Archive for mars, 2014

Lettisk pärla utan pekpinnar

Mar 21

Mother I love youDet är inte ofta filmer från Lettland når till oss. Under BUFF så visades det en från den baltiske grannen på andra sidan Östersjön.

Filmen i fråga heter Mother I Love You (Mammu es tevi milu, 2013) av Janis Nords.

Mother I Love You handlar om den 12-årige Raimonds (Kristofers Konovalovs )som bor ensam med sin mamma i Riga. Filmen handlar också om små och stora lögner. Lögner som inte tillkommit av elakhet utan av en sorts bakvänd omsorg, där barnets och den vuxnes perspektiv liknar varandra; att skydda dem man älskar mest från besvikelse, ilska och sorg.

Mamman ljuger om sina nattliga dejter med en kollega. Hon säger till sonen att hon jobbar innan hon försvinner ut. Raimonds ljuger för sin mamma, men också för sina lärare, sin orkesterledare, rektorn men till slut också om och för sin bäste vän.

Det börjar ganska simpelt med att 12-årige Raimonds slirar på sanningen när han skolkat eller busat i skolan och skall rapportera hemma. Han använder hela sin omfångsrika uppfinningsrikedom för att forma dagarna och uppförandet efter eget tycke och för att skona mamman från att veta att han inte skött sig väl. Tillsammans med sin bäste vän (Matiss Livcans)blir skolan och deras kvarter en plats för lekande och upplevelser.

mother-I-love-you_S-610x212Raimonds mamma (Vita Varpina) jobbar på mödravårdsklinik, ibland även nattetid. Raimonds får ta ett mycket stort eget ansvar och vara mycket ensam och utelämnad ut sig själv. Han tvättar och sköter hemmet. Gör, om än motvilligt, sina läxor och övar på den (dyra) saxofonen, något han som medlem i skolorkestern måste göra, särskilt inför den stora skolkonserten. En stor del av ramberättelsen vävs kring denna saxofon, som av en händelse blir stulen när Raimonds är på en plats han inte får vara. Den enkla lögnen växer och får växande och mer sammansatta konsekvenser. Det enkla och lekfullt busiga kommer till vägs ände. I filmen Mother I love You skonas ingen från att bära ansvar för sina handlingar. Uppriktigheten i hur man tar sig an frågor som lögner och ansvar, det fina skådespeleriet, vackert ljussatta bilder och den totala bristen på känslomässiga övertoner eller pekpinnar gör att denna film är en absolut pärla, hård men skimrande.

Filmen vann glädjande nog Malmö stads Barnfilmpris under BUFF. Deras jurymotivering lyder så här: ”En vacker, poetisk, och välregisserad film med stort skådespeleri och med små uttryck. Filmen har komplexa karaktärer och utspelar sig på två nivåer, en psykologisk och en äventyrlig. Genom väl utvalda scener, och en väldigt fokuserad historia, förflyttas publiken in i huvudkaraktärens verklighet. Filmen belyser intressanta moraliska frågeställningar, som bidrar till huvudpersonens utveckling, och visar en realistisk relation mellan en son och hans mamma.”

Charlotte Wells

Handläggare för kulturfrågor, Kyrkokansliet

 

 

Filed Under: Okategoriserad

YSL

Mar 21

YSLBeatrice Lönnqvist har sett en film om flärd och att aldrig vara riktigt nöjd.

Filmen om modeskaparen Yves Saint Laurent börjar i mjuka pastellfärger och långa tagningar. Ett skrivbord vid ett öppet fönster, Yves sitter böjd över sitt skissblock, han befinner sig i sitt barndomshem och det är vackert och stilla.

Berättelsen tar oss sedan vidare till Yves första prestigefyllda anställning på modehuset Dior i Paris till hans eget genombrott i livsverket YSL. Genom den resan kommer filmen att ändra färgläge, till jordiga toner i Marrakesh där förfallet till droger och excesser börjar, till starka färger i Yves kreationer.

Berättelsen är sedd ur Yves affärskompanjon och livs kärlek Pierre Bergés perspektiv och han får den otacksamma rollen att hålla tillbaka geniet. En aning förbrukat tema men ändå sevärt. Yves gestaltas som ständigt orolig över att inte räcka till och inte duga.

Så landar berättelsen i det mjuka tonerna igen, arvet efter Yves – han dog 2008, 72 år gammal-  visas genom att anteckningarna ligger kvar på skrivbordet.

För den som tycker om vackra kläder är den här filmen ett måste, men det är också en berättelse om våndan över att inte vara riktigt nöjd utan hela tiden sträva efter något bättre. En strävan som kräver mycket ångest men också stor kreativitet.

DSC_7941 (640x542)Beatrice Lönnqvist

Präst i Botkyrka församling

 

Filed Under: Recension

Gjort allt, sett allt

Mar 19
 F v: Peter Schildt, Beatrice Lönnqvist, Linda-Marie Birbeck, och Annika Nilsson. Foto: Maria Lundström

F v: Peter Schildt, Beatrice Lönnqvist, Linda-Marie Birbeck, och Annika Nilsson.
Foto: Maria Lundström

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Krönika om juryn och juryarbetet inför Svenska kyrkans Ungdomsfilmpris som delades ut vid BUFF i Malmö i fredags.  

”Peter har gjort allt och Linda-Maria har sett allt” så sammanfattar Annika Persson, pedagog i Husie juryn till Svenska kyrkans ungdomsfilmspris 2014. Annika var med i juryn för andra året och hon använder ofta film som underlag för diskussion i församlingens ungdoms och konfirmandarbete.

Peter heter Schildt i efternamn och är regissör, manusförfattare och skådespelare. Han har sedan barnsben sysslat med drama på både tv, bioduken och i radion. Han har blandannat gjort ”Xerxes”, ”Ebba och Didrik” och senast filmen ”Tusen gånger starkare”. Peter lever nu pensionärsliv med juryarbete och olika biroller i diverse filmer.

Om Peter var pensionären i gänget så var Linda-Maria Birbeck the upcoming star. Hon är stillbildsfotograf, har gjort sin första kort film ”Som en Zorro” och ska spela in sin första långfilm i sommar. Hennes stora intresse är barn – och ungdomsfilm och jag vågar säga att hon har sett allt som går att se i den genren. Hon hade nogsamt läst igenom BUFFs program och fick oss att gå på tre filmer utom tävlan, som hon trodde var spännande och intressanta, vilket hon hade rätt i att de var.

De ständiga frågorna

Att diskutera film med det här gänget var som att kliva in i en biosalong och se en intressant, rolig och väldigt dramatisk film med stor skärpa på en och samma gång. Efter varje film som vi såg, var Peters ständiga fråga, ” vad ville den här filmen berätta?” De gånger vi gled på svaret, blev filmen ointressant för vinst. Om konsten att berätta en historia är ett gemensamt drag för oss alla i juryn, även om vi har olika arenor och olika utgångspunkter för vårt berättande. Det ägnade vi många timmar åt att diskutera.

Linda-Marias ständiga fråga var ” var filmen för unga eller om unga?” Om svaret blev både och fortsatte diskussionen om filmen både länge och väl.

Vinnaren

När vi sett årets vinnarfilm ”Leave to Remain” var vi alla överens om att vi sett en riktigt bra film som höll både konstnärlig hög nivå och som innehöll intressanta existentiella frågor. Så juryöverläggningarna gick fort och motiveringen skrevs med hjälp av lakris, nötter och choklad. För ja, vi åt hela tiden under veckan..

Beatrice Lönnqvist

Präst i Botkyrka församling

 

 

Filed Under: Okategoriserad

Filmklubb under filmveckan i Malmö

Mar 17

black swanMalmö har varit sprängfyllt av film under Barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF, trots det så har filmklubben i S:t Johannes också haft tid att träffas.

I Filmklubben ges också möjlighet till filmönskemål och som ett sådant dök Black Swan (2010) upp i slutet av förra året.

Black Swan, regisserad av Darren Aronofsky (bl a The Wrestler), fick mycket uppmärksamhet i filmgalorna i början av 2011 då Natalie Portman bl a fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

I filmen följer vi Nina (Natalie Portman), en hårt arbetande och perfektionistiskt lagd ballerina, som är anställd vid ett balettkompani vilket i filmens start är i planerandet av en nydanande uppsättning av balettklassikern Svansjön. I ledningen är den lätt (?) demoniske koreografen/regissören Thomas Leroy (Vincent Cassel) som söker en dansare som kan göra både den oskuldsfulla vita svanen och den lustfyllda svarta i samma föreställning. Nina, som fortfarande lever likt ett barn tillsammans med sin sjukligt kontrollerande mamma, en före detta ballerina, tvingas hantera konkurrensen av en rival i balettkompaniet. Lily, den nya, dansar utmanande in i sammanhanget, klippt och skuren för rollen som den svarta livserfarna svanen. När Nina möter Lilys värld börjar resan ta fart mot en farlig destination.

Samtalet i gruppen kom att behandla många djupgående frågor kring den mänskliga existensen. Mörka sidor och ljusa sidor, död och liv och riskerna i vuxenblivandet diskuterades. De flesta i gruppen nämnde att det varit en väldigt intensiv tittarupplevelse.

Detta var andra gången jag såg filmen och den här gången landade jag rätt omgående i en tolkning av filmen som berättelsen om Ninas ofrånkomliga vuxenblivande med allt från sexualitetens uppvaknande till de nästan euforiska topparna och dalarna som tonårslivet innefattar. Oavsett om man ser filmen som en  sådan metafor eller en berättelse om konkurrens inom balettvärlden är det svårt att inte anse Portmans prestationer väl värda alla priser. Även i övriga roller briljeras det; både Barbara Hershey som Ninas mamma, Winona Ryder som den uttjänta forna stjärndansösen och Vincent Cassel som Leroy. Och jag funderar på om filmen kanske skulle ge samtalsdimensioner i konfirmandarbetet kring vad som händer när man går från barn till vuxen?

Katarina fotoKatarina Herbert Vaarning

S:t Pauli, Malmö

Filed Under: Okategoriserad

Katniss och hopp

Mar 17

Jonas Ideström, forskare vid Kyrkokansliet, har tilsammans med sin dotter Sara sett en film som är aktuell på DVD-hyllan; Catching Fire den andra filmen i filmatiseringarna av Hungergames böckerna.

catching fire affischTomas Axelsson har skrivit om filmen Catching fire i ett tidigare blogginlägg. Lagom till att filmen nu finns på DVD kommer här några kompletterande tankar. Jag har länge följt fenomenet Hungergames via mina döttrar Elisabeth och Sara som är 21 respektive 16 år. Sara och jag bestämde oss för att se filmen Catching fire tillsamman och sedan skriva något om den. Sara har läst böckerna och sett de två filmerna och hon är en av många som har tagit till sig Collins berättelse på samma sätt som hon har slukat Twighlight böckerna och filmerna. Jag, som varken har läst böckerna eller sett den första filmen, var framförallt intresserad av att försöka förstå vad det var Sara och många andra har fastnat för i berättelsen.

Efter filmen var det framförallt huvudpersonen Katniss vi pratade om. Sara konstaterar, liksom Tomas, att Katniss en hjältinna med stor integritet och lojalitet. En hjältinna som genom sin karaktär, viset och sitt mod lyckas utmana det repressiva system hon lever under. Sara ser Katniss som en förebild och pekar på hennes lojalitet med sin syster och hur hon ställer upp för de som är utsatta. Hon lyckas också bevara sin medmänsklighet i det cyniska spel på liv och död hon tvingas delta i. Hon tänker inte bara på att rädda sitt eget liv. Katniss är inte heller en person som tycker om att stå i centrum eller trivs med att kallprata vilket, enligt Sara, förstärker bilden av henne som äkta och genuin. Vi pratar om likheter mellan Katniss och andra unga tjejer i filmer eller litteratur. Jag slås av likheterna med Lyra som har huvudrollen i Phillip Pullmans banbrytande berättelse, Den mörka materian, även om Lyra är yngre. Sara ser likheter mellan Katniss och Bella i Twighlight berättelserna.

