Grekland

Sköna maj, välkommen till Grekland! Här blåser det vårvindar friska i politiken och Europa väntar på livstecken från president och parlament om det finns någon väg framåt. När vi började arbeta i Utlandskyrkan i Grekland, fick vi höra: -kom ihåg att Grekland är inte Europa. Grekland är mer österländskt. Vi har märkt att det på många sätt är en kultur som har starka band österut. Men samtidigt har det varit Greklands längtan under många år att tillhöra Europa. För många greker är Sverige ett drömland och många vill lära sig svenska för att kunna resa norrut för att söka arbete och framtid. Denna vecka får vi besök av kören SAMKLANGEN från Arvika. Det blir konsert i St Paul´s Church på lördag kl 19. Athen behöver all inspiration vi kan få, och skandinavisk körsång kan nog få det här landet på fötter, särskilt när kören kommer från Arvika, där ingenting är omöjligt.

Efter 530 trappsteg upp till Peterskyrkans kupol i Rom var benen trötta och utsikten stor. Jesus som ser ut över Petersplatsen verkade en aning sliten. Kopparn rann längs ryggen och manteln var lagad här och där. Glorian behövde stöttas och den välsignande handen hade fått skydd mot åsknedslag. Så mycket som han får se, kan han behöva lite hjälp. Det är inte varje dag vi får se Jesus på ryggen. På nära håll verkade han mycket mänsklig.

På grekiska heter den här blomman hottentottfikon och växer ofta vid havet. En typisk vårhälsning här vid Medelhavet och den klarar sig bra utan tillsyn. Idag på första maj ger sig alla greker ut i naturen för att leta blommor som binds till kransar, som sedan bärs hem och hängs på dörren som en hälsning att nu är sommaren välkommen. Det har inte varit mycket till demonstrationer idag. Här tar man gärna bilen ut i naturen, parkerar under ett träd, drar upp bilradion på högsta volym och överröstar grannen vid trädet intill. Fram kommer grill, bord, stolar, korvar, kött, bröd, parasoll, ouzo och så njuter man av att sommaren har kommit. Grillröken ligger tät. Farfar ligger på rygg och sover i gräset. Idag tycker ingen att det är kris i det här landet.

Efter en ovanligt lång och kall vinter står nu Grekland i full blomning. Området som kallas Mani på södra Peloponessos har en mycket varierande flora. Orkidéerna trivs och gör allt för att locka till sig insekter. Den här kallas Smyckeofrys och frestar med look alike-insekter för att bli pollinerad. Naturen är påhittig. Att se ut som någon annan än den man är kan vara smart. Vi har snart bott två år i Grekland och vi känner oss inte längre som turister. Gäster är vi fortfarande men inte turister. Vi går nästan lika fort som grekerna gör och vi tittar inte storögt på alla tempel runt omkring. Vi pratar högre än när vi kom hit och allt det här gör att vi blir lite mer look alike-greker, och därmed inte så lättlurade i affärer och på tavernor. Jag tror att vi har lite Smyckeofrys inom oss, som vill dra till sig det som behövs för att klara sig här i detta gudars och hjältars land.

Livet är fullt av överraskningar och vi vill bli förvånade. Thierry Balssa tog med sig en stor väska full med marionettdockor och förtrollade både barn och vuxna med sitt dockspel. Paulusgården förvandlades till en teaterscen och vi spelade med. Och vi gillar att förundras utan att förstå. Thierry kan få dockorna att leva och berätta för oss på ett språk som alla kan förstå. Såpbubblorna blir skimrande planeter. När vi vågar se med barnets ögon, blir vi också levande. Det döda får liv. Påsken har öppnat en väg.

Ett korsmärkt hölje ligger kvar i sanden efter nattens blåsväder. Stranden, full av minnen från resor, fisketurer och lekar. Så här tidigt på försommaren ligger allting kvar och blandas; skräp och dyrgrip. Det tunna skalet berättar om någon eller något som bott här och levt ett liv för att skiljas från en värld och gå in i en annan. Det tomma skalet berättar om liv som dör och uppstår. Vi fann en påskdagshälsning i sanden, höll den mot solen och såg hjärtat, sömmarna och korset mitt i världen.

Genom den solbelysta skålen anas skuggorna från marken runtomkring. Motljus är inte alltid lätt att uthärda. Vallmons röda skönhet fångar närhetens spretiga och vassa verklighet. Det härliga och det förfärliga lever nära.

Påskaftonens röda skål bär livet, genomlyst. Här i Athen börjar påsken först nästa vecka men redan idag växer motljuset timme för timme. Staden ändrar färg. Det vackra, varma kvällsljuset blandas med det bruna, kalla, när kravallpolisen, till synes utan anledning, letar efter en människa att korsfästa.

Morgonvandringen gick idag upp på Filipapposkullen i centrala Athen där det gula ärttörnet just nu blommar. Här är det en vanlig arbetsdag medan det är svensk långfredag i hjärtat. SVT World sände långfredagsgudstjänst från Östersunds kyrka med musik av Karl Jenkins, ledd av Nicklas Strandberg. Härligt att känna mig som en del i kören och följa Nicklas som dirigent. Han kan han!
Törnekransen på Syntagmatorget har växt de senaste dagarna. Allt fler bär en medkänsla för den som inte längre orkar leva med krisen. Man försöker hålla eländet ifrån sig, men det brister och livet går sönder. Som predikanten Lars-Åke Wikström sa i dagens TV-gudstjänst: ”När kärlen går sönder, blir vattnet ett”.  Så är det idag på långfredagen här i Athen. Det påverkar alla. Alla bär törnet tillsammans.

Idag gick vår morgonpromenad till en konstutställning i området Kolonaki i Athen, där en god vän deltar i en utställning på temat ”Allt är rött” eller som det heter på grekiska ΟΛΑ ΚΟΚΚΙΝΟ. Rött är påskens färg i Grekland men, säger utställningsvärdinnan, rött är också upprorets färg, och här i Grekland behövs en förändring på många områden. Utställningen vill inspirera till att tänka och känna i nya banor.
Idag är det svensk skärtorsdag men i Grekland firas påsken en vecka senare. Den tunna hinnan mellan den verklighet man hoppas på och den verklighet man ser omkring sig håller på att spricka. Trycket ökar och många frustrerade greker håller på att förlora tålamodet. Nya riter skapas på gator och torg för att ge utlopp åt både tro och tvivel. Kyrkorna fylls av människor som sätter sitt hopp till kärlekens Gud. Den röda färgen är både vinets, blodets och kärlekens färg. Allt är rött.

Fler foton

I morse tog en 77-årig apotekare livet av sig på Syntagmatorget i Athen. Han lämnade ett meddelande där han kritiserar regeringen och skriver: ”Jag kan inte hitta något annat sätt att reagera, än att göra slut på det här innan jag börjar leta igenom soptunnorna för att överleva och innan jag blir en börda för mina barn.”

Jag hade ett ärende till ett apotek idag och de meddelade att apoteken kanske kommer att stänga i Athen i morgon för att uppmärksamma en kollega som inte längre orkade leva.

I många parker i Athen blommar Judasträdet som enligt legenden sägs haft vita blommor från början, men efter att Judas hängt sig i just ett sådant träd under påskdramat, rodnade de vita blommorna. Det härliga och det förfärliga är grannar.

Vem är förrädare och vem förråder vem? Judas trodde han gjorde det rätta och ändå blev det så fel. Många här i Grekland har spelat med i ett spel med höga insatser. Man trodde nog att man gjorde det rätta och så blev det så fel. Och judasträdet spelar i vinden.