Lettisk pärla utan pekpinnar


Mother I love youDet är inte ofta filmer från Lettland når till oss. Under BUFF så visades det en från den baltiske grannen på andra sidan Östersjön.

Filmen i fråga heter Mother I Love You (Mammu es tevi milu, 2013) av Janis Nords.

Mother I Love You handlar om den 12-årige Raimonds (Kristofers Konovalovs )som bor ensam med sin mamma i Riga. Filmen handlar också om små och stora lögner. Lögner som inte tillkommit av elakhet utan av en sorts bakvänd omsorg, där barnets och den vuxnes perspektiv liknar varandra; att skydda dem man älskar mest från besvikelse, ilska och sorg.

Mamman ljuger om sina nattliga dejter med en kollega. Hon säger till sonen att hon jobbar innan hon försvinner ut. Raimonds ljuger för sin mamma, men också för sina lärare, sin orkesterledare, rektorn men till slut också om och för sin bäste vän.

Det börjar ganska simpelt med att 12-årige Raimonds slirar på sanningen när han skolkat eller busat i skolan och skall rapportera hemma. Han använder hela sin omfångsrika uppfinningsrikedom för att forma dagarna och uppförandet efter eget tycke och för att skona mamman från att veta att han inte skött sig väl. Tillsammans med sin bäste vän (Matiss Livcans)blir skolan och deras kvarter en plats för lekande och upplevelser.

mother-I-love-you_S-610x212Raimonds mamma (Vita Varpina) jobbar på mödravårdsklinik, ibland även nattetid. Raimonds får ta ett mycket stort eget ansvar och vara mycket ensam och utelämnad ut sig själv. Han tvättar och sköter hemmet. Gör, om än motvilligt, sina läxor och övar på den (dyra) saxofonen, något han som medlem i skolorkestern måste göra, särskilt inför den stora skolkonserten. En stor del av ramberättelsen vävs kring denna saxofon, som av en händelse blir stulen när Raimonds är på en plats han inte får vara. Den enkla lögnen växer och får växande och mer sammansatta konsekvenser. Det enkla och lekfullt busiga kommer till vägs ände. I filmen Mother I love You skonas ingen från att bära ansvar för sina handlingar. Uppriktigheten i hur man tar sig an frågor som lögner och ansvar, det fina skådespeleriet, vackert ljussatta bilder och den totala bristen på känslomässiga övertoner eller pekpinnar gör att denna film är en absolut pärla, hård men skimrande.

Filmen vann glädjande nog Malmö stads Barnfilmpris under BUFF. Deras jurymotivering lyder så här: ”En vacker, poetisk, och välregisserad film med stort skådespeleri och med små uttryck. Filmen har komplexa karaktärer och utspelar sig på två nivåer, en psykologisk och en äventyrlig. Genom väl utvalda scener, och en väldigt fokuserad historia, förflyttas publiken in i huvudkaraktärens verklighet. Filmen belyser intressanta moraliska frågeställningar, som bidrar till huvudpersonens utveckling, och visar en realistisk relation mellan en son och hans mamma.”

Charlotte Wells

Handläggare för kulturfrågor, Kyrkokansliet

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *