ACT lyfte religion som drivkraft för kvinnors rättigheter på FN-möte

En startpunkt för att kvinnors rättigheter ska genomsyra alla sfärer av samhällslivet. Så sammanfattar ACT-alliansen den paneldiskussion om religionen och kulturens roll för att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt som hölls i FN förra veckan.

samtal Just nu pågår FN:s årliga kvinnokommission i New York med rekordstort deltagande för att diskutera kvinnors ekonomiska egenmakt. Tillsammans med Sveriges regering och FN:s befolkningsfond arrangerade ACT-alliansen ett panelsamtal med rubriken: ”Protecting bodies, protecting rights – religious and customary law enabling economic empowerment?”

En av de utmaningar som möter kvinnor i stora delar av världen är gapet mellan deras konstitutionella rättigheter och verkligheten de lever i. Många länder erkänner parallella rättssystem baserade på tradition och religion.

– Det finns patriarkala strukturer i våra religioner och det är ett faktum som vi måste  erkänna. Samtidigt misstolkas sedvanerätt för att vara en uttolkning av religiösa texter, sa Gunilla Hallonsten, ACT-alliansens genusexpert.

GunillaDetta förhållande har en kraftig inverkan på kvinnors och flickors ekonomiska rättigheter och egenmakt, såväl direkt som indirekt. Direkt i de fall då sedvanerätt eller religiösa traditioner tillåts reglera äktenskapslagar och arvsrätt, äganderätt och möjlighet att öppna bankkonton och starta en affärsrörelse.

Indirekt skapar lagarna ett rättsligt utrymme för exempelvis barnäktenskap, något som begränsar rätten till utbildning och kör över flickors och kvinnors rätt till sexuell och reproduktiva hälsa. Rättigheter som är avgörande för ekonomisk egenmakt.

Sveriges jämställdhetsminister, Åsa Regner, poängterade att jämställdhet och en välfärdsstat är oseparerbara. Den ena kan inte finnas utan den andra. 

Azza Karam, rådgivare till FN:s befolkningsfond och moderator under paneldiskussionen, menade att ACT-alliansen är en bro mellan progressiva sekulära feminister och en progressiv trosbaserad feminism.  

Just detta lyfte Svenska kyrkans internationella chef Erik Lysén på debattplats den 8 mars i år när han skriver:
Alla ni som arbetar för kvinnors rättigheter: glöm inte bort att ni har bundsförvanter inom de religiösa samfunden. 

Vi menar att religiös tro och arbete för kvinnors rättigheter i allra högsta grad kan och ska förenas. Men det krävs förståelse för den mångfald som ryms inom de olika religionerna och kunskap om hur man kan navigera i religiösa sammanhang. Runtom i världen ser vi hur kvinnor som organiserar sig genom kyrkor utmanar lokala ledare och präster. De driver också på för att ändra diskriminerande familjelagstiftning, som ofta påverkas eller styrs av religiösa aktörer, skriver Erik Lysén.

För att åstadkomma jämställdhet krävs att religiösa ledare tar sitt ansvar. Runt om i världen sker ett arbete för jämställdhet och rättvisa inom kyrkor och samfund. När Bibelns berättelser tolkas i ljuset av sina egna i liv kan evangeliet bli en befriande kraft för att ifrågasätta förtryck och ojämlika strukturer, och för att uppnå långsiktig förändring, menar Erik Lysén.

Detta var första gången ACT-alliansen and UNFPA arrangerade en paneldiskussion i ämnet:
- Vi är nöjda och ser det som startpunkten för att få igenom kvinnors rättigheter i alla sfärer, säger Gunilla Hallonsten.

Fakta:
Comission on the Status of Women, CSW, samlar årligen FN:s medlemsländer och är det främsta mellanstatliga organet i världen som arbetar för att stärka kvinnors situation och jämställdhet globalt. Under årets möte deltar närmare 1100 ickestatliga organisationer med totalt 8623 representanter.

 

Män vet för lite om hur svårt kvinnor har det

I Etiopien har en satsning på ökad kunskap hos religiösa ledare blivit en väg mot mer jämställdhet och fokus på tidigare tabubelagda frågor om sexualitet, preventivmedel och kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. 

Fitsum

Det tog tid innan de religiösa ledarna Etiopien gick med på att få undervisning om sexuella rättigheter och jämställdhetsfrågor, berättar Fitsum Zelalem som leder utbildningsprojektet.

Fitsum Zelalem från Etiopien berättar om projektet som drivs i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete under ett besök i Uppsala. Han har fått sin universitetsutbildning i teologi finansierad av Svenska kyrkan och är nu projektledare för satsningen på att åstadkomma förändring genom de kristna religiösa ledarna.

– I varje litet samhälle i Etiopien spelar religionen en oerhört stor roll i människors liv. Därför har de religiösa ledarna stor makt och påverkar hur värderingar och traditioner lever kvar. För kvinnors del handlar det inte sällan om synsätt som begränsar dem eller i värsta fall skadar deras hälsa, berättar Fitsum Zelalem, som även är expert inom det förebyggande arbetet mot hiv/aids lokalt.

Teologer i fyra afrikanska länder utbildas
Projektet ingår i en större satsning där fokus är att lyfta frågor inom området sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Fyra afrikanska länder ingår och lokalt är det teologiska universitet och hälsoprojekt som driver arbetet. Sedan starten har över 100 studenter i teologi fått utbildning i frågor kopplade till SRHR. De flesta av dessa är kvinnor.

IMG_5968_900

Workenesh Feyisa är präst i ett land där kvinnor ännu anses vara underlägsna mannen. Utbildningen av religiösa ledare kan bidra till att ändra på det.

I Etiopien är det vanligt att kvinnan inte alls har inflytande över beslut kring den egna sexualiteten, det antal barn familjen har, preventivmedel, den egna sexualiteten, om hon vill föda i hemmet eller på sjukhus. Workenesh Feyisa, pastor och en av kursdeltagarna, berättar att hon har haft svårt att bli accepterad som kyrklig ledare.

– Mannen anses vara överlägsen kvinnan och ha rätt att bestämma över henne, berättar Workenesh Feyisa, som själv tvingades gifta sig i ung ålder och misshandlades av sin man.

Fitsum Zelalem berättar att det tog tid och mycket hårt arbete att få de religiösa ledarna att acceptera utbildningen inom SRHR. Att projektet drivs av ett teologiskt universitet och Svenska kyrkan var avgörande för att det till sist blev ett ja från i stort sett alla tillfrågade.

Männen har stor okunskap om kvinnors situation
– I början möttes vi av mycket misstänksamhet och förnekelse. Ingen ville heller medge att de hade några problem i sin kyrka eller församling, berättar Fitsum Zelalem. Han upplever att det största problemet när det gäller kvinnors svåra situation i Etiopien är okunskap kring jämställdhet hos främst den manliga delen av befolkningen.

Därför har mycket av arbetet handlat om att för de religiösa ledarna konkret visa upp den verklighet som faktiskt råder. Både statistik och levande berättelser har använts för att skildra hur exempelvis en hemförlossning eller barnafödande i alldeles för tidig ålder kan ge svåra komplikationer för unga flickor.

Diskuterar kvinnors lika värde och rättigheter
– En del religiösa ledare har fortsatt att förneka problemen och blivit upprörda när vi pratat om behovet av att begränsa barnafödandet och reproduktiv hälsa och rättigheter. Men många har också blivit djupt skakade när de förstått konsekvenserna av ojämlikheterna i samhället. Flera har förändrat sin syn på genusfrågor.

