Kol. Det handlar mycket om kol här i Paris. Grundämnet kol som är grundläggande för att vi lever och existera men som också när det binder sig med syre i atmosfären blir ett problem för framtiden på planeten. Det talas mycket om att klara sig från att temperaturen inte får öka mer än två grader i snitt och det är det enda internationella beslut som vi har fått på senare tid i klimatförhandlingarna. Nu börjar allt fler säga att vi borde tala om 1.5 grader som max. Men det spelar egentligen ingen roll vilket mål man ställer om det inte finns verktyg för att uppnå målen. Det gör att allt fler talar om decarbonisation som betyder något i stil med avkolifiering. Alltså att på att möjliga sätt söka lösningar där kolets spridning i atmosfären minskar. Det må vara att fasa ut fossila bränsle eller plantera träd eller att förändra markanvändningen eller minska på köttproduktionen. Alltså allt som bidrar till att kolet inte släpps ut i atmosfären och gynna metoder som binder kolet i den gröna växterna.
En väg som skulle kunna skynda på processen är att dekarbonisera ekonomin. Det innebär att de placeringar som aktörer på finansmarknaden gör skulle kunna styra bort investeringar ifrån det som bidrar till klimatförändringar. Det talas en del om det här i Paris. Jag är en novis på ekonomi och med all respekt,; men visst verkar det konstigt att det ska vara de mest kortsiktiga ekonomiska lösningarna som ska få styra hur stark klimatpåverkan som jorden tillåts utsättas för. Men det där håller faktiskt på att ändras. Redan 2008 så tog Svenska kyrkan beslut om att inte ha värdepapper i kol och olja. Sedan 2014 så finns där inte heller något i naturgas. Vi har alltså avinvesterat , eller divesterat och blivit en fossil fri kyrka. (Om vi inte avser såna fossiler som undertecknad!) Saken är den att det har blivit det nya svarta. Allt fler börjar dra öronen åt sig för att investeringar i fossila bränslen börjar bli allt mer riskfulla. Fler och fler talar om stranded assests alltså att det som man trodde var tillgångar blir värdelösa. Och det kan ju inte bli bättre när ekonomin också verkar för att behålla fossila bränslen under marken.
Men någon kanske säger; Vi måste vara som den goda förvaltaren och se till att pundet förökas. Jo, men om förökandet av pundet medför att vi ödelägger framtiden för fattiga och nästa generation? Det kan väl inte vara så rättfärdigt? Men inte ens det argumentet håller. Det har visat sig att de Svenska kyrkans placeringar har , utan fossila värdepapper, gått något bättre än genomsnittet under några år i rad så faller också det argumentet. Och om vi dessutom lägger investeringar i det som bidrar till att skapa en hållbar framtid så blir det ju ännu bättre! Troligtvis är det så att de som är snabbast med att investera i de hållbara lösningarna är de som snabbast kommer ut som vinnare och de som hänger kvar i det fossila industri komplexet kommer att ligga där som strandade valar.
Allt det här rimmar väldigt gott med en teologi som dels ser till den mest utsattes behov och en som säger att du ska inte dyrka mammon. Penningen är inge bra herre men en god slav, brukar Anders Wejryd säga, och det är inte så dumt. Själv säger jag lite mer plumpt : Put your money where your mouth is!