”Ett resultat vi inte hade räknat med”

För några år sedan satt jag mitt i natten och läste på om ett av våra projekt för hållbar försörjning, Ko- kalvprojektet i Tanzania. Det var nytt för mig och jag skulle producera mitt livs första insamlingskatalog och skriva en kort presentationstext.

Jag läste gammalt insamlingsmaterial,​ gamla rapporter, jag läste nya rapporter, jag läste på lutherska kyrkan i Tanzanias hemsida, och plötsligt föll jag över några rader i en rapport från kyrkan i Tanzania som jag fastnade vid: ”Ett resultat som vi kanske inte räknat med.”

1036487_1200-pxDet stod att en del människor som redan avvarat sin första kvigkalv enligt projektplanen, som fortfarande hade knappa resurser och egentligen behövde sälja mer mjölk och kalvar för att bygga på sitt kapital, ändå valde att skänka bort en av sina andra kalvar till en person eller familj som de såg behövde det… Det här föll utanför projektplanen och kyrkan blev tvungna att följa upp på resultatet som de inte hade räknat med.

En röd tråd i allt vi gör
Det som hade hänt här var något viktigt, ett resultat av en annan dimension. Det hade väckts medmänsklig kärlek och generositet. En medmänsklighet som säkert funnits där hela tiden men inte hade haft förutsättningar att få komma till uttryck.

För mig fastnade det här resultatet i hjärtat. Jag började se det här oväntade resultatet som en röd tråd i allt vi gör som kyrka i det internationella arbetet. Vi ska inte förminska vår egen roll i det. Vi får vara med om att sammanföra människor, stötta dem att samarbeta och ur många gånger ganska hårda verkligheter väcks medmänsklig kärlek, samarbetsvilja och generositet. Den som blir sedd, ser andra. Den som får kärlek, ger vidare.

1026884Detta är vi med och åstadkommer när vi stöttar fred och försoningsarbete mellan människor i Liberia, eller nätverkande mellan organisationer för fred och mänskliga rättigheter i Colombia. Vi får se det hända bland kvinnorna i spargrupper i Etiopien där det uppstått samarbeten i och mellan hela byar.

Rakt in i påsken
Vi får se medmänskligheten och styrkan i att samarbeta när kvinnor startar nätverk och fackföreningar i Indien för att förhindra mäns fruktansvärda våld. Vi ser det när barn från gatan på Filippinerna hjälper andra barn eller när vi sammanför våra partnerorganisationer och systerkyrkor att träffas och lära av varandra för framtiden. Och inte minst, vi ser det här hemma när människor inspireras och engageras att vara med och bidra till allt detta, som nu i Fastekampanjen.

Det här är vi. Det här är Svenska kyrkans internationella arbete. Det är det här vi är och det vi gör: vi sammanför människor, vi väcker medmänsklighet och generositet.

DET ger ringar på vattnet för många och DET är att vandra i Jesu fotspår tycker jag. Så i Jesu fotspår vill jag nu vandra rakt in i påsken. Jag vill räcka över den röda tråden av medmänsklig kärlek, generositet och viljan att samarbeta till er alla, till oss alla, så får vi se vad resultatet blir i fastan 2017.

Sanna Bülow Foto: Gustaf Hellsing /IKON

Sanna Bülow Foto: Gustaf Hellsing /IKON

Sanna Bülow
Kommunikatör för Svenska kyrkans internationella arbete.

Läs mer om fastekampanjen Maträtten – för allas rätt till mat >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

 

 

maträtten

”Vi har lärt oss att odla mer effektivt och att hantera risker”

Foto: Therése Jonsson /Ikon

Färd längs Chicué-floden. Längst fram i båten viftar en vit flagga med ett överstruket vapen, för att signalera att vi är en fredlig aktör. Foto: Therése Naomi Jonsson /Ikon

Vi färdas på Chicué-floden, där Svenska kyrkans partner Lutherska världsförbundet, LVF, arbetar med att ge humanitärt stöd till ursprungsbefolkningen som bor i byarna längs floden. Projektet finansieras genom ECHO, EU:s humanitära biståndsorgan.

Vi stannar till i byn Nueva Jerusalén, där invånarna samlas för att hälsa oss välkomna. I varje by har man utsett två lokala värdar inom projektet, en kvinnlig och en manlig. Värdarna fungerar som bybornas kontaktperson inom projektet och finns där som stöd om invånarna har frågor eller synpunkter. En del i projektet handlar om att lära ut hur man odlar mer effektivt och skyddar sig mot naturkatastrofer och andra risker.

