Juba i Sydsudan bedrägligt lugnt

Juba, Sydsudan, i april 2017. Solen sänker sig sakta över Nilen. Barnen badar fortfarande i strandbrynet. Leker. Dansar. Ungdomarna tvättar sina motorcyklar. Någon hämtar vatten. Andra tvättar sig med tvålskum över hela kroppen innan de doppar sig, hälften är nakna. Ett bedrägligt lugn.

 

Foto: Anna-Maria Sandström

Kvällen är varm och lugnet är bedrägligt. Medan några försöker fortsätta sina dagliga liv, laga mat, fixa med motorcyklar, sker brutala övergrepp på civila i andra delar av landet som tvingar tusentals på flykt. Foto: Anna-Maria Sandström

Det har varit en varm dag och kvällen är ljuvligt ljummen. Ljuset är behagligt och färgar himlen röd-orange i horisonten. Vi sitter en bit upp på flodbanken med utsikt över vattnet mot en större ö i flodens mitt som dignar av mangoträd. Frukten är ännu inte mogen. Hänger grön på långa kvistar ut över vattnet. Enstaka smala träkanoter färdas fram över vattnet på traditionellt vis. Så rak och så lång står styrman med sin påle och för sakta farkosten framåt.

Tror på icke-våldsmetoder
Vi begrundar dagens arbete. Våra möten. Med mannen som heter ”ljus”, Light, och som vill ha pengar för att arbeta med att reducera de etniska motsättningarna i sin hembygd genom utbildning i icke-våldsmetoder, med inspiration från Indien och Mahatma Ghandi.

Mötet med Loparimoi, som arbetar med jordbruk och farmarkooperativ i bergen nära byn Pajok som denna vecka tömts på folk när militär invaderat byn och skändat och mördat urskillningslöst. Incidenten har utlöst en ström av 6000 flyktingar till norra Uganda på bara några dagar.

Light_900px

Light Aganwa tror på icke-våld och presenterade ett nytt projektförslag med målet att överbrygga etniska motsättningar för sina svenska kollegor.

Uganda är ett generöst land med en välkomnande attityd till flyktingar. De erbjuder flyktingar mark att odla på, identitetskort och rätt att röra sig fritt i landet. I Uganda får flyktingar bo i så kallade ”settlements” istället för att stängas in i läger.

Flyktingarna fler än byborna
Det är fint, men det är inte problemfritt. När flyktingarna blir fler än byborna, när välviljan överutnyttjas, då skapas nya konflikter. 2016 var det fler sydsudaneser som korsade gränsen till Uganda än som tog sig över Medelhavet till Europa. Hisnande tanke.

Foto: Cornelia Kästner /Lutheran World Federation

Eno Savani, 5 år och Norbert Wani, 9 år går över gränsen till Uganda. Fler flyktingar tog sig över gränsen till Uganda under 2016 än över Medelhavet. Foto: Cornelia Kästner /Lutheran World Federation

Det är dags att gå till sängs. Solen har för länge sedan dalat och det är mörkt i natten runt oss. Nilen strömmar tyst förbi medan syrsornas spel är öronbedövande.  Myggorna surrar runt oss när vi med dröjande steg går mot våra rum och nattens vila.

Anna-Maria Sandström. Foto: Magnus Aronson/IKON

Foto: Magnus Aronson/IKON

Anna-Maria Sandström
liaison officer för Svenska kyrkan på Afrikas horn och besökte Sydsudan för några veckor sedan för att följa upp vårt arbete och träffa sydsudanesiska kollegor. Vi arbetar både med långsiktigt stöd och katastrofinsatser.

Läs mer om vårt stöd till flyktingar i östra Afrika >>
Läs om vårt arbete i Sydsudan >>
Ge en gåva >>

Följ oss på Instagram,  Facebook och Twitter

Kamp för sin rätt till utbildning

Det är större sannolikhet att en flicka i Sydsudan kommer att dö den dag hon ska föda barn än att hon får gå färdigt grundskolan. 17-åriga fredsambassadören Elizabeth vittnar om den viktiga förändring som kommer av att flickor får utbilda sig och följa sina drömmar. 

Stöd vårt arbete för att förhindra barnäktenskap och för att flickor i Sydsudan ska få gå i skolan. >>

Elizabeth, 17 år, student och fredsambassadör. Foto:  Sofi Lundin/IKON

Elizabeth, 17 år, student och fredsambassadör. Foto: Sofi Lundin/Ikon


”… Alla våra systrar har varit tvungna att gifta sig, många av dem redan innan de fyllde femton år. De fick aldrig chansen att gå i skolan så som jag fick. Det fick inte min mamma, mormor eller mina mostrar heller.”

 

 

 

När beväpnade män angrep Elizabeths by i december 2013, befann hon sig långt bort i säkerhet i Kenya. Hon och hennes faster hade rest dit, från hemlandet Sydsudan, redan 2008, för att Elizabeth tryggt skulle få gå i grundskolan.

Men kvar i hemregionen Duk var både Elizabeths mamma, pappa, fem systrar och tre bröder. De tvingades alla att fly för sina liv till grannregionen Twic East.

Kriget är bara ett av hindren
Krig och konflikt är bara en av de utmaningar som hindrar flickor från att gå i skolan och utbilda sig i Sydsudan. Så här beskriver Elizabeth, 17 år, själv situationen.

– Vi tjejer fostras tidigt in i kulturella omvårdnadsroller. Vår uppgift blir att finnas till för andra. Vi blir ofta utnyttjande, vi utsätts förbarnäktenskap, oönskade graviditeter, sexuellt överförbara sjukdomar, blir misshandlade, våldtagna och utsätts för annat sexuellt- eller psykologiskt våld, saker som alla har livslånga konsekvenser.

Flickorna går i förskolan Soda Alum i ett flyktingläger i Sydsudan. Många av dem har aldrig gått i skolan förut. I flyktinglägret får många flickor sin första chans till utbildning. Vi arbetar för att ändra skadliga attityder mot flickor och förhindra barnäktenskap. Foto: LWF/IKON

I flyktinglägret får många flickor sin första chans till utbildning. Vi arbetar för att ändra skadliga attityder mot flickor och förhindra barnäktenskap. Foto: LWF/IKON

Hennes beskrivning av flickors och kvinnors situation är inte överdriven. Sanningen är att tonårsflickor i Sydsudan löper tre gånger högre risk att dö i barnsäng än de har chans att få gå färdigt grundskolan. Flickor tas ur skolan när de når puberteten på grund av föräldrars rädsla för att döttrarna ska bli trakasserade och utsättas för övergrepp. Istället gifts flickorna bort för en avgift, så kallat brudpris, eller får stanna hemma för att hjälpa till i hemmet.

Elizabeth går i åttan. Hon berättar om sin egen klass som exempel.

– I min klass finns det tjugofyra pojkar men bara sju flickor. Alla våra systrar har varit tvungna att gifta sig, många av dem redan innan de fyllde femton år. De fick aldrig chansen att gå i skolan så som jag fick. Det fick inte min mamma, mormor eller mina mostrar heller.

Tvingad att stanna hemma
Under stridigheterna i Duk dog både Elizabeths morfar och farfar. Efter att Elizabeth rest hem för att vara med på deras begravningar var hennes pappa mycket tveksam till att låta henne resa tillbaka och avsluta sin utbildning i Bor. Han var ledsen över att ha förlorat både sin far och sin svärfar och nu ville han ha familjen samlad. Elizabeth berättar att hon förstod honom men samtidigt var hon orolig att han skulle börja göra upp planer för att gifta bort henne om hon stannade.

– Min pappa kommer från en folkgrupp som är boskapsskötare och herdar. De lever utan el, långt ifrån vägar för att djuren ska få bete, utan banker eller telefonnät. Deras kultur handlar om stolthet över att ta hand om mycket boskap, att livnära sig på korna och att ha råd att i kor betala för flickor att gifta sina söner med. Hela vår kultur är uppbyggd kring vikten av att betala brudpris. Tyvärr blir resultatet att familjer med både pojkar och flickor ser vikten av att pojkar får utbildning medan flickor blir en ekonomisk investering, en handelsvara som gifts bort för ett pris.

Unga pojkar vallar kor i Yirol country, Sydsudan. Foto: LWF/IKON

Unga pojkar vallar kor i Yirol country, Sydsudan. Foto: LWF/IKON

På grund av betalningen för döttrarna ser många familjer det som en lukrativ affär att gifta bort sina döttrar tidigt. Särskilt vanlig är den här traditionen i landsbygdsområden som Twic East regionen. Elizabeth hoppas på att traditionen ska försvinna.

– När flickor får en utbildning kan vi ju bidra så mycket mer till våra samhällen. Eftersom vi får kämpa så mycket för vår skolgång förstår vi också värdet av att ta till vara på våra kunskaper.

Elizabeth får stöd från kyrkan
Med alla dessa utmaningar visste Elizabeth att hon inte skulle kunna fullfölja sin utbildning på egen hand. Som tur vad fick hon stöd. Svenska kyrkans internationella arbete arbetar tillsammans med Lutherska världsförbundet i Sydsudan för att förhindra barnäktenskap och för att möjliggöra att fler flickor får gå i skolan och att de får fortsätta till högre studier efter grundskolan. Vi uppmuntrar också flickor att stötta varandra och samtalar med föräldrar som behöver förstå vikten av utbildning för alla barn.

 En flicka bär ved hon har samlat nära Ajoung Thok, dit hon och hennes familj flydde efter striderna bröt ut i stora delar av Sydsudan i slutet av 2013. Fördrivna familjer lever här i utkanten av ett läger fyllt med tusentals människor på flykt. Flickors roll är från tidig ålder att hjälpa föräldrarna i hemmet. Det är kvinnornas roll att odla, hämta ved, städa och laga mat. Foto: Paul Jeffrey/ACT/IKON


En flicka bär ved hon har samlat nära Ajoung Thok, dit hon och hennes familj flydde efter striderna bröt ut i stora delar av Sydsudan i slutet av 2013. Fördrivna familjer lever här i utkanten av ett läger fyllt med tusentals människor på flykt. Flickors roll är från tidig ålder att hjälpa föräldrarna i hemmet. Foto: Paul Jeffrey/ACT-Alliance/Ikon

– Vi kämpar mot våra familjer… och flickor stöttar varandra och arbetar tillsammans med våra studier. Vi vill så gärna komma vidare och klara åttonde klass så vi kan få gå på gymnasiet, förklarar Elizabeth.

Ett annat slags hinder för flickors är att många familjer inte har råd att köpa dyra hygienartiklar som till exempel mensskydd. Oftast saknar skolorna rena toaletter på trygga platser som tjejerna känner sig bekväma att gå på. Många flickor tvingas stanna hemma den vecka då de har mens.

Genom Svenska kyrkans internationella arbete fick Elizabeth ett ”Värdighets-kit” med några av de hygienartiklar hon behöver.

Många flickor tycker att det känns olustigt att använda trasor som binda ute bland folk. Det känns klumpigt och det finns en rädsla för att den ska ramla ut. I en skola fick flickorna prova att använda menskopp. De är hygieniska, håller länge och smidiga att använda. Flickorna var positiva till menskopp och tillsammans med LWF utvärderar vi nu vilka slags mensskydd vi kan hjälpa flickorna med. Foto: Anna-Maria Sandström/IKON

Många flickor tycker att det känns olustigt att använda trasor som binda ute bland folk. Det känns klumpigt och det finns en rädsla för att den ska ramla ut. I en skola fick flickorna prova att använda menskopp. De är hygieniska, håller länge och smidiga att använda. Flickorna var positiva till menskopp och tillsammans med LWF utvärderar vi nu vilka slags mensskydd vi kan hjälpa flickorna med. Foto: Anna-Maria Sandström/Ikon

dscn2106_30779041482_o

Menskoppen, ett mensskydd som håller i många år, ligger i fina tygpåsar. Foto: Anna-Maria Sandström/IKON

– Vi har fått lära oss om hur vi ska sköta vår hygien under mensen och om sexuell hälsa och hur vi skyddar oss mot hiv.

”Vi behöver bara få chansen”
Det finns fler enkla saker som kan underlätta för flickor att kunna gå i skolan förklarar Elizabeth, sånt som barn i många länder tar för givet.

– Vi behöver bara lite saker som skoluniformer, läroböcker och skolväskor. För att vi ska klara skolan behöver vi få känna oss bekräftade och styrkta i oss själva. Vi behöver få samma behandling av våra lärare, våra föräldrar och av samhället som pojkar. Vi flickor kan göra allt som pojkar kan – vi behöver bara ges möjligheten och chansen så kommer vi att visa dig.

Och Elizabeth visar redan vad hon kan göra.

Hon har med stöd från kyrkan lyckats övertala sin familj att stötta hennes fortsatta skolgång och hon har gått med i en av skolans fredsklubbar som startats av Lutherska världsförbundet.

