Slutspurt: Låt fler få fylla fem

Världen är inte rättvis. Varje dag kämpar mammor för att kunna ge sina barn en chans att överleva. Under hela adventstiden och fram till idag har Svenska kyrkan lyft kampen mot barnadödlighet och kampen för att fler barn ska få fylla fem.

Klicka på bilden för fler sätt att ge!

Klicka på bilden för fler sätt att ge!

Här på bloggen ville vi sätta in barnadödligheten i det större sammanhang där den hör hemma. I vår kalender ville vi visa att allt hänger ihop. Barns hälsa och välmående hänger ihop med mammors hälsa, kunskap och välmående, som hänger ihop med kvinnors och flickors möjligheter till utbildning och inkomst, som hänger ihop med jämställdhetsfrågor och kvinnors och flickors möjlighet att bestämma över sin sexualitet och sina egna liv, som hänger ihop med människosyn och ja – ni förstår. Det är därför vi måste arbete på många fronter samtidigt. Läs gärna kalendertexterna igen – de finns ju kvar här.

Vi avslutar kampanjen idag. Det är rikskollekt i alla våra församlingar. Vi är så tacksamma för att vi är många här i vår kyrka som via engagemang, kollekter och gåvor är med i kampen för en rättvis värld, för jämställdhet, för allas lika värde, för barnen, för framtiden.

Vi vill dela en film med er idag från i Swaziland. Lindokuhle Nhlabatsi i Swaziland är en av många mammor som fått stöd av en mentormamma. För att kunna försörja sin familj reste Lindo med sina två yngsta barn till staden Matsapha. Men efter några månader blev hon svårt sjuk och kunde inte arbeta. Hennes tvåårige son Ilton drabbades också av sjukdomen och det gick så långt att hon förberedde sig på att begrava honom. Men Iltons liv kunde räddas och Lindokuhle har hopp om framtiden nu.

Hela dagen idag kan du ge en gåva till julkampanjen och vara med och göra high five för att fler ska få fylla fem! 
High five!

Fotograf: Simon Stanford/IKON

Mänskliga rättigheter samlade runt köksbordet

LUCKA 10

Carina Björnlund och hennes son gör high five för att fler barn ska få fylla fem. Foto: Privat

Carina Björnlund och hennes son gör high five för att fler barn ska få fylla fem. Foto: Privat

Jag är mamma till ett busigt, omtänksamt och påhittigt barn som snart fyller tre år. Hans favoritfärg är oftast gul och han gillar fåglar. Jag var föräldraledig med honom i ett år. Ganska snart därefter så reste jag i min tjänst till Sydafrika och besökte bland annat Svenska kyrkans partnerorganisation Philani, som arbetar för kvinnors och barns hälsa och rättigheter i områden som präglas av fattigdom, arbetslöshet och dåliga boendeförhållanden.

Det var ett väldigt bra besök och jag imponerades av styrkan och kapaciteten hos de kvinnor jag mötte. Men mitt allra starkaste minne från den resan nu ett par år senare är, konstigt nog, från mitt middagsbord när jag precis kommit hem. Maten var klar och min då ettåriga son och hans pappa hade börjat äta. Min sons pappa var föräldraledig med ersättning från försäkringskassan och varje månad fick vi ett barnbidrag på vårt konto. Vi var friska. Skulle någon av oss bli sjuk visste vi att vi får vård på ett bra sjukhus i den stad där vi bor.

För de familjer som Philani arbetar tillsammans med så är riskerna mycket större och den ekonomiska och sociala tryggheten mycket mindre. Den orättvisan blev för mig så tydlig att jag nästan kunde ta på den när jag satt där och tittade på min skrattande son som hade mat i hela sitt ansikte.

