Samverkan i flyktinglägret

19 augusti är utsedd till World Humanitarian Day för att uppmärksamma de hjälparbetare runt om i världen som trots faror och svårigheter gör något gott för en annan människa. Perolof Lundkvist från Svenska kyrkans humanitära pool har under sommaren träffat flera lokala medarbetare som under tuffa förhållanden och svår hetta verkar för att bistå de flyktingar som tagit sig till flyktinglägret M’berra i Mauretanien.

ACT-alliansen (genom LVF) är Camp Manager och har det övergripande ansvaret för lägret och tälten. Sedan arbetar ytterligare organisationer med exempelvis hälsa, livsmedelssäkerhet och registrering av flyktingar. Under sommaren har Perolof utbildat i psykosocialt stöd för medarbetare i lägret och arbetat för att det ska bildas en samordning för psykosocialt stöd mellan de olika organisationerna.

MSF (Läkare utan gränser) har ansvar för hälsosektorn i flyktinglägret i M’berra. Vi besöker de tre avdelningar som ägnar sig åt nutrition: CRENAM, CRENAS och CRENI. CRENAM betyder ”Ambulerande rehabiliteringscentrum för måttligt undernärda”. Där har man för närvarande 500 barn inskrivna, samt 127 kvinnor som antingen är gravida eller ammar sina barn. Man har en ganska enkel metod för att avgöra om barnet är undernärt, där man tar ett mått på överarmen. Olika färgskalor avgör graden av undernäring. På den här avdelningen räcker det med att ge kostråd till mammorna och följa barnens utveckling.

CRENAS betyder ”Ambulerande Rehabiliteringscentrum för svårt undernärda barn”. Barnen är fortfarande inte inlagda, utan följs i

ACT-alliansens medarbetare försöker fånga upp de undernärda barn som finns ute i lägret men ännu inte fått hjälp på hälsostationerna (här mätning på CRENAM). Det är svårt att nå ut med information och motivera alla föräldrar att ta sig dit. Foto Perolof Lundkvist

öppenvården. Här finns det 240 barn inskrivna. De här barnen får speciella kosttilägg, bland annat i form av en specialkomponerad jordnötsblandning med mycket näring och vitaminer. De flesta av barnen kan med den hjälpen så småningom återhämta sig.

CRENI är till för de barn som är så svårt undernärda att de behöver läggas in. De är ofta för svaga för att kunna äta själva och har dessutom fått infektioner som diarréer eller luftvägsinfektioner som behöver behandlas. När vi kommer dit är det 9 barn inlagda. Det brukar konstant röra sig om 10-15 barn. Mamman tas också om hand under barnets inläggning. Det beror bland annat på att hon annars riskerar att lämna barnet, eftersom ingen annan kommer med mat till henne.

Fati mint Hamalounta är själv flykting men arbetar nu på CRENI som avdelningsansvarig. Hon är utbildad nutritionist och har arbetat som det i

Fati mint Hamalounta tvingades fly från Mali, liksom majoriteten av dem som lever i det snabbt växande flyktinglägret. Som utbildad nutritionist kan hon nu hjälpa de svårt undernärda barn som behöver läggas in. Foto Perolof Lundkvist

sitt hemland Mali sedan 8 år innan hon var tvungen att fly. Hon visar oss två olika näringslösningar som man behandlar barnet med: F75 och F100. Vilken av de två man väljer beror på barnets skick. Dessutom behöver man behandla infektioner och sår som barnet har. Fati menar att undernäringen har olika orsaker. Den långvariga torkan i området innebar att många barn hade ett väldigt dåligt utgångsläge. Flykten förvärrade situationen, eftersom många familjer då förlorade den enda kvaravarande inkomst- och näringskällan. Men hon påpekar att lägret inte är någon garanti mot undernäring. Det beror på att mödrarna ofta är så fixerade vid mjölken som basföda, att man inte vet hur man ska nära sina barn då man inte längre har konstant tillgång till den. Även om det finns viss tillgång till torrmjölk, så har många svårt att vänja sig vid den som ett alternativ. På CRENi försöker man att lära mödrarna att tillaga välling, med bland annat tillsats av närande sädesslag.

Fati leder oss in i salen där mödrarna ligger med sina barn. En del av barnen har redan tagit sig upp ur den värsta svackan, andra verkar ha längre väg kvar. Vi får träffa en av de unga mödrarna. Hon födde sitt barn för två månader sedan. Två dagar tidigare kom barnet in svårt undernärd med en vikt på 2,5 kilo! Vi tycker det ser ut som om det lilla barnets liv hänger på en skör tråd men Fati säger att det redan har vänt. Magen var uppsvälld då bebisen kom, nu ser den ganska normal ut. Mamman är själv knappt kontaktbar och hon har ingen modersmjölk till barnet. Man vet inte om det är de svåra omständigheterna omkring flykten som har orsakat hennes  psykiska tillstånd. Vid sängen sitter mormor, som nu får ta hand både om sin dotter och sitt barnbarn. Enligt Fati har man ingen utbildning i att ge psykologiskt stöd till mödrar i en nutritionssituation. Ur en medicinsk synvinkel vill man ändå utforska vad mammans tillstånd beror på och se vilken hjälp man kan erbjuda.

Flykten och långvarig torka i området har inneburit att många barn ett väldigt dåligt utgångsläge. Den här familjen har fått hjälp på Fatis avdelning med näringslösning och barnet har börjat återhämta sig. Foto Perolof Lundkvist

På vägen ut hejdas vi av en annan av mödrarna. Hon vill gärna bli fotograferad med sitt barn. Här har det uppenbarligen vänt för barnet och mamman verkar glad över den hjälp som man har fått.

 

 

 

 

Perolof Lundkvist,

utsänd i somras av Svenska kyrkan till det torkdrabbade Mauretanien för att jobba med utbildning och samordning av det psykosociala arbetet för att göra arbetet bland flyktingarna mer effektivt.

Foto Magnus Aronson

Perolof Lundkvist Foto Magnus Aronson /IKON

 

 

 

 

 

 

 

Stoppa svälten i Sahel

 

 

 

Sahel – Utbildning är vägen ut

12 augusti 2012 uppmärksammas av FN som International Youth Day med underrubriken Building a Better World. Att många ungdomar i stor utsträckning har svårt att påverka samhället och sin egen situation vittnar inte minst de flyktingar om som vår utsände Perolof Lundkvist mötte i somras i det snabbt växande flyktinglägret  M´berra i Mauretanien.

När vi besöker M’Ma Wat Aboubaerine, ordförande i koordinationsgruppen för flyktinglägrets kvinnor den första gången, är vi tvungna att vända tillbaka utan att ha träffat henne själv. Hon är ute någonstans i lägret och delar sorgen med en familj vars barn har dött under natten. Då vi kommer tillbaka ett par timmar senare så finns hon hemma, liksom hennes make Cherif Ag Med. Dessutom ansluter två vänner: Khade Ag Aboubarine, ansvarig för ungdomssammanslutningen i lägret, samt hans bror Ataye Ag Aboubarine.

Utbildning är vägen ut ur en låst situation menar M’Ma Wat Aboubaerine, ordförande i koordinationsgruppen för flyktinglägrets kvinnor, och bröderna Khade Ag Aboubarine, ansvarig för ungdomssammanslutningen i lägret, och Ataye Ag Aboubarine. Foto Perolof Lundkvist

M’Ma säger att kvinnokoordinationens verksamhet knappt har startat upp än. Det finns en vald styrelse men några aktiviteter att tala om har inte tagit fart. Däremot samlar man ihop kvinnorna när det finns viktig information som man behöver vidareförmedla.

Det finns däremot många planer på aktiviteter som man skulle vilja påbörja. Exempel på områden är inkomstgenererande verksamheter, enklare utbildningar och alfabetiseringsverksamhet. De flesta av kvinnorna, enligt Khade handlar det om 98%, är analfabeter. För att komma vidare behöver de få lära sig läsa, skriva och räkna. Det finns också ett behov av att få lära sig läsa och skriva på det egna språket, Tamachaque.

Problemet är att man inte har något att starta med. Hittills har olika organsationer kommit för att anteckna behoven men när de åkt så är det tyst igen. För att starta inkomstgenererande verksamhet så behövs startkapital. Dessutom behöver man utbilda och följa upp. ”Det finns massor av kvinnor i lägret med idéer och en vilja att åstadkomma något. Problemet är att vi inte har resurserna för att komma vidare”, säger M’Ma.

Att kvinnokoordinationen redan har en viktig uppgift att fylla är uppenbart. Morgonens situation visar att man har lyckats organisera stödet till familjer när svåra saker inträffar i gemenskapen. De medvetna ansträngningarna att hålla varandra informerade om viktiga saker som händer i lägret, är ett annat uttryck för att man är ”på gång”.

När frågan kommer upp vad som är vägen ut ur den låsta situation som flyktingsituationen innebär, så är de alla rörande överens: utbildning. ”Roten till hela den här situationen är okunskap” säger Khade. Därför är utbildning det bästa sättet att uppmuntra både ungdomar och kvinnor att gå vidare och förhindra att historien upprepar sig. Både Khade och Ataye berättar att det var i den förra flyktingsituationen som de själva fick upp ögonen för nödvändigheten av att skaffa sig en utbildning. Idag är båda två lärare.

Situationen i ungdomsgemenskapen är speciell. De flesta av ungdomarna där, har varit tvungna att avbryta sin utbildning. En del är akademiker på hög nivå. Några av dem studerade i Libyen när kriget bröt ut och de var tungna att återvända till Mali. Nu har de flytt en andra gång, den här gången från sitt eget hemland. Gemensamt för dem är, att de har hamnat i ett tomrum där de har svårt att göra något åt sin situation.

Både kvinnorna och ungdomarna vill gå vidare. Där behövs det stöd utifrån.

Perolof Lundkvist,

utsänd i somras av Svenska kyrkan till ACT-alliansens partner i Mauretanien för att se över de psykosociala behoven hos flyktingarna i det växande lägret M´berra.

Foto Magnus Aronson

Perolof Lundkvist Foto Magnus Aronson /IKON

 

Svenska kyrkans internationella arbete stöder människor som drabbats hårt av torkan i Mauretanien och Burkina Faso i Sahelområdet. Var med och stoppa svälten i Sahel

Sahel: Hundratals nya Maliflyktingar varje dag

Camp de M’berra är avsett att hysa 30000 flyktingar men där finns i dagsläget 94000 person er som flytt oroligheterna i norra Mali! Det motsvarar 7934 tält. 14000 personer kommer inom den närmaste tiden att föras över från M’berra till det nya flyktinglägret i Agor, som just håller på att öppnas. Det anländer nämligen hundratals med nya flyktingar varje dag.

Flyktinglägret i M’berra är utspritt på ett enormt område på 450 hektar. Lägret är hårt bevakat av militär. De mauretanska myndigheterna sparar inga resurser för att sätta stopp för terrorgrupper. Gränsen till Mali finns bara någon mil bort och hotet att Al Qaida-grupper (AQMI) från norra Mali ska infiltrera lägret är här påtagligt närvarande. Som västerlänning får man vistas högst tre dagar i sträck i området, eftersom kidnappningar har kommit att bli en viktig inkomstkälla för de här grupperna.

Minani, Mohamed El Moctar och Mohamed Af Imatal leder flyktingarnas eget arbete för att koordinera livet i flyktinglägret M´berra i Mauretanien. Foto Perolof Lundkvist

Minani, flyktingarnas ordförande i deras egen koordinationsgrupp, avbryter ett pågående möte för att vi ska få en liten pratstund med honom. Vi bjuds in i koordinationens ”hjärta”, ett enkelt tält med dynor att sitta på. Mohamed El Moctar och Mohamed Af Imatal, båda medlemmar i koordinationsgruppen ansluter sig till samtalet. De tre männen är tuareger  och kommer från Timbuktuområdet. De har bara uppskattande ord att säga om FLM:s arbete (Fédération Luthérienne Mondiale, den franska beteckningen för Lutherska världsförbundet och vår lokala partner i ACT-alliansen), som ju har det övergripande ansvaret för flyktinglägret. Samtidigt undrar männen varför det internationella samfundet stänger ögonen inför det som håller på att ske i norra Mali. Regeringen i Bamako har helt tappat kontrollen. Den afrikanska unionen laddar å andra sidan upp för en motoffensiv, för att bekämpa de radikala islamistgrupper som tagit kontrollen över en stor del av landet. Mitt i den här situationen hamnar civilbefolkningen i kläm och får utstå oerhörda lidanden och förluster.

Minani skakar på huvudet över de radikala islamisternas framfart. ”Det här är inte den islam vi bekänner oss till” säger han bekymrat. ”Man terroriserar befolkningen, plundrar och förstör.” En av de båda andra männen berättar om hur man kommenderar pojkar i tonåren att bemanna tunga vapen på fordonen. För att pojkarna inte ska fly, så kedjas de fast på bilarna. I lägret finns det många ensamma mödrar med barn. Deras män har antingen blivit dödade eller saknas. En hel del av familjerna är nomader, där männen i förväg skickat resten av sin familj till en säkrare situation i Mauretanien, medan männen själva stannat kvar för att vaka över boskapen. De flesta av dem borde ha nått Mauretanien nu men tyvärr är det många familjer som fortfarande väntar förgäves på sina fäder och söner.

Mohamed El Moctar hade sin egen turistagentur i Timbuktu, som han drev fram till mitten av januari. Timbuktu var då ett populärt turistmål för västerlänningar och Mohamed ledsagade själv turister ut till attraktioner i staden och öknen. Så inträffade kidnappningen av några tyska turister på en angränsande anläggning. En av turisterna gjorde motstånd  och blev dödad. Händelsen innebar slutet för Mohameds verksamhet. Inga turister vågar längre besöka det riskfyllda området.  Många av de populära monumenten har nu också blivit förstörda av islamisterna, som anser att de ohelgar religionen.

Det här är tredje flykten från Mali till Mauretanien som männen är med om. Jag frågar dem om det är någon skillnad den här gången. Alla tre svarar på liknande sätt. ”Den här flykten är annorlunda. Vid de två andra tillfällena fanns det trots allt en lösning i sikte, nu känns det som om vi inte längre har något hopp om att kunna återvända. Vi måste inrikta oss på att hitta nya vägar att gå vidare.”

Perolof Lundkvist,

utsänd i somras av Svenska kyrkan till ACT-alliansens partner i Mauretanien för att se över de psykosociala behoven hos flyktingarna i det växande lägret M´berra.

Svenska kyrkans internationella arbete stöder människor som drabbats hårt av torkan i Mauretanien och Burkina Faso i Sahelområdet. Var med och stoppa svälten i Sahel

Foto Magnus Aronson

Perolof Lundkvist Foto Magnus Aronson /IKON

Han kämpar för att flyktingarna ska må bra

Under sommaren befinner sig Perolof Lundkvist från Svenska kyrkans medarbetarpool för katastrofarbete i Mauretanien. Han utbildar ACT-alliansens medarbetare i Mauretanien med kompetens i psykosocialt förhållningssätt. Här återger han ett samtal med M Demba Niang, chef för ett flyktingläger med över 70 000 flyktingar i Mauretanien.

Flyktingarna i lägret M’bere i södra Mauretanien har flytt undan en hopplös situation där det handlat om att rädda sitt och familjens liv. Att vara ledare för ett läger med så många flyktingar är ett tufft jobb. M Demba Niang, bilden nedan, försöker utveckla det psykosociala arbetet.

Demba har arbetat med Lutherska världsförbundet, som är en del av ACT-alliansen, i Mauretanien, Guinea, Tchad och Liberia i mer än 10 år.

När han kom till M’bere i mars så var inte lägret organiserat men människorna fanns där, cirka 30 000 tusen från Mali. De hade kommit på grund av torkan i Sahel men ungefär då Demba kom, så började konflikten i norra Mali ta fart. Vilket också innebar en ökad ström med flyktingar.

Nu har lägret mer än 71 000 flyktingar och 15 000 familjer. De kommer från en hopplös situation, där det handlat om att rädda sitt och familjens liv.

Att vara ledare för ett läger med så många flyktingar är ett tufft jobb och Dembas telefon ringer ständigt under vårt samtal. Det är Lutherska världsförbundet som fått i uppdrag att förvalta lägret. Det sker i samarbete med FN, landets myndigheter och samordningsorganet som representerar flyktingarna i lägret.

När Demba började arbeta med humanitära projekt, så trodde han inte särskilt mycket på psykosociala insatser. Det var intrycken från en kvinnlig kollega som så småningom fick honom att ändra åsikt.

Sedan dess har han varit med om att utveckla psykosocialt arbete på olika sätt där han arbetat i Afrika. Särskilt minns han med glädje hur bra det lyckades i Conacry, Guinea, där han arbetade bland flyktingar från Liberia, Sierra Léonie och från Elfenbenskusten.

I flyktinglägret i M’Bere har man inte hunnit utveckla den psykosociala aspekten specifikt än. Däremot växer behoven för varje dag. Flyktingen blir lätt passiviserad av situationen. Han eller hon tänker på allt som har gått förlorat. En viktig uppgift som ledare för lägret är att finnas tillhands, att lyssna. Demba blir ofta tillfrågad när personer i lägret utvecklar symtom efter det traumatiska man varit med om.

Lika viktigt är det också att sätta igång aktiviteter och ordna med rekreation. Han har tagit initiativ till ett team som har ett psykosocialt perspektiv. De har fått som speciell inriktning att koncentrera sig på födslar och dödsfall.

Demba förklarar varför man har valt de två områdena. Barn i lägret som är födda på grund av av våldtäkter riskerar utstötning från mammans familj.

När det gäller dödsfallen har de i många fall fruktan som orsak. Familjerna konsulterar hellre maraboun än låter den sjuke komma under vård. Det kan ibland vara svårt att få information om behoven, därför att kulturen hindrar ett utbyte.

Därför har Demba lagt tonvikten på medhjälpare (auxiliaires). Det är flyktingar som har större möjlighet både att nå fram och att förstå situationen.

En annan aspekt som ofta glöms bort är de nyanlända flyktingarnas relation med den befolkning som tar emot flyktingarna på sitt område. Det uppstår oundvikligen komplikationer då man placerar ett flyktingläger bredvid en by.
Flyktingen använder miljön som ”tillhör” befolkningen. Förnödenheter transporteras förbi den fattiga byn till flyktinglägret.

Många av de problem som uppstår skulle kunna undvikas om man intog en, som Demba kallar det, ”psykologisk attityd”. Man måste skapa ett samtalsklimat. En konkret åtgärd skulle kunna vara att tillsätta en ”commission de sage”, en sammansatt grupp av människor som åtnjuter förtroende i båda grupperna.

Det finns också etniska grupper i lägret, som har svårt att leva sida vid sida. Det psykosociala inslaget kan här bestå av att genomföra hembesök. Där är medhjälparens roll oerhört viktig.

Till sist betonar Demba att även personalen har behov av den psykosociala aspekten. Man är stressad, det är svårt att koppla av. Å andra sidan är det svårt att hitta rekreationsmöjligheter då man är ledig. Man blir helt enkelt uttråkad av sin situation. Psykosociala aktiviteter är nödvändiga också för att personalen ska må bra!!

Demba avslutar med att referera ett telefonsamtal han just fått från lägret. Dagen innan firade man där, liksom i flyktingläger runtom i världen, Världsflyktingdagen. Sammanfattningen av det som hände i lägret då kan bara sammanfattas i ett ord. Det var fantastiskt! Också i ett flyktingläger kan det vara feststämning!

Perolof Lundkvist,
utsänd för att arbeta med utbildning i flyktinglägret M’bere i Mauretanien i sommar

 

 

 

 

 

Svenska kyrkans internationella arbete stöder människor som drabbats hårt av torkan i Mauretanien och Burkina Faso i Sahelområdet. Var med och stoppa svälten i Sahel.