Hopp

Vi är överens om att ett viktigt tema i Catching fire är hopp. Och hoppet är tydligt knutet till Katniss: hon väcker och sprider hopp.  Hennes väg från en anonym tjej i det fattiga distrikt tolv till en symbol för motstånd och hopp utgör ett centralt tema i hela Hungergamesberättelsen.  Hoppet ska ses mot bakgrund av det slutna och apartheidliknande system som de flesta av invånarna lever under. De TV-sända och iscensatta tävlingarna på liv och död i konstgjorda världar fungerar som gestaltningar av ett slutet system där den enskilde inte kan göra annat än underordna sig maktens logik. Men det är just i detta mekaniska universum, där enskilda människor reduceras till marionetter i maktens spel, som Katniss mot alla odds lyckas skapa rum för integritet och medmänsklighet. Därför förkroppsligar hon hopp. Hon skapar rum för frihet. Här anar jag ett tidlöst tema som berättats i olika versioner genom historien. Jag ser paralleller med evangeliernas skildringar av passionshistorien. Också skildringarna av Jesu möte med Pontius Pilatus, domen, korsfästelsen, döden och uppståndelsen skildrar hur en enskild människa vänder upp och ned på föreställningar om makt och maktlöshet. Evangelierna vittnar om att tillvaron ytterst inte styrs av dödens och maktens krafter utan av självutgivande kärlek. Jag slås av parallellerna mellan en central scen i filmens slutskede och Jesu korsfästelse så som den återberättas av Matteus. I en av slutscenerna i filmen lyckas Katniss kortsluta hela den jättelika arena som deras dödstävling utspelar sig. Den väldiga konstruerade kupolen som ser ut som en verklig himmel rämnar. Och i detta inferno hissas en skadad Katniss upp i en gripklo med armarna hängande rakt ut som en korsfäst Kristus. Matteus berättar i evangeliet hur förhänget i templet delas i två delar och döda kommer upp ur sina gravar när Jesus dör på korset. Kosmos skaka i sina grundvalar liksom presidentens tillsynes oinskränkta makt skakas om när Katniss återigen lyckas ”lura” systemet genom sitt mod, sin lojalitet och sin visdom.

Kanske behöver varje generation sina berättelser om människor som förkroppsligar ett hopp om att våra liv inte är slumpmässiga bubblor på ett kaotiskt hav eller att vi är marionetter i händerna på krafter större än oss själva. Sara är tagen av filmen när vi går ut ur biosalongen. Jag är mer kluven. Den är onekligen spännande men jag kan inte låta bli att känna att hela den fond mot vilken dramat spelas upp känns lite för skruvad och konstruerad. Men hur som helst blir jag, liksom Sara, tagen av Katniss och jag tänker att det finns betydligt sämre förebilder inspireras av i populärkulturen än hon.

Jonas och Sara Ideström

Filed Under: krönika

Svenska kyrkans ungdomsfilmpris 2014

Mar 15

038Under veckansom gått har juryn för Svenska kyrkans Ungdomsfilmpris arbetat intensivt med vaska fram en vinnare. Beatrice, Linda-Marie, Annika och Peter som ingick i juryn har fastnat för den brittiska filmen Leave to Remain ( 2013) av Bruce Goodison. Det är en fantastisk film om en grupp ensamkommande flyktingbarn i England.

