Fiktiva texter: Svenska kyrkan i utlandet – mötesplatsen som berör

Skrivuppdrag inom ramen för ett pass om värdegrunden i samband med  kyrkokansliets utvecklingsdag med medarbetare inom avdelningen för Svenska kyrkan i utlandet. Obs! Fiktiva texter. Uppdrag att tänka kreativt och utanför ramarna.

SKÖNA HEM, reportage i september 2022.

Svenska kyrkan i utlandet – mötesplatsen som berör

Redan på håll förstår jag att det är någonting unikt. Jag inbillar mig att solen skiner lite ljusare på den vita byggnaden där framme. Inte en enda gång behövde jag fråga efter vägen och under ett kort ögonblick får jag för mig att jag blev ledd hit. Att jag på något sätt bara följde de ljusstrålar som faller från himlen ner över byggnaden. Jag slår bort förnimmelsen och känner mig fånig. När jag kommer närmare ser jag att, precis som man har sagt till mig, byggnaden består av flera delar som är ihopsatta. En mobil lösning. En byggnad som går att ta med sig. Unikt och smart.

De stora dörrarna påminner inte alls om de kyrkdörrar som jag utstod där hemma i byn där jag växte upp. De här dörrarna är välkomnande. De är öppna. Det är lätt att komma in. Jag vill komma in. Ovanför dörren läser jag ”Välkommen till din församling utomlands – mötesplatsen som berör ”. Svenska kyrkan i utlandets uppdrag är att följa Svensken utomlands. Kyrkan ska alltså finnas där Svensken finns. Idag bor närmare en halv miljon svenskar här i landet under stora delar av året och här i Svenska kyrkans lokaler träffas man för samvaro. Här firar man midsommar och jul. Här firar man surströmmingspremiär och kräftskivor. Men, framförallt firar man här gudstjänst.

Kvalitet och kvantitet för kropp och själ

Om byggnadens utsida var inbjudande är det ingenting mot vad jag möter när jag kliver genom dörrarna. Det första välkomnande rummet jag kliver in i är helt fantastiskt. Cafékonceptet Adam & Eva – platsen för det första mötet, har kablats ut över samtliga Svenska kyrkans utlandsförsamlingar i världen. Konceptet är klassiskt modernt, inbjudande och hjärtligt och kan enkelt beskrivas med ett par ord: Kvalitet och kvalitet för kropp och själ. Inredningen är genomgående IKEA:s nya ”ekoLine” som skapats i samarbete med just Svenska kyrkan i utlandet. Materialen är uteslutande naturliga och Fairtrade-certifierade. Goda arbetsförhållanden är ledstjärnan vid produktionen. Här i församlingslokalerna har man inrett med glas, sten och trä i alla dess former och slag.

Det som slår mig direkt när jag kliver in i rummet är värme och öppenhet. Jag drabbas omedelbart av igenkännande och en sorts trygghet. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att detta är hemkänsla. Och så dofterna. Här luktar det godhet. Här doftar det naturligt. Jag stegar fram till en av de fåtöljer som står i den här änden av lokalen och lägger min hand på dess rygg. Känslan av materialet är genomborrande, det är som att känna på skönhet.  Någonstans i bakgrunden porlar ljuv musik. Mitt i rummet, väl centrerat, står ett prunkande smörgåsbord. Café E&A:s huvudnummer är närodlad rawfood och den långjästa ekologiska supersvenska Kanelbullen –  och ja, självklart handlar det om surdeg. På bordet finns i övrigt allt man kan önska. Här är allt Fairtrade och lokalt odlat. Den som vill ta del av smakerna fyller sin tallrik och njuter. Betalningen sker automatiskt via iPay när man lämnar lokalerna.

I denna ocean av sinnessmekningar är det också mycket tydligt att det är människan som är det yttersta värdet. Här finns rum för glada samtal och rum för svåra samtal. Här finns rum för lek och allvar. Rum för möten irl och rum för elektroniskt kommunikation med omvärlden. Dessa rum präglas av acceptans och storhet och här väcks hopp. Här kittlas jag av en nyfikenhet att möta mitt inre rum. En nyfikenhet att finna tro. Jag vill komma tillbaka så snart jag bara kan. Det här är sannerligen kvalitet och kvantitet för kropp och själ.

