Imorse när jag slog upp ögonen så sa jag även hej till världens förkylning. Det kändes väldigt motigt att sätta sig vid frukostbordet vid kvart i sju för att sedan fara iväg. Så fort vi satt oss i minibussen kändes det dock genast som om allting lättare då det stod en liten pojke i ett fönster och gjorde grimaser åt oss. Jag kan inte beskriva den känslan men det var skratt och glädje från alla och det gav mig energi denna morgon.
Bussen tog oss mot Waterfront där vi senare skulle ta en båt vidare till Robben Island. Det var fängelset där Nelson Mandela satt fångad under apartheidtiden. Det var en väldigt mäktig upplevelse och den fick mig verkligen att tänka på uppståndelsepärlan om man ska koppla samman besöket till frälsarkransen. Mannen som guidade oss berättade om hur de inuti fängelset byggt upp som ett samhälle bland fångarna, de upplevde en stark gemenskap och att finna någon sorts glädje av varandra ifrån de hemska och tortyren som de upplevt. Guiden som ledde oss hade själv suttit fånge där i fem år, varav fyra på Robben Island och resten på ett annat ställe. Grejen att han själv suttit fånge där och nu kunde gå med stolthet och berätta om tiden han varit där samt att han klarat sig. Det är för mig att återuppstå.
Efter vi kommit från Robben Island gick vi ungdomar till en restaurang och åt lunch tillsammans. Det var otroligt trevligt och jag kände verkligen med sorg i hjärtat att detta är sista dagen. Vi har verkligen kommit ihop som grupp och det märks när gafflar kastas över borden för att smaka på varandras mat, dela bakteriekultur är verkligen ett stort tecken på god vänskap. Vi hade en och en halvtimme på oss att gå runt på Waterfront men vi satt alldeles för länge vid maten och bara pratade, delade minnen om de ena och de andra och hade så himla trevligt så det hanns inte med. Det är så himla stort att jag får dela den här uppelvelsen med människor jag nästan inte kände från början och nu känns det som om vi varit vänner förevigt. Det är nog just idag som jag inser att vi är här och nu. Vi har spenderat sex dagar i Afrika tillsammans och det är så himla stort, tanken av vad ett litet armband som Martin Lönnebo skapade. Jag är så otroligt tacksam för honom och detta armband kallat Frälsarkransen.
Vi lämnade Waterfront med stor glädje och begav oss mot Green market. Vi hade då bestämt oss för att köpa presenter till de äldre ledarna för att visa hur tacksamma vi är för allt de gjort för oss, vilket vi gjorde. Nästan hela besöket gick åt till att hitta de perfekta presenterna till var och en av dem, och jag vill påstå att vi lyckades att hitta något som passade dem alla. På Green Market så skulle vi pruta och det är verkligen inte min starka sida då jag vet att detta är deras levebröd och ska jag betala mindre för det. Förmodligen så är det inte så, de får säkert ofta mer betalt än vad grejerna kostar att köpa in och de ber ju en att säga vad man är villig att betala, det ger mig ändå en halvdålig känsla i kroppen. De har ju en extremt skicklig säljteknik så gick de inte runt för dem så skulle de ju absolut inte fortsätta. Den tanken väger upp lite grann i det hemska jag känner.
När vi lämnade Green market begav vi oss upp mot Table Mountain, ett av världens sju underverk. De flesta av oss åkte kabinbana upp på toppen. Den här resan har bestämt bestått bara av helt fantastiska intryck och detta var verkligen ett av dem. Påväg upp var jag livrädd och kramphöll i Elvira men väl uppe så kunde jag bara tänka: I made it! Det var helt fantastiskt. Vi var högre upp än molnen. Det kändes som om alla bekymmer släppte och ska vi återgå till frälsarkransen så var detta helt klart den gröna pärlan. Den handlar lite om bland annat naturen och när man stod där uppe så förstod man verkligen hur liten människan var och att vi verkligen måste värna om naturen för den är så mycket större än oss och påverkar oss så mycket mer än vad vi tror. Naturen är anledningen till att vi lever, hade inte träd funnits hade vi inte haft syre och det är så mycket mer än de och att människan då förstör något så vackert och fint. Det är helt fruktansvärt.
Vi åkte senare till The Crypt som är en jazzklubb, där skulle vi äta vår sista middag när vi fick sitta tillsammans som grupp. Det var otroligt mysigt där med livemusik och god mat. Jag kan inte säga något annat än att det var ett helt fantastiskt avslut på dagen.
Jag vill sammanfatta dagen som en dag fylld med energi och glädje. Vi har fått tagit del av historia, underverk och varandra. Kan en dag bli mer fantastisk?
Med Vänlig Hälsning, Elin Höglund
Skickat via Blogsy