Tomas Axelson har hört Anna Odell berätta om sin film Återträffen (2013) på Bio Kontrast i Leksand. Hans krönika är den första texten på filmbloggen om denna uppmärksammade film.
På Bio Visir i Leksand finns en av biografföreningen Våra Gårdars mest aktiva biografer där man varje måndag visar kvalitetsfilm. Måndag 25 nov gästades Bio Visir av Anna Odell med sin film Återträffen. Publiktrycket blev så stort att föreställningen fördubblades, 19.30 + 21.30.
Filmen visar sig vara en semidokumentär berättelse, en tät och lugn bildväv i eftertänksamt tempo. Samtidigt är bildrutorna fyllda av en laddad spänning mellan människorna i filmen, i en klassträff 20 år efter högstadiet. Filmen har med rätta fått mycket beröm för sitt angelägna tema, men kanske ännu mer för en originell gestaltning av mobbningspsykologins efterhängsna hierarkier och rangskalor.
Anna Odells samtal efter filmen gav ännu mer djup åt historien där hon förklarade hur hon ville utforska konflikterna utan att riktigt ha bestämt sig i förväg vad hon förväntade sig skulle hända. I filmen pressar hon gränserna och ställer deltagarna i hennes tidigare klass inför påståenden som de har svårt att hantera. Hon berättar också att hon ville utforska sin egen roll i situationen. Hennes mål är egentligen inte att hämnas på sina forna klasskamrater utan mera att våga genomlysa karaktärernas olika positioner i relation till den utfrysta personen. Vem gör vad, vem säger vad, vem går förbi utan att någonsin titta i ögonen eller hälsa? Och hur ser man på sin delaktighet och sitt ansvar 20 år senare?
Det var riktigt intressant att höra en filmkonstnär våga diskutera tematiken i sin film, och hur hon gick tillväga för att få det resultat hon önskade uppnå på. Anna Odell visar hur filmmediet i en svårdefinierad gråzon mellan dokumentärt och fiktivt kan användas som ett slags visuell journalistik och hennes sätt att kommentera sin filmkonst väckte respekt.
Filmen väckte starka känslor, både kring mobbningens utstuderade känslokyla, men också i viss mån kring något skrämmande hos en som förlorat allt i gemenskapen och som metodiskt och konsekvent ställer sina vedersakare till ansvar för sina handlingar.
Tomas Axelson
Universitetslektor i religionsvetenskap med medieinriktning
Filmforskare
Högskolan Dalarna