar på förtjänstfullt sätt relationer och det som pågår runt omkring och utmanar oss att fundera över vad vi värderar högst i våra liv. Kvinnor liksom män.
About time är en film som sålts in till publiken som just en romantisk komedi från skaparen av bl a Love Actually, Richard Curtis.
Resor i tiden
Filmens huvudperson är Tim, en rätt osäker ung man, som av sin pappa i ett slags vuxenblivande-samtal får veta att männen i familjen alltid kunnat resa i tiden. Tim förhör sig om vad de övriga männen i familjen använt sina förmågor till (hans pappa har förkovrat sig i mängder med litteratur och bl a läst Dickens tre gånger) och kommer själv fram till att det är en flickvän som han ska använda sin nyfunna förmåga till att finna.
Han träffar och förälskar sig i Mary på en restaurang där man äter i totalt mörker, förlorar henne genom en tidsresa och ger sig ut för att finna henne igen. Tidsresorna påverkar inte bara Tims liv, förstås, utan alla dem som står honom nära och likt ringar på vattnet kan man fundera över hur långt påverkan når.
Nyckeln till budskapet i Richard Curtis romantiska komedi About time ligger i den engelska titeln. Filmen handlar om tid, om vad vi gör av vår tid, om vad som är värt något när allt dras till sin spets. Men det finns också en uppmaning – ”Det var väl på tiden!” – som inte skulle ha kommit fram i svensk översättning och vars mening anas genom filmens karaktärer. Tidsresorna som Tim gör, ger honom möjlighet att ”öva” sig på de situationer han sätts i och testa olika scenarier. Till slut får det honom att mogna i en förändrad inställning till livet så som det ges oss.
Jag lämnade salongen med en väckt känsla av att varje dag försöka finna det ljusa i det som kommer i min väg. Liksom Tim.
Katarina Herbert Vaarning
Kaplan
S:t Johannes församling, Malmö