En dag i Nasaret

Hampus Eriksson:

Vi började dagen med att besöka den stora Maria Bebådelsekyrkan i Nazareth. Det var på den platsen som ängeln Gabriel kom till Maria för att lämna budskapet att hon kommer att föda guds son. På platsen precis utanför kyrkan var det en massa avbildningar av Jungfru Maria från olika delar i världen och vi fick en uppgift att utse en favorit och resonera senare på kvällen varför man just valde den avbildningen av Maria. Jag valde Kinas bild för att den följde inte den klassiska avbildningen som har europeiska drag utan dem gjorde Maria till en av dem genom avbilda henne med kinesiska drag.

Efter 10 min av tänkande besökte vi kyrkan, då började man få känslor av fascination av hur mäktigt kyrkan var i insidan. I insidan fanns 2 våningar där 2:a våningen var församlingskyrkan. På 1:a våningen fanns nämligen en arkeologiskt utgrävd grop och i den gropen fanns Maria grotta som hon befann sig på när Gabriel anlände. Av att just uppleva att vara i närheten av denna viktiga plats gav mig en stor förvånande känsla av att Maria har faktiskt varit där, hon var faktiskt där och jag har besökt platsen! Denna dag var helt enkelt upplevelserik och det var bara början på dagen.

Pher Eliasson.

Basaren i nassaret’s hjärta.

Efter en ganska lång stund av att ha gått och kolla på kyrkor och lyssnat på vår guide Anna så kom vi till en liten trång slingrig gata med stånd av alla sorters krimskrams och kläder och allt man skulle någonsin Kunna behöva en så kallad basar. I slutet av gatan så var det ett stånd där det stod en gammal man med glesa tänder men med det mest livfulla leende, han solde Palestinasjal och en av dom fångade mina ögon det var en stor svart och vit Palestinasjal med svarta toffsar på dom fyra hörnen, jag frågade han med min bryrade engelska hur mycket den skulle kosta. Han svarade 30 med en väldigt djup brytning till arabiska men jag hörde 35 och jag som är för snäll gav han vad han sa och försökte inte pruta ner någon det vara som att jag vara rädd att han skulle bli förolämpad och förlora sitt livfulla glesa leende. Efter köpet var gjort så frågade han vart vi kom ifrån och jag sa sweden men jag tror han inte förstod riktigt vad jag menade för land men han var glad ändå och fråga om det fans mycke fotboll där och hur det gick för oss att vara här. Det var verkligen en sak men bara kommer se en gång i sitt liv och jag kommer alltid minnas det med glädje.

Mathilda Ekholm.

Vid lunch delade vi upp oss i två grupper. en falafel-grupp, och så jag och Ragnar som gick för att hitta något annat. vi stannade till slut på ett litet ställe där de sålde crêpes och glass. där inne jobbade världens sötaste gubbe, och ju längre vi var där och väntade på att han långsamt skulle göra klart vår lunch, desto mer lyckades han sälja på oss. extraglass, grädde, strössel, lemonad, juice. allt möjligt. det var nästan så man ville köpa allt bara på grund av att han var så trevlig. det bästa var nog att han hade en hiss, där han från övervåningen skjutsade ner mängder av olika glassmaker som han stolt berättade att han gjort själv. när jag väl ätit upp min mat, kom slutligen Ragnars, och då hade det gått någon timme. men trots väntan och att det blev en av de dyraste luncherna hittills – kändes det ändå otroligt bra i hjärtat. en fin liten upplevelse.

Anton Kristiansson.

Idag så besökte vi ett ställe som kallades för Nasareth village där dom hade gjort utgrävningar och återskapat en gammal by från jesus tid, jag tyckte det var jätte spännande. Vi fick se hur det såg ut och hur dom gjorde för att producera mat och kläder, jag som aldrig brukar vara tyst var tyst hela tiden typ, ph o jonas trodde jag va sjuk eller nåt men det var bara för jag va intresserad! Jag gillar ju att uppleva saker i ting i verkligheten och det va kul o veta o se hur dom faktiskt gjorde.

Det var ungefär som det är på jamtli i östersund fast en annan story då.

Nejmen jag tyckte det var riktigt lärorikt och kul! Och efteråt så fick vi allihopa varsin typ, oljelampa! Dock så fick vi ingen olja så de blir ju svårt att använda.

Men de va ju ändå lite roligt att få en gratis souvenir! Sen drog vi vidare mot en kibbutz!

Jonas Hilmersson

Idag fick vi ta del av det israeliska folket när vi besökte en israelisk kvinna som bodde i ett samhälle som tidigare var ett slags kollektiv. Kvinnan vi besökte kom ursprungligen från Sverige och hon berättade för oss om sitt liv och sin roll i kollektivet. Hon var helt fantastisk och jag tror att jag talar för alla i gruppen när jag säger att det är ett möte som jag sent kommer glömma…

Igår kändes det som att vi var turister som besökte Israel och att vi fortfarande såg på landet utifrån. Idag kändes det som att vi var en grupp individer som mötte människor av en annan folkgrupp och kultur – någonting som är mycket rikare än att blott se på ett land från en utomståendes synvinkel.

Ragnar Westberg Martinez.

Jag har bestämt att mina kamrater som jag åker med ska skriva om en grej vi gör varje dag för att det ska bli fler synvinklar än bara min så att det kanske blir lättare att förstå känslan kring resan.

Under kvällen gick vi till en restaurang och eftersom vi får röror och pitabröd till förrätt varje kväll så åt vi naturligtvis det i kväll med. Det är ungefär sju röror och eftersom vi är fler än vad de sju rörorna skulle räcka till gör de en till sats, alltså blir det ungefär fjorton tallrikar. Kvällens restaurang bjöd där på en uppvisning då servitören bar alla tallrikar på samma arm. Alla blev naturligtvis imponerade och fotade honom och senare fotade han även oss för att lägga upp på deras Facebooksida.

Senare var det dags att ta sig hem och jag ljuger inte då jag skriver att vi nästan varit på alla Nasarets vägar. Hotellet var inte lätt att hitta men efter många krångliga vändningar, utfrågningar och chansningar kom vi fram till en fin liten innergård, fantastisk utsikt och en fantastisk takhöjd.

Allt bara flyter på.

Kramar, Ragnarwm.

Skickat via Blogsy