FN:s konferenser om klimatet är inte enbart länder som sitter i möten med varandra och går igenom texter. Texter där varje rad och ord ska godkännas av länderna för att uppnå konsensus. Det är också möten. Möten mellan intressen, organisationer och mänskor. En del sker inom förhandlingsområdet där de som fått ackreditering finns. Men det finns också möten utanför. I dag har jag spenderat dagen med seminarier Jesuit universitet Antonia Ruiz de Montoya i Lima. Kring 600 människor, många ifrån Peru och grannländerna var där. Det ger chans till samtal och nya perspektiv.
Dagen inleds med att Jeffery Sachs talar. Sachs är något av en rockstar i biståndsvärlden som också engagerat sig i klimatdiskussionen. Sist jag såg honom var i Stockholm för några år sedan när Vattenfall fyllde år. (Det var redan då lite komprometterande att vara på ett Vattenfall arrangemang) Han talade om hur vi ska klara klimatet och visst var fattigdomsbekämpningen där, men hans recept då innehöll både koldioxid-lagring( en teknik som ännu inte är utvecklad för fullskaligt bruk) och kärnkraft. Det pratade han inte mycket om idag.
Problemet är att han inte gav uttryck för den grundliga transformeringen av samhället och tänkandet. Receptet löd lite mer bra teknik och lite bättre ekonomiska verktyg så ska fattigdomen försvinna och planeten räddas. Jag är skeptisk till det. Ju oftare jag hör det desto mer blir det tydligt att utmaningen idag kräver en värdeförändring. Det går inte att skapa en hållbar värld om vi inte också drar in samhällets grundläggande värderingar. Men jag talar inte om en samhällsrevolution. Mer om en värde-revolution. En värde-revolution som innebär att vissa saker gör vi inte för att vi tycker det är ”ovärt”. Om man kan kalla det så. Vi plockar inte upp de sista fossila bränslena för det är så ovärt att ta upp det då det bara plussar på framtidens problem. Trots att vi kan och vi skulle kunna bränna den. Vi äter inte kött 8 dagar i veckan till alla mål för de det är” ovärt”. Även om du kan handla billigt kött, så nej; Det är bara ”ovärt.”
Du kanske tänker ; – Vilken hopplös drömmare! Kommer aldrig att funka! Saknar du att spotta på golvet, vilket var en naturlig sak för 100 år sen? Det behövde till och med sitta skyltar uppe med förmaningar! Saknar du det? Knappast. Saknar du cigaretten på krogen? Ja, kanske nån för det är inte så länge sen den förbjöds men nu känns det så himla ”ovärt” ibland till och med för rökaren.
Det går att förändra beteenden. Kanske hade vi en gång kallat det ovärdigt, fast det är väl ingen som begriper längre. Men det kanske inte är så dumt. Det är ovärdigt att utnyttja planeten bortom dess gränser till återhämtning! Det är ovärdigt att inte ge framtida generationer möjlighet till ett någorlunda värdigt liv. Det är ovärdigt att ta det ekologiska utrymmet för de fattiga idag, morgondagens barn och för allt annat liv som vi lever tillsammans med.
Sånt pratade vi om på ett seminarium på ett universitet i Lima. Kändes värt!