Malmö har varit sprängfyllt av film under Barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF, trots det så har filmklubben i S:t Johannes också haft tid att träffas.
I Filmklubben ges också möjlighet till filmönskemål och som ett sådant dök Black Swan (2010) upp i slutet av förra året.
Black Swan, regisserad av Darren Aronofsky (bl a The Wrestler), fick mycket uppmärksamhet i filmgalorna i början av 2011 då Natalie Portman bl a fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.
I filmen följer vi Nina (Natalie Portman), en hårt arbetande och perfektionistiskt lagd ballerina, som är anställd vid ett balettkompani vilket i filmens start är i planerandet av en nydanande uppsättning av balettklassikern Svansjön. I ledningen är den lätt (?) demoniske koreografen/regissören Thomas Leroy (Vincent Cassel) som söker en dansare som kan göra både den oskuldsfulla vita svanen och den lustfyllda svarta i samma föreställning. Nina, som fortfarande lever likt ett barn tillsammans med sin sjukligt kontrollerande mamma, en före detta ballerina, tvingas hantera konkurrensen av en rival i balettkompaniet. Lily, den nya, dansar utmanande in i sammanhanget, klippt och skuren för rollen som den svarta livserfarna svanen. När Nina möter Lilys värld börjar resan ta fart mot en farlig destination.
Samtalet i gruppen kom att behandla många djupgående frågor kring den mänskliga existensen. Mörka sidor och ljusa sidor, död och liv och riskerna i vuxenblivandet diskuterades. De flesta i gruppen nämnde att det varit en väldigt intensiv tittarupplevelse.
Detta var andra gången jag såg filmen och den här gången landade jag rätt omgående i en tolkning av filmen som berättelsen om Ninas ofrånkomliga vuxenblivande med allt från sexualitetens uppvaknande till de nästan euforiska topparna och dalarna som tonårslivet innefattar. Oavsett om man ser filmen som en sådan metafor eller en berättelse om konkurrens inom balettvärlden är det svårt att inte anse Portmans prestationer väl värda alla priser. Även i övriga roller briljeras det; både Barbara Hershey som Ninas mamma, Winona Ryder som den uttjänta forna stjärndansösen och Vincent Cassel som Leroy. Och jag funderar på om filmen kanske skulle ge samtalsdimensioner i konfirmandarbetet kring vad som händer när man går från barn till vuxen?
Katarina Herbert Vaarning
S:t Pauli, Malmö