Med huvudet i himlen och fötterna på jorden

850 förtroendevalda från församlingarna i Stockholms stift var nyligen samlade inspirationsdag. De hälsades välkomna av stiftets biskop Eva Brunne. Med biskopens tillåtelse publiceras här hela hennes tal till de som fått ett uppdrag med förtroende.

Grattis till uppdraget! Grattis till att många människor har valt er som företrädare! Grattis till att ni har fått ett uppdrag i en av världens mest demokratiska kyrkor! Nu ska ni under fyra år vara med och forma den kyrka som har siktet inställt på nuet och framtiden. Ni ska göra det med många. Med förtroendevalda ur olika nomineringsgrupper, som väl valda tillsammans arbetar för kyrkans nu och framtid. Ni ska göra det tillsammans med många engagerade medarbetare.

 

Demokratisk linje

Och det är just detta som är finessen med vår kyrka. Det finns en demokratisk linje. Det finns också en ämbetslinje. Alla har vi uppdraget att leva så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen. Två linjer som samverkar i vår kyrka. Vi kallar det gemensam ansvarslinje. Sådan är en kyrka när den är som bäst. I grunden är den genomdemokratisk. I grunden bygger den på en lärotradition. Och bägge samverkar. Och så är vi landets största organisation. 6,5 miljoner medlemmar. Så, än en gång grattis till uppdraget!

 

Nu och framåt

Ni och vi alla finns i en kyrka som ska leva i nuet och framtiden. Samtidigt har vi en historia i ryggen som leder tillbaka till Jesus. Han som började sitt uppdrag i en synagoga i Nasaret och sa: ”Herrens ande är över mig ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig till att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 4:18–19).

 

Ny kyrka

Och så har vi ytterligare historia i ryggen. Vi är en gemenskap med kristna i alla tider och över hela jorden. Vi är en kyrka som genomgick stora förändringar när Martin Luther försökte reformera den kyrka som han hade växt i. Det blev en ny kyrka.

 

Räta på ryggen

Men vår kyrka lever inte enbart av sin historia. Att vara en luthersk reformatorisk kyrka gör att vi lever nu med en Gud som möter oss från framtiden. När den uppståndne Kristus mötte lärjungarna på vägen mellan Jerusalem och Emmaus, då var det framtidens Gud som mötte dem och gick vid deras sida när de var uppgivna. När den levande Jesus mötte människor, botade dem, fick dem att räta på ryggarna, satte sig ner och samtalade med dem, då var det framtidens Gud som mötte dem. Annars hade ju botandet och rätandet av krökta ryggar inte haft någon poäng.

 

Framtiden börjar nu

Men tiden fram till framtiden är inte enbart en transportsträcka. Tiden fram till framtiden är kyrkans uppdrag. Därför börjar det nu och ingen annanstans. Vår kyrkas signum är inte att vara en klubb för de närmaste. Inte en förening för dem som vill vara med i den innersta kretsen. Vår kyrkas signum är att vi inte är till för vår egen skull. Vår kyrkas signum är att vi har ett tydligt centrum i Kristus, utan gränser mot omvärlden.

 

Kärlek och respekt

Det är så jag skulle vilja att människor talar om oss. I den första kristna kyrkan sa man om människor i den: Se hur de älskar varandra! Det var den tidens signum. Vi kanske inte är riktigt i närheten av detta, med ekumeniska konflikter och konflikter inom vår egen kyrka. Vi har aldrig i vår kyrka tänkt att vi ska vara eniga i allt, men att vi ska verka för enhet i mångfalden. Det kan vi sikta mot och kanske höra människor säga är: Se hur de respekterar varandra!

 

Väl talat

Lite historia vill jag ge er för att ringar in och sätta på plats den kyrka som vi är i nuet och med historia i ryggen. Jag gör det med några citat:

  • Låt nya tankar tolka Kristi bud och nya själar flamma av hans brand. Låt nya stämmor prisa Kristi Gud, på nya tungomål, i nya land. (Siri Dahlquist för 90 år sedan)
  • Den uppsökande kyrkan måste vara den gränsöverskridande kyrkan. (Manfred Björkquist för ca 75 år sedan)
  • Kristendomen är inte färdig. Den så tror bedrar sig. Ty livet stannar aldrig. Kristendomen är inte en grav att vårda, utan ett liv att leva i världen. (Nathan Söderblom för ca 100 år sedan)

Med detta i ryggen som skulle kunna ha varit nutid, lever vi i ett område, ett stift som är äldst och yngst, störst och minst. Vi lever i nuet i en tid då inflyttningen till Stockholm är större än någonsin i modern tid, hela 35.000 per år.

 

Ökande verksamhet

Vi lever i nutid när kyrkotillhörigheten sjunker, samtidigt som det nyfikna samtalet om tro ökar. Samtidigt som gudstjänstdeltagandet ökar i veckogudstjänster. 1800 fler gudstjänster på ett år, 86.500 fler gudstjänstfirare på ett år, samtidigt som medverkan i öppna förskolan ökar, samtidigt som söndagsskolan ökar. Vi lever i nutid då vi i folkkyrklig anda verkar mer och mer tillsammans med andra aktörer i samhället. Vi lever i nutid då det inte är märkligt att samtala om kristen tro.

 

Reformation och rustning

Vi lever i nutid när vår kyrka visar att den är den reformatoriska kyrka som den ska vara. Hela tiden stadd i omformning. Vi är och kan vara en sådan kyrka för att vi är tydligt grundade i vår tradition. Med huvudet i himlen och fötterna på jorden, är vi trygga nog att leva i okända fält. Vi behöver rusta oss inåt för att kunna verka utåt. Fördjupa vår identitet som evangelisk luthersk kyrka. Fördjupa vår bibelkunskap och vårt gudstjänstfirande. För att med det som bas och botten kunna delta i samhällssamtalet och vara nyfikna och modiga i mötet med många. Vi är kyrka, vi är människor i kyrkan, som samtidigt lever i ett samhälle som är nyfiket på oss.

 

Modig och berörande mötesplats

Inför det diakon- och prästmöte som vi hade i december med nästan lika många deltagare som här idag, var det en församlings medarbetare som beskrev sin vision som församling så här: Med Kristus i centrum vill vi vara en modig röst och en berörande mötesplats. Det är en bra bild och beskrivning. Och den har sina utmaningar och sina vägval. Några utmaningar vill jag ge er.

 

Förtroende och ansvar

Som förtroendevalda är ni arbetsgivare åt ett antal människor som själva är sina arbetsredskap. Som producerar mycket verksamhet. Som blir lyckliga och tillfredsställda av ökande siffror. Som möter sorg och svåra situationer utan att kunna berätta för någon om exakt innehåll. Hur ser ni till att medarbetarna får både vila, handledning och påfyllning?

Hur pratar ni tillsammans om böneliv och gudstjänstgemenskap i församlingen? För jag förutsätter att ni som förtroendevalda också firar gudstjänst i församlingen. De som har valt och kryssat er vill gärna möta er i kyrkan. Livet inåt är nödvändigt för att det ska bli ett liv utåt. Glädje i det, gemenskap i det och ett tydligt arbetsgivaransvar kring ibland ganska tungt uppdrag.

 

Folkkyrklig identitet

Som förtroendevalda är ni med och formar identitet som folkkyrka. Vi har en mängd olika sätt att definiera oss som folkkyrka. Vi har en människosyn som lyfter varje människa som en fri människa med möjlighet att ta ansvar och ta ställning. Debatten om tydlighet och otydlighet har förts. Ropen efter de tydliga svaren och de säkra definitionerna pågår i media, men jag ser få spår av att detta skulle vara ett problem i våra församlingar. Bilden av en uppgiven och kristuslös kyrka är inte sann. Den stämmer inte med verkligheten. Snarare tvärtom.

 

Gudstjänst och identitet

Samtal pågår. Människor söker sig till oss för samtal om mening och livsmål. Människor vill lära känna Kristus. Få har problem med tankekonstruktioner. Få har problem med jungfrufödsel. Många har problem med att få livet att gå ihop. Vi ska fortsätta fördjupa oss i gudstjänst och identitet. Vi ska fortsätta att reformeras i trohet mot källorna. Vi ska självklart delta i debatten i media och göra det med vittnesbörd från våra församlingar. Där är vårt liv.

Om vi låter mediabilden bli vår självbild, då blir vi en annan kyrka än den vi är och vill vara. Den kyrka som har ett tydligt centrum behöver inte markera gränser. Det är inte kyrkan som bär Gud, utan Gud som bär och sänder kyrkan.

 

Mångfald och människovärde

Som förtroendevalda lever ni, som vi alla, med grannar och vänner på er ort. Vi är många. Vi är fattiga och rika. Så ser det ut i vår kyrka. Det är bra att den mångfalden finns i vår kyrka. Och att vi verkligen får leva bibelordet från Galaterbrevet: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Människovärdet behöver vi värna. Det är självklart för oss som kristna, men jag tror att det hänger lösare än vad vi vill tro. Vad betyder det för oss att alla är ett i Kristus Jesus? Vad betyder det att vi inte gör skillnad på människor? Vad gör bibelord med oss som människor och i förhållande till den verklighet av flyktingar och tiggare som vi möter som människor och som kristna.

 

Håll ihop

Som förtroendevalda har ni ett nu och framtidsansvar för det som sker i vår kyrka och i era församlingar. En sak som oroar mig är det som Jonas Bromander, siffertolkare och analyschef på nationell nivå, har redovisat. Det går snabbt och det kallas för isärdragning.

Det handlar om det faktum att de församlingar som bebos av välutbildade och ekonomiskt välbärgade människor, bär våra kyrkliga traditioner i mycket större mått än dem i församlingar med lägre inkomster och lägre utbildningsgrad. I klartext blir det att konfirmation och dop är betydligt vanligare i t.ex. Hedvig Eleonora församling än i Skärholmens församling.

Vad kommer det att innebära på sikt att de kyrkliga traditionerna bärs av de välmående? Troligen att vi får två slags kyrkor. En som bär våra traditioner i Stockholms innerstad och i delar av norrförort. En annan kyrka som bärs av profetisk diakoni i framförallt söderförort. Vi behöver vara oerhört observanta på detta och inte minst arbeta med det i församlingsinstruktionerna som nu går in i omstart.

 

Världsvida kyrkan är vi

Och så ytterligare en utmaning och glädje. Vi tillhör en världsvid gemenskap som är få organisationer förunnade. Vi är en del av Kristi kyrka på jorden. En liten men naggande god del. En del av er har vänförsamlingar. Flera vänförsamlingsrelationer har utvecklats från bistånd till ömsesidig inspiration. Många ungdomar har varit och är del av projektet Ung i den världsvida kyrkan.

Vi ingår i gemenskaper med kyrkor i hela världen genom Lutherska världsförbundet, Borgå-gemenskapen, Kyrkornas världsråd. Själv hade jag förmånen och att delta i Kyrkornas världsråd stora möte i november. Ett möte med flera tusen från 340 medlemskyrkor i ca 150 länder. Som möttes för samhörighet. Inte för enighet, men vilja till samhörighet och enhet. Tänk om vi skulle använda oss mer av vårt världsvida nätverk. Lyfta blicken. Möta människor. Samtala. Påverka varandra. Reflektera över dokument om mission och evangelisation, om att vara kyrka.

 

Stockholms stift är vi

Vi är Stockholms stift i en gemenskap där vi låter nya tankar tolka Kristi bud, där vår kyrka är uppsökande och gränsöverskridande, där kristen tro är ett liv att leva i världen. Så grattis än en gång till uppdraget att få vara och verka i en kyrka som lever i tro på den Gud som skapat oss, med Kristus som har befriat oss och med den heliga Anden som leder oss till fortsatt liv.

Utanför Filadelfiakyrkan står skyltar som berättar att Gud älskar Stockholm. Visst är det så!

Biskop Eva Brunne tal i Filadelfiakyrkan 15 februari 2014 till samlade förtroendevalda Stockholms stift.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>