Frustrationernas centrum ligger i Warszawa idag.


 

IMG_2259COP är en märklig blandning av förhandlingar, seminarier, nätverkande och utbytande av strategier och underrättelser, som ibland kan närma sig skvaller. Lägg därtill en hyfsad dos av frustration så är bilden någorlunda täckande. Årets COP i Warszawa är inget undantag. Men kanske ändå att det har varit lamare än tidigare och lite trögare än förut.

Dagen började med att under frukosten få utbyta tankar och åsikter med Lucille Sering, en av ledarna för Filippinernas delegation. Det var slående att höra hur annorlunda historierna låter från hennes perspektiv. Hur fasteaktionen som deras förhandlingsledare  Naderev ”Yeb” Sano har beskrivits som en hungerstrejk när den inte var avsedd som det. Från hennes perspektiv var det en andlig (spiritual) handling och inte någon form av utpressning. Det var också givande att hör hur lite som hon tycker ligger bakom det som t ex EU säger sig vilja göra samtidigt som de vill lägga mer ansvar på utvecklingsländer att göra mer.De har två år i rad fått se stora värden och många mänskoliv gå till spillo på grund av väderrelaterade katastrofer. Förlusterna och skadorna är jättelika och det måste finnas ett sätt att som gör att den rika delen av världen ersätter och bygger upp. Men viljan är minst sagt svag.

 

Det är frustrerande att se och ta del av forskarnas entydiga underlag som visar på en klimatpåverkan som människan är ansvarig för och i allt väsentligt har sitt ursprung i den rika världen inte tas på allvar. Den politiska viljan att tillmötesgå vad vetenskapen säger är nödvändig är minst sagt svag. Det är som att säga till en svårt sjuk patient att vi har diagnosen på din sjukdom och vi vet vilken behandling som du behöver men vi ger patienten enbart 30% av den nödvändiga behandlingen och hoppas att patienten klarar dig. Det skulle få vem som helst att börja protestera kraftigt. Precis samma är det med klimatförhandlingarna, med undantag att de kraftiga protesterna lyser med sin frånvaro och att sjukdomsinsikten hos patienten är mycket låg.

 

Men idag så var det nog för en del av frivilligorganisationerna. Vissa ansåg att nu fick det vara nog med Warszawakonferensens brist på att föra processen framåt och lämnade förhandlingslokalerna i protest.  Andra valde att stanna kvar. Det gjorde ACT (Action by Churches Together) även om det fanns goda skäl för att lämna så fanns det också goda skäl att stanna. Ett av skälen att vi stannande var att många av utvecklingsländerna med mycket små delegationer tar hjälp av oss för att värdera bud och vad som sker i förhandlingarna. Att lämna innebär då att faktiskt dra undan en del av deras support och det gynnar enbart de rika och starka länderna. Men respekten finns för båda besluten i de båda lägren bland frivilligorganisationerna.

 

Inatt fortsätter antagligen försöken att utveckla texter för att ta processen vidare och i morgon är det den sista dagen på årets COP. Vi får se om den kan bära med sig ett litet myrsteg framåt, trots att det vi behöver är stora kliv framåt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *