Delaktighet I – gudstjänstgrupper


Under lång tid har vi i Vasa församling arbetat med delaktighet i liturgin. Det gäller kyrkokörernas arbete, aktiva kyrkvärdar och gudstjänstvärdar, textläsargrupper osv.

Sedan ett par år tillbaks har vi i Vasakyrkan fem gudstjänstgrupper, med varierande antal medlemmar, som turas om att tjänstgöra under en fem-veckors-period. Både författarna Jan Byströn, Leif Norrgård och inte minst Fredrik Modéus har i ord och skrift inspirerat till detta sätt att arbeta.

Liturgin och dess handlingar är inte en av kyrkans verksamheter utan kyrkans egentliga sysselsättning, genom vilken gemenskapen med Gud och människa upprättas och ständigt förnyas.[1]

Under lång tid av Kyrkans historia har detta varit självklart: gudstjänst, sakramentsförvaltningen, och den själavård och undervisning som relateras till gudstjänsten har varit det som församlingslivet handlat om.[2] Idag är det annorlunda; ibland kan det nästan vara svårt att se att gudstjänstlivet skulle vara något annat än en bland alla olika verksamheter och programformer som finns i en församling.

Detta är kyrkans verkliga kris (fortsätter Byström/Norrgård) Om människor inte längre firar gudstjänst upphör kyrkan att existera, den kristna församlingen förvandlas från helig mötesplats, med kyrkorummet i centrum, till en institution som bedriver församlingsverksamhet. …den vardagsverksamhet som var avsedd att vara vägen in i liturgin har på många håll helt enkelt blivit en ersättning för gudstjänsten.

 

Att arbeta med gudstjänsten är inte ett enstaka projekt eller arrangemang för en tillfällig helg eller händelse – det är ett ständigt pågående firande av de mysterier som för oss allt längre in i gemenskapen med Jesus Kristus. Därför är detta det viktigaste arbetet för präster, musiker och alla kyrkoarbetare. Men det är också ett ansvar för alla som firar gudstjänst tillsammans.[3]

Därför arbetar vi med gudstjänstgrupper, med gemensamt ansvar mot ett gemensamt mål: att på Herrens dag, i delaktighet och gemenskap, fira Kristi död och uppståndelse i väntan på hans återkomst.

 


[1] Jan Byströn, Leif Norrgård, Mer än ord – liturgisk teologi och praxis, Verbum 1996.

[2] Dessutom kom församlingen att i det närmaste bli synonym med den lokala samhälleliga förvaltningen med skola och omsorger som gemensamma, ”kommunala angelägenheter”.

[3] ”Allt som hör till gudstjänsten måste utföras på ett genomtänkt sätt, som uttrycker respekt för Gud och församlingen. Slentrian och nonchalans får aldrig prägla liturgin” skriver Byström/Norrgård, men all rätt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *