Tomas Axelson kommenterar här vinnaren av det interreligiösa filmpriset i Venedig – Loin des Hommes.
Vid prisutdelningarna i Venedig föll både den protestantiska filmorganisationen Interfilms jurybeslut liksom den katolska filmorganisationen Signis val på den fransk-algeriska filmen Loin des hommes (2014). Historien bygger på en kort novell av nobelpristagaren Albert Camus och utspelar sig i Algeriet 1954 under uppmarschen till den algeriska befrielsekriget mot det franska kolonialstyret. Den unge regissören David Oelhoffen har lyckats skapa en berättelse som fångar individens existentiella val inför mötet med en främling. Hänfaller man åt stereotypa föreställningar om ”den andre” utifrån dennes kulturella eller religiösa traditioner eller lyckas man se främlingen som individ? I berättelsen uppstår hårt tryck från omgivningen och nedärvda traditioner som vill behandla de två huvudpersonerna som fiender. Men fransmannen Daru (spelad av Viggo Mortensen) och algeriern Mohamed (Reda Kateb) visar sig har mer gemensamt med varandras grundattityder till livet och detta överbryggar det avstånd som omgivningen försöker tvinga på dem utifrån deras respektive kulturella bakgrund. Filmen blir på det sättet en parabel om individens ansvar att se på främlingen – inte utifrån gruppidentitet – utan som sin nästa i varje unik situation.
Filmens existentiella tema blir extra framlyft av dess vissuella inramning i det algeriska landskapets stenöken där de moraliska vägvalen blir skarpa och utmejslade. Den här filmen tror jag också kan fungera som en kommentar till vår samtid och olika diskussioner, både på filmfestivaler och i kyrkliga filmvisningar.
Tomas Axelson
ThD/Universitetslektor i religionsvetenskap med medieinriktning
Högskolan Dalarna