Byborna i Nueva Jerusalén tar emot oss i en samlingslokal. Till vänster syns Jota Cabrera Dumaza Dinamiza som är en av de lokala värdarna inom projektet. Foto: Therése Naomi Jonsson

Byborna i Nueva Jerusalén tar emot oss i en samlingslokal. Till vänster syns Jota Cabrera Dumaza Dinamiza som är en av de lokala värdarna inom projektet. Foto: Therése Naomi Jonsson

– Vi har lärt oss att odla mer effektivt och att hantera risker, till exempel att vi ska odla minst tio meter från floden. Vi brukade plantera precis vid flodkanten, men när floden växer så tar den med sig utsädet, berättar Jota Cabrera Dumaza Dinamiza som är en av värdarna i byn.

Det handlar också om att bygga husen på högre pålar så att vattnet inte når dem när floden svämmar över, och att plantera träd med starka rötter precis vid flodbanken. Det bidrar till motståndskraft vid stormbyar och förhindrar jorderosion.

Iloriza Cabrera Tunas är en av dem som får stöd inom projektet. Under åren av väpnade konflikter har det periodvis varit osäkert att gå till odlingsfälten. Naturkatastrofer och översvämningar har förvärrat situationen och orsakat matbrist och undernäring.

– Vi hade inte tillräckligt med mat, vi kunde inte jaga och det påverkade oss mycket, även psykologiskt, säger Iloriza.

Sedan tre månader tillbaka har Iloreza en hemodling där hon odlar koriander, oregano, basilika. Foto: Therése Naomi Jonsson

Sedan tre månader tillbaka har Iloreza en hemodling där hon odlar koriander, oregano, basilika. Foto: Therése Naomi Jonsson

Iloreza bor med sin sjuåriga son i Nueva Jerusalén. Hon börjar ofta sin dag med att titta till sin hemodling, rensa ogräs och skadedjur. Därefter städar hon hemmet, lagar lite mat och tvättar kläder innan hon beger sig ned till de stora odlingsfälten där man odlar bland annat kasawa, banan, majs, sockerrör, ris och ananas.

– LVF har också lärt oss att odla mer näringsrika grödor, säger Iloriza.

När väpnade grupper fanns i området förekom våldtäkter och tvångsrekryteringar. Det kunde även komma helikoptrar som släppte bomber i området.  Sedan fredssamtalen inleddes har det lugnat ned sig.

– Vi kände oss inte fria och vi var ständigt rädda. Det är bättre nu när vi vet att regeringen och FARC har slutit ett fredsavtal, men det är fortfarande ovisst vad som ska ske med de paramilitära grupperna, berättar Iloreza.

LVF stärker arbetet med lokala skyddsmekanismer. Numera är man exempelvis alltid ett antal personer som gör sällskap ner till odlingarna. LVF tränar också lokala vakter som kan varna om en storm eller någon annan fara är på väg och hur man bäst skyddar sig.

 En hemodling med chilifrukter i byn Nueva Jerusalén. Foto: Therése Naomi Jonsson


En hemodling med chilifrukter i byn Nueva Jerusalén. Foto: Therése Naomi Jonsson

Den humanitära insatsen i Bojayá, Chocó, implementeras av Lutherska världsförbundet och finansieras av ECHO, EU:s humanitära biståndsorgan.

Fundedby_HA-CP_Color_SV

Trygg försörjning, friskare barn

Burma är ett av världens fattigaste länder. Femåriga Moe Moes föräldrar i Burma är ofta oroliga över att maten inte ska räcka, men med flera inkomstkällor har livet blivit bättre.

Moe Moe Hlaing är fem år och bor med mamma, pappa och två yngre systrar i byn Sel Ma, en isolerad by i Burmas floddelta. Deras trähus är enkelt. Det
är långt till skola och sjukhus. Här når bara var femte barn sin 18-årsdag.
Malaria och denguefeber är vanligt men barn dör ofta av sjukdomar som
är enkla att bota.

– Fattigdomen är svår och många familjer har inte råd med näringsrik mat,
säger Hein Maung Maung, projektkoordinator i det projekt Svenska kyrkan
stödjer i regionen.

Moe Moe, i gul klänning, tillsammans med sin lillasyster Wha May. Bild: Jan-Allan Stefansson /Ikon


Moe Moes föräldrar ingår i projektet. De arrenderar en liten bit mark där de odlar ris. De fiskar och har två grisar och några ankor som ett extra tillskott. Moe Moe Hlaings mamma har dessutom gått en kurs i tillverkning av energisnåla spisar och säljer dessa vidare. Genom flera inkomstkällor får familjen inte bara en ökad inkomst, utan även friskare barn.