Joakim, Elna, Åsa

Fiktiva texter: 200 sökande till varje tjänst

Skrivuppdrag inom ramen för ett pass om värdegrunden i samband med  kyrkokansliets utvecklingsdag med medarbetare inom avdelningen för Svenska kyrkan i utlandet. Obs! Fiktiva texter. Uppdrag att tänka kreativt och utanför ramarna.

Skrivuppdrag: Den nya rekryteringsstrategin har slagit väl ut. Det är så hård konkurrens med över 200 sökande på  varje tjänst utomlands att verksamheten kommer att sluta annonsera. Vad är som har hänt som gör att tjänsterna är så attraktiva att söka och konkurrensen så hård? Hur ser rekryteringsstrategin ut 2022?

Rubrik: Krasch på kyrkokansliets personalavdelning

It-systemet och telefonsystemet har kraschat. Orsaken är att väldigt många har sökt dem nya flexibla tjänsterna i svenska kyrkan i utlandet. Personalavdelningen går på knäna, Man vet inte hur man ska hinna sortera och hinna med att intervjua.

De nya tjänsterna innebär att man checkar in med sitt jobbkort i datorn och då erhåller man en rutt att följa och ska resa och får också veta vilka uppdrag och arbetsuppgifter man fått. För att få dessa tjänster krävs flexibilitet, nyfikenhet och äventyrslusta, människor som har förmåga att förmedla öppenhet, tro och hopp. Dessa tjänster är välbetalda vilket gör att konkurrensen har hårdnat och fler ansökningar har tillkommit.

Efter fem fullgjorda uppdrag får man ett ”guld-kort” vilket innebär att man har möjlighet att välja sitt uppdrag. Efter ytterligare fem fullgjorda uppdrag har man chans att vara med i dragningen om det ”lila kortet”, biskopskortet.

Rapport från Arlanda säger – Stora folksamlingar där man försöker byta ”jobbkort” med varandra. Köerna är långa, folk håller upp plakat där det står vart just dom vill resa. Det har startats en svart marknad för handel med ”jobbkort”. En ny facebook-grupp har bildats och det twittras hej vilt. Polisen har fullt schå med att stoppa den illegala byteshandeln! Säkerhetspersonalen är överbelamrad med arbetsuppgifter och har börjat genomskåda försök till förklädnader.

Utlandskyrkan har blivit ett eget stift, ”Världens stift” med säte på Costa del Sol. Detta för att underlätta de ekumeniska kontakterna. Stiftet har en egen biskop – som utses utifrån dragningen av de lila korten. Av misstag har flera lila kort kommit i omlopp och tagits ut vilket innebär att det för närvarande beräknas vara 10 st biskopar ute och reser i Världens stift.”

Det nya Domkapitlet är också inblandade i ärendet eftersom inte rätt person är behörighetsförklarad till rätt tjänst. Läronämnden har gett det nya domkapitlet i Världens stift i uppdrag att reda ut situationen och man har skickat följande text till samtliga utlandspräster:

”Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset, löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt. Löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper och jag slår inte i luften när jag boxas. Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad. Jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.”

Detta sätt att arbeta har inspirerat hela svenska kyrkan och det har inneburit att församlingar i Sverige praktiserar detta. Succén är inte lika omedelbar som i utlandet men eftersom utlandskyrkan har jobbat strukturerat med ambulerande verksamhet i över 10 år så har man en upparbetad rutin för arbetet. Dessa tjänster förmedlar hopp med tanke på att man jobbar för att få ett lila kort men också eftersom man möter så många olika människor.

När domkapitlets uppdrag har blivit utfört kommer det lila kortet att i någon mån förändras utseendemässigt hos en person, skifta i regnbågens färger. Den som ser dessa skiftningar i sitt kort blir utnämnd ärkebiskop i Världens stift.

”När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan gud och alla levande varelser av alla slag på jorden. Och Gud sa till Noa: Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden”.

Hoppets tecken står där hela tiden.