Förhoppningen är att de religiösa ledarna nu i sin tur ska driva arbetet vidare med att förbättra situationen lokalt och stå för en fortsatt teologisk diskussion om kvinnors lika värde och rättigheter. Nästa steg är att försöka utöka projektet till religiösa ledare från andra religioner.

– Att vi har kunnat ha en teologisk diskussion om Gud, samhällets syn på kvinnan och varje människas oinskränkta värde har hjälpt oss mycket i arbetet. På så sätt har religionen varit en viktig drivkraft för förändring, säger Fitsum Zelalem.

Anna Martinengo
Kommunikatör, Svenska kyrkans internationella arbete

Läs också Erik Lysén på debattplats: ”Religionen ska vara en kraft för jämställdhet”

Vad är sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter – SRHR
Svenska kyrkan vill stå för en tradition som ser sexualitet som något positivt och arbetar idag aktivt för rättigheter som rör sexuell och reproduktiv hälsa. Teologiskt handlar det om tron på att sexualitet är en del av skapelsen, en gåva till människan, som måste hanteras öppet och i dialog med samtiden.

Området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, förkortat SRHR, handlar för kyrkans del både om praktiskt hälsoarbete och om att stå upp för människors rätt till välbefinnande. Alla ska kunna bestämma om, och med vem, de vill ha sex. Alla ska kunna bestämma om eller när de vill ha barn. Viktiga insatser är här tillgång till sexualupplysning och familjeplanering.

För Svenska kyrkan handlar det här arbetet också om att motverka förtryck och övergrepp, som könsstympning och tvångsäktenskap. Det är viktigt att sträva efter en respektfull dialog med religiösa ledare, men samtidigt kraftfullt ta ställning mot kulturella och religiösa sedvänjor som kränker människors rättigheter. Religiösa ledare och samfund har varit, och är, ofta en del av problemet.

Genom sin makt kan religiösa ledare bidra till att det skapas normer kring sexualitet och könsroller, som i värsta fall kan bidra till exempelvis förtryck av homosexuella eller att kvinnor helt fråntas rätten att bestämma över sina egna kroppar. Detta måste öppet diskuteras.

Svenska kyrkan arbetar aktivt för att ingen ska kränkas på grund av sin sexuella läggning, för att alla ska ha rätt till sexualupplysning, preventivmedel och god mödrahälsovård. Annat som prioriteras är insatser för att minska sexuellt överförbara infektioner och antalet osäkra aborter. Svenska kyrkan anser att alla ska ha rätt till en säker och laglig abort. Det krävs politisk handling och rättsliga ramar för att värna rättigheterna inom SRHR-området.

Därför arbetar Svenska kyrkan för att påverka beslutsfattare i Sverige, EU och FN. Genom dialog med partnerorganisationer och systerkyrkor finns goda möjligheter att bidra till en positiv förändring av normer och attityder. Svenska kyrkan har ett moraliskt ansvar och även en unik möjlighet att ta ett ledarskap i dessa frågor, bland annat genom att uppmuntra till samtal om SRHR-frågor utifrån ett teologiskt perspektiv. Att området prioriteras markerar tydligt att Svenska kyrkan vill tillhöra en teologisk tradition som erkänner det positiva värdet i människans sexualitet.

Ingen ska behöva sälja sin kropp!

Hon bär på fruktansvärda upplevelser och minnen. Kyrkans personal fick kämpa för att få hennes tillit, men till sist ville hon prata 

”Nu har jag lärt mig att jag är någon… Att jag kan klara något annat än att sälja sex och tillfredsställa andra. Jag har fått mitt människovärde tillbaka, det är det största.” Seble Yetdarke, 34 år.

När jag såg människorna från kyrkan de första gångerna skrattade jag åt dem. Det var patetiskt för mig att de stod där och pratade med oss om att vi var älskade och att det fanns ett bättre liv. Som om de kände oss. Men de gav inte upp, berättar Seble Yetdarke, 34 år.

När jag såg människorna från kyrkan de första gångerna skrattade jag åt dem. Det var patetiskt för mig att de stod där och pratade med oss om att vi var älskade och att det fanns ett bättre liv. Som om de kände oss. Men de gav inte upp, berättar Seble Yetdarke, 34 år. Foto: Magnus Aronson/IKON

Ingen människa ska behöva sälja sin kropp och utsättas för övergrepp. Svenska kyrkans internationella arbete stöder rehabilitering och nya möjligheter för kvinnor i Etiopien. ”Nytt Liv för unga kvinnor” är ett av våra viktiga insamlingsprojekt. Din gåva behövs idag!

Aldrig upplevt kärlek
För Seble är kärlek ett missbrukat ord. Hon berättar för mig att hon nog aldrig upplevt hur det är att älska och att älskas på riktigt. Hon har heller aldrig upplevt hur det är att få vara barn. Sebles mamma hade 12 barn med lika många män och uppväxten präglades av misär och otrygghet. Seble våldtogs brutalt när hon var 12 år av en vän till familjen och blev gravid för första gången.

- Jag berättade inte för någon, utan bar på hemligheten själv. Men efter ett tag var det svårt att dölja. När jag var i fjärde månaden upptäckte mamma att jag var gravid och då fanns det ingenting att göra.

Moderskap, missbruk och prostitution
Hon födde en son, men Sebles mamma som var oförmögen att ta hand om sina egna barn lämnade över ansvaret på en av sina väninnor.

- Jag fick flytta hem till en vän till mamma. Hon var jättesnäll och det var på många sätt bättre för mig och min son att bo där än hemma hos mamma. Kvinnan var prostituerad och berättade för mig om hur enkelt det var att tjäna pengar genom att sälja sex.  Hon sminkade mig, gav mig kläder och tog mig med ut till hennes kunder. Jag var 14 år när jag tog emot min första kund.

Många tjejer som kommit till kyrkan berättar att de aldrig trodde de skulle hamna i den situation de är i. Att äntligen få berätta sin historia för någon som kan hjälpa, som lyssnar och som berättar om vikten av att kunna förlåta, både sig själv och andra ger tjejerna möjlighet att må bättre och gå vidare. Foto: Magnus Aronson/IKON

Många tjejer som kommit till kyrkan berättar att de aldrig trodde de skulle hamna i den situation de är i. Att tjejerna äntligen få berätta sin historia för någon som kan hjälpa, som lyssnar och som berättar om vikten av att kunna förlåta, både sig själv och andra, ger dem möjlighet att må bättre och gå vidare. Foto: Magnus Aronson/IKON

Seble ser betydligt äldre ut än sina 34 år. Ansiktet är fårat och det är uppenbart att det är de 20 åren på gatan och som missbrukare som gjort tydliga avtryck. Sedan hon kom med i projektet New life for young women, har hon fått veta att hon är hiv-positiv, något hon själv misstänkte under många år.

- Jag körde bara på i alla år utan att någonsin känna efter hur jag mådde. När jag kom med i projektet och fick genomgå olika hälsoundersökningar förstod jag hur utsliten min kropp var. Nu äter jag bromsmedicin och mår ganska bra. Det tuffaste för mig har varit att försöka bli ren från mitt alkohol- och drogmissbruk. Jag är glad för varje dag jag kan lägga till den andra.

Hon sålde andra flickor
De sista åren på gatan var hon inte längre eftertraktad bland kunderna. De ville ha yngre tjejer och Seble började då agera hallick åt en grupp yngre flickor. Hon tog betalt av tjejerna och gjorde bra pengar på det. Det innebar också lite återhämtning och vila efter många års hårt slit.

Den primära målgruppen för projektet ”New life for young women” är, som namnet avslöjar, unga prostituerade kvinnor. Seble var egentligen för gammal för att omfattas av projektet, men eftersom hon agerade hallick för en grupp yngre flickor identifierades hon som en nyckelperson. Projektet såg att man genom att nå Seble, kunde fånga upp flera unga flickor som arbetade tillsammans med henne. Det tog lång tid innan kyrkans personal lyckades övertyga Seble att komma till deras informationslunch.

De kvinnor som kommer till kyrkan är trasiga, både fysiskt och mentalt. Det kan ta lång tid innan de känner sig trygga att våga berätta vad de har varit med om. Ett första steg kan vara det stöd kvinnorna känner i att få prata med varandra i en trygg, skyddad miljö. Seble kan nu vara ett positivt stöd för yngre tjejer. Foto: Magnus Aronson/IKON

De kvinnor som kommer till kyrkan är trasiga, både fysiskt och mentalt. Det kan ta lång tid innan de känner sig trygga att våga berätta vad de har varit med om. Ett första steg kan vara det stöd kvinnorna känner i att få prata med varandra i en trygg, skyddad miljö. Seble kan nu vara ett positivt stöd för yngre tjejer. Foto: Magnus Aronson/IKON

- Situationen som jag befann mig i då var bättre än någonsin. Jag behövde inte själv sälja sex utan kunde förmedla kunder och på det sättet tjäna pengar. När jag såg människorna från projektet de första gångerna skrattade jag åt dem. Det var patetiskt för mig att de stod där och pratade med oss om att vi var älskade och att det fanns ett bättre liv. Som om de kände oss. Men de gav inte upp, det kom tillbaka och efter ett tag fick jag kontakt med en kvinna som kunde bemöta mitt förakt och min ilska. Det var tack vare henne som jag till slut gick till informationslunchen, tillsammans med de fem flickorna som jag förmedlade kunder åt.

Ny försörjning, ny framtid
Seble hade aldrig lagat mat i hela sitt liv. Nu sitter vi tillsammans och äter en jättegod pizza som hon har lagat under förmiddagens hushållskurs i kyrkans lokaler. Hennes tanke är att inrikta sig på att laga snabbmat och att sälja det till skolungdomar i området där hon bor.

- Det ligger många skolor runtomkring där jag bor och jag tror att det kan finnas en stor marknad där.

Hos kyrkan får kvinnorna lära sig matlagning och hur de startar upp ett eget företagande med försäljning av t.ex. bröd eller piroger. Foto: Magnus Aronson/IKON

Hos kyrkan får kvinnorna lära sig matlagning och hur de startar upp ett eget företagande med försäljning av t.ex. bröd eller piroger. Foto: Magnus Aronson/IKON

Seble lyfter också fram samtalsterapi och rådgivning som viktiga delar för hennes utveckling under projektet.

- Jag har människor som lyssnar och finns till för mig. Jag har lärt mig att jag är någon utan löshår och urringade tajta kläder. Jag kan använda mina händer till något annat än att sälja sex och tillfredsställa andra. Jag har fått mitt människovärde tillbaka, det är det största.

Martina Croner, tidigare utsänd, Tanzania

(red Sanna Bülow)

Kamp för sin rätt till utbildning

Det är större sannolikhet att en flicka i Sydsudan kommer att dö den dag hon ska föda barn än att hon får gå färdigt grundskolan. 17-åriga fredsambassadören Elizabeth vittnar om den viktiga förändring som kommer av att flickor får utbilda sig och följa sina drömmar. 

Stöd vårt arbete för att förhindra barnäktenskap och för att flickor i Sydsudan ska få gå i skolan. >>

Elizabeth, 17 år, student och fredsambassadör. Foto:  Sofi Lundin/IKON

Elizabeth, 17 år, student och fredsambassadör. Foto: Sofi Lundin/Ikon


”… Alla våra systrar har varit tvungna att gifta sig, många av dem redan innan de fyllde femton år. De fick aldrig chansen att gå i skolan så som jag fick. Det fick inte min mamma, mormor eller mina mostrar heller.”

 

 

 

När beväpnade män angrep Elizabeths by i december 2013, befann hon sig långt bort i säkerhet i Kenya. Hon och hennes faster hade rest dit, från hemlandet Sydsudan, redan 2008, för att Elizabeth tryggt skulle få gå i grundskolan.

Men kvar i hemregionen Duk var både Elizabeths mamma, pappa, fem systrar och tre bröder. De tvingades alla att fly för sina liv till grannregionen Twic East.

Kriget är bara ett av hindren
Krig och konflikt är bara en av de utmaningar som hindrar flickor från att gå i skolan och utbilda sig i Sydsudan. Så här beskriver Elizabeth, 17 år, själv situationen.

– Vi tjejer fostras tidigt in i kulturella omvårdnadsroller. Vår uppgift blir att finnas till för andra. Vi blir ofta utnyttjande, vi utsätts förbarnäktenskap, oönskade graviditeter, sexuellt överförbara sjukdomar, blir misshandlade, våldtagna och utsätts för annat sexuellt- eller psykologiskt våld, saker som alla har livslånga konsekvenser.

Flickorna går i förskolan Soda Alum i ett flyktingläger i Sydsudan. Många av dem har aldrig gått i skolan förut. I flyktinglägret får många flickor sin första chans till utbildning. Vi arbetar för att ändra skadliga attityder mot flickor och förhindra barnäktenskap. Foto: LWF/IKON

I flyktinglägret får många flickor sin första chans till utbildning. Vi arbetar för att ändra skadliga attityder mot flickor och förhindra barnäktenskap. Foto: LWF/IKON

Hennes beskrivning av flickors och kvinnors situation är inte överdriven. Sanningen är att tonårsflickor i Sydsudan löper tre gånger högre risk att dö i barnsäng än de har chans att få gå färdigt grundskolan. Flickor tas ur skolan när de når puberteten på grund av föräldrars rädsla för att döttrarna ska bli trakasserade och utsättas för övergrepp. Istället gifts flickorna bort för en avgift, så kallat brudpris, eller får stanna hemma för att hjälpa till i hemmet.

Elizabeth går i åttan. Hon berättar om sin egen klass som exempel.

– I min klass finns det tjugofyra pojkar men bara sju flickor. Alla våra systrar har varit tvungna att gifta sig, många av dem redan innan de fyllde femton år. De fick aldrig chansen att gå i skolan så som jag fick. Det fick inte min mamma, mormor eller mina mostrar heller.

Tvingad att stanna hemma
Under stridigheterna i Duk dog både Elizabeths morfar och farfar. Efter att Elizabeth rest hem för att vara med på deras begravningar var hennes pappa mycket tveksam till att låta henne resa tillbaka och avsluta sin utbildning i Bor. Han var ledsen över att ha förlorat både sin far och sin svärfar och nu ville han ha familjen samlad. Elizabeth berättar att hon förstod honom men samtidigt var hon orolig att han skulle börja göra upp planer för att gifta bort henne om hon stannade.

– Min pappa kommer från en folkgrupp som är boskapsskötare och herdar. De lever utan el, långt ifrån vägar för att djuren ska få bete, utan banker eller telefonnät. Deras kultur handlar om stolthet över att ta hand om mycket boskap, att livnära sig på korna och att ha råd att i kor betala för flickor att gifta sina söner med. Hela vår kultur är uppbyggd kring vikten av att betala brudpris. Tyvärr blir resultatet att familjer med både pojkar och flickor ser vikten av att pojkar får utbildning medan flickor blir en ekonomisk investering, en handelsvara som gifts bort för ett pris.

Unga pojkar vallar kor i Yirol country, Sydsudan. Foto: LWF/IKON

Unga pojkar vallar kor i Yirol country, Sydsudan. Foto: LWF/IKON

På grund av betalningen för döttrarna ser många familjer det som en lukrativ affär att gifta bort sina döttrar tidigt. Särskilt vanlig är den här traditionen i landsbygdsområden som Twic East regionen. Elizabeth hoppas på att traditionen ska försvinna.

– När flickor får en utbildning kan vi ju bidra så mycket mer till våra samhällen. Eftersom vi får kämpa så mycket för vår skolgång förstår vi också värdet av att ta till vara på våra kunskaper.

Elizabeth får stöd från kyrkan
Med alla dessa utmaningar visste Elizabeth att hon inte skulle kunna fullfölja sin utbildning på egen hand. Som tur vad fick hon stöd. Svenska kyrkans internationella arbete arbetar tillsammans med Lutherska världsförbundet i Sydsudan för att förhindra barnäktenskap och för att möjliggöra att fler flickor får gå i skolan och att de får fortsätta till högre studier efter grundskolan. Vi uppmuntrar också flickor att stötta varandra och samtalar med föräldrar som behöver förstå vikten av utbildning för alla barn.

 En flicka bär ved hon har samlat nära Ajoung Thok, dit hon och hennes familj flydde efter striderna bröt ut i stora delar av Sydsudan i slutet av 2013. Fördrivna familjer lever här i utkanten av ett läger fyllt med tusentals människor på flykt. Flickors roll är från tidig ålder att hjälpa föräldrarna i hemmet. Det är kvinnornas roll att odla, hämta ved, städa och laga mat. Foto: Paul Jeffrey/ACT/IKON


En flicka bär ved hon har samlat nära Ajoung Thok, dit hon och hennes familj flydde efter striderna bröt ut i stora delar av Sydsudan i slutet av 2013. Fördrivna familjer lever här i utkanten av ett läger fyllt med tusentals människor på flykt. Flickors roll är från tidig ålder att hjälpa föräldrarna i hemmet. Foto: Paul Jeffrey/ACT-Alliance/Ikon

– Vi kämpar mot våra familjer… och flickor stöttar varandra och arbetar tillsammans med våra studier. Vi vill så gärna komma vidare och klara åttonde klass så vi kan få gå på gymnasiet, förklarar Elizabeth.

Ett annat slags hinder för flickors är att många familjer inte har råd att köpa dyra hygienartiklar som till exempel mensskydd. Oftast saknar skolorna rena toaletter på trygga platser som tjejerna känner sig bekväma att gå på. Många flickor tvingas stanna hemma den vecka då de har mens.

Genom Svenska kyrkans internationella arbete fick Elizabeth ett ”Värdighets-kit” med några av de hygienartiklar hon behöver.

Många flickor tycker att det känns olustigt att använda trasor som binda ute bland folk. Det känns klumpigt och det finns en rädsla för att den ska ramla ut. I en skola fick flickorna prova att använda menskopp. De är hygieniska, håller länge och smidiga att använda. Flickorna var positiva till menskopp och tillsammans med LWF utvärderar vi nu vilka slags mensskydd vi kan hjälpa flickorna med. Foto: Anna-Maria Sandström/IKON

Många flickor tycker att det känns olustigt att använda trasor som binda ute bland folk. Det känns klumpigt och det finns en rädsla för att den ska ramla ut. I en skola fick flickorna prova att använda menskopp. De är hygieniska, håller länge och smidiga att använda. Flickorna var positiva till menskopp och tillsammans med LWF utvärderar vi nu vilka slags mensskydd vi kan hjälpa flickorna med. Foto: Anna-Maria Sandström/Ikon

dscn2106_30779041482_o

Menskoppen, ett mensskydd som håller i många år, ligger i fina tygpåsar. Foto: Anna-Maria Sandström/IKON

– Vi har fått lära oss om hur vi ska sköta vår hygien under mensen och om sexuell hälsa och hur vi skyddar oss mot hiv.

”Vi behöver bara få chansen”
Det finns fler enkla saker som kan underlätta för flickor att kunna gå i skolan förklarar Elizabeth, sånt som barn i många länder tar för givet.

– Vi behöver bara lite saker som skoluniformer, läroböcker och skolväskor. För att vi ska klara skolan behöver vi få känna oss bekräftade och styrkta i oss själva. Vi behöver få samma behandling av våra lärare, våra föräldrar och av samhället som pojkar. Vi flickor kan göra allt som pojkar kan – vi behöver bara ges möjligheten och chansen så kommer vi att visa dig.

Och Elizabeth visar redan vad hon kan göra.

Hon har med stöd från kyrkan lyckats övertala sin familj att stötta hennes fortsatta skolgång och hon har gått med i en av skolans fredsklubbar som startats av Lutherska världsförbundet.

– Jag gick med för att jag ofta tänker på de barn som har förlorat sina föräldrar och andra anhöriga i kriget de senaste åren. Jag tänker på hur vi ska kunna sluta fred med våra grannar. I gruppen ser vi oss själva som fredsambassadörer. Vi lär oss genom att dela våra erfarenheter så att vi börjar förstå varandra och tillsammans kan vi främja en fredlig samexistens i våra klassrum, i våra familjer och i våra samhällen.

Arbetet i fredsklubbarna och effekten de ger är bara ett exempel på de fördelar flickors utbildning kan ha för människor i Sydsudan. Elizabeth fortsätter att förklara:

– Om vi får en chans att klara gymnasiet, som pojkarna, kommer vi få fler alternativ i livet och en möjlighet att följa våra drömmar. Vi kan klara både familj och arbete precis som andra kvinnor runt om i världen. Men vi behöver stöd för att förändra kulturella attityder, minska eller bli av brudpriset och övertyga människor om värdet av utbildning för alla.

Övertygad om att nå sin dröm
Inte bara har Elizabeths familj nu gått med på att låta henne fortsätta sin utbildning, de har också beslutat att hon bara behöver hjälpa till i hemmet på helger så att hon på vardagskvällar får tid till sina läxor.

Elizabeth har dessutom övertygat sina syskon att anmäla sig till grundskolan. Hon hoppas att de kommer att följa i hennes fotspår.

– När det gäller mig själv kommer jag att fortsätta att följa mina drömmar om att bli kirurg. Det är fortfarande en lång väg kvar men jag tänker inte ge upp och jag kommer att fortsätta att be min familj att försörja mig tills jag når mitt mål. Det är ju ändå så – att när du utbildar en flicka utbildar du ett helt land, ler Elizabeth.

Text: ALWS Communication 2016.
Översättning och redigering, Sanna Bülow.

Rätten till sin kropp och barns överlevnad hänger ihop

I min familj och i det samhälle jag har växt upp, brukade jag acceptera att kvinnor var underordnade männen.
När det gäller min tjänst har jag som kvinna mött liknade utmaningar i kyrkan som i resten av samhället.

Worknesh Feyisa, präst i Etiopien

Det går inte att prata om barns hälsa och överlevnad utan att samtidigt prata om kvinnors och flickors hälsa och rättigheter. Ett barns möjligheter till överlevnad börjar redan innan födseln.

Det som kallas familjeplanering, eller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, handlar om grundläggande mänskliga rättigheter som preventivmedel, sexualupplysning och möjlighet till säkra lagliga aborter. Mer överraskande kanske, är hur pass viktiga dessa rättigheter är för att förbättra barns chanser att överleva.

Om flickor och kvinnor själva får bestämma över sina kroppar kan de i större utsträckning välja när de är redo att bilda familj. Flickor som får gå klart skolan istället för att bli bortgifta, eller sluta skolan på grund av en oplanerad eller oönskad graviditet, har bättre förutsättningar att ge de barn de kan tänkas få i framtiden en bra start i livet.