En central och självklar utgångspunkt för Svenska kyrkans internationella arbete är varje människas okränkbara värde och rätt till de grundläggande mänskliga rättigheterna. Staten bär det primära ansvaret för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras, skyddas och uppfyllas, och i Sydafrika ger grundlagen ett starkt skydd för de mänskliga rättigheterna men det finns stora brister i tillämpning och efterlevnad. Det är ett av Afrikas rikaste länder och samtidigt ett av världens mest ojämlika, med stora och växande klyftor mellan fattiga och rika.

I detta sammanhang stärker Philani kvinnors kunskap om sin och sitt barns hälsa och rättigheter. De stärker också deras möjlighet att aktivt påverka och delta i sin egen utveckling och att ta del av rätten till bland annat hälsovård och det sydafrikanska barnbidraget. Baserat på sin erfarenhet arbetar Philani även tillsammans med hälsoministeriet, den centrala ansvarsbäraren i denna fråga, för att nå en kvalitativ förändring i hälsovårdssystemet.

Det är ett viktigt arbete.

De mänskliga rättigheterna är universella och gäller alla, men i praktiken är den ojämlika fördelningen av världens resurser och möjligheter uppenbar. Därför behövs fortsatt rättighetsbaserat samarbete för hållbar utveckling och strukturell förändring. För att stärka människors egenmakt och aktiva deltagande, och deras möjlighet att ta del av och utkräva sina rättigheter. För att säkerställa en möjliggörande miljö för det civila samhället att organisera sig och agera. För att stärka kapaciteten hos, samt påverka och utkräva ansvar av de som bär ansvaret på lokal, nationell och internationell nivå.

För att fler barn ska få fylla fem.

Carina Björnlund Foto: Magnus Aronson /IKON

Carina Björnlund Foto: Magnus Aronson /IKON

Carina Björnlund
policyrådigvare för rättighetsbaserat arbete
Svenska kyrkans internationella arbete

 

 

Några av de viktigaste måtten på hälsa i ett land är barnadödlighet och mödrahälsa. Vi stöder uppsökande hälsovård för att barnen och deras mödrar ska bli friskare.

Läs mer om  julkampanjen >>
Läs om vårt arbete för mänskliga rättigheter >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

 

Mobil barnhälsovård på export

LUCKA 7

Ryggsäcken är som en symbol för mentormammorna och den den framgångsrika modellen. Nu jobbar vi tillsammans med Philani i Sydafrika på att replikera arbetet i andra länder. Här är mentormammor på väg i Addis i Etiopien. Foto: Magnus Aronson /IKON

Ryggsäcken är som en symbol för mentormammorna och den den framgångsrika modellen. Nu jobbar vi tillsammans med Philani i Sydafrika på att replikera arbetet i andra länder. Här är mentormammor på väg i Addis i Etiopien. Foto: Magnus Aronson /IKON

Hos organisationen Philani i Kapstadens kåkstäder och på landsbygden i Östra Kapprovinsen har ett unikt arbete skapats inom mödra- och barnhälsovård. Arbetet utförs av så kallade mentormammor – kvinnor som själva är mammor och med en grundläggande utbildning i mödra- och barnhälsa stöttar, undervisar och utför hälsoinsatser bland gravida kvinnor och barn mellan 0 och 5 år som är undernärda, hiv-positiva eller har tbc. 

I en svensk jämförelse kan vi beskriva mentormammornas arbete som mobila mödra- och barnavårdscentraler. Philanis arbete har utvärderats och forskare från USA och Sydafrika har funnit att mentormammornas arbete bidrar till bättre hälsa för kvinnor och barn inom flera områden. De goda resultaten har gjort att Sydafrikanska myndigheter fått upp ögonen för modellen, och vill att den ska bidra till uppbyggnaden av ett nytt system for primärhälsovård i Sydafrika.

I stora delar av världen frågar myndigheter, organisationer och kyrkor efter modeller som leder till förändring och goda resultat. Modellen med mentormammor hos Philani är ett svar på denna fråga. I Sverige talar vi på fackspråk om vikten av evidens-baserat arbete och att kvalitetssäkra insatser som visar sig ha positiva effekter så att de leder till hållbar utveckling. På ”sydafrikanska” kallar vi detta för Mentor Mothers – mentormammor.

Ni har säkert hört eller läst om begreppen socialt företagande, social innovation, social franchising eller socialt entreprenörskap. Var finns de bästa modellerna inom hälsa, social omsorg och utbildning? Och vem är bäst lämpad att driva och utveckla dessa modeller. Detta är komplicerade frågor men på Philani ger mentormammorna en del direkta svar: vissa grundläggande hälsoproblem löses bäst av dem det berör i det samhälle där de lever. Mentormammorna arbetar i grannskap där de själva bor och lever, och samarbetar med sjuksköterskor, socialarbetare och andra som kan tillföra lite extra kunskap och kompetens. Men styrkan ligger i att människor ges möjlighet att stötta varandra och sig själva utifrån delande av erfarenheter och resurser.

Philani och Svenska kyrkan samarbetar i att replikera modellen med mentormammor, och under de senaste åren har projekt startats tillsammans med lokala organisationer och kyrkor i Etiopien och Swaziland. På Philani utvecklar vi ytterligare resurser att sprida modellen till fler områden i Sydafrika och länder i Afrika. Allt för att skapa bättre hälsa och öka tillgången till hälsovård så att fler barn får fylla fem år, och fler kvinnor skall få uppleva en säker graviditet och förlossning. Inom detta arbete har jag under några år min arbetsplats på Philani.

Varför satsar Svenska kyrkan tillsammans med vänner och partners i syd på hälsoarbete, och särskilt rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa och mödra- och barnhälsa? Är det arbete för en kyrka?

Ja! Det finns många motiv till varför det är i linje med vår kyrkas grundläggande uppdrag, och jag ska kort utveckla tre av dessa.

Fokus på skapelsen. Det vi kallar skapelsen – livet och jorden – är en pågående handling och vi tror att alla människor är inbjudna att förvalta det vi fått och bidra till fortsatt skapelse. Varje nyfött barn, liksom hela arbetet med planetens överlevnad, är därför delar av det ansvar vi har att vara medskapare till nytt liv. Livet hotas då en kvinna upplever komplikationer under graviditeten och inte kan ta sig till sjukhus. Ett barns utveckling hindras då det inte får börja skolan för att det saknar ’birth certificate’ (personbevis).  Mentormammornas uppgift är då att stödja liv och utveckling. De gör vad Jesus gjorde när de söker upp människor som hamnat eller ställts utanför.

Fokus på människan. Vi har en helhetssyn på människan och hennes behov och förmåga. Andliga behov kan inte skiljas från behov av hälsa, näring, gemenskap och utbildning. Vi tror att alla människor är skapade till Guds avbild. Bibeln beskriver Gud som kärlek, och om Gud är kärlek så är vi alla uttryck för kärlek, skapade utifrån en gudomlig och god intention att kunna ge och ta emot kärlek. Mentormammorna ger uttryck för detta vid varje hembesök, då de med respekt och värdighet förmedlar kärlek och stärker varje mamma i sin egen förmåga att ge kärlek till sina barn och visa självrespekt. Mentormammorna tar Jesus på orden då han uppmanar sina vänner att älska varandra.

Fokus på barnen. Jesus pekar på barnen och uppmanar oss vuxna att studera hur barnen är och gör. I en tid och en kultur som inte räknade med barnen vänder Jesus upp och ner på begreppen och säger att barnen är de som kan förstå vad Gud, kärleken, är. Det är enligt Jesus svårt för människan att se Gud, men barnens änglar har förmåga att se Guds ansikte. Och vad är detta som vi skall lära oss av barnen? Jag tror det handlar om att bli påminda om kärlekens synonymer, dvs kreativitet, fantasi, nyfikenhet och öppenhet. Det som behövs för att vi skall kunna leva den kära leken – kärleken. Mentormammorna är utbildade i ’Early Childhood Development’, organiserar lekgrupper och undervisar mammorna i hur de ska tala med barnen, läsa för dem och leka med dem. Detta hjälper inte bara barnen utan stärker banden mellan barn och mammor. På så vis blir mentormammorna också stärkta i att skapa nya relationer och återupprätta de som brustit.

Detta är några skäl till varför Svenska kyrkans internationella arbete avgjort sig för att bidra i arbetet med förbättra hälsa och tillgång till hälsovård, och på så vis minska barna- och mödradödligheten i världen. Under arbetet med milleniemålen har det blivit mycket bättre men fortfarande dör årligen cirka 6 miljoner barn mellan 0 och 5 år samt cirka 250 000 kvinnor av sjukdomar och komplikationer som i de flesta fall kan förebyggas eller behandlas. Vi har kunskapen och vi har resurserna att begränsa detta, men prioriterar annat och detta är en skam. Svenska kyrkan och Philani hoppas att frågorna om rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa får stort utrymme i arbetet med de nya globala målen för en hållbar utveckling som kommer att vara vägledande för det globala utvecklingssamarbetet fram till år 2030. En helt avgörande ingrediens i denna strävan är att kvinnor ges utrymme att få vara med och fatta beslut om fördelning av resurser, och att kvinnors och barns värdighet och rättigheter respekteras.

Det handlar om livet – allas liv. Och om alla människors rättvisa och lika möjligheter till hälsa, social trygghet och utbildning. Därför säger vi: Låt fler få fylla fem! Från Kapstaden och Philani önskar jag er en glad advent!

 

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten arbetar från hösten 2014 i Sydafrika med att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och också stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

 

Läs mer om julkamapanjen >>
Läs mer om mentormammaprojektet >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

 

 

Banner för mittspalt med motiv barn nr 2 438x150px

Dagis = ett mål varm mat

LUCKA 6

Dagmamman Nelly Magagula håller i lille Bonke, 13 månader. På daghemmet i Matsapha, Swaziland får tio små barn mat och omsorg dagtid. Mentormamman Constance Shabangu är där och följer upp barnens tillväxt. Foto: Simon Stanford/IKON

Dagmamman Nelly Magagula håller i lille Bonke, 13 månader. På daghemmet i Matsapha, Swaziland får tio små barn mat och omsorg dagtid. Mentormamman Constance Shabangu är där och följer upp barnens tillväxt. Foto: Simon Stanford/IKON

10 barn äter med nöjt smackande. Ris, morot, lök, olja, buljong. 12 timmar sitter de i detta rum. Nu får de ett mål varm mat om dagen. Det är glada, riskladdiga barnmunnar som säger hej när jag kommer in. Och vuxna munnar som säger: Tack för att ni hjälper oss!

Jag vet att det inte är mycket jag gjort. Jag har bara sagt att det är möjligt, resten har de gjort. Samlat in pengar från föräldrarna, fått dem att förstå att den lilla summan faktiskt kan få barnen att må bättre, lagat maten, matat alla de som är för små att äta själva.

Nelly Magagulas daghem i Matsapha i Swaziland är inget himmelrike, det är smutsigt, och pedagogiskt sett en katastrof. Men Nelly vill barnen väl, hon vill att de ska få mat, och hon är beredd att förändra sina vanor för att dessa tjugotal barn som kommer dit varje dag mellan sex på morgonen och sex på kvällen ska få det bättre.

Guds rike finns inom er, säger Jesus. Det är när vi tror det som saker kan förändras. Då börjar möjligheter sippra fram. Låt oss söka Guds rike, på nytt och nytt. ”Så skall det andra tillfalla er”, står det ju.

 

Elisabeth Målqvist Foto: Magnus Aronson /IKON

Elisabeth Målqvist Foto: Magnus Aronson /IKON

Elisabet Målqvist
präst, utsänd av Svenska kyrkan till projekt Siphilile i Swaziland

De första fem åren är de sköraste i ett barns liv. Just då är rätten till mat, rent vatten och hälsa avgörande. Stöd Svenska kyrkans internationella arbete – för alla barns rätt till ett tryggt liv. Låt fler få fylla fem!