– Om familjernas ekonomi stärks så gynnar det indirekt barnen. Det påverkar
hälsan och möjligheterna att gå i skolan, säger Hein Maung Maung.

Moe Moe blir väckt av sin mamma Daw Myint San klockan sex. Hon och mamman hjälps åt att laga frukost och att ta hand om småsystrarna.

Jag har en dröm, och det är att jag ska ha möjlighet att hjälpa mina barn. Jag är glad att jag fick möjlighet att vara med i projekten. Tack vare mina olika jobb blir livet inte lika skört.
Daw Myint San, mamma till Moe Moe Hlaing

Ibland följer Moe Moe med sin pappa och arbetar på risfältet. Ibland hjälper hon
till med hushållssysslorna. När det finns tid över leker hon gärna.

– Jag har tre vänner. Jag ser fram emot att börja i skolan så jag kan få fler.

Moe Moe vill bli lärare och bo kvar i byn. Skolstarten är några månader bort och hon är mycket medveten om skolans betydelse.

– Utbildning gör att man kan göra det man vill. Jag vill vara lärare för barn som har lång väg till skolan.

Daw Myint San berättar att dottern är väldigt vetgirig och frågar om allt. Själv hoppas Daw Myint San att döttrarna ska få ett bättre liv.

– Jag vill att de ska vara friska och att vi ska ha råd med utbildning. Jag är alltid orolig. Tidvis har vi ätit för lite, men nu svälter vi inte.

Anna Wahlgren
frilansjournalist

Läs mer om julkampanjen Låt fler få fylla fem >>
Läs mer om projektet för hållbar försörjning i Burma >>

 

Habtam somnar aldrig mätt

1035207

Habtam Akele, 32 är en av de miljontals människor som drabbats hårt av torkan i Etiopien. Han har fru och två barn att försörja. Just nu bor de hos hans föräldrar eftersom de har det så knapert. I området arbetar Svenska kyrkan med kontanter mot arbete. Det gör att familjen överlever:

”Problemen har aldrig tidigare varit så intensiva. Varje dag handlar om att planera hur jag ska få tag på mat och vatten för dagen. Helst skulle jag vilja ge mig av. Flytta någonstans där livet är lättare.

Men tack vare projektet har jag fått möjligheten att arbeta och tjäna lite pengar så att jag kan köpa mat till familjen. Vi terrasserar bergssluttningar för att motverka jorderosionen. Regnen spolar bort odlingsyta och näringsämnen och ökar risken för översvämningar. Vi försöker säkra vattentillgången med dammar och diken.

Om det inte hade varit för de pengarna jag tjänar skulle vi inte ha överlevt torkan. Jag är glad över att kunna bidra i samhället, så att vi bättre klarar torkan framöver. Jag köper durra för pengarna jag tjänar så att vi kan göra injera. Men just räcker det bara till två måltider om dagen. Jag somnar aldrig mätt. Vi lever också på mindre vatten än vanligt. Vi får klara oss på 25 liter vatten i en vecka, ibland upp till två veckor. Det mesta används som dricksvatten. Vi kan inte tvätta oss ordentligt.”

Berättat för Anna Jonasson
frilansjournalist

Projektet Cash for work som Lutherska världsförbundet driver i Etiopien finansieras till mer än hälften av Sida och Svenska kyrkan. Människor arbetar med olika insatser i samhället som terrasseringsarbete, byggen, gräva, anlägga stenar. De tjänar cirka 10 kronor om dagen. Projektet stödjer även de som inte har möjlighet att fysiskt utföra arbetet, som gravida, ammande kvinnor, äldre eller sjuka.
Läs mer om vårt stöd till torkdrabbade i Etiopien >>

Skogen bidrar till ett bra klimat

Miljö- och skogsvård måste gå hand i hand med utbildning. I Kifora, ett område där naturskog hade skövlats arbetar lutherska kyrkan ihärdigt med båda delar. Idag är platsen ett naturreservat som sprudlar av biologisk mångfald. Inom naturreservatet driver projektet även en av fyra plantskolor och biodling.

– Det fanns nästan ingen växtlighet här när vi började för tre år sedan, bara lite
gräs och några små buskar. Nu kan vi se träden som vi planterade. De har vuxit
upp, skogen är välmående och bidrar till ett bra klimat, säger Mary Mutayoba, jobbar med trädkonservering och utbildning i Kifora.

Mary Mutayoba har varit anställd av projektet sedan starten. Nu arbetar hon och två kollegor med trädkonservering och utbildning i Kifora Naturreservat, där man också driver en av fyra plantskolor och biodling. Foto: Mutua Matheka /Ikon

Norasco Boniface är kollega med Mary. Han har jobbat länge med återplantering av skog och har stor respekt för trädens betydelse. När han och Mary utbildar människor från byarna i området pratar de mycket om varför det är viktigt att plantera träd och
hur de kan plantera träd tillsammans med andra grödor för att få bättre skördar och bli mindre sårbara för klimatförändringarna.

Norasco Boniface har arbetat länge med återplantering av skog och alternativa sätt att odla. Foto: Mutua Matheka /Ikon mmm

– Jag blir glad över att se hur människor blir mer medvetna. I det här området hade vi exempelvis stora problem med skogsbränder. Vi hade också bönder som tog in sin boskap i skogen på bete fast det ser vi inte lika mycket längre, berättar Norasco.

En av de 30 bönder som projektet har involverat i arbetet för att bevara naturskogarna är Modesto Kabandwa. Han är utbildad av projektet och har i uppgift att skydda skogen där han bor mot skövling och brand. Han ser också till så att ingen boskap betar i skogen. Av projektet får Modesto en liten ersättning, pengar han exempelvis kan använda till att köpa fotogen. Han har också tagit emot trädplantor av projektet som han planterat på den mark han äger.

2015.12.15-18_COS Karagwe-47
– Jag är en fattig gammal man, berikad med en stor familj, berättar Modesto.
Han beskriver glädjen i att kunna bidra med sin kunskap och erfarenhet till andra, han talar också om oron över klimatet.
– Solen har blivit varmare. Det regnar mindre och regnet kommer senare.
Modestos största oro är att hans bananskörd ska bli förstörd. Han, liksom många av hans grannar, ser sina bananodlingar angripas av parasiter som sprider sig genom rotsystemet och dödar trädet.
– Bananerna är vår viktigaste gröda här i Karagwe. Vi klarar oss inte utan den.

Om Karagwe stift och projektet
Att plantera träd och skydda naturskogarna är två viktiga områden för att påverka klimatet i rätt riktning. Ett annat viktigt område är att utbilda människor,
att berätta om vilka utmaningar som finns och varför de finns. Ge människor kunskap om hur de konkret kan påverka sin situation och samtidigt bidra till ett bättre klimat. Därför arbetar projektet som Svenska kyrkans internationella arbete stöder med alla dessa delar.

Karagwe är ett av 24 stift inom den Lutherska kyrkan i Tanzania och består av 42 församlingar.
• Stiftet driver 184 skolor för barn och 5 yrkesskolor för vuxna
• I januari 2016 startade stiftet en universitetsutbildning inom miljö och klimat i Karagwe.
• Svenska kyrkans internationella arbete har gett stöd åt stiftets klimatarbete sedan 2004. Då var stora delar av skogsområdena i Karagwe skövlade, efter att marken använts som bosätt- ning för flyktingar från Rwanda i mitten av1990-talet.

Fakta
• I Karagwe försörjer sig 96 % av befolkningen på jordbruk.
• Majs, cassava, kaffe och bananer är de vanligaste grödorna i Karagwe.
• Eucalyptus och tall är två exotiska trädsom planteras i stor omfattning i skogarna i Karagwe.
• Under 2015 delade kyrkan ut 280 000 plantor för plantering. 200 personer har gått utbildning i biodling under 2015.

Foto: Ulrika Lagerlöf

Foto: Ulrika Lagerlöf

Martina Croner
Frilansjournalist

Var med och rädda skogen för livets skull – lindra klimateffekterna!

40 kr ger en person möjlighet att gå på ett seminarium om skogsbruk.
100 kr ger 50 plantor för återplantering.

Följ oss på Instagram @internationell_arbete,  Facebook och Twitter

Kunskap gör människor mindre sårbara för klimatförändringar

När Lutherska kyrkan i Tanzania började återplantera skog vid gränsen mot Rwanda i mitten av 00-talet var marken helt utarmad och skogen skövlad. Nu är det åter frodig grönska. Svenska kyrkans internationella arbete stödjer återplantering av skog, plantskolor och utbildning i ekologi i flera länder. 

Gränsen till Rwanda ligger bara ett par mil bort. När folkmorden ägde rum i mitten av 90-talet flydde närmare 300 000 människor för sina liv över den gränsen till Tanzania och Karagwe. Då var Horace Kamkoto 18 år. Idag är han 35 och jobbar som koordinator för det klimatarbete som den Lutherska kyrkan driver i stiftet.
Och det är i spåren efter människorna på flykt han hittade sin drivkraft att jobba med klimat- och miljöfrågor.

Horace Kamkoto är sedan två år tillbaka koordinator för det klimatarbete som den Lutherska kyrkan driver i Karagwe, Tanzania. Foto: Matua Matheka

Horace Kamkoto är sedan två år tillbaka koordinator för det klimatarbete som den Lutherska kyrkan driver i Karagwe, Tanzania. Foto: Matua Matheka

Det är svårt att föreställa sig avstånden. På kartan rör vi oss inom samma punkt,
men i verkligheten är det flera timmars bilfärd för att ta sig från en plats till en annan. Vi åker upp- och nedför gröna kullar i ett kuperat landskap. Horace pekar ut och berättar om träd och växter vi passerar. Vilka egenskaper de har och hur de kan använda dem till både mat, djurfoder, bränsle och medicin. Han berättar om sin farmor, att det var hon
som lärde honom att älska och respektera naturen.

– De här områdena användes som bosättning för flyktingar från Rwanda, berättar Horace och pekar på ett välmående skogslandskap vi passerar.

Högg ner träd för att överleva
När kyrkan började återplantera skogen i mitten av 00-talet var marken helt utarmad. Det fanns inga träd eller annan växtlighet kvar, allt var skövlat. Händelsen gjorde starkt intryck på den då 18-åriga Horace och innebar även startpunkten för det klimatprojekt som kyrkan fortfarande driver idag.

– Människor hade ju inget val, de behövde hugga ner träden för att överleva. Samtidigt såg jag vad den mänskliga påverkan gjorde med naturen och det väckte en oro hos mig. Det var då jag bestämde mig för att engagera mig i miljö- och klimatfrågor, säger Horace.

Han lämnade Karagwe för att studera på universitet i Kampala, Uganda och kom tillbaka några år senare med en masterutbildning och ett par års erfarenhet av miljö- och klimatarbete. Sen 1,5 år tillbaka är han koordinator för kyrkans klimatprojekt i Karagwe. Projektets upptagningsområde är enormt och avstånden är en stor utmaning menar Horace. Han spenderar många timmar i bilen för att hinna besöka och följa upp arbetet i de olika distrikten.

Utan regn ingen mat
– Min uppgift är framförallt att sprida kunskap och öka medvetenheten om de här  frågorna. Här i Karagwe är 96 % av människorna direkt beroende av jordbruket

för sin försörjning. Människor förstår snabbt att det här handlar om dem. De
förstår konsekvenserna av skogsbränder eller skövlade skogar. De kommer inte få
tillräckligt med regn, och utan regn ingen mat, säger Horace.

Byledningen i Kifora har samlats för uppföljningsmöte med projektledaren Horace Kamkoto. Kifora hade tidigare stora problem med anlagda skogsbränder. Foto: Matua Matheka

Byledningen i Kifora har samlats för uppföljningsmöte med projektledaren Horace Kamkoto. Kifora hade tidigare stora problem med anlagda skogsbränder. Foto: Matua Matheka

Vi besöker en by som tidigare haft stora problem med skogsbränder.

– Varje år satte människor eld på skogen för att få nytt gräs till sin boskap, berättar
Horace. Han pekar mot de nakna kullarna, där bränder och betande boskap har förstört jorden. Nu växer inget gräs och inga träd där.

– Vi har arbetat tillsammans med byledningen i två år för att åstadkomma en förändring och ser nu att antalet anlagda bränder har minskat betydligt, berättar Horace. Nästa år kommer projektet att välja ut en av kullarna i området där man kommer plantera träd
tillsammans med människor från byn.

Efterlikna naturliga system
Platsen kommer att fungera som en utbildningsplats dit olika grupper kan komma och lära sig om trädplantering. Förutom trädplantering arbetar projektet mycket med utbildning i skogsjordbruk, så kallad agroforesty. Han tar upp ett akut problem som gäller den viktigaste grödan, bananer. Den senaste tiden har många bananplantage

angripits av parasiter som gör att träden dör. Nu riskerar människor att inte kunna skörda sitt viktigaste livsmedel.

– För många är det här en katastrof. Därför försöker vi utbilda människor i att odla många grödor tillsammans med buskar och träd, just för att bli mindre sårbara för klimatförändringar och andra angrepp, Genom att efterlikna ett naturligt system är det lättare att skydda sig mot både torka, vind och regn, avslutar Horace.

Foto: Ulrika Lagerlöf

Foto: Ulrika Lagerlöf

Martina Croner
Frilansjournalist

Var med och rädda skogen för livets skull – lindra klimateffekterna!

40 kr ger en person möjlighet att gå på ett seminarium om skogsbruk.
100 kr ger 50 plantor för återplantering.
200 kr ger ett start paktet för biodling, inklusive bikupa .

Följ oss på Instagram @internationell_arbete,  Facebook och Twitter

”Afrikas kornbod” är tom

Barnen tystnar och orkar inte gå vägen till skolan, grödorna dör eller hinner inte mogna, brunnar torkar ut och vattnet som kommer av de sporadiska regnen klarar inte av att tränga ner i den hårda uttorkade jorden. 3 miljoner människor är just nu drabbade av den värsta torkan som drabbat Zimbabwe i modern tid.

Vi sätter oss ned och Anders Ölund, programhandläggare för utvecklingssamarbete i Afrika, börjar med att visa mig en karta.

– Här, säger han, här ser du var vi stöder utvecklingsinsatser idag genom våra partner.

Han pekar på tre markerade områden i södra Zimbabwe.

– Och här, fortsätter han, ser du en karta över mängden nederbörd i de olika regionerna i Zimbabwe som det såg ut på 60-talet, innan klimatpåverkan var så stor som idag.

Första gången Anders var i Zimbabwe var i samband med torka på 80-talet. Sedan återvände han flera gånger mellan 1990-1993 för att observera påverkan av El Niño. Nu i januari reste Anders en sista gång till Zimbabwe för att se hur utvecklingsinsatserna vi stöttat sedan 80-talet har gett effekt. Senare i år går han i pension.

Foto: Lennart Thönell

Solnedgång över Mnene i Midlandsprovinsen i Zimbabwe där Svenska kyrkan arbetar med utvecklingsinsatser. Foto: Lennart Thönell

Svenska kyrkan arbetar med utvecklingsinsatser i Zimbabwe bland annat via vår lokala partner Lutheran Development Service/ACT. Områdena som Anders besökt ligger alla i södra Zimbabwe, Gwanda i Matabeleland och Mberengwa i Midlands.

I de här södra delarna livnär sig de allra flesta på jordbruk eller boskapsskötsel. Försörjningsmarginalerna är små. Här regnar det sporadiskt under året. Den fasta regnperioden infaller vanligtvis mellan november och mars och därför odlas det mesta då. Men 2015 regnade det ingenting på flera månader fram till slutet av december. Det har gett katastrofala effekter.

Foto: Anders Ölun

Hälften av alla brunnar i de områden Anders Ölund besökte i södra Zimbabwe var torra. Foto: Anders Ölund

Torkan har gjort att det i södra Zimbabwe knappt ser ut att bli nån skörd alls i år.

– Totala behovet av majs i Zimbabwe är 1,8 miljoner ton säd per år. I år kommer det att fattas närmare 1 miljon ton, förklarar Anders. 1987 var Zimbabwe en kornbod i Afrika och hade stora lager av majs. Vi kunde köpa loss säd från statens lager och distribuera till människor i de områden vi arbetade. Idag finns inga sådana lager.

Anders ser bekymrad ut.

– Idag har vi gått över till att ge kontantstöd, vilket ger större stimulans åt den lokala marknaden när människor kan handla mat på sin egen marknad. Just nu köps mat in från andra delar av landet. Vi får hoppas att den tillgången fortsätter att finnas.

Enligt de senaste rapporterna behöver 3 miljoner människor akut hjälp i de områden där skörden uteblir och det blir sakta värre. Anders fick höra att många skolbarn inte längre klarar att ta sig de långa kilometrarna till skolan eftersom de är för fysiskt utmattade av hunger. Hälften av alla borrhål och brunnar i områdena Anders besökte är tomma nu, de har torkat ut.

– Vi behöver fortsätta arbetet med att få regnvatten att filtrera ner i marken så att det inte bara rinner bort till floderna när det regnar på den hårda uttorkade marken.

Svenska kyrkan och ACT ger nu akut stöd men fortsätter också det långsiktiga arbetet att gå över från traditionella grödor till grödor som passar bättre för klimatet där de odlas. Kvinnorna här i Zimbabwe berättar att sorgum kan växa med mindre nederbörd och kan ge en viss skörd när majsen misslyckas. Men att byta ut majsen tar tid.

Hoppet står till den Foto: Anders Ölund

Allt hopp står till januariskörden som börjat spira nu. Den måste i stort sett vattnas för hand för att klara sig. Hur illa matbristen blir hänger på den här skörden. Foto: Anders Ölund

– Nu när det har regnat lite börjar januarisådden att spira men den kommer inte att hinna mogna innan situationen för människor här är alldeles för allvarlig, förklarar Anders. Vi räknar med att cirka en tredjedel av skörden i landet kommer klara sig och det är om regnen fortsätter att komma och inte upphör nu. Hur illa hungerkrisen blir hänger på den här skörden.

I Zimbabwe träffade Anders en av de tidigare storbönder som bott i hela sitt liv i Zimbabwe och som har använts av Svenska kyrkan och vår partner, som rådgivare i hållbara odlingsmetoder.

– Han beskrev hur extremt noga varje planta av majsen måste skötas i det här läget. De måste i stort sett vattnas för hand, gödslas och skötas varje dag för att klara sig. Det vattnet finns inte. Det sista han sa till mig var: Det här är den värsta situationen i mannaminne.

Sanna Bülow
kommunikatör 

 

Vi finns på plats!
Zimbabwe är ett av flera länder i Afrika som har drabbats av väderfenomenet El Niño. Det har orsakat extrem torka med förstörda skördar och svält som följd. Svenska kyrkan stöder en insats som beräknas nå 160 000 människor, och bidrar med:

  • Kontantbidrag till matinköp för de mest utsatta hushållen.
  • Undervisning i inkomstgenererande aktiviteter som bidrar till minskad sårbarhet när katastrofer slår till.
  • Undervisning i effektivare odlingsmetoder och boskapshållning.

Läs mer om insatsen >>
Ditt stöd behövs. Ge din gåva direkt >>

 

 

 

 

 

 

Vedugnen ger skjuts ut ur fattigdomen

I den burmesiska byn Pale är mat ingen självklarhet. Ma Naing Naings familj är inget undantag. De svälter inte, men maten är alltid knapp. Nu har de fått lära sig att tillverka effektiva vedugnar som de kan sälja och på så vis skapa ett bättre liv.

Det ryker från spisen. Ma Naing Naing lagar lunch, wokad vattenkrasse
med chili. Den yngsta i familjen, tvååriga barnbarnet Wut Hmone, gnyr. I dag är det många munnar att mätta, eftersom brorsdöttrarna är på besök, men maten räcker. Det är dock ingen självklarhet i Pale, en isolerad by på den burmesiska landsbygden.
– Vi hankar oss fram. Ibland hjälper vi till på en gård. Under dåliga perioder måste vi be om förskott, säger Ma Naing Naing.

Effektiva vedugnar underlättar den egna matlagningen och kan säljas och på så vis bidra till försörjningen. Foto: Magnus Aronson /IKON

Effektiva vedugnar underlättar den egna matlagningen och kan säljas och på så vis bidra till försörjningen. Foto: Magnus Aronson /IKON

Burma är ett land med underutvecklad landsbygd där skola och sjukvård ofta saknas. Här är barnadödligheten hög, vägarna dåliga och många människor lever isolerat med få möjligheter att försörja sig. Svenska kyrkan stödjer sedan 2008 projekt i Burma och Ma Naing Naings familj deltar i ett projekt som Lutherska världsförbundet driver. Målet är att minska fattigdom genom att arbeta med mänskliga rättigheter och utgå från människors egna behov.

– Det kan handla om ett lån, om att starta en kvinnogrupp, om att sätta upp en sparfond i en by. En liten skjuts i rätt riktning för att ta sig ur den mest akuta fattigdomen, säger projektkoordinator Salai Aung Tun Min.

Ma Naing Naing och hennes man Ko Pin Maung hoppas att barnbarnet Khine Wut Hmone Kyaw ska få utbildning. Att nästa generation ska få det bättre. Foto: Magnus Aronson /IKON

Ma Naing Naing och hennes man Ko Pin Maung hoppas att barnbarnet Khine Wut Hmone Kyaw ska få utbildning. Att nästa generation ska få det bättre. Foto: Magnus Aronson /IKON

Ma Naing Naing och hennes make har fått utbildning i att tillverka effektiva vedugnar som gör att såväl matlagning som vedinsamling går enklare. Ugnarna säljer de.

– Vi vill föda upp ankor. Men vi behöver ett större startkapital för att komma igång. Vi funderar på att ta ett lån från fonden. Problemet är bara att lånet ska betalas tillbaka inom två månader, och att föda upp en anka tar sex månader. Så vi sparar på annat sätt.

Ma Naing Naing drömmer om att barnen ska få utbildning och att familjen ska ha råd att gå till läkaren när de blir sjuka. Hon hoppas att de yngsta flyttar till Rangoon när de är vuxna.
– Möjligheterna är större där. Jag tror att nästa generation kommer att få det bättre, säger hon och kramar barnbarnet.

Anna Wahlgren
Frilansjournalist

fastan_blogg_1024x600

Jag har hittat mina styrkor

Hon kan inte läsa. Hon har inte råd att köpa kläder till barnen. Ofta somnar hon hungrig.  Ändå tycker Ma Khin Sandar att hon aldrig har haft det bättre. Nu kan hon förändra livet.

