Maj 11

BIBELN

Onsdagskvällen blev det äntligen av: BIBELN på Göteborgs Stadsteater fick äntligen ett besök (konstigt att det inte blev av förrän sista veckan…).
Vi blev ett 15-tal från Vasakyrkan, med vänkrets, som tog del av den utmärkta föreställningen. Hade hört många goda kommentarer under våren – det bekräftades i onsdags.

Kommentarerna var många: kreativt, spännande, roligt, imponerande, tankeväckande, gripande… och lockar till att återvända till orginaltexten: Guds Ord.

I Vasakyrkan gör vi en återkoppling efter kvällsmässan på Bönsöndagen: ”Vad är det vi sett och hört?”

/Björn Bäckersten, kh i Vasakyrkan

 

 

Apr 26

Antisemitismen i Sverige

Sitter på tåget från Stockholm, på väg tillbaka hem till Göteborg. Lyssnar på Studio Ett och hör ett reportage om att USA:s sändebud kring antisemitism, Hannah Rosenthal, har varit i Sverige för att prata med Irmar Reepalu (s), kommunalråd i Malmö och med den svenska regeringen. Irmar Reepalus anmärkningsvärda uttalanden kring judar har uppmärksammats internationellt och har oroat  människor över hela världen.

Några saker som man inte kan låta bli att notera i detta sammanhang är dels den öppna antisemitism som Irmar Reepalu visar prov på, dels kan man konstatera att det är bra att detta uppmärksammas internationellt så att dessa uttalanden inte får stå oemotsagda.

Det faktum att USA har ett sändebud kring antisemitism och att detta sändebud åker runt i världen för att motarbeta denna gamla form av rasism är, som jag ser det, mycket bra.

Vi lever i ett land där vi tror att hatet mot judar tillhör det förflutna, men för den som väljer att inte blunda blir det uppenbart att detta hat frodas i Sverige på ett mycket oroväckande sätt. Många judar i vårt land vågar inte öppet visa att de är just judar. Så länge det inte syns går det bra, men bland annat judiska unga män och pojkar väljer att dölja sin kipa, (den judiska huvudbonad som bärs runt om i världen), genom att ta på sig en ”vanlig” keps för att dölja sin kipa.

Det kanske inte är något som vi i vanliga fall tänker på, men det finns alltså människor i vårt land som inte vågar visa sin tillhörighet öppet, och som dessutom attackeras av ett kommunalråd i en av Sveriges största kommuner. Det som gör det judiska folket situation unik i Sverige och det som gör att denna situation är extra allvarlig är att judar i vårt land attackeras från ”alla håll”.

Inte nog med att främlingsfientliga krafter, som är emot all form av invandring,  motarbetar och hatar judar. Dessutom attackeras det judiska folket från vänster där alltifrån socialdemokrater, Irmar Reepalu t.ex., till kommunister attackerar judar verbalt. Det är en unik situation för en folkgrupp i Sverige.

Tyvärr följer det en lång europeisk tradition som sträcker sig från medeltiden, via tredje riket, in i våra dagar.

Vi behöver alla motarbeta denna extrema form av rasism, som genom historien lett till så mycket lidande. Att vi får hjälp av ett sändebud från USA i denna kamp är mycket bra. Att även regeringen påminns om detta är bra och det är ett tydligt exempel på att ”Forum för levande historia” verkligen behövs.

Inte minst är det viktigt idag, då nationalistiska och främlingsfientliga krafter från höger och vänster i politiken, frodas och växer över hela Europa och även i Sverige.

Låt oss tillsammans stå upp mot rasism i allmänhet och antisemitism i synerhet. Bara då kan vi verkligen tala om att vi är ett öppet och fritt land. Om vi inte gör det så visar vi med all önskvärd tydlighet att inte mycket har hänt sedan medeltiden och 1930-talet.

/Dan Bernspång, kyrkoherde Backa församling, Göteborg

Apr 16

Dessa mina minsta

När jag sitter och skriver detta skiner vårsolen utanför mitt fönster. Det är visserligen inte så varmt ute, men ljuset gör att det mesta känns lättare och hoppet om värme finns där mycket tydligare idag än för en månad sedan.

Det som slår mig när jag sitter så här är hur skönt det är att bo och leva i ett land som är förhållandevis tryggt. Visserligen läser vi ofta om mord, misshandel, rån mm. Men ser man det i ett globalt perspektiv så lever vi i ett tryggt och välmående land. Många människor i vår värld skulle nästan inget hellre önska än att leva i ett så välordnat och tryggt land som vårt. Och samtidigt vet vi att alla i vårt land inte lever tryggt och att det finns saker som behöver förbättras även hos oss. Vi kan läsa och se att det finns skolor där nästan inget fungerar, i alla fall enligt media, och vi kan läsa om hur en del äldre vanvårdas på äldreboenden runt om i landet. Det finns avskräckande exempel både inom kommunal förvaltning och privat, även om vissa politiker vill få det att framstå som ett huvudmannaproblem.

Hur som helst kan man inte bli annat än upprörd när man läser om människor som vanvårdas och som inte behandlas värdigt. Man kan verkligen undra vad det kommer sig att någon kan behandla en medmänniska på det sättet? Jag har inget svar, men jag känner avsky när jag läser om den misshandel som detta handlar om.

Det jag däremot är övertygad om är att vi som bor i detta i många hänseenden fantastiska land måste reagera när vi ser missförhållanden inom vård, skola och omsorg. Om vi som medborgare inte reagerar kommer ingen annan att göra det heller. Som jag ser det är det en mycket viktig uppgift för oss att kämpa för det goda och för att människor skall behandlas värdigt och med respekt.

Som kristen är detta en viktig grundbult i tron. Jesus säger själv: `Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ (Mattesuevangeliet 25:34-40)

Denna uppmaning är tydlig. Jesus vill att vi bryr oss om varandra, det är ett uppdrag från honom som jag hoppas att vi tar på allvar.

En härlig vår önskar jag dig!

Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling

 

Apr 10

Kristus är uppstånden!

Med stor glädje har vi firat påskhelgen! Och nu brusar påskjublet vidare. Hela denna kommande vecka är som en enda stor Påskdag i ständig upprepning; Påsk-lammet med segerfananGloria och Trosbekännelse även i veckomässan, och festmässhaken på!
Och påsken är verkligen inte över -  den har just börjat och varar t o m Pingsthelgen.
Eller kanske bättre uttryckt: vi är Påskens folk och lever i påsktiden året runt, varje söndag. Ja, varje vardag också. Kristi seger över döden skulle få prägla vardagslivet lika mycket: i ord och handlingar som bär livets märke, och inte dödens och destruktivitetens mönster. Det ber vi om!

Glad Påsk
/Björn Bäckersten, kh i Vasakyrkan

Apr 7

Påsklördag

Sabbatsdagen framför alla ”vilodagar” är denna lördag. Kristus vilar i graven är dagens tema.

Men PåskJUBLET hänger i luften – särskilt efter påsklunchen i Vasa församlingshem… och sedan i natt!

Med önskan om en god och väl+signad Påsk, som nu tar sin början, och varar länge!

/Björn Bäckersten, kh i Vasakyrkan

Apr 2

Måndag i Stora veckan

Inne i Stora veckan – Stilla veckan. Passionsberättelsens första akt, i den sammansmälta versionen från alla fyra evangelierna, är just läst i middagsbönen i Vasakyrkan. Under veckan läser vi igenom hela passionshistorien.
Palmkvistar från mässan i söndags pryder ikoner och utsmyckningar i kyrkorummet och i församlingehemmet.
Palmsöndagen präglas i Vasa även av kyrkans ”födelsedag”. 103 år i år. Fest i fastan. Föredrag och kyrkkaffe – och mycket folk i mässan.
Annars är det stillhet som gäller i veckan och  grå casula (mässhake).

