Jennie Högberg har sett Wild av Jean-Marc Vallée (Dallas Buyers Club, Young Victoria), en filmatisering av Cheryl Strayed självbiografiska bok med samma namn.
Wild är en vandringsberättelse. Huvudpersonen Cheryl Strayed bryter upp från sitt intrasslade liv och ger sig ut på en 180 mil lång vandring i vildmarken. Vi får följa Cheryl under 100 dagar – från motellet i Mojaveöknen till målet, Gudarnas bro. Under vandringen kommer många tillbakablickar från hennes tidigare liv. Man kan tänka sig att detta upplägg hackar sönder berättelsen, men filmen har driv och utgör en audiovisuell helhet. Två starka rollkaraktärer och imponerande skådespelarinsatser av Reese Witherspoon (Sheryl) och Laura Dern (Cheryls mamma Bobbi) bidrar till att göra Wild till en stark, vacker och smärtsamt berättad historia.
En kvinnas berättelse
Det som driver Cheryl ut på vandringen är Bobbis cancersjukdom och tidiga död. Traumat har stökat till Sheryls liv och hon bestämmer sig för att ”gå sig själv tillbaka till den kvinna hennes mamma uppfostrade henne till att vara”. Ingen quickfix, snarare en nedstigning i djupare lager av sorg, skuld och skarpt laddad vrede.
Det finns få bra filmer där en kvinnas berättelse är i fokus. De flesta filmer handlar om män och i den mån filmer gestaltar kvinnors liv är det ofta med utgångspunkt i en mansdominerad struktur. I Wild behandlas också frågorna kring den patriarkala strukturen i samhället och kvinnans roll men med utgångspunkt i kvinnans egen upplevelse av det. Cheryl är ingen fotomodell, hon ser ut som kvinnor gör mest. Hon tar för sig, hon äger sin egen sexualitet och det är hon och hennes berättelse som är filmens centrum. Reese Witherspoon köpte upp filmrättigheterna till Cheryl Strayeds bok Wild direkt efter att hon läst den och är en av producenterna. Det är Witherspoons filmbolag Pacific Standard som ligger bakom filmen.
Livet som vandring
Filmen som helhet inbjuder till teologisk tolkning. Man kan se livet som en vandring. I kristen tradition har det kristna livet gestaltats som en pilgrimsvandring. Enligt Nationalencyklopedin är en pilgrimsvandring: ”… en resa till en helig plats som man gör av religiösa skäl, till exempel för att be, tacka eller visa att man ångrar det man gjort fel. Den som gör en vallfärd kallas pilgrim”. Historiskt har pilgrimsvandring handlat att gå till en helig plats eller om botgöring men idag kan motiven vara många. Jag har själv pilgrimsvandrat och den första fråga man får eller ställer när man slår följe med en annan person på leden är ”varför vandrar du”? Svaret är ofta komplext och kan handla om viljan att komma närmare sig 
själv och Gud för att bearbeta frågor eller händelser livet ställt en inför. Wild handlar inte uttalat om en pilgrimsvandring i bemärkelsen ”en resa till en helig plats som man gör av religiösa skäl”. Men skildringen av Cheryls bearbetning av sin skuldproblematik är en modern pilgrimsvandrares berättelse om botgöring. Ryggsäcken kan symbolisera det vi bär på och Cheryl bär på en alldeles för stor och tung packning. Det blir mer och mer tydligt i filmen att hon bär på både skuld och skam. Skuld inför vad hon gjort mot sin mamma, sin bror, sin man och vänner. Hon bär på skam för att andra vet vad hon har gjort och inför den besvikelse hon mött. Framför allt har hon har svikit det hon djupast sätt velat vara.
Frågor om Gud
I en av återblickarna ligger mamman på sjukhus och är svårt sjuk. Cheryl är hos henne och förstår att hon är döende. Cheryl och hennes yngre bror möts hemma i mammans hus och de lägger sig i hennes säng och pratar minnen. De pratar om hur obegripligt det är att deras mor håller på att dö. Cheryl knäpper händerna, blundar och ber. Till hela universum, till Gud. Hon ber om ett mirakel, att deras mamma ska överleva. Leif knäpper också sina händer. De vänder sig till en högre kraft i sin förtvivlan.
Bilden av Gud är inte harmoniserad utan det finns också anklagelse mot Gud över livets orättvisa. Likt Job i den gammaltestamentliga berättelsen, anklagar Cheryl Gud för det lidande som drabbat henne och hennes familj (Job 9:22-24). I vrede kallar Cheryl Gud för ”en hänsynslös bitch”.
Filmen rymmer intressanta kopplingar till såväl nyandlighet som till kristendom, i möten, dialoger, anspelningar, musik och filmsekvenser. Grundtemat handlar om hemkomst likt den förlorade sonen i Jesu liknelse (Luk 15:11-32). Cheryl Strayed var förlorad med blev återfunnen. Genom sin vandring kommer hon ”hem” till sig själv. Cheryl står vid Gudarnas bro och tittar ut över floden i förundran och tackar universum, livet självt, Gud. ”Att utsätta sig själv för skönhet” är en återkommande fras i filmen, och som även är ett av motiven för vandringen, får här en sammanfattande och fördjupande mening. Livet är trots allt en gåva.
JENNIE HÖGBERG
Teologistuderande och prästkandidat för Stockholms Stift