Kyrkor och trossamfund finns på plats vid FN:s klimatförhandlingarna. Precis som många andra frivilligrörelser. Men det finns inget egenvärde i att vara med på FN:s klimatkonferenser. Om det vore för att få frottera sig med makt och maktens människor så vore det inte rätt att vara här. Men det är långt ifrån varför vi är här.
Vi är här som en röst bland många andra. Inte en röst som många andra utan som en röst med en ton som inte annars skulle ha hörts. För vi är här tillsammans med andra kyrkoföreträdare från olika delar av världen. En del med expertis och en del med uppdraget att vara präst eller biskop i kyrkans gemenskap. Vi gör det som en gemenskap där nations och språkgränser inte hindrar oss att säga att vi är en gemenskap. Men vi delar en tro på en livgivande Gud, ett aktivt hopp om att vi kan förändra och skriva om framtiden och en kärlek till medmänniskan och skapelsen.
Stora ord? Jo kanske men inte helt meningslösa. Men utmaningen är också stor. Det förändrade klimatet som vi redan är på väg in i är inte en fråga där nationer kan vinna eller förlora i förhandlingar. I alla fall inte i det långa loppet. Här gäller verkligen Paulus ord om att här är inte”.. ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. ” Vi är alla på samma planet och den kan inte förhandlas med. Men det betyder inte att alla har samma ansvar. Gemensamt men differentierat , heter det i klimatkonventionen och det är lika med rättvisa.
Även som kyrka är vi ett men med olika ansvar. Vi som har kapacitet måste använda den för att förändra emot mer rättvisa. Eller har man ett instrument att spela med så är det väldigt dumt att inte spela med det.
Därför ställer vi upp gemensamt för att trycka på för att länderna i den som har makt att besluta om gemensamma aktioner ska ta så modiga steg som möjligt för att skapa den framtid som är mer rättvis och mer fredlig.
Därför är vi här och har seminarier. Därför är vi här och gör aktioner och manifestationer. Därför är vi här och möter olika länders delegationer. Som igår när Svenska kyrkans ärkebiskop tillsammans med en imam och sakkunniga möter Gambias miljöminister. Vårt budskap är att vi vill se ett ambitiöst avtal och att det ska vara rättvist och svaret från miljöministern är att religioner spelar en viktig roll och vi behöver alla krafter som driver utvecklingen åt rätt håll.
Man skulle kunna säga att när vi talar med delegater från länderna är det en sorts röst och talvård. Rösterna från de många mest utsatta och att vårda det vi talar om .