– Jag gick med för att jag ofta tänker på de barn som har förlorat sina föräldrar och andra anhöriga i kriget de senaste åren. Jag tänker på hur vi ska kunna sluta fred med våra grannar. I gruppen ser vi oss själva som fredsambassadörer. Vi lär oss genom att dela våra erfarenheter så att vi börjar förstå varandra och tillsammans kan vi främja en fredlig samexistens i våra klassrum, i våra familjer och i våra samhällen.

Arbetet i fredsklubbarna och effekten de ger är bara ett exempel på de fördelar flickors utbildning kan ha för människor i Sydsudan. Elizabeth fortsätter att förklara:

– Om vi får en chans att klara gymnasiet, som pojkarna, kommer vi få fler alternativ i livet och en möjlighet att följa våra drömmar. Vi kan klara både familj och arbete precis som andra kvinnor runt om i världen. Men vi behöver stöd för att förändra kulturella attityder, minska eller bli av brudpriset och övertyga människor om värdet av utbildning för alla.

Övertygad om att nå sin dröm
Inte bara har Elizabeths familj nu gått med på att låta henne fortsätta sin utbildning, de har också beslutat att hon bara behöver hjälpa till i hemmet på helger så att hon på vardagskvällar får tid till sina läxor.

Elizabeth har dessutom övertygat sina syskon att anmäla sig till grundskolan. Hon hoppas att de kommer att följa i hennes fotspår.

– När det gäller mig själv kommer jag att fortsätta att följa mina drömmar om att bli kirurg. Det är fortfarande en lång väg kvar men jag tänker inte ge upp och jag kommer att fortsätta att be min familj att försörja mig tills jag når mitt mål. Det är ju ändå så – att när du utbildar en flicka utbildar du ett helt land, ler Elizabeth.

Text: ALWS Communication 2016.
Översättning och redigering, Sanna Bülow.

Barn i krig har rätt till skolgång

Över 30 miljoner barn kan inte gå i skolan på grund av krig och konflikter. Det uppmärksammar årets upplaga av Musikhjälpen. Svenska kyrkan hjälper till att dra igång insamlingen för alla barns rätt till skola, en rättighet vi kämpar för varje dag.

– Skolan är grunden för nästan allting; för att kunna förstå och påverka sitt eget liv och sin framtid, för att kräva sina rättigheter och för att kunna ställa krav på sin egen regering. Barns skolgång, och framför allt tjejers skolgång, ger positiva effekter i hela samhället. Det säger Anna-Maria Sandström, Svenska kyrkans regionala representant för Afrikas horn.

Foto: Cornelia Kästner /LWF

Lek och skola är ett sätt att återhämta sig känslomässigt för barn som varit på flykt. Foto: Cornelia Kästner /LWF

Hon ser på nära håll vad skolan gör för barn i Sydsudan, ett samhälle där spänningarna mellan olika folkgrupper är stora och över en miljon barn inte går i skolan.
– Skolan ger flickor och kvinnor i Sydsudan större möjligheter att försörja sig – och fler val i livet. Det traditionella sättet att försörja sig är att bilda stor familj. Utbildning ger kvinnor möjlighet att i större utsträckning välja hur de vill leva sina liv. Kvinnor som gick i skolan som barn är också mer benägna att skicka sina egna barn till skolan.

Läget i Sydsudan är spänt. Inbördeskriget påverkar hela samhället och i vissa områden har skolutbildningen stannat av helt. Det får katastrofala konsekvenser. Flickor som inte går i skola riskeras att giftas bort och få barn i väldigt ung ålder. Andra blir tonårsmammor utan att vara gifta vilket i sin tur kan leda till att de blir utkastade från hemmet – och tvingas till prostitution för att överleva.

Anna-Maria Sandström. Foto: Magnus Aronson/IKON

Anna-Maria Sandström.           Foto: Magnus Aronson/IKON

Svenska kyrkan och systerkyrkorna i Sydsudan ser också exempel där unga män som inte gått i skola blir utkonkurrerade i ung ålder, mister sin framtidstro och vänder sig till radikala extremistiska grupper. Många riskerar att hamna i kriminalitet, bli gatubarn eller barnsoldater.

– Här är skolan en viktig pusselbit i barns och ungdomars framtidstro, säger Anna-Maria Sandström.

Lek för läkande
Skola ger också trygghet, skydd och rutiner – viktiga komponenter för barn som levt eller lever i otrygga miljöer. Lek och skola är ett sätt för barnen att återhämta sig känslomässigt. Efter att ha varit på flykt, från våld eller naturkatastrofer, och kanske till och med kommit bort från sina föräldrar, kan enkla lekar hjälpa barnen att få tillbaka en känsla av normalitet, av vardag.

Svenska kyrkan samarbetar med systerkyrkor och partnerorganisationer i Sydsudan för att fler barn ska få gå i skola. Exempelvis genom mobila skolor, mensskydd till flickor och skollunch.

Anna-Maria Sandström om …

  • Mensskydd: ”Flickor har inte råd att köpa engångsbindor och kan bara gå i skola tre veckor varje månad. Menstruation innebär också att samhället ser en som giftasvuxen – det finns fler skäl till att tjejer stannar hemma från skolan när de har mens. Vi vill öka andelen flickor i skolan och har därför introducerat ett pilotprojekt med menskoppar och tvättbara bindor, och lobbar för att alla skolor ska ha en egen toalett för flickor.”
  • Mobila skolor: ”Ett projekt vi vill driva tillsammans med Lutherska världsförbundet. Det faller på många pojkars lott att stanna hemma och ta hand om boskap och då är det svårt att ta sig till skolan. I stället för att barnen ska komma till skolan låter vi lärarna åka till barnen på landsbygden. Lärarna kommer till betesmarkerna och samlar barnen till lektion.”
  • Skollunch: ”Grundskola i Sydsudan är gratis men böcker och skoluniform kostar – och även om skolorna, särskilt på landsbygden, tillåter barn utan skoluniform kan skolan bli en stor kostnad för familjer. Också i form av uteblivet arbete i hemmet. Genom påverkansarbete stöttar vi FN:s och World Food Programmes viktiga projekt som erbjuder gratis skollunch. För familjer som lever i fattigdom blir skollunchen ofta ett ekonomiskt incitament att låta barnen gå i skola.”

Cecilia Andersson
kommunikatör Svenska kyrkan Örebro

Läs mer om vårt arbete för barn och unga i Sydsudan >>
Läs mer om vårt stöd till flyktingar på Afrikas horn >>
Ge en gåva >>
Följ oss på Instagram,  Facebook och Twitter

Den 17/11 arrangerar Svenska kyrkan i Örebro en välgörenhetsmatch med Örebro Hockey – för Musikhjälpen och barns rättigheter. Läs mer >>

Sydsudan: Strider intensifieras när freden ska förhandlas

Just nu pågår den sjunde rundan av fredsförhandlingar i Sydsudan och liksom vid varje tidigare tillfälle intensifieras striderna. De senaste dagarna har våldet mot civila och biståndsarbetare ökat och vårt team kunde inte besöka regionen som planerat på grund av säkerhetsskäl. Vår utsända Anna-Maria Sandström skriver om läget.

Regnsäsongen går mot sitt slut i Sydsudan, regnen som både är en gåva och en utmaning. Sällan är det lagom regn som kommer: oftast för mycket, ibland på helt fel tid och ibland inget alls och då väntar torka.

Normalt är det en regnsäsong och torrsäsong i Övre Nilen. Torrsäsongen brukar börja i november och hålla i sig till i juni, sedan tar regnen över. En effekt av att det torkar upp i markerna är att olika stridigheter väntas tillta.

Torrsäsong innebär högsäsong för så kallad ”cattle rustling” då framförallt unga män testar sin styrka och stjäl boskap av varandra. För att de är unga och starka, för att det är spännande, för att det är med kor man betalar för sin tillkommande. Anledningarna är många.

Dricksvatten en dröm
I år är rädslan stor för att de stridigheter som pågått alltsedan den 15 december 2013 mellan regeringssoldaterna i Sudan People´s Liberation Movement, SPLA och oppositionssoldaterna i SPLA-IO (In Opposition) ska intensifieras. Regeringssoldaterna strider för president Salva Kiir (Dinka) och oppositionen är lojala mot före detta vice president Dr RiekMachar (Nuer).

I Övre Nilen har stridigheterna efter hand antagit en etnisk dimension och även anställda vid civila samhällsorganisationer har drabbats. Vår samarbetspartner Lutherska världsförbundet fick i början av augusti evakuera all personal efter att minst fem biståndsarbetare mördats i projektområdet.

Foto: VOA

Foto: VOA

Övre Nilen (se karta) i Sydsudans nordöstra hörn är ett av landets minst utvecklade områden trots att rika oljetillgångar finns här. Utbildning, hälsa, sanitet och rent dricksvatten är för det stora flertalet fortfarande en dröm. Infrastrukturen är outvecklad och det finns en allmän känsla av att vara bortglömda av statsmakten. Avståndet till huvudstaden Juba är även långt. Här bor många Nuer (samma folkgrupp som den tidigare vice statsministern Dr RiekMachar) och Shilluk. Många andra av Sydsudans befolkningsgrupper är också representerade här, bland annat Dinka, Meban och Koma. De viktigaste försörjningsnäringarna är jord- och djurbruk, fiske och råvaruutvinning av olja och naturgummi från Acacia trädet.

Huvudstaden Malakal en spökstad
Regionens huvudstad heter Malakal och ligger på vita Nilens sandbankar nära gränsen mot den nordliga grannen Sudan. En strategiskt viktig stad, regionens handels- kultur- och politiska centrum.

I den nuvarande konflikten har staden bytt hand inte mindre än sex gånger bara under konfliktens första tre månader och för varje gång har förödelsen blivit än värre. Ingen sida har ett definitivt övertag i Övre Nilen men regeringen håller just nu Malakal och den viktiga oljekällan i Paloich och området österut med hjälp av sin ”oilprotection force”, som i oktober sägs komma att få förstärkning av Kinesiska fredssoldater.

Detta är kontroversiellt eftersom Kina har stora intressen i oljeproduktionen i området. Kinesernas opartiskhet ifrågasätts. SPLM-IO har haft sina starka fästen runt staden Nasir och väster om Nilen i Wadakona liksom strax väster om Malakal, nu betecknas de områdena som omtvistade. Nasir har fungerat som bas för oppositionens rekrytering av soldater till den fruktade ”vita armen”.

Malakal har varit skådeplats för några av krigets grövsta brott, både nu och under tidigare krig. I dag beskriver journalister och FN staden som en spökstad där de civila invånarna flytt och bara soldater finns kvar. Många civila har tagit sin tillflykt till den FN bas som ligger ungefär tio minuters körväg från centrum. Där lever de tätt, i temporära skydd och med dåliga sanitära förhållanden, men som de flesta trots allt bedömer vara tryggare än att återvända hem.

Sjunde rundan fredsförhandlingar
Rytmen av stridigheter
i Övre Nilen följer tidsmässigt förhandlingarna om fred i Etiopien. Inför varje ny runda av fredsförhandlingar med hopp om ett hållbart eld-upphör-avtal intensifieras stridigheterna med syfte att gå in i förhandlingarna med maximerad andel av territorium under sitt välde. IGAD (Intergovernmental Authority on Development) som medlar i förhandlingarna säger genom SeyoumMesfin att detta beteende kan uppfattas som en metod för att få förhandlingarna att misslyckas. Just nu pågår den sjunde rundan av fredsförhandlingar och vi hoppas och ber för att de lyckas med sitt uppdrag denna gång.

Svenska kyrkan är närvarande i Övre Nilen genom Lutherska Världsförbundet som arbetar med utbildning och skydd för barnen (child protection) i flyktinglägren i Maban i Övre Nilen. Där finns flyktingar från Sudan som flyr undan regeringens (Khartoum) bombningar från luften och marktrupper.

FN:s organ för koordinering av humanitära insatser, OCHA, uppskattar att 273 400 människor är internflyktingar i övre Nilen. I hela Sydsudan finns nu 1 438 695 internflyktingar och hela 467 824 människor har flytt till grannländerna efter krigsutbrottet den 15 december 2013 i Juba.

Svenska kyrkan stödjer också flyktingarbetet i de angränsade länderna Etiopien, Kenya och Uganda. Hjälp oss att stödja!

Anna-Maria Sandström. Foto: Magnus Aronson/IKON

Anna-Maria Sandström. Foto: Magnus Aronson/IKON

Anna-Maria Sandström är Svenska kyrkans regionala representant på Afrikas horn.

Hon är stationerad i Nairobi, Kenya, och arbetar med partner och projekt i Kenya, Sydsudan, Etiopien, Eritrea och Somalia.