Vi vet att för tidiga graviditeter är riskfyllt för flickors kroppar men också att deras barn löper större risk att drabbas av näringsbrist och låg födelsevikt. Det handlar också om flickors och kvinnors egen överlevnad. Om flickor och kvinnor inte får besluta kring sin egen fertilitet och reproduktion genom tillgång till preventivmedel eller säkra lagliga aborter så vänder de sig till osäkra metoder och riskerar att skadas eller dö i sviterna. 50 000 kvinnor dör varje år och fem miljoner kvinnor varje år tas in på sjukhus i sviterna av osäkra aborter. Barn världen över förlorar sina mödrar dagligen för att kvinnorna inte har möjlighet att bestämma över sin egen kropp.

En planerad graviditet innebär att barnet har större chans att överleva och reducerar riskerna för flickor och kvinnor att skadas eller dö. När kvinnor har möjlighet att bestämma när de vill försöka bli gravida, stärks deras förutsättningar att se till att barnets behov av näring, omsorg och trygghet tillgodoses.

Trots årtionden av arbete för att främja lika rättigheter för kvinnor och flickor är situationen fortfarande utmanande i många delar av världen. Varje år dör 300 000 kvinnor till följd av komplikationer under graviditet och förlossning, en stor andel av dem dör på grund av bristande mödrahälsovård. Över 220 miljoner kvinnor och flickor har idag inte tillgång till de preventivmedel de önskar och information kring sina kroppar och rättigheter.

Världen över ses det fortfarande som svårt och kontroversiellt att flickor och kvinnor själva ska få bestämma över sin kropp och sin framtid. Världen över motsätter sig regeringar, religiösa ledare, samfund och samhällen kvinnors förmåga att fatta egna beslut kring sin egen kropp och framtid.

Religion och frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har oftast en komplicerad relation på många platser i världen. Könsroller, sexualitet och det som rör kroppen är starkt kopplat till normer och traditioner. Dessa normer och traditioner är inte satta i sten, de förändras över tid, men det kräver tid, dialog, förståelse och modiga politiska steg.

Svenska kyrkan arbetar genom partner i hela världen för att religiösa ledare och samfund ska vara positiva, profetiska röster för jämställdhet och för flickor och kvinnors rätt till sina kroppar. Som kyrka och trosbaserad aktör är det vår uppgift att verka där stor utsatthet finns i världen och stötta aktörer och röster som står upp för flickor och kvinnors rättigheter i sammanhang där det anses kontroversiellt.

Förra året antog världssamfundet Agenda 2030 med förhoppningen att när vi skriver 2030 ska de sjutton hållbarhetsmålen vara uppfyllda för varje individ – ”no one should be left behind”. Vi vet att för att nå en hållbar utveckling för alla är sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter centrala.

I september 2014 möttes världens största religioner vid FN för att enas kring gemensamma, livsviktiga mål för att främja kvinnors hälsa och rättigheter. Resultatet blev en uppmaning från religiösa ledare där de uttalade att: ”Inte i vårt namn ska en mor dö när hon föder… Inte i vårt namn ska någon nekas tillgång till grundläggande hälsovård och få sina mänskliga rättigheter förnekade”.

Det finns hopp om förändring, så att ingen ska bli ”left behind” och så att fler barn ska få fylla fem.

 

Emilie Weiderud

Emilie Weiderud

Emilie Weiderud
Policyrådgivare för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, Svenska kyrkans internationella arbete

Var femte sekund dör ett barn som inte har hunnit fylla fem år. Barn dör för att mat, rent vatten, sjukvård och omsorg saknas. Svenska kyrkans internationella arbete stödjer projekt över hela världen för att stärka barns rättigheter och minska fattigdom.

 

Läs mer om julkampanjen Låt fler få fylla fem >>
Följ oss på Instagram,  Facebook och Twitter

Om du vill läsa mer >> 

Ottar

Colombia: Kyrkornas roll i fredsprocessen

Kan Colombias inbördeskrig som pågått i 52 år äntligen börja lida mot ett slut? Colombias president Juan Manuel Santos och FARC-gerillans ledare Rodrigo Londono har undertecknat ett nytt fredsavtal. Kyrkorna har spelat en viktig roll i den pågående fredsprocessen, samtidigt har fredsavtalet motarbetats av kristna högerkonservativa krafter.

Efter att det första fredsavtalet röstats ned protesterade DiPaz och många andra organisationer och människor fredligt på Plaza de Bolivár i Bogota. Foto: Therése Jonsson

Ricardo Pinzón Contreras och andrés Alba representerar fredsnätverket DiPaz som efter att det första fredsavtalet röstats ned protesterade fredligt tillsammans med många andra organisationer och människor på Plaza de Bolivár i Bogota. Foto: Therése Jonsson

Ricardo Pinzón Contreras och Andrés Alba tar emot på organisationen JustaPaz kontor i centrala Bogota. JustaPaz är en av medlemsorganisationerna i det kristna ekumeniska fredsnätverket DiPaz (Mellankyrklig dialog för fred). Andrés arbetar som samordnare för DiPaz och är medlem i Lutherska kyrkan, Ricardo är direktor för Mennonitkyrkans utvecklingsorganisation, Mencoldes.

– Varje organisation som ingår i DiPaz bidrar med sin kompetens och sina nätverk, vilket har gett oss unika möjligheter i fredsbyggandet, säger Andrés Alba.

Inbjudna av FARC att övervaka eldupphör
DiPaz arbete handlar om att påverka parterna i konflikten att söka fred och försoning, bland annat genom övervakning av vapenvilan, dokumentation av människorättsövergrepp, kontakt med fängslade gerillaledare och direkt närvaro vid fredsförhandlingarna. Men lika viktigt är ingångarna i de lokalsamhällen som drabbats av konflikterna. Arbetet grundar sig i principerna: sanning och rättvisa, anti-militarism och icke-våld, samt försoning.

– Kort efter att FARC i juli 2015 hade deklarerat sitt ensidiga eldupphör uppstod en kris då några från gerillan dödade flera militärer. DiPaz skrev då ett brev till förhandlarna, som undertecknades av över 150 kyrkoledare, där vi bad dem att inte bryta förhandlingarna på grund av krisen, berättar Andrés Alba.

– Det gjorde att FARC bad oss, tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer, att monitorera eldupphöret.

Mot allas förväntan röstades det första fredsavtalet ned med knapp marginal i oktober i år. Den främsta anledningen sades vara att stridande gerillasoldater kom för lindrigt undan. Men både president Juan Manuel Santos och FARC-gerillans ledare Rodrigo Londono var snabbt tillbaka vid förhandlingsbordet. I skrivande stund har precis ett nytt avtal undertecknats i Bogota och denna gång hoppas man istället på godkännande i kongressen. Fredsavtalet har internationellt hyllats för sin progressiva framtoning. Samtidigt är det många på nej-sidan, med förre presidenten Álvaro Uribe i spetsen, som motsatt sig genusperspektivet i avtalet. Däribland evangeliska frikyrkor och starka religiösa ledare.

Genusperspektivet i fredsavtalet ”skadar familjen”
Bakgrunden till att genusdebatten tog fart var att det några månader innan folkomröstningen inträffade ett mord på en ung homosexuell kille. Utbildningsministeriet svarade med att ta fram ett material som skulle utbilda elever och lärare i sexuell mångfald och alternativ familjebildning. Initiativtagare till detta var utbildningsminister Gina Parody, själv öppet lesbisk och utpräglad försvarare av fredsavtalet.

Gina Parody blev kort därpå måltavla för anklagelser om att driva en agenda som skulle göra skolbarnen homosexuella. Detta förstärkte idén om att det fanns ett samband mellan utbildningsmaterialet och fredsavtalet, som ansågs innehålla genusperspektiv som ”skadar familjen”. Konservativa krafter började mobilisera sig kring nej-sidan och fick många att rösta.

Det paradoxala i sammanhanget är att det saknas skrivelser om familjebildning, abort eller samkönad adoption i fredsavtalet. Däremot nämns att man i försoningsprocessen ska erkänna det särskilda lidande som kvinnor och HBTQ-personer utsatts för på grund av sitt kön eller sin sexualitet, något som är väl dokumenterat.

– Colombia är ett djupt religiöst land och i samband med omröstningen har de religiösa krafternas roll manifesterats tydligt. Både katolska kyrkan och pentekostala rörelser har upplevt splittring kring fredsavtalet och har låtit sig påverkas av politiska krafter, säger Ricardo Pinzón Contreras.

– Av denna anledning känner vi också att det är extra viktigt med initiativ som DiPaz, som arbetar för att få kyrkorna att ställa sig bakom fredsprocessen. Som kyrkor har vi ett ansvar för freden och för hoppet.

Nu börjar det svåraste arbetet
När fredsavtalet röstades ned samlades DiPaz och en mängd andra civilsamhällesorganisationer för att fredligt demonstrera vid Plaza de Bolívar i Bogota. Nu är ett nytt avtal på plats och i takt med att det börjar implementeras övergår DiPaz arbete i att fokusera på granskning och observation av avmobiliseringen, samt utbildning i fredsbyggande.

– Det här kommer att bli det mest komplicerade steget i fredsprocessen. Vi har en stor utmaning framför oss i att skapa förutsättningar för freden, framför allt sedan nedrustningen lämnar ett vakuum för nya krafter att ta vid. Samtidigt känner vi oss stärkta i det arbete vi hittills åstadkommit, säger Ricardo Pinzón Contreras.

FARC ska samla sina trupper i så kallade avväpnings- och återintegrationszoner och DiPaz har fått igenom att i dessa zoner få upprätta så kallade humanitära skyddshus, där civilsamhället och kyrkorna får spela en aktiv roll genom att övervaka nedrustningen och tillgodose psykosociala behov. Att DiPaz och andra civilsamhällesorganisationer, inte minst kvinnorörelsen, har fått gehör i fredsförhandlingarna är unikt i sitt slag. Nu gäller det för samtliga parter att gå från ord till handling.

 

Therése Naomi JonssonTherése Naomi Jonsson arbetar som kommunikatör på Svenska kyrkans internationella arbete. I november 2016 besökte hon Colombia och träffade de partners som Svenska kyrkan stöder i landet, däribland DiPaz.

 

 

 

 

Faktaruta
Den väpnande konflikten mellan FARC-gerillan och Colombias regering har pågått sedan 1964. Därtill pågår konflikter med landets näst största gerilla ELN och paramilitära grupper. Minst 200 000 människor har fått sätta livet till under inbördeskriget och miljontals har tvingats på flykt inom landet.

Kyrkorna och organisationerna som ingår i DiPaz har länge arbetat för och med de människor som drabbats av konflikten. När fredsförhandlingarna mellan regeringen och FARC startades för fyra år sedan började man mobilisera sina krafter och ur det föddes så småningom DiPaz.

DiPaz nämns vid namn i fredsavtalet på sida 178, i kapitlet som handlar om krigets offer. Där lyfts vikten av samtliga parters offentliga erkännande av ansvar i konflikten, med hänvisning till religiösa ledares roll i försoningsprocessen.

Läs mer om Svenska kyrkans arbete i Colombia >>

 Följ oss på Instagram,  Facebook och Twitter

Barn ska inte stå brud

Barnäktenskap och tvångsäktenskap är ett faktum i många delar av världen och verkligheten kan vara brutal. Tillsammans med partners runtom i världen deltar Svenska kyrkan i 16 Days of Activism Against Gender Based Violence. I år lyfts arbetet mot barnäktenskap.

churchofswedengraphic_1

Infografik: Emma Chadband

I vår del av världen tänker vi på bröllop som något fantastiskt. En kärlekshandling av fri vilja.  Men för många människor är det inte så. Barnäktenskap och tvångsäktenskap är ett faktum i många delar av världen och verkligheten kan vara brutal.

Alla barn, oavsett var de befinner sig i världen, ska få vara barn och själva ha rätt att bestämma över sin kropp. Barn ska inte stå brud, de ska vara barn.

Vad är barnäktenskap?
Barnäktenskap är ett äktenskap där en eller båda parter är barn och är vanligast i länder som har en låg eller ingen minimiålder för äktenskap. Att gifta bort barn vid en mycket låg ålder är vanligast i Sydasien och i Afrika söder om Sahara. Men även i Mellanöstern, Nordafrika och andra delar av Asien förekommer den här traditionen inom vissa grupper. En del flickor tvingas gifta sig långt före puberteten. I Östeuropa och Latinamerika är det vanligt att flickor mellan 16 och 18 år ingår äktenskap.

Det är omöjligt att veta det exakta antalet barnäktenskap i världen eftersom så många är informella eller inte registreras. Men enligt den senaste statistiken har mer än 700 miljoner kvinnor världen över ingått äktenskap som barn. Och enligt uppgifter från UNICEF (2014) var mer än en tredjedel av dem yngre än 15 år när de ingick äktenskap.

Hur arbetar Svenska kyrkan mot barnäktenskap?
Tillsammans med partners runtom i världen arbetar vi långsiktigt med att motverka strukturella orsaker till barnäktenskap.

churchofswedengraphic_2

Infografik: Emma Chadband

Att informera om barns rättigheter, särskilt kring sexuell och reproduktiva hälsa, är er en nyckelfråga. Men även att arbeta mot genusbaserat våld och säkerställa flickors skolgång.

För att stoppa barnäktenskap krävs ett långsiktigt arbete för ungas rättigheter, att barn betraktas som jämlikar och själva har rätt sin kropp. Svenska kyrkan arbetar med politisk påverkan och en förändring av normer och attityder på lokal, nationell och internationell nivå.  ​

Religiösa och kulturella ledare är viktiga i arbetet mot barnäktenskap.
Barnäktenskap som företeelse har inte endast med religion att göra även om de många gånger motiveras utifrån ett religiöst perspektiv. Det är viktigt att inte förenkla problematiken genom att isolera bidragande faktorer, utan se att religion samverkar med andra problem såsom strukturer som sedimenterar ojämlikhet.

churchofswedengraphic_3

Infografik: Emma Chadband

Svenska kyrkan har åtagit sig att arbeta för sexuell och reproduktiv hälsa såväl som för rättigheter och genusrättvisa. Vi har antagit olika positioner som tydligt vägleder det internationella arbetet. Där ingår ett arbete mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.

Läs mer om positionerna här:

16 Days of Activism Against Gender Based Violence
Svenska kyrkans internationella arbete deltar i den årliga kampanjen 16 dagar av aktivism mot genusbaserat våld, som pågår från den 25 november, som är Internationella dagen mot våld mot kvinnor, till 10 December, Internationella dagen för mänskliga rättigheter, MR-dagen.

Kampanjen som är internationell startade 1991 och Svenska kyrkan deltar tillsammans med nio ekumeniska och interreligiösa partner, däribland Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet, och med stöd av FN:s befolkningsfond UNFPA.

Läs mer på kampanjens hemsida där ekumeniska partner har samlat berättelser och exempel kring den roll som trosbaserade aktörer kan spela för att motverka genusrelaterat våld.

Emilie Weiderud

Emilie Weiderud

Emilie Weiderud
Policyrådgivare för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, Svenska kyrkans internationella arbete

Följ oss på Instagram,  Facebook och Twitter

 

 

 

 

 

 

Svårt livspussel för syriska flyktingar i Libanon

Efter nästan tre timmar i bil från Beirut är vi till slut framme i bergsområdet Akkar, utanför ett litet samhälle inte långt ifrån gränsen till Syrien. Naturen är otroligt vacker med sluttande bergsväggar och hus som ligger utspridda långt ifrån det centrum som vi passerat.

Vi fortsätter upp på små vägar och kommer till slut fram till en plats där en stor buss med lampor i olika färger står parkerad. Utanför ett stort hus står barn i en cirkel och kastar boll till varandra och skrattar högt. Det är pojkar och flickor som är runt 6 år gamla.

Med i ringen finns två unga vuxna som ser till att alla barnen deltar, vilket inte ser ut att vara några problem. Inne i huset finns en grupp unga kvinnor som lyssnar noggrant och ställer frågor till en kvinna som informerar och delar ut information.

p1080198-900px

I Libanon finns inte regelrätta flyktingläger för syrier. Svenska kyrkan stödjer aktiviteter för barn och ger information om barn och kvinnors rättigheter. Foto: Jessika Gustavsson

Svenska kyrkan stödjer det projekt riktat till syriska flyktingar i Libanon som pågår inne och utanför huset, och den färgglada bussen dessutom. Barnen får genom spel och lek lära sig om sina rättigheter och att säga nej, men också om vikten av att prata om och dela upplevelser.

Kvinnorna får information om vilka rättigheter de har när det gäller våld i hemmet eller annat våld som uppstår mot kvinnor just för att de är… kvinnor. De får även information om var de kan vända sig och hur processen kan komma att se ut. Den libanesiska lagen är tydlig, men det är inte lätt att veta vad som gäller när man kommer till ett nytt land. Det är inte heller lätt att själv orka ta reda på vad som gäller när situationen börjar gå överstyr hemma.

Pengarna räcker inte till
I många av grannländerna till Syrien som människor flyr till får syrier inte jobba, barnen har inte tillgång till skola och det är svårt att få pengarna att räcka till något mer än mat. I Libanon finns dessutom inga flyktingläger så de flesta måste även betala hyra. Situationen gör att människor tar till drastiska åtgärder för att få livspusslet att gå ihop. Livspusslet som innebär just mat, jobb, hyra och skola.

Det slår mig att det är precis så som mitt livspussel ser ut i Sverige. Jag pusslar dagligen med hur tusan jag ska hinna, ha råd och orka. Men livet utanför flyktingläger i Libanon är extremt. Där handlar det inte om att välja mellan ett busskort eller att cykla, utan om hur pengarna ska räcka till att mätta alla magar.

Det otänkbara normaliseras
När alla andra överlevnadsstrategier använts händer det att unga kvinnor säljs för giftermål. Och hur obegripligt det än är så blir det mer och mer vanligt eftersom det plötsligt normaliseras, från att ha varit tabu, precis som åsikter eller uppträdanden kan bli normaliserade även i mindre extrema situationer.

lsfjaslfkjlas

Fokus i arbetet med de syriska flyktingarna ligger på aktiviteter och rättighetsfrågor för barn och kvinnor. Man arbetar även med psykosocialt stöd till män och ger juridisk rådgivning. Här ses teamet tillsammans med Tina Sandkvist till vänster och Jessika Gustavsson till höger.

Bussen som står utanför används som transportmedel för att de människor som bor i väldigt avlägsna områden ska ha möjlighet att få del av informationen. Inom det stöd som Svenska kyrkan ger ingår även transport till de kvinnor och barn som annars inte på eget sätt kan ta sig till sjukvård, apotek eller juridisk hjälp. Det ingår även stöd till män som behöver bearbeta svåra upplevelser, diskutera värdighet och förstå sin egen frustration. Många har svårt att förstå sin egen roll och känna värdighet utan att kunna betala för mer än bara det mest basala för sin familj. Det läggs stor vikt vid att prata om vilken värdighet du har som din egen person, oberoende av pengar.

Musik och dans för att orka
Senare på kvällen ordnas ett evenemang för både syrier och libaneser som bor i bergsområdet. Bussen spelar hög musik och kör genom snäva gränder för att få uppmärksamhet från de som bor där. Lamporna lyser i skymningen och många samlas för att se vad det är som är på gång. Några väljer att följa med och till slut har ett femtiotal personer kommit till platsen där det visas en dockteater som följs av sång. Barnen är delaktiga och får vara del av både dockteatern och showen.

Efter bara några sånger är de flesta barn uppe och dansar och det är en fantastisk stämning. För lika viktig som arbetet under dagen, är det att barn och vuxna får skratta och umgås tillsammans. Mycket tid går till att sörja det som händer i Syrien och med familj och vänner, men för att barn och vuxna ska trivas och vara trygga behöver man även kunna glädjas tillsammans.

Jessika Gustavsson
Handläggare för Svenska kyrkans humanitära arbete i Mellanöstern

En kopp kaffe för jämställdheten

Vad har kooperativen med jämställdhet och fattigdomsbekämpningen att göra? Ganska mycket visar det sig. Jämställdhet är en hjärtefråga i Svenska kyrkans engagemang i Fairtrade och en övervägande del Fairtrade-varor produceras i de över 1200 anslutna kooperativen världen över.

Idag firar vi kooperativens dag med temat Makten att verka för en hållbar framtid. I det småskaliga jordbruket i låg- och medelinkomstländer är kooperativen av stor vikt för landsbygdsbefolkningens överlevnad och utveckling. Men mer behöver göras för att kvinnor och män ska få jämställda produktionsvillkor.

Självhjälpsgruppen för kvinnor i byn Robbit är en stor förklaring till varför mat inte längre är en brist och att barnen går i skolan. Tillsammans sparar de pengar, lånar av sitt gemensamma kapital och samarbetar. Nu vet de att de kan tjäna pengar och att deras röster har rätt att höras.

Självhjälpsgruppen för kvinnor i byn Robbit är en stor förklaring till varför mat inte längre är en brist och att barnen går i skolan. Tillsammans sparar de pengar, lånar av sitt gemensamma kapital och samarbetar. Nu vet de att de kan tjäna pengar och att deras röster har rätt att höras. Foto: Magnus Aronson /Ikon

Det är inte för intet som jämställdhet är både ett av de nya övergripande hållbarhetsmålen och dessutom viktigt för flertalet av de andra målen. Globalt producerar kvinnor över hälften av maten men får bara tio procent av inkomsten av matproduktionen, och de äger mindre än två procent av världens tillgångar. Att det arbete kvinnor utför i hög grad är lågavlönat eller till och med oavlönat, borde alla vid det här laget känna till. Detta förklaras bland annat genom de könsroller som går i arv.

Kvinnan ansvar för matintaget
Konsekvenserna i hushållen världen över är likartade, men i den del av världen som vi betecknar som låginkomstländer ser vi tydligt att rollerna bekräftas och reproduceras med varje ny generation. Kvinnans roll är i hemmet och där ansvarar kvinnan för den del av matproduktionen som handlar om matintaget för familjemedlemmarna, medan mannen i familjen har ansvaret för de grödor som kan ge en inkomst till hushållet. Det innebär att kontrollen över hushållets ekonomi och beslut ligger utanför kvinnans kontroll.

Kvinnors förutsättningar för att öka sitt deltagande i den formella ekonomin och få del av inkomsterna begränsas av en rad ytterligare faktorer. Dessa är en kombination av en nedärvd förståelse av hur världen ska se ut, oförståelse inför problemet och möjligen en god portion lathet. Exempelvis är kvinnors tillgång till mark ofta begränsad i lag och den marken de trots allt har tillgång till är ofta av sämre kvalitet. Och eftersom tillgång till mark ofta är förutsättning för medlemskap i jordbrukskooperativ och möjligheten att få delta vid förhandlingar med inköpare begränsas kvinnors deltagande.

Mer mark åt kvinnor
Faktum är att just den begränsade tillgången till mark är avgörande. Utan mark och utan deltagande är det svårt för kvinnor att få del av statliga stödprogram till jordbruket. Kvinnors tillgång till krediter, utbildning, ny teknik och verktyg begränsas också av samma skäl. Mycket lite av de resurser som satsas, internationellt, nationellt, lokalt och i hushållet, kommer helt enkelt inte kvinnan till del. Det är faktiskt inte bara djupt orättvist, utan även djupt ineffektivt.

För det handlar inte bara om rättvisa…
Även om just rättvisedimensionen är central så finns det också en inte helt oviktig ekonomisk dimension till varför denna skevhet måste rättas till. Genusrättvisa är i själva verket en nyckel till att komma till rätta med låg produktivitet i jordbruket, låg innovation och effektivt utnyttjande av resurser. FNs jordbruksorgan, FAO, refererar till studier som visar att produktiviteten skulle öka med upp till 4 procent vid bättre fördelade resurser. Konsekvensen av icke jämställda produktionsvillkor är att 150 miljoner människor helt utan anledning har svårt att sätta tillräckligt med mat på bordet. Smaka på den chokladbiten!

Rättvis handel utan jämställda produktionsvillkor?
Att uppnå en rättvis handel utan rättvisa produktionsvillkor är således inte möjligt. Problemet är allmänt känt, men ack så svårt att rätta till har det visat sig. Genusfrågor måste helt enkelt vara en del av både problemanalyser och lösningar. Det gäller även Fairtrade, som nyligen publicerade sin nya jämställdhetsstrategi. Där ser vi att Fairtrade än mer aktivt vill bidra till att stärka kvinnors roll inom rörelsen och på så sätt möjliggöra att kvinnor kan kliva in i roller som de traditionellt har förvägrats.

Bakom Fairtrades logga döljer sig inte bara elegant förpackade chokladbitar, skira rosbuketter och schysta bananer, utan man kan också urskilja en kamp mot orättvisa villkor för världens småskaliga odlare. Det handlar om att ändra maktbalansen i världshandeln genom att stärka förutsättningarna för odlarna att kunna delta i världsmarknaden på ett sätt som gynnar dem. Men det handlar också om att rätta till en orättvis balans i kooperativen och i hemmen.

Svenska kyrkan arbetar som medlem av Fairtrade med jämställdhetsfrågor inom fairtraderörelsen, där ett exempel är ägarskiften från män till kvinnor av kaffebuskar i Kenya. Vi arbetar också direkt med praktiska dialogmodeller för att förbättra kvinnors deltagande i Peruanska kaffekooperativ och med förbättrade spar- och kreditlösningar för att öka kvinnors deltagande i kooperativ i Etiopien.

Så…det kaffe du dricker har med jämställda villkor att göra – och att jämställda villkor i sin tur kan bidra till att bekämpa fattigdomen i världen. Du kan idag göra din röst hörd på många sätt. Ett sätt kan vara att dricka en schyst kopp kaffe.

Per Söderberg
Policyrådgivare, Svenska kyrkans internationella arbete och styrelseledamot i Föreningen för Fairtrade Sverige

Brett samarbete för nytt Guatemala

På initiativ av Diakonia besökte en svensk delegation med representanter från svenskt näringsliv, Svenska kyrkan, IM och We Effect förra veckan Guatemala. Tidigare ärkebiskopen Anders Wejryd skriver om en nation med stora sociala utmaningar, men med en vilja till förändring.

Vi hör om Kuba, Brasilien, Argentina och Venezuela. Om de flesta and latinamerikanska länder är det tyst. Guatemala är ett sådant, fastän dramatiska händelser skakat landet det senaste året. Den gamle presidenten Rios Montt dömdes för folkmord under det trettiosex år långa inbördeskriget (även om domen inte verkställts, av olika skäl) förra året. Den sittande presidenten och vicepresidenten tvangs båda att avgå förra året efter omfattande protester mot korruptionen. Protesterna skilde sig mot förr genom att folk från alla samhällsgrupper, från ursprungsfolk till övre medelklass, gick ut på gatorna i väldiga demonstrationer. Både presidenten och vice-presidenten har dömts och fängslats.

Guatemalas ekonomi har gått ganska bra. Man är nu ett ”lägre medelinkomstland”. Men klyftorna är dramatiska, undernäringen omfattande. Såväl andelen fattiga som extremt fattiga har fortsatta att växa. Skolgången fungerar mycket dåligt. Staten har dragit sig tillbaka från delar av landet.

möte med ASP som är en organisation som håller samman 100 organisationer av kvinno urfolks och bondeorganisationer

Den sittande presidenten och vicepresidenten tvangs båda avgå förra året efter omfattande protester mot korruptionen bland annat från kvinno- urfolks och bondeorganisationer.  Här möte med ASP som är paraplyorganisation för 100-talet civilorganisationer.

Den nye presidenten, som saknar politiska erfarenhet, valdes för att han var känd; som TV-komiker i den enklare genren! Politiskt program saknas, liksom stöd i kongressen. Ekonomin kontrolleras fortsatt av en liten grupp familjer som motsätter sig öppen konkurrens och andra följder av handelsavtalen med USA och EU. Spänningar finns i övermått. Samtidigt växte det, ur de gemensamma demonstrationerna förra året, en vilja till nya koalitioner och samarbeten för ett nytt Guatemala.

Diakonia, We Effect (kooperationens biståndsorganisation) och IM finns sedan länge i landet. Det gör Svenska kyrkan också, genom ACT, och vi har egen medarbetare på plats. Behoven är stora. En av de små lutherska kyrkorna, ILUGUA, har vi börjat ett samarbete med. Deras ledande präst nominerades för övrigt till Per Anger-priset förra året.

Ekumenisk gudstjänst med ACT Alliance och Guatemalas kristna råd anglikanska kyrkan i Guatemala city.

Ekumenisk gudstjänst med ACT Alliance och Guatemalas kristna råd i anglikanska kyrkan i Guatemala city.

Rättsystemet har under det gångna året visat sig överraskande starkt i några fall. Domare har avkunnat djärva domar, exempelvis mot ledande politiker, och därefter utsatts för mordförsök.

För att informera sig och möta ledande företrädare för detta land har Diakonia en gång förut samlat en blandad delegation från det svenska samhället. I år var det dags igen. Åtta svenskar från näringslivet (stort och smått), Svenska kyrkan, rättsystemet, IM, Diakonia och We Effect har mött politiker, folkliga rörelser, arbetsgivarorganisationer, FN-representanter liksom ledare för både den katolska kyrkan och de evangelikala grupperna. För ett land som söker samsyn är en grupp som denna ovanlig och uppenbarligen värdefull. Våra observationer och våra frågor togs på stort allvar.

USA:s och Sveriges ambassader spelar tillsammans en mycket viktig roll i landet för öppenhet och mänskliga rättigheter. Vid den avslutande mottagningen på ambassaden samlades osedvanligt många från olika samhällssektorer.

Guatemala är på väg men ännu saknas de små stegen som kan leda till varaktiga förändringar. Grupper och sektorer måste tydligare identifiera sina gemensamma intressen och bygga förtroende och tillit. Det politiska systemet är utomordentligt svagt. Kyrkor som ser utöver sitt snäva egenintresse betyder och kan komma att betyda väldigt mycket.

Anders Wejryd
förutvarande ärkebiskop