-Den skulle lika gärna kunna ha utspelat sig  i Sverige, sade en yngling från Somalia som varit i vårt land i 2 år, som jag talade med efter filmvisningen. Han kunde känna igen mycket trots att filmen utspelar sig i England och han själv befinner sig i Sverige. En tyngdpunkt i filmen ligger på hur berättelser formar allt; att ha en trovärdig historia utifrån förutfattade meningar och som är i samklang med gällande lagstiftning på något sätt tycks viktigare än sanningen för att få uppehållstillstånd. Goodison har tagit fram manus till filmen tillsammans med asylsökande unga personer som han intervjuat. Ett flertal unga personer, som är med i ett filmprojekt som buff 14 024regissören drivit, har arbetat med filmen. Flera av de ledande rollerna spelas av ensamkommande asylsökande ungdomar, helt utan filmvana. En av dem som medverkar i Leave to Remain, Noof Ousellam som spelade ”Omar”, fanns på plats i det vackra Gamla Rådhuset i Malmö för att ta emot priset ut biskop Antjes hand.

 

 

 

 

Charlotte Wells

Handläggare för kulturfrågor, Kyrkokansliet

Filed Under: Nyhet

BUFF 2014, Film i världsklass, har öppnat

Mar 11

Den 31:a Barn- och ungdomsfilmfestvialen BUFF; i Malmö har öppnat.

Som invigningsfilm visades Resan till fjäderkungens rike ( Beyond Beyond, 2014) av den danske regissören Esben Toft Jacobsen . Enfjäderkungen affisch_l bildmässigt mycket tilltalande 3d film, Sveriges första steroeskopiskt animerade. Här får man genom kaninen Johan, hans familj och andra varelser följa med på ett vindlande äventyr, på land och vatten. Bus och skratt varvas med svåra frågor som död och saknad, att följa regler eller ifrågasätta det invanda, att tro på att det omöjliga är möjligt, allt när saknaden efter mamman som hamnat i ”Fjäderkungens rike” blir för stor. Det handlar också om att våga släppa taget och acceptera det man måste.

Visuellt är filmen oerhört väl genomförd, den är sin egen men det finns drag av både ”Körsbärsdalen” och Miyazaki. Tidvis är det halsbrytande inte helt logiska vändningar, och det är ibland lite väl läskigt för den unga publiken i salongen, men på vägen ut från biografen låter det som om de unga besökarnaär nöjda. Det är även jag. Filmen har biopremiär 21 mars.

Se trailer

Charlotte Wells

Handläggare för kulturfrågor, Kyrkokansliet

 

 

 

Filed Under: Okategoriserad

Kommentar, Godheten

Mar 11

Tomas Axelson kommenterar här vidare debattartikeln om Godheten.

Att filmen Stefan Jarls film Godheten fick Svenska kyrkans filmpris vid Göteborgs filmfestival var mycket bra. Juryn formulerade en välavvägd och nyanserad förståelse av Stefan Jarls mångbottnade berättelse som rörde sig mellan en allvarlig kritik mot sakernas tillstånd och en befriande humor om något så svårskildrat som mänsklig girighet. SVT har beslutat att inte visa filmen före valet. En del av svagheten med ett sådant beslut diskuteras i den debattartikel som publicerades i Svenska dagbladet fredag 7 mars.

Sveriges televisions ansvarige utgivare Agneta Perman försvarar i en replik beslutet men bekräftar samtidigt den hållning som kritiken riktade in sig emot, nämligen en överdriven ängslighet och en oförmåga att skilja mellan en partipolitisk inlaga och livsnödvändig idekritisk diskussion om samhällets framtid.  Läs mer

