Den nödvändiga otåligheten och den stabiliserande noggrannheten.


UNFCCC entre”Världen har en riktigt stor utmaning att klara av – klimatet.”  Det där brukar många med mig säga och brista ut i lite då och då. Det kan låta dramatiskt, och det är det. Men det är inte fråga om jordens undergång. Tvärtom handlar det om världens framgång som finns i horisonten.

Här på klimatförhandlingarna finns många som pratar om klimatutmaningen men mångfalden i fokus är enorm. En del vill prata teknik och har lysande förslag på hur man minskar utsläppen. En del är mer intresserade av att skapa rättvisa så att de fattiga i världen inte ska behöva betala med sina liv och sin välfärd när livsvillkoren försämras kraftig av klimatförändringar. Några vill prata skog och skogens betydelse för klimatet och andra vill prata om skatter på skadliga utsläpp. En och annan nämnde urfolkens rätt till att få leva sina liv utan att förutsättningarna ödeläggs. Såklart finns de som vill prata business som lösningen på hela alltet.

Ja, ni fattar. Det finns en nödvändig otålighet om förändring som möter en stabiliserande noggrannhet. Den bästa av världar kunde de föra världen framåt, och har gjort så förut. Men ibland blir de otåliga överdrivna och osakliga och de stabiliserande dumdryga förändringsmotståndare. Det är för det mesta då det blir rubriker. Men nu ser jag inga rubriker ifrån Lima på i svensk media. Kanske beror det på att det för tillfället puttrar på. Sida för sida gås igenom i förhandlingarna och rad för rad diskuteras så växer en gemensam text fram. De som är ottåliga biter sig lite tungan och väntar lite till; det ser ut som om det kan gå lite framåt. De som är stabiliserande noggranna tycks ha förstått skillnaden på dumdryghet och noggrannhet. Kanske har också realiteten om klimatpåverkan sipprat in i förståelsen hos de värsta bromsklossarna och kanske har man till och med börjat se möjligheterna att skapa en bättre värld, fast noggrant förstås.

För de händer saker  i omvärlden. Avinvesteringar i fossila branschen håller på att få investerare att dra sig ur och riskerna blir för stora att det som ligger under marken blir värdelöst. Samtidigt som den nya världen byggs på förnyelsebara energilösningar som skapar jobb och välförd. Det går nästan att skymta en värld som är hållbarare, rättvisare och fredligare om den otåliges längtan efter en hållbarare och rättvisare värld gifter sig med den stabiliserande noggrannheten. Det kanske inte syns när det händer för det är först efteråt vi kan läsa vad som hände. Lite som Kirkegaard sa om livet. ”Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges.”  Lite så tänker jag efter min andra dag på klimatförhandlingarna i Lima.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *