Tunisien: En ovanlig syn i humanitärt arbete

Sarah Harrison arbetar som psykosocial specialist för Svenska kyrkans internationella arbete. Hon arbetar för att Svenska kyrkans partner inom ACT-alliansen ska inkludera det psykosociala perspektivet i allt katastrofarbete. En grundläggande del av det är att se till att människorna som drabbats av en katastrof själva blir delaktiga i det stöd de får och att de får bearbeta sina upplevelser. I mars i år reste Sarah till Tunisien för att göra en första bedömning av vilket katastrofstöd som behövdes, nu under hösten återbesökte hon de idag tomma flyktinglägren. Sarah skriver på engelska.
 
A rare sight in humanitarian work
Familjetäljt från FN (UNHCR) i det nu tomma flyktinglägret Remada. Foto: Sarah Harrison

Familjetäljt från FN (UNHCR) i det nu tomma flyktinglägret Remada. Foto: Sarah Harrison

This is what an empty refugee camp looks like.  Very clean, tidy and abandoned.  There are no children’s voices to be heard in the school classrooms or playground, no call to prayer from the mosque, no smells from the kitchen (or the toilets!) and most importantly no people.  With the fall of Tripoli in early September and the subsequent crumbling of the Gadaffi regime in Libya,  the refugees that once sought sanctuary and safety in Remada camp have now returned to their homes.  Many left in time to celebrate Eid-ul-Fitr in their homes alongside their relatives, and others left as soon as they heard their village had been ‘liberated’ from Gadaffi forces.    

Church of Sweden/ ACT Alliance had been working in Tunisia since February 2011 and in Remada camp since May 2011 providing psychosocial support to Libyan women and male and female youth.  Church of Sweden/ ACT Alliance established a recreational centre for the youth and a women’s centre in the camp where we provided structured, creative, expressive and developmental activities to both groups.  These centres also provided safe communal areas, in which women and youth could talk about what they had seen in Libya, theirs fears – such as for their abandoned property back home and their children’s future, and how they can adjust to living in a refugee camp – an experience which many Libyans found humiliating and degrading.  Church of Sweden/ ACT Alliance hired and subsequently trained three Tunisians from the local town to act as community level workers.  They visited families within their tents to invite them to join activities in the centres, helped them adjust to camp life and to discuss their fears.  Positive parenting sessions were also held, to help mothers know how to manage and support their children who may have been showing symptoms of distress as a result of fleeing Libya and having their routines disrupted.  The national staff facilitated and manage activities within the youth and women’s centres and worked alongside MSF-Spain to refer people showing extreme distress for more specialised psychological support, and with Islamic Relief who managed the camp school. 

Remada camp became empty in the latter half of September, forcing Church of Sweden/ ACT Alliance to phase out our psychosocial activities earlier than we had anticipated.  UNHCR remains in Remada camp but has decided to change it to a ‘transit camp’ which means they maintain a basic level of services – such as family tents, a minimum number of toilets and bathrooms, a health clinic (with a nurse and a GP), camp management staff and a protection officer.  Food will be provided by a local restaurant.  The transit camp will remain open for the Libyan refugees who are still seeking shelter within the urban areas of Tunisia (urban refugees) to use whilst they are travelling en route back to Libya.  The ‘transit camp’ serves as a useful rest point as it lies about 40km from the Dehiba Tunisia-Libya border crossing point and is a safe area where families can rest and seek help before moving back home.  UNHCR and the Tunisian Red Crescent have taken over the running of Remada camp, which will probably stay open as a transit camp until December 2011.  For now, however, the refugee camp remains empty – a rare sight in humanitarian work.

Sarah HarrisonSarah Harrison, Church of Sweden’s Psychosocial Specialist

Relaterade nyhetsartiklar:

Humanitärt arbete skapar förändring i Egypten

Nader Abu Amsha är bosatt i Palestina och är medlem i Svenska kyrkans humanitära pool. I juni sände Svenska kyrkan Nader till Egypten för att bistå de lokala ACT-medlemmarna i deras arbete med egyptiska flyktingar. När kriget bröt ut i Libyen fanns det tusentals egyptiska migrantarbetare i landet. De flesta har nu återvänt till Egypten tomhänta. Genom ACT-alliansen får de stöd för att få igång sin försörjning igen. Här berättar Nader om några intryck från arbetet i Egypten.

Egypt: humanitarian work a tool of change

Going to Egypt is a special experience, it’s a mixture of feelings, impressions, and images and it could be contradicting ones. You can see the old history and live the highest levels of new technology while you are in the heart of the orient; you could see the Nile River richly filling the valleys with fresh water to bring life to its two banks and make it very fertile and full of fruits and vegetables, but if you drive 30 minutes east or west of the river you will be in a dead desert, immediately you can discover that Egypt is just a desert without this Grace (The Nile).

The people of Egypt are so patient; they gave their last leader more than 3 decades to enjoy the wealth of Egypt and to accumulate billions of dollars for his own purposes, while the vast majority of the 80 millions are living on less than 2 dollars a day per person. I witnessed this deep poverty, where you don’t need to be an expert to discover that these people have virtually nothing, and you wonder how really they manage to live each day or how their kids are still alive.

The attempts of the Egyptians to improve their living conditions are amazing, despite the very high level of unemployment, they work hard to find jobs, they don’t miss any opportunity to work, they try when the positive results are unpredictable, they traveled, and even smuggled, to Libya to do any work, in very hard circumstances, just to come back with some money to cover some basic needs, such as putting a roof over their tiny house, or to buy a little piece of land to plant some crops to secure the food for the family. The war in Libya forced 1.5 million Egyptians to return back to Egypt with disappointment, shame at not being able to provide for their families, fear, trauma and loss of hope, some of them died and left wives and children with pain, less hope than ever and very limited opportunities.

All of this and more are factors for psychological distress, psychosocial difficulties and problems, it’s the best recipe to enrich destructive attitudes and behaviors, such as violence, crime and political and religious tensions, in a country inhabited by Christians and Muslims since Christianity and Islam started.Svenska kyrkan stödjer sedan många år långsiktiga utvecklingsprojekt i Egypten. Nu får migrantarbetarna ta del av samma stöd i och med katastrofinsatserna under kriget i Libyen. 40-årige fyrabarnspappan Kamel Missed (till vänster) fick ett mikrolån av COC-Bless och började sälja gödning och utsäde. Foto: Jesper Klemedsson/IKON

Church of Sweden’s work in such a country is not just a way to do humanitarian work, but also a tool of change and mission to follow, not just for the sake of those who live thousands of miles far from Sweden, but also for the sake of Swedes and all human beings.

Nader Abu Amsha, Psychosocial Roster member, Church of Sweden

Osäkert läge för libyska flyktingar i Tunisien

Den ekumeniska alliansen Action by Churches Together (ACT-alliansen) har en medlemsbas i väldigt många av jordens länder. I Nordafrika finns dock få. I Tunisien och Libyen finns inga. Nu har Libyens befolkning drabbats av interna konflikter. Flera hundra tusen gästarbetare  har lämnat landet via Tunisien, Egypten och andra grannländer och de flesta har fått assistans genom framför allt olika FN-organ för att kunna återvända hem. Fortfarande finns dock gästarbetare kvar i Libyen och Tunisien som vill lämna men som inte har någonstans att återvända till. De är en utsatt grupp. Många kommer från afrikanska länder söder om Sahara. Flera aktörer gör vad de kan för att stödja och ge skydd till dessa.

Men också ett stort antal libyer har lämnat sitt hemland för att söka skydd undan bombningar och våld av annat slag. De flesta tas om hand av vänner i Tunisien eller ges möjlighet att få nyttja olika offentliga lokaler i städer och större samhällen. Generositeten är stor, men det tär på värdfamiljerna och samhällena.

En mindre grupp finns i flyktingläger. En del menar att de är de mest utsatta som inte lyckats få hjälp av vänner och värdfamiljer. I Remada i nära gränsen mot Libyen i sydöstra Tunisien finns ett sådant läger där det idag bor ca 750 libyska flyktingar. Här finns ACT representerat genom ett samordnat team där Svenska kyrkan är en av tre aktörer. Norska kyrkans nödhjälp (NCA) och Lutherska Världsförbundet(LWF) är de andra två. Detta samarbete är unikt eftersom det är så väl integrerat. ACT har ansvaret för vatten, sanitet, hygien och psykosocialt stöd till flyktingarna i lägret. Intrycket är att många män har lämnat familjerna i lägren för att själva återvända. En del för att delta i strider andra för att bevaka egendom.

Är precis på väg tillbaka hem efter en uppföljningsresa till lägret. Det har varit positivt att se hur väl samarbetet fungerar. Det som inte är helt enkelt är hur man kan stödja familjerna i en urban kontext som finns spridda runt om i samhället och framför allt deras värdfamiljer som får en tung börda att bära. Nya metoder måste utvecklas och kompetens byggas.

Rykten finns om att sexuellt våld använts som en del av krigsföringen och dessa har till viss del bekräftats. Att kunna stödja och hjälpa de som utsatts är inte heller enkelt i en relativt sträng muslimsk kontext där det är förenat med stor skam och som göms och tystas ner. Här krävs stor lyhördhet, flexibilitet och kreativitet. Därför samarbetar olika sektorer, de som arbetar med utbildning, hygien, lägersamordning och psykosocialt, för att kunna identifiera individer och familjer med särskilda behov. Man har etablerat en särskild ”Skyddsgrupp” där ACT, Islamic relief och UNHCR  deltar.

 I lägret finns också ett gott samarbete mellan Islamic relief och ACT. Det är ett starkt vittnesbörd om hur trosbaserade rörelser kan arbeta tillsammans. Islamic Relief ansvarar för skolorna. ACT:s hygienteam deltar för att sprida information och ökad medvetenhet om vikten av god hygien. När vi besökte en skola övade man sig på att tvätta händerna och hade gjort en sång som barnen sjöng om detta (se bild).

Att planera för en framtid är inte enkelt. Flyktingarna vill finnas nära gränsen för att snabbt kunna återvända när situationen i Libyen förändrats. Det innebär att antalet flyktingar kan både öka och minska dramatiskt med mycket kort varsel. Just nu försöker vi planera till september. Insatsen kan bli både kortare och längre.

 Maria Lundberg, chef för Svenska kyrkans katastrofinsatser

Sarah Harrison om situationen i Libyen

Från gränsområdet mellan Tunisien och LibyenUnder den första veckan i mars åkte jag ut för Svenska kyrkan tillsammans med ACT-alliansens team till gränsområdet mellan Tunisien och Libyen. Uppgiften var att bedöma behoven hos de invandrare som nu väller in i Tunisien från libyska sidan och att förbereda en humanitär insats om, och när, vi ges tillåtelse att komma in i Libyen.  Under de senaste fyra veckorna har runt 320 000 människor flytt oroligheterna i Libyen och sökt tillflykt i Tunisien och Egypten. En stor del av dessa människor är från Egypten, Bangladesh, Vietnam, Ghana, Eritrea, Somalia, Mali och Nigeria. De har arbetat inom byggbranschen, som hembiträden och för IT-företag. Många av de västafrikanska invandrarna arbetade i Libyen illegalt, och har kommit till Tunisien utan ID-handlingar och med väldigt lite pengar.

Vi fick veta att migranter förvägrats sina löner de senaste månaderna, de har blivit trakasserade vid vägspärrarna i Libyen, nekats sjukvård och inte tillåtits handla i butiker för att köpa basvaror. Några invandrare från Västafrika har misstagits för legosoldater, som ingår i Khaddafis styrkor, och har i och med det drabbats av ytterligare trakasserier och diskriminering. Invandrare som arbetar illegalt i Libyen är ofta utsatta för kränkningar, deras mänskliga rättigheter respekteras inte och på grund av deras osäkra status i landet har de inte någon möjlighet att få hjälp. Nästan alla som flyr Libyen har blivit bestulna på pengar och andra föremål av värde vid de över hundra vägspärrarna som de blev tvungna att passera för att nå Tunisien. Många återvänder nu hem utan några pengar till sina familjer som är beroende av deras inkomster, utan jobb och med få försörjningsmöjligheter när de kommer hem.

ACT-alliansen hjälpte FN i deras kartläggning av situationen i Libyen. Genom att prata med över 350 flyktingar fick vi en ganska god bild av situationen i västra och nordvästra Libyen. Genom den kartläggningen kommer alla humanitära organisationer som planerar att gå in i Libyen, om och när vi får tillgång, att ha bättre förutsättningar för att göra en bra insats. Det blir också lättare att arbeta med de flyktingar som lämnar Libyen när vi vet vilken situation de lämnar bakom sig. En liknande kartläggning för östra Libyen kommer att genomföras vid gränsen mellan Egypten och Libyen.

Många invandrare (särskilt de från Bangladesh och från Västafrika) har övergivits av sina regeringar som antingen är ovilliga eller oförmögna att betala för deras hemresa. Invandrare från andra länder, som Egypten, Kina och olika EU-länder fick hjälp direkt av sina respektive regeringar. Under den andra veckan i mars startade FN:s flyktingorgan (UNHCR) och IOM (International Organization for Migration) en enorm insats för att hjälpa ”tredjelandsmedborgare” (flyktingar med annat ursprung än libyskt) tillbaka till sina hemländer. Fram till idag har de hjälpt över 60 000 personer genom detta initiativ, och det finns fler flygningar inplanerade från Egypten och Djerba flygplats i Tunisien.

I gränsområdet på den tunisiska sidan finns just nu två flyktingläger. Det största lägret kallas Shousha och ligger ca tio kilometer från gränsen. Det andra lägret ligger ca fem kilometer från gränsen och tas hand om av Förenade Arabemiraten Röda halvmånen. ACT-alliansen arbetade med att kartlägga behoven inom detta läger för att se om det finns behov som inte tillgodoses. Det finns ett överväldigande stöd från den tunisiska befolkningen. Många arbetar som volontärer och hjälper till vid matutdelning och distribution av annat nödvändigt, som filtar, matlagningskärl och tvål. Solidariteten med människorna som flyr Libyen är verkligen imponerande för ett land och ett folk som själva just genomgått en revolution. De tunisiska myndigheterna har också varit föredömliga i sitt sätt att sköta, samordna och bevaka verksamheten. Svenska kyrkan var ansvarig för upprättandet och samordningen av en arbetsgrupp för arbetet med psykisk hälsa och psykosocialt stöd i Tunisien. Syftet med mötet var att samla alla olika organisationer för att samordna vårt arbete och för att se till att organisationer inte bara fokuserar på de mest grundläggande behoven utan även arbetar med psykisk hälsa och de psykosociala behoven hos flyktingarna.

Det finns ett litet antal invandrare (ca 1500) som klassificerats som ”persons of concern” som har en särskilt utsatt situation. De kommer bland annat från Eritrea, Somalia och Elfenbenskusten. Flyktingar från dessa länder kan inte återvända hem eftersom situationen i deras hemländer gör det omöjligt och de löper stor risk att utsättas för hot och förföljelse. FN:s flyktingorgan har tagit sig an denna utsatta grupp av personer för att se om de är berättigade till flyktingstatus och eventuell omplacering till ett tredje land. Men för tillfället måste de stanna i flyktinglägret Shousha i gränsområdet mellan Tunisien och Libyen för att invänta sitt öde.

Sarah Harrison

Sarah Harrison, psykosocial expert på kyrkokansliet i Uppsala