Ma Khin

Jag vill att mina döttrar ska utbilda sig. De ska få det bättre än jag. Foto: Magnus Aronson /IKON

Ma Khin Sandar är 25 år. Hon är liten och rakryggad med uppmärksam blick. Hon medger att det tar på krafterna att vara ensam försörjare för två barn och en sjuk mamma. Maken har flyttat till Rangoon för att tjäna pengar.

–Men det är bättre nu när femåringen går på en förskola. Jag vill jobba hårt. Jag vet att min man sliter. Han bär rissäckar.

Av alla otillgängliga byar i Burmasdelta, hör Ma Khin Sandars hemby, i trakten Thae Ein Ta Man – till de mest avskilda.

– Jag har aldrig gått i skolan.  Vi bodde så att det inte var möjligt. Dessutom behövdes jag hemma, säger hon och fortsätter:

– Min största utmaning är att få ihop pengar till mat. Jag äter ofta bara ris. Jag skulle vilja köpa en klänning till min dotter. Men jag har inte råd. Så hon saknar nästan alltid kläder.

Fokus: Långsiktig förändring

Ma Khin Sandars familj är ett av de prioriterade hushållen i Lutherska världsförbundets och Svenska kyrkans projekt. Familjen är med för att de behöver stöd, och för att de har potential att själva förändra. Startpaketet med ficklampa, vattenbehållare och grödor var viktigt, men den bästa hjälpen har varit att prata om situationen och diskutera fram möjligheter.

– Vilka är mina styrkor? Svagheter? Vad gör jag för att förbättra min och min familjs situation?

Burma har varit ett slutet land, men i samband med cyklonen Nargis 2008 släpptes hjälporganisationer in. Många lämnade när det akuta arbetet varav slutat, men Svenska kyrkans samarbetspartner är kvar.

– Konkreta kunskaper – som akutsjukvård eller att bygga en vedspis – är viktiga. Men lika viktigt är det att lära sig hur man organiserar sig, håller möten och arbetar i grupp, säger projektkoordinator Salai Aung Tun Min. Varannan månad har Ma Khin Sandar kontakt med någon i projektet.

Tillsammans stämmer de av, sätter upp nya mål och planerar för framtiden. Om tre år ska hon klara sig själv.

– Jag tror det kommer att gå bra. Jag är glad att jag har fått den här möjligheten.

Anna Wahlgren
Frilansjournalist

fastan_blogg_1024x600

 

 

 

 

 

 

 

 

Kärleken går via magen

Fastetiden är en inbjudan att växa i kärlek. Det kan börja med att tänka över hur vår kärlek till våra närmaste ser ut, hålls vid liv och fördjupas. Det inkluderar också kärleken till våra medmänniskor som finns som främlingar bland oss och till vår nästa som finns långt borta. Och det börjar och slutar med den gudomliga kärleken som är så stor att Gud sände sin Son för att rädda världen.

”Kärleken går via magen”, sägs det ibland, och det är sant i flera hänseenden. Upplevelsen av kärlek är djupt kroppsligt. Det är genom att dela mat med varandra som vår gemenskap med varandra och allt skapat blir tydligt. Det sker på olika sätt både i vardagsmåltiden likväl och i mässans måltid.

Nog borde det då vara en självklarhet att varje människa har tillräcklig, säker och näringsrik mat! Att få kontroll över sin egen tillgång till livsmedel hör till mänsklig värdighet. Det finns tillräckligt med mat för att mätta alla människor. Ändå är vart fjärde barn kroniskt undernärt. Det är ett misslyckande för världssamfundet – för oss alla. I längden kan ingen bevara sin värdighet som människa samtidigt som grannarnas värdighet trampas på. Den som vill följa Jesus kan inte annat än att visa medmänsklighet: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta” (Matt 25:35).

Tillsammans med dig vill vi verka för just detta: att ge livsmod och skapa framtidstro, en rättvis och hållbar fördelning av jordens resurser och bidra till fred och försoning mellan människor och stater. Vi vill och ska förkunna evangeliet om Jesus Kristus i ord och handling.

Foto: Jan Nordén /IKON

Foto: Jan Nordén /IKON

Låt det bli en del av din fasta att dela med dig av ditt engagemang och dina pengar genom Svenska kyrkans internationella arbete. Då bekämpar du en av världens största orättvisor.

Var med i Maträtten – för allas rätt till mat!

Antje Jackelén

Läs mer om fastekampanjen >>
Läs mer om vårt arbetet för hållbar försörjning >>

Följ oss på Facebook och Twitter

fastan_blogg_1024x600