Igår slutade dagen med ett mingel i Casa Suecia där den svenska delegationen bjöd in oss svenskar som finns på klimatförhandlingarna. Visst är det trevligt att träffas och prata lite om ditt och datt med den ena och den andra men det känns lite udda. I alla fall för oss som tillbringar våra dagar tillsammans med människor från alla delar av världen. Gruppen av kyrkliga deltagare är världsvid i sig. Då blir perspektivet lite annorlunda vilket känns tydligt då svenskt näringsliv har satt upp sina rollups och då vi får ett litet välkomsttal som nämner speciellt svenskt näringsliv och möjligheten att göra affärer. Inget fel i det men i vårt perspektiv handlar det här om något större än business.
Att vara på klimatförhandlingar i ett internationellt ekumeniskt nätverk gör att det där med svenskheten inte betyder vi emot de andra. Det handlar mer om vad kan det svenska ”vi-et” bidra med för det stora ”vi-et”.
Jag vet inte om det beror på att jag är född och uppvuxen och arbetat i en kyrka där hela tiden den världsvida kyrkan har fått ge världsbilden. I prästgården i Norrland kom Indier och Afrikaner på besök och visade ljusbilder, i ungdomsgrupperna hade vi U-lands shop (det hette så innan det började kallas Fairtrade) och i samhället i stort så var solidaritetsgrupper legio. Vietnam, Kambodja, Sydafrika, Chile, El Salvador, Nicaragua….. Vi fick förhårdnader på fingertopparna när vi spelade ackorden till sånger som kallades Negro Spirituals från medborgarrättsrörelsen och sen kom de afrikanska sångerna med trumkomp. Det handlade om människor lika oss men under andra förhållanden, som kämpade och pratade om Jesus samtidigt. Det handlade om befrielse för alla. Det var inga konstigheter. Lite exotiskt kanske i början men mer och mer en relation till medmänniskor som förvägrades sina rättigheter.
Att vara med i en kyrklig kontext på klimatförhandlingarna är att få ett bredare perspektiv än vad jag troligen hade fått annars. Så tänker jag på orden i Lukas evangeliet ”Där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” Lägg märke till att Lukas inte pratar om dej och ditt utan om ert. Vi har ett gemensamt hjärta. Det kanske inte bara handlar om att leva i enkelhet och minska sitt ekologiska fotavtryck, Det kanske också handlar om att ha sin skatt i att vara en del av en mänsklighet och en skapelse. Skatten är att få livets gåva och att få dela den tillsammans. Det är kanske där vi har vårt hjärta som ekumenisk gemenskap.