 

//Lars, Carolina, Stefan, Johanna

 

 

 

Fiktiva texter: Vi behöver hopp här i Goa!

Skrivuppdrag inom ramen för ett pass om värdegrunden i samband med  kyrkokansliets utvecklingsdag med medarbetare inom avdelningen för Svenska kyrkan i utlandet. Obs! Fiktiva texter. Uppdrag att tänka kreativt och utanför ramarna.

Skrivuppdrag: Ungdomstrend att gå i kyrkan utomlands
Verksamheten utomlands har fått ställas om på grund av det ökade intresset från ungdomar att diskutera andliga frågor. Efterfrågan är så stor att annan verksamhet har fått prioriteras ned. Ungdomarna ställer krav på djup och delaktighet. Hur ser det nya konceptet ut? Vad har prioriterats ned…Utlandsförsamlingarna har ställt krav på ledningen och rådet om extra anslag för att klara av efterfrågan. De nyvalda kyrkoråden består numera av 50% av unga under 40 år.

Till Rådet för Svenska kyrkan i utlandet
Vi behöver hopp här i Goa!
Kyrkokommittén i Goa vill nu gå vidare till nästa steg och övergå till ett kyrkoråd och i samband med det även ha en präst och en diakon stationerad hos oss här i Goa.
Gruppen svenskar i åldern 20-40 år ökar allt mer och det blivande kyrkorådet består redan i dag till mer än hälften av människor i den här målgruppen. Våra gudstjänster är välbesökta och vi har flera gånger under det senaste året behövt leta efter allt större lokaler att fira våra gudstjänster i.
Vi ser ett stort behov av att få fördjupa sin andliga kristna tro efter att många av dessa unga har provat på en mängd olika nyandliga rörelser men även gjort djupdykningar i olika upplevelsedroger och centralstimulanser.
Det vi behöver är en präst och diakon som är starkt förankrade i sin kristna tro och vågar uttrycka sin längtan efter Gud och Jesus i sina liv. Det vi inte behöver är någon/några som inte är grundade i sin tro och inte någon som är inne på det nyandliga – det har vi redan nog av här i Goa. Vi behöver få ro i själen och hitta meningsfullhet i våra liv. Någon som kan hjälpa oss att förmedla hopp i en rätt mörk värld. Många vaknar upp en dag och inser att livet är mer än livet på stranden och söker nu efter anden.
Vi ser ett stort behov av delaktighet och öppenhet i bygget av vår kyrka. Låga trösklar och vidöppen port är nödvändigheter här hos oss. Det ska vara lätt att komma in och ut ur kyrkan. Vi ser också ett allt större behov av att få döpa sig och att få bekräfta sitt dop nu i vuxen ålder. En dopfunt känns som centralt i att bekräfta detta behov. De generationerna av unga som finns här i Goa är i många fall varken döpta eller konfirmerade och behovet av vuxenkatekumenat är stort.
Vi har i detta arbete sett oss omkring efter en lämplig lokal för att ha en samlingsplats för att möta behovet att andligfördjupning genom bibelgrupper och samtal kring tro och liv med Maria som utgångspunkt. Samtidigt som vi har behov av att praktiskt kunna erbjuda dusch/tvättmöjligheter och att kunna laga en enkel måltid. Många lever fortfarande väldigt hårt och en diakon är väldigt efterlängtad då vi har svårt att bara titta på utan att handla. För att kunna växa måste hela kroppen tillgodoses och vi behöver därför kunna stärka både kropp och ande i arbetet med de svenskar som befinner sig här i Goa.
För att kunna känna hopp behöver man tro och i det arbetet behöver vi få mer teologisklitteratur att fördjupa sig i. Gärna lite kristna mystiker och aktuella teologer som kan ge oss påfyllning.

Varma hälsningar blivande Kyrkorådet i Goa

In i framtiden går vi – Kärlekens väg…

Kärleken, den tror allt,

den hoppas allt,den bär allt och den uthärdar allt.

Vi lämnar över till
nästkommande generation:

En Kyrka som antar
kärlekens utmaning och gör de kärleksfulla valen

och tar ansvar för
dem,

som formar för de
behov som finns.

Med gemensamma
värdegrunder och andlig närvaro i tiden.

En Kyrka som försvarar
sina kristna traditioner,

som är tillgänglig,
icke moraliserande,

som ger en varaktig
och levande gudsrelation

där Gud möter oss
precis sådana vi är.

Dela tankar och
åsikter om teologins olika nyanser,

allt med viljan att
förstå varandra.

Goda och svåra samtal
som enar trots oliktänkande.

En Kyrka där Gud
verkar,

där – skapas gemenskap,
förtroende och tillit,

där – finns
förståelsens och försoningens möjligheter,

där – finns glädje och
hopp,

där – finns vänskap
och enhet.

En Kyrka som ser
musiken som ett viktigt instrument.

Musiken är ett språk
som fortsätter att levandegöra

där orden inte räcker
till.

Den väcker delaktighet
och igenkännande,

skapar nya
tankar,berör och återspeglar stämningar.

Kyrkomusiken är kultur
och förkunnelse med sin egen rätt

och eget värde.

En Kyrka som lägger
fokus på människan och allt levande,

lägger energi på att
bevara den biologiska mångfalden

och dess
naturresurser,

som främjar natur och
kulturmiljön i världen och påverkar

att den nyttjas
hållbart.

Ger alla människor
möjlighet till ett gott liv.

Kajsa Öhlmér,
kyrkoherde Gran Canaria

Michael Franzén,
kyrkoherde Torrevieja

Margereta Hiljding,  ordförande Torrevieja

Helena Sahlin,  vice ordförande Gran Canaria (vid
pennan)

Kyrkan ute och hemma 2022

Svenska kyrkan blir alltmer internationell i takt med fler invandrande människor frånvägen olika kulturer som kommer till vårt avlånga land. Samtidigt växer behovet av en ökad internationalisering där främst ungdomar och pensionärer reser utomlands i högre grad än tidigare. Svenska kyrkan i utlandet kommer 2022 att kunna ta emot fler volontärer, praktikanter och frivilligarbetare av olika slag som aktivt arbetar stöttar verksamheten och samtidigt får växa i kompetens och erfarenhet inom olika områden.

Det är viktigt att kyrkan är öppen och välkomnande och en mötesplats för alla oavsett bakgrund och ursprung. Kyrkan ska vara en plats för gudstjänst, bön och samvaro. Verksamheten ska vara relevant för alla oavsett ålder och kön. Detta betyder att vi  behöver såväl de yngres som de äldres påverkan och medverkan i kyrkans vardag.

Kontakterna mellan utlandskyrkan och församlingarna hemma i Sverige är viktiga för samarbete och utveckling. 2022 kommer att präglas av många nya vänförsamlingar där utlandskyrkorna kan anpassa delar av sin verksamhet efter deras behov och vice versa.

En kyrka i rörelse

Vägen till livet. Vi vill göra den tillsammans, vara i en rörelse där vi delar upplevelser i med och motgång. En väg där vi utforskar livet och hittar oss själva och Gud tillsammans med andra.

Frimodighetens väg där kyrkan blommar, en öppen kyrka. Där vi ber och vågar vara kyrka, vågar leva och vara i bönen.

Någon säger: ”jag ber för dig”. Kraftfull upplevelse. Bönens kraft skapar tro. Alla kan be för varandra.

Vi ser en kyrka som vågar stå för det den är och vill vara.

Berlinbloggarna

Mikael, Thomas, Tanja och Anne-Lie

En kall vind över Europa

Jag hör kyrkklockornas klang i bakgrunden.klocktorn

Jag tänker på Ukraina, ett land och ett folk som kämpar för sin frihet, sin rätt att vara ett eget land och att fatta sina egna beslut – och att få leva i fred och frihet. Har just läst om den senaste händelseutvecklingen i Ukraina och en vädjan från kyrkorna i Ukraina; www.irf.in.ua/eng/index.php?option=com_content&view=article&id=386%3A1&catid=34%3Aua&Itemid=61#.UxLQ35tIPzs.facebook samt en bön från Kyrkornas Världsråd; www.oikoumene.org/en/press-centre/news/wcc-general-secretary-expresses-concern-over-situation-in-ukraine

Tänker. Så nära, bara några timmar bort. Så ofattbar utveckling. Så farlig situation för hela Europa –  ja för hela världen. En kall vind drar över Europa. En kall vind smeker min kind och mitt hjärta – och jag ryser.

Här sitter jag tryggt. En ekorre leker vid mina fötter. Blå scillor och lila krokusar blommar. De första knopparna brister snart ut, kanske magnolia, kanske något annat. Njuter av lugnet och fåglarnas kvitter. En kall bris. Vårens första solstrålar lyser upp den vackra parken i Victoriaförsamlingen i Berlin. Har varit här i nästan en vecka och arbetat med två regionala konferenser med ett 50-tal medarbetare från Svenska kyrkan i utlandet. Vi har talat om Svenska kyrkan i utlandet; vilka vi är och vilka vi vill vara 2022. Reflektion och gemensam framtidsspaning. Det är en speciell känsla att jobba med dessa frågor i Berlin, etthundra år efter att första världskriget bröt ut, en skärningspunkt mellan öst och väst. Nu har nästan alla åkt hem. Jag är kvar och slutför det sista och redigerar några blogginlägg. Varje grupp har haft i uppdrag att skriva en blogg om den kyrka de vill lämna över till sina barn och kommande generationer. Många spännande tankar. Jag tänker på kyrkans viktiga roll i samhällsutvecklingen och att arbeta för rättvisa och fred. Jag börjar också skriva på ett blogginlägg.

Min blick stannar till på det höga, vackra och stolta klocktornet som överlevt andra världskriget, trots att nästan hela kvarteret var utplånat, som ringt samman till tusentals gudstjänster och signalerar hopp, trygghet, tillhörighet och en öppen famn; välkommen som du är! Parken, där jag sitter nu, som utsattes för 40-50 granater och bomber under andra världskriget, men byggnaden klarade sig någorlunda. Kyrkoherden räddade egendomen genom att sätta upp en skylt att det var svensk egendom innan han tog sin tillflykt till en bunker. Tänker på historiens vingslag i Berlin. Så många livsöden. En stad som minns, som inte glömmer, som en påminnelse till oss andra att aldrig glömma det som hände, som inte får hända igen. Tänker på händelseutvecklingen i Ukraina, så fort allt kan förändras. Framför våra ögon. Ber för en fredlig lösning i Ukraina.

Tänker på alla livsöden Berlin och i den svenska församlingen i Berlin www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=670516 Tänker på civilkurage och mod. Tänker på de fyra kyrkoherdarna Birger Forell, Erik Perwe, Erik Myhgren och Heribert Jansson samt alla modiga församlingsbor, som kom att betyda så mycket för så många och så många människor de lyckades hjälpa. De gav utsatta en tillflyktsort, de gav dem mat och tak över huvudet, de hjälpte dem med nya identitetshandlingar och hjälpte dem att lämna landet. Det finns tydliga spår i församlingens kyrkböcker. Det kallar jag mod och civilkurage. Det är en kyrka som jag känner enorm stolthet över!

Handen på hjärtat; skulle du och jag våga göra samma sak?

Ja, jag hoppas det, om någon behöver min hjälp. Tillsammans kan vi förändra.

Marianne Ejdersten

Kyrkan med stort K

”Med pelarstoder tolv”….så lyder inledningsorden i en av våra psalmer i kyrkans psalmbok. Nummer 369.

Det vet alla som byggt en större huskonstruktion att det viktigaste av allt är grunden. Utan en stadig grund sätter sig snart huset, blir snett och vint och spänningarna ökar. Sprickor uppstår, blir större och tillslut så rasar hela huset.

Samma sak med vår kära kyrka. Nej, nu pratar vi inte om den fysiska byggnaden. Utan vi talar om kyrkan med stort K. Kyrkan som består av alla människor som lever och verkar i församlingen. Som bygger Kyrkan. Den Kyrkan som består av levande stenar.

Vi tillsammans måste bygga en Kyrka på stadig grund. Stadiga pålar djupt ner i trons mylla. Pelarstoder. De som ger en stadig grund.

En välbyggd Kyrka som står på en stadig grund, står kvar även när stormar blåser. Står kvar även när människorna kommer och går. Ja, även när personalen byts ut, så står den välbyggda Kyrkan kvar.

Hur ser då våra pelare ut?

Vad är grunden som vi står på?

Det lätta svaret, det självklara svaret, är att kyrkan är byggd på Kristus.
Att det är i missionsbefallningen vi kan finna vår programförklaring.

Kristus, Bibelns Stjärna och Kärna. Behöver vi mer än så?
Räcker inte det?

Självklart! Och ändå inte.
Texterna kan inte läsas utan eftertanke. De måste stötas och blötas. Få landa i våra hjärtan och spela roll i våra liv.
Först när vi tittar bakom orden, låter dem klinga i våra hjärtan, kan de ge oss mening.
Därför är det också viktigt att se och fundera: på vad grundar vi vår kyrka?
Vilka är våra ord?
Vad betyder våra ord?

Vilka är våra Pelarstoder tolv?

Tre pelare att bygga på kan kanske vara

Hopp

Trygghet

Öppenhet

Hopp är det som ger oss kraft inför framtiden. Att våga och orka möta livets alla olika skiften. En levande kyrka står för hoppet. Ibland får vi också stå för det ställföreträdande hoppet då människor inte själva orkar hoppas.

Hoppet, motsatsen till Fruktan.

Trygghet, att känna sig trygg, skapar möjligheten och modet att pröva något nytt. En trygg kyrka skapar den plattform som gör att människor vågar ta steg ut i en okänd värld. Oavsett om det handlar om fysisk förflyttning eller våga förändringar i sitt eget liv.
En trygg kyrka vågar vara öppen för sin omvärld.

Trygghet, motsatsen till ängslan.

Med Öppenhet tänker vi oss en organisation med en välkomnande portal som inbjuder till gemenskap. En marknadsplats där alla kan få bidra med sina unika gåvor och förmågor. Öppenhet inför det nya. Men också Öppenhet inför värdet att bevara. Öppenhet inför den fruktsamma spänningen mellan det som varit och det som skall komma, mellan gammalt och nytt.

Öppenhet, motsatsen till Instängdhet

Vilka är dina pålar ner i trons mylla?
På vad bygger Du din kyrka?

Nisse Renman, Kristina Ekelund, Maria Scharffenberg och Christian Jelinek

Vi har svaret, men ingen har ställt frågan!

Hur var det nu han uttryckte sig vår Ärkebiskop emeritus K G Hammar, där i församlingssalen i S:t Mikaels kyrka i Malmö för ett tiotal år sedan? K G Hammar sade: Vi i kyrkan säger att vi har svaret, men ingen har ställt frågan. Med dessa något provocerande ord kan vi fundera på hur vi uttrycker oss om ett tio tal år framåt. Vad säger våra barn och kommande generationer år 2024? Låt oss spalta upp den där frågan i tre funderingar.

Vilka frågor kommer man att ställa?
Kommer våra barn i framtiden fråga efter kyrkrummet mer än vad de gör idag? Eller kommer vi lite förläget säga: Vi har rummet, men ingen hittar dit!  Inom oss tänker vi blygt att det är ”kyrkrummet” vi syftar på. Riktar framtidens människor ett skarpt rop till oss? Ni måste synas mer och vara konkret närvarande med ert Svar, eller vi behöver hjälp med att formulera frågorna!  Kanske ännu enklare – vi behöver er: Öppna portarna! Öppna portarna både till det klassiska kyrkorummet med sin tidlösa öppenhet för möten med det gudomliga och mänskliga, men öppna också portarna för möten överallt där människor finns – på nätet, på gator och torg, framförallt där ingen annan vågar vara. Öppna våra sinnen för en tro som blir navet i vårt Liv, en tro som lär oss älska, förlåta, försona och värna om allas värdighet, fred, frihet och rättvisa i vår sköra värld.

Vår oro över framtiden
I stunden är vi svenskkyrkliga kristna oroliga över vår kyrkas framtid. När oron slår oss kan vi tänka att det aldrig har suttit så mycket människor i våra kyrkbänkar i modern tid som det gör just nu i Herrens år 2014, helt frivilligt! Den allmänna kulturen kräver inte att vi samlas i kyrkan på söndagar kl 11 00. Nej går vi till kyrkan går de flesta av oss frivilligt, det är en vacker tanke.  Kyrkan är ingen stagnerad byggnad, det är en väg. En väg där människor färdas över rum och tid. Kyrkan är vår rast plats. Vi kanske skall ställa en klok motfråga tillbaka till oss.  Är det så att vi i vår iver att söka Gud, går förbi människorna, så är det väl så att vi går förbi Gud. Hemska tankar! Vi behöver Gud lika mycket som alla andra. När vi slutar se oss själva som ”kyrkproffs”, kan något nytt ske!

Vi vill ge vidare
Vi vill ju ge ett fint arv till kommande generationer. Det kanske är så enkelt att vi skall följa vår Herre i Evangelium att verka i vår närmiljö, och att vår närmiljö ska vara hela världen. Då skapar vi avtryck i tid och rum. Inte att förglömma är att vi lever i ett 2000-årigt kristet skeende. Det beror inte bara på oss! Tack snälla Gud för det, nu känns det mycket lättare. Människan vill så mycket och ambitionen kanske skall läggas på en genomförbar nivå. Låt oss själv ställa frågan till det svar som vi verkar ha. Tar vi det viktigaste först?  Långsamt kommer man längst, eller?  Lever vi och låter vi leva?  Hjälp här var det många frågor. Levande frågor. Viktiga frågor. Nutidens och framtidens frågor. Jesus har knutit sin närvaro till två skeenden – mötesplatser – nattvardens bröd och vin och ”dessa mina minsta som är mina bröder och systrar”. Mässa och diakoni, lovsång och kärleksgärningar, det är vad kyrkan ger i en värld som ropar efter hopp och gemenskap. Tron blir vår ledstjärna, vår inspiration, vår kraftkälla. I alla möten. Var vi än befinner oss. Och frågorna kommer att leda oss till det där Svaret!

Lars Parkman, Anna-Lena Svensson-McCarthy, Ann-Charlotte Runn, Mikael Jönsson

Framtiden i våra händer!

Vilket ämne, vilken utmaning!  Låter nästan som om vi hamnat  på samma plan som Gud Fader själv. Skulle vi som lever nu  ha möjlighet att påverka till den grad,  att vi verkligen har framtiden i våra händer?   En framtid  som  i nuläget trots allt ibland fàr en att undra över, om kyrkan  överhuvudtaget kommer att finnas kvar i framtiden ?  Vågar vi anta utmaningen, vågar vi stå för evangeliet och andligheten?  Vågar vi gå med på att sättas på prov för våra efterkommandes skull ? Det «vågandet» lär i sàfall som för Petrus sättas på prov mer än en gàng.

Men, we have a dream :

– att vi på det sociala planet skall  ha lyckats med att vår Kyrka har varit förebild för ett samhälle  där  jag förvandlats till vi. Det där jaget som måste lära sig att fungera i ett sammanhang med många inblandade, där jaget inte  är ensamt och  där det inte till varje pris måste förverkliga sig självt på andras bekostnad, varken köra över familjen, kollegor eller människor jaget kommer i kontakt med. Där jaget  inte bara springer förbi möjligheter att uppmärksamma andra människors behov. Det är ju så enkelt att bara gå förbi, att tysta  det dåliga samvetet med att : det lilla du gör tjänar inget till.

Ett samhälle där varje människa blir sedd och delaktig i en dialog  som skapar gemenskap. Där Kyrkan verkligen är till för alla, även för dem som kommer genom nödingången, där det finns plats för motbilder och där det automatiskt  ges plats åt en annan människosyn. Där beredskap  nu finns  för  att låta en  sorts social ekumenik  vâxa och som  framhäver attt det är i mötet med andra som man ser att det är  Kyrkan som gör skillnaden

–   att  andligheten skall ha hittat nya vägar och få mening genom  levande riter samtidigt som  vi har haft mod att förnya och inte låtit  oss hejdas av gamla inkörda vanor.  Där alla har accepteras  som de är.  Den obetingade nåden som ger alla rätt att vara annorlunda, att få komma som man är. Samtidigt som Kyrkan måste våga vara Kyrka, måste vi våga stå för vår andlighet,  så att religiositet och tro inte längre upplevs som skällsord eller som klassar kyrkfolk  som mindre vetande.

–   att vi lyckats i vår strävan att kyrkan i världen verkligen sprider frid och fred,  inte schism och ovilja,  att ha  lyckats ge liv åt det gamla begreppet fridlysning så att det, om inte till fullo ändå till viss del, återfått sin betydelse  och kyrkorummet får andas  frid och vara den plats för bön det en  gång menades till.

–   att vi lyckats förmedla att  traditioner är är något levande som vi tar emot  från tidigare generationer och som ger oss ryggrad och styrka. Vi har skyldighet att föra dem vidare till dem som kommer efter oss, samtidigt som vi måste vara  medvetna om att traditioner kan förtrycka likaväl  som att öppna upp och ge liv. Traditioner kan vara en hjälp likaväl som ett hinder, när vi försöker skapa nya vägar  att uttrycka tro. När traditioner och riter förklaras  kan de bli levande byggstenar i vars och ens personliga tro.

Det är kyrkan vi vill lämna över till kommande generationen.

Agneta Leroy,  Barbro de la Cour, Kristina Hallström, Per Lidbeck

Tid – möte – fest

Hej – kul att du tittat in och att vi möts! Nej, vänta – klicka inte vidare. Ge mig 5 minuter! Du får mina reflektioner om tid. Jag vet vad tid kan betyda  – mäter den och serIMG_1171hur denrinner på, som min fina sand.

En tillgång, rätt använd. Ett elände när den inte räcker till

och ständigt ger dåligt samvete, skapar ångest och stress.

Känner du krav på tillgänglighet, att alltid vara ”på”?

Jaha, du ska fixa barnens planering inför morgondagen. Göra inköpslistan inför helgen när det är dags att träffa vännerna – eller är det släkten? Handlar du på nätet? Det kan vara bra – om du vill spara tid menar jag. Åh, dags att leta reda på gymkläderna eller är det springdressen, för att få lite egen tid?

Vet du,  att inte ha tid är ingen ny företeelse. Om du läser Bibeln sidan 1440 – Nehej, du har ingen Bibel tillgänglig. OK, då gör vi så här – gå till www.bibeln.se  eller för att spara din tid –  läs här: ”Liknelsen om festen”  – som hände för 2 000 år sedan!

En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ En annan sade: ’Jag har köpt fem par kor och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’

Vad tänker du nu? Du ser, brist på tid gäller inte bara oss ”nutids människor”!  Här handlar det om att bli bjuden på fest. Att se livet som en fest – är kanske mest en livsinställning?! Jag tänker att ju stressigare livet blir, ju mer längtar jag efter en liten paus, en öppning, en stund med guldkant – ja, en fest. Där vi möts, om så bara för en stund mitt i livet, där kan det alltid vara fest!

Hur använder du din tid? Prioriterar du fest och nya möten? Att ge av sin tid skapar möjligheter att  ”öppnar gluggen”. Vad vi prioriterar för att få eller förlora energi.  Att stanna upp i 5 minuter kan ge energi. Om du ger dina tankar lite hjälp att tänka – vad händer?

Nej vänta! Jag har fler funderingar om vad tiden för möten betyder och vad det kan ge. Har du läst Hjalmar Gullberg?

Människors möte

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lät att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

 Vill du öppna gluggen, och ”byta ett ord eller två”? Nu har vi mötts. Tack för din tid – om det gav dig något blir jag glad. Om inte – kom tillbaks! Ge mig en ny chans att ”ge om vägen besked”. En väg där vi kanske kan gå tillsammans och berika varandra. Oj vad jag pratar på, tar din tid. Snälla, ge mig lite mer av  din tid. Skicka mig dina tankar, funderingar och ord. Vill du ge mig den glädjen?

Timglaset

PS. Vem tror du berättar om festen? Jesus!

Värdegrundskonferens i Berlin 3-5 mars

Madelaine – Michael, London och  Magnus  – Gaby, Zürich-Basel