/Björn Bäckersten, kh i Vasakyrkan

Mar 25

Fortsättning följer

En vecka sedan gudstjänstfestivalen avslutades. Om några dagar fräffas styrgruppen för utvärderingar. Säkert en del att fundera över, glädjas åt, och ompröva/reprisera.
Helt klart såg vi med stor glädje många besökare, från olika håll, som tog del i festivalens saminarier och gudstjänster. Somligt överträffade förväntan – annat kanske inte helt ut nådde målet…

I vart fall följer fortsättning; inte så att vi redan nu vet om, och i så fall när, en ny festival blir av. Men det som kan vara det fina med festivalen är kontinuieteten i vardagslivet. Gudstjänstfiranden (ibland med nyupptäckter från dagarna som får fortsätta efter avslutad festival) gemensam bön och samtal fortsätter ju.  Så t ex en tonsättning av Herrens bön som lyftes fram i Vespern med musik arrangerad av broder Andreé Gouzes. Tonsättningen är av Rimskij-Korsakov – sångbar sättning med inbjudande stämm arr. Den får följa oss nu ett tag i Vasakyrkans högmässor. Fortsättning förljer.

/Björn Bäckersten, kh i Vasakyrkan

Mar 16

Festivalmöten

”Stannar vid Annedalskyrkan” . Så låter det i bussens högtalare om man tryckt på knappen och visat att man vill kliva av vid den hållplatsen. Tänk så många gånger människor stannat till i kyrkor för att bara titta in eller för att markera en viktigt händelse i livet. Just i dessa dagar stannar vi till för seminarier och möten i en  gudstjänstfestival. Det finns många tillfällen att hoppa av vid en hållplats, vila en stund i en kyrka och sedan fortsätta sin livsresa. Många möten och upplevelser återstår. Tack Gud för mässor, möten och musik.

Ewa Selin, kyrkoherde i Annedal

Mar 15

Torsdag 14.00. Nu börjar det. Samling i Domkyrkan, gudstjänstfestivalens öppnande.

Seminarieförberedelserna är i full gång. Praktiska bestyr. Förväntan i luften. (Lite stress också.)
Fick igår låna Taizés vandringskors från Mariakyrkan i Hammarkullen. Ikonkrucifixer målades i Taizé och ”vandrar runt” mellan församlingar i Europa. Närmast före Hammarkullen fanns det ett par år i Lindbergs kyrka, Halland. Före dess i Härlanda. Innan det på någon annan, för oss okänd, plats (kanske nå’n läsare vet?). Över helgen finns det i Vasakyrkan.
”I Kristus har nu hört det sanna ordet, evangelium om er frälsning” läser vi i dagens bibeltext från Taizé
http://www.taize.fr/sv_article161.html och här är kärnan, centrum för allt: Kristus.

Vi ber att festivaldagarna skall bli till välsignelse!

/Björn Bäckersten, kh i Vasakyrkan

Mar 13

Förbön

Förbön för Syrien. Domkyrkan på tisdagskvällen (13/3). Med Syrien och för Syrien. Många i kyrkan; tal, sång och bön. Mäktigt när alla reser sig och stämmer in i Herrens bön, sjungen på syrisk-ortodox kyrkoton. Viktigt och angeläget. Gripande också…

I övrigt har dagarna (och de kommande) präglats av förberedelser inför gudstgänstfestivalen. Mycket att tänka på och försöka förbereda. …och mycket förväntan.

Eftersom festivalen, först och främst, ”är på riktigt” blir det förbön också under festivalen. Festivaldagarna innehåller föredrag, samtal, reflexion – bra, viktigt och angeläget. Ändå: viktigast är bönen och firandet med Kristus i cebtrum och världen för ögonen.

/Björn Bäckersten, kh i Vasakyrkan