I filmen skildras mänsklig girighet som ett hot mot vår gemensamma överlevnad. Forskarna som framträder i filmen heter Richard Wilkinson och Kate Pickett, från University of York, och har skrivit den uppmärksammade boken Jämlikhetsanden (2010). Bokens perspektiv har under de senaste åren långsamt rört sig ut i en bred samhällsdebatt, även i Sverige som till exempel i filmen Godheten. För den som är intresserad av den övergripande frågan om hur vi människor får samhällen att överleva för alla på längre sikt, inte bara de ytterst rika tipsar jag om den hemsida där Kate Pickett och Richard Wilkinsson skapat ett forum för dessa framtidsfrågor. Deras statistiska data från 23 länder runt om vår jord – inklusive Sverige – har sprängkraft och relevans för alla som funderar över hur jordens resurser ska räcka och hur ett värdigt mänskligt liv ska levas. Det fina i kråksången är att också de rika och mest välbeställda enligt Pickett och Wilkinson mår bättre om samhället organiseras mer jämlikt. Gå till hemsidan

Debatten behövs!

 

Tomas Axelson Nylle 120614Tomas Axelson

Universitetslektor i religionsvetenskap med medieinriktning

Högskolan Dalarna

Filed Under: krönika

Godheten i TV

Mar 9

Godheten-Poster-210x300

I fredags publicerades en debattartikel under Svenska Dagbladets rubrik Opinion. Den handlade om SVTs beslut att inte sända Stefan Jarls systemkritiska film Godheten före valen detta supervalår. Rätt eller fel? Undertecknarna tycker det är fel. Läs varför i debattartikeln som blev Svenskans mest delade den dagen här:

Filmen Godheten mottog Svenska kyrkans filmpris vid Göteborg International Film Festival förra året, med motiveringen ”Med övertygande allvar och humor skildrar Stefan Jarl i ’Godheten’ vårt penningstyrda samhälle där människan och livets värden marginaliseras. ’Godheten’ får oss att se det vi förlorar.”

Under 2013 års Bok och Biblioteksmässa hölls också ett panelsamtal på Svenska kyrkans Se Människan-scen, med filmen som utgångspunkt där Stefan Jarl, Kajsa Ekis Ekman, Andreas Cervenka, Caroline Krook, Marit Kapla medverkade.

Mikael Ringlander, präst och projektledare för Se Människan och verksam för Kultursamverkan Svenska kyrkan Göteborgs Stift svarar så här när jag frågar om varför han anser att filmens frågor är viktiga, sett ur teologiskt perspektiv – Den tar på ett tydligt sätt upp hur ex girighet blivit en normalitet. Och även om det finns många så kanske det räcker med bara den enda ingången. Just det upplevde jag själv som drabbande med filmen, den pekade inte ut – den pekade mot mig, min girighet också. Den ställde den jobbiga frågor; Och hur lever du? Hur mycket behöver just du, egentligen? Det gör ont när spegeln som hålls upp visar en bild man varit blind för eller ointresserad av. Frågor som har en moralisk aspekt är något mer än ett partipolitiskt ställningstagande. Det kan vara starten för en vidare diskussion om det goda samhället, oavsett politisk färg. Because we´re worth it.

 

Charlotte Wells

Handläggare för kulturfrågor, Kyrkokansliet

 

 

Filed Under: Okategoriserad

Efter Bergman – en tävling för kortfilmsmanus

Mar 8
Bild:Thomas Fröhling

Bild:Thomas Fröhling

Efter Berman – en manustävling för frågorna som går på djupet

 

Sedan några år är Svenska kyrkan en dem som sponsrar Bergmancenter och Film på Gotlands tävling Efter Bergman, en tävling om bästa kortfilmsmanus.

De manus som skickas in till tävlan skall ”vara inspirerat av Ingmar Bergmans filmiska verk, stil eller tematik och vara angeläget för vår tid”. Med andra ord, handla om de frågor som går på djupet kring det viktigaste i livet.

Skriver manus du? Känner du någon som gör det?  På Bergmancenters hemsida finns mer att läsa. Tävlingen tar emot bidrag till den 1 april. Priset består av ett produktionsstöd på 140.000kr. Det delas ut under Bergmanveckan på Fårö, som i år pågår mellan den 23-29 juni.

 

Charlotte Wells

Handläggare för kulturfrågor, Kyrkokansliet

 

Filed Under: Okategoriserad