Katarina Vaarning berättar om säsongsavslutning för filmklubben i S:t Johannes församling i Malmö. De har sett en film som väcker sådan pratlust att de har svårt att avsluta samtalen.
Vilket ansvar har vi som människor? Som föräldrar?
I Svenska kyrkan kan vi förstås också klämma in frågan om vilket ansvar vi har som kristna människor?
Frågorna går rakt in i den stämning som man i princip skulle kunna skära i med kniv efter Filmklubbens sista visning den här terminen. Filmen Vi måste prata om Kevin av Lynne Ramsey (2011) rullar på eftertexterna och grupperna placerar sig kring borden för att börja ta i frågorna vi bär med oss in.
Vi har fått följa familjen Khatchadourian; mamma Eva, pappa Franklin, storebror Kevin och så småningom lillasyster Celia under dryga 16 år och de händelser som till slut vänder upp och ned på allt. Huvudpersonen är, trots filmens titel, Eva, tidigare äventyrare, vars liv förändras när hon plötsligt finner sig gravid med Kevin i magen. Livet som förälder börjar inte bra med en konstant skrikande son och Evas relation till Kevin fortsätter skava under det att han blir äldre. Filmen hoppar mellan olika tider och perioder och leder oss stadigt fram till att förstå hur Eva hamnar i sin ensamhet i ett hus vars fasad hon ständigt tvingas tvätta ren från röd färg.
Evas ensamhet triggar tankar i samtalet och vi berör ensamheten hos en nybliven mamma (eller pappa). Är det rättvist att Eva, eller Evas alla medsystrar som inte heller hanterar modersrollen på ett för samhället ”normalt” sätt, får bära hundhuvudet och skulden när barnen gör eller hamnar fel, så fruktansvärt fel som Kevin i det här fallet gör? Hur kan vi verka för att vi alla ska ta ett större ansvar för våra – samhällets – barn? De påverkar i praktiken oss alla; borde vi då inte medverka i större grad till att bära och stötta? Ännu en fråga kommer upp och den upplevs känslig. Hur pratar vi om att våra barn kan väcka olika känslor hos oss? Hur kan vi hantera att vi kanske inte alltid tycker om våra barn trots att vi älskar dem och skulle ge våra liv för dem?
Frågorna följer med oss ut i majkvällen och på vägen hem ser jag fortfarande grupper från visningen som samtalar under månen om de stora frågetecknen i livet.
Katarina Herbert Vaarning
Komminister S:t Johannes/ S:t Pauli kyrka Malmö