Filmmusik på orgel

Andrea Kollmann har besökt arrangemang med filmusik som tema under BUFF i Malmö och har intervjuat de två organisterna.

Det är svårt, om inte omöjligt att tänka sig film utan musik. Ibland är den diskret som en ljummen vårvind, bortblåst innan eftertexterna rullat klart. Andra gånger har man lyckan att få filmen ackompanjerad till musik som i bästa fall harmonierar med handlingen och aldrig försvinner ur huvudet. Två av Svenska kyrkans arrangemang under BUFF-veckan i Malmö innehöll filmmusik.

Musikalisk kvart med filmtema

I S:t Johannes kyrka spelar organist Christian Schultze 20-25 minuter lunchorgel varje torsdag. Under BUFF var temat filmmusik i ett varierat program från The Mission, Änglagård, Sagan om ringn, Pirates of the Caribbean, Schindler´s List, Star Wars.

Vad är bra filmmusik?

‒ Jag funderade en del på det. Man kan välja vilken låt som helst men det är ju roligt om det har anknytning till kyrkan. Jag valde musik med mycket stråkar med mjuk klangbild och som kan belysa orgelns variation och olika klangvärldar. Dessutom tänker jag att folk ska känna igen musiken. Men det är ju ett ”mission impossible” att välja. Jag skulle kunna spela i tre timmar. Orgeln är dessutom en av Sveriges bästa, ny men baserad på den ursprungliga från romantiken, alltså inte barock, med mycket stråkklang vilket gör att den passar bra för varianter av filmmusik.

Hur lyssnar du själv till filmmusik?

– Jag gillar film och lägger förstås märke till musiken. Kvalitetsfilm har oftast bra musik, tycker jag, specialkomponerad och i harmoni med filmen. Ett fantastiskt exempel är Kieslowskis ”Den blå filmen”. Medan b-rullar kanske tar kända låtar som redan finns, menar Christian. En del säger att musiken kompletterar filmen men jag skulle vilja säga att bra filmmusik för filmen framåt, det är en helt egen beståndsdel och helt avgörande för en bra film.

Vilken publik når man med filmmusik?

‒ Förutom den vanliga publiken, som brukar komma på lunchkonserten tror jag att det kom några extra. Man kan nå en annan publik än bara den vanliga om man spelar filmmusik. Alla kollar ju på film och musik är något som når in i själen hos människor.

After Work för barnen i S:t Petri

I S:t Petri kyrka körde organisten Carl Adam Landström ett annat filmgrepp. Han fokuserade detta år på barnen och bestämde sig för en timma på tema Astrid Lindgrenfilmer.

‒ Barn kommer ju sällan på orgelkonsert. Och vi gör dessutom sällan något för barn. Här är det tänkt att de ska få skrika och springa runt som de vill. Det ska vara helt på barnens villkor. Eftersom orgeln är placerad så långt från publiken på läktaren så läser två skådespelare framme vid första bänkraden ur Astrid Lindgrens böcker och så spelar jag istället mellan berättelserna.

‒ Vi kör redan med ett After Work-koncept en gång i månaden med en regelbunden publik på runt 200 personer. Avsikten är att få folk intresserade av orgel. Jag har märkt att After Work-konserterna har lockat fler även till de klassiska konserterna.

Vilken filmmusik tycker du själv om?

‒ Jag gillar väldigt mycket John Williams som skrivit musiken till Star Wars. Hans musik har ett särskilt djup. Och Edward Elgars musik till filmen Elizabeth passar väldigt bra. I andra fall kan det reta mig när man i en film väljer ett klassiskt stycke och inte har koll på vad den innehåller, att den uttrycker lidande och så visas kanske en kärleksscen. Jag gillar film och kan bli lite nördig. Det är svårt för mig att titta på en film helt avspänd för att jag sitter och lyssnar på musiken. Ibland kan det vara skönt att se en film utan ljud.

Andrea Kollmann

Informatör, redaktör stiftssidan/Kyrkans tidning

Stiftskansliet Lund