Tyfonen över Filippinerna illustrerar klimatutmaningen.


 

klimatförhnadling Lima

Just som ännu en tyfon når land i Filippinerna så sitter världen samlad i Perus huvudstad Lima för att dra upp linjerna för hur världen ska minska klimatpåverkan. Det är lite absurt. För det har blivit en slags tradition att Filippinerna ska ha en tyfon i samband med klimatförhandlingar. Det blir som en illustration av naturen om vad som är på gång och vad vi har att förvänta oss av framtiden.

 

Förra årets snackis under klimatförhandlingarna i Warszawa var den Filippinska delegationsledaren Yeb Sano som i ett minst sagt känslomässigt tal berättade om hur hårt tyfonen hade slagit emot hans land. Tusentals döda och ännu fler blev hemlösa. Samma sak hände även 2012 då stormen slog till över öriket. Så precis som traditionen bjuder så slår en ny storm till och världen sitter samlad i förhandlingar om hur vi ska lösa klimatproblemen. Men i år skiljer det sig på flera sätt. Det ser ut som om dödsoffren är mycket lägre den här gången. Det verkar bero på att den största evakuering i fredstid har lyckat sätta folk i säkerhet. Det andra som är annorlunda är att Yeb Sano inte är här då han plockades ur sin delegation i sista stund och finns inte med i Filippinernas delegation. En modig röst plockades bort och det är klart att det sätter fart på ryktena om att det fanns intressen av att tysta den mest uttalade kritikern av handlingsförlamningen som klimatförhandlingarna visat upp. Dessutom talade han utifrån egen erfarenhet på ett sätt som få andra gjorde och det har han fortsatt att göra. – Vi måste göra slut på det här vansinnet, sa han i Warszawa. Samma engagemang uttryckte han för övrigt tillsammans med Anders Wejryd i en artikel i GP i våras. Yeb Sanos röst saknas idag.

 

Ändå är det bra att se att det går att göra något för att rädda liv genom att ha beredskap. Husen slås fortfarande sönder, stora värden går till spillo och många behöver hjälp. Samtidigt finns det många som inte har kommit tillbaka till boenden sedan förra stormen.

 

Men jag funderar på om den största folkomflyttningen i fredstid är rätt benämning. En miljon människor får flytta på sig beroende på en konflikt med en makt som det inte går att skriva ett fredsavtal med. I alla fall inte på papper. Naturen.  För det är ett krig med naturen som har varit lågintensivt länge och nu börjat tillta i styrka. Vi måste inse att det här kriget inte kan vinnas utan att vi ändrar grundläggande sätt att leva på planeten. Så det är bara att stämma in med Yeb Sano  – We got to stop this madness!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *