Det var terminsstart för filmklubben i S:t Johannes församling, Malmö, en kall januarikväll och besökarantalet blev det största hittills.
Filmen som vi 46 församlade individer skulle se var Igelkotten av Mona Achache efter boken som på svenska heter ”Igelkottens elegans”.
Vi följer Paloma, 11 år, som dokumenterar sin omgivning genom att filma och teckna den så som hon ser den. Hon har genomskådat det liv som levs på de olika våningsplanen i det tjusiga överklasshuset och planerat att ta sitt liv på sin 12-årsdag för att fly guldfisktillvaron som hon inte tror sig kunna komma ur på annat sätt.
När en av de boende hastigt dör, flyttar istället en japansk man, Kakuro Ozu, in i huset. Genom att se sina medmänniskor ”på riktigt” påverkar han livet på dem och både Paloma och den bistra och hemlighetsfulla portvakten Renée Michel bjuds att se helt andra färger i tillvaron.
Filmklubben Talar film
För att hantera den nu dubbelt så stora filmklubbens samtal efter filmen, valde jag att byta samtalskoncept och testa ”Tala film, tala liv”-metodiken. Här talar man om filmen i mindre grupper på 6-8 personer, låter alla komma till tals och utgår ifrån tre fasta punkter i samtalet. Lite improviserat blev det förstås, då det inte finns en fullständigt fast besökskrets till Filmklubben. Därför fick jag fånga några av de mer regelbundna besökarna i dörren, för att ge dem rollen som samtalsledare i smågrupperna.
Samtalet i min grupp kom att kretsa kring hur en enda person kan förändra ett sammanhang så fullständigt, om Palomas klarsynthet och utveckling genom filmen; genom de goda mötena med Kakuro och Renée Michel, om den utveckling som Michel i sin tur gör och om hur ett teoretiskt sett sorgligt slut ändå inte är sorgligt. Filmens kvardröjande känsla ansåg många var ”hopp”.
När jag ställde i ordning lokalen efteråt tillsammans med två frivilliga krafter, kom vi in på vem Kakuro egentligen kan tänkas vara. Är han en slags gudsgestalt som kan genomtränga de hårdaste skal för att skåda det som finns på insidan och ta fram det bästa i varje individ?
I de flesta fall då en populär bok filmatiseras är det svårt att ge förlagan ordentlig rättvisa. Här sades det tvärtom att filmen på många sätt överglänste boken! Inte minst kan man tacka de fantastiska skådespelarinsatserna för det!
Katarina Herbert Vaarning
Kaplan
S:t Johannes församling, Malmö