Läs mer om julkamapanjen >>
Läs mer om mentormammaprojektet >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

Banner för mittspalt med motiv barn nr 2 438x150px

Små steg mot stora mål

LUCKA 5

Livsvillkoren för nyfödda i Khayelitsha är hårda. Men 120 mentormammor gör underverk. De följer barnen tills de är fem år, ger mammorna råd, tro på sig själva och livet.

Det är idag ingen långsökt tanke att mentormammorna också kan inspirera oss att på hemmaplan i Sverige göra nya insatser för mödra- och barnhälsa. Till vårt land kommer nu ett stort antal kvinnor och barn som kan vara i behov av stöd, omsorg, kärlek och hälsoinsatser från många, däribland Svenska kyrkans församlingar. I vårt arbete har vi alltid klarat att arbeta med både närhet och distans; på kort och lång sikt.

Låt oss bli ännu starkare i detta och berätta hur vi satsar på långsiktig och hållbar förändring för att både födda och ännu ofödda barn skall få fylla fem. Det handlar om att vara trogen vår vision om att en annan värld är möjlig och att vår metod är små steg mot stora mål.

Mentormammorna i kampanjen ger oss utmärkta exempel på vad internationell diakoni och mission är, och vi förstår detta genom vad mentormammorna åstadkommer. Händernas arbete återberättar det budskap Jesus kom med, det vill säga att försvara människors rätt; att stå på de svagas sida; att värna hela skapelsen. Och mentormammorna bär hopp till världen, de ingjuter hopp hos dem som i någon eller några aspekter av livet inte kan se livet, och därför saknar hopp.

Vi får vara med i detta arbete och det är underbart. Tillsammans gör vi skillnad och bidrar till att fler får möjlighet att fylla 5! En viktig aspekt av kampanjen är att i fokus är kvinnor som stödjer andra kvinnor. Kvinnor och barn lever i störst utsatthet och vi kan förändra detta en gång för alla.

Nu får det vara nog med otrygghet under graviditet. Nog med att andra bestämmer över min kropp och min sexualitet. Nog med övergrepp. Och nog med att kvinnor inte får en chans att påverka hur beslut om organisering och fördelning skall fattas.

Gunilla Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Gunilla Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Gunilla Hallonsten
Chef för Svenska kyrkans internationella arbete

 

Läs mer om julkamapanjen >>
Läs mer om mentormammaprojektet >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

 

De första fem åren är de sköraste i ett barns liv. Just då är rätten till mat, rent vatten och hälsa avgörande. Stöd Svenska kyrkans internationella arbete – för alla barns rätt till ett tryggt liv. Se och dela filmen om mentormamman Nozuko, lilla Azosule och hennes mamma Ntombizodwa! ©Sonali Fernando/Tiny Cinema

 

Det sjuder i hela Sverige!

 

LUCKA 30 november

Basarer, adventskonserter, high fives i sociala medier och bösskramling för att fler ska få fylla fem. Här är det Helena Frankson som håller i bössan. Foto: Gustaf Hellsing /IKON

Basarer, adventskonserter, high fives i sociala medier och bösskramling för att fler ska få fylla fem. Här är det Helena Frankson som håller i bössan. Foto: Gustaf Hellsing /IKON

Nu är julkampanjen igång! Under 40 dagar kommer tusentals människor över hela landet samla in pengar för att fler barn ska få fylla fem. När vi delar med oss av vår tid, våra pengar och vårt engagemang gör vi skillnad.

Varje arbetsdag sedan i början på året har jag planerat och förberett, och nu är det äntligen dags. Som julkampanjens projektledare känns det fantastiskt att få se hur det nu sjuder av kampanjaktiviteter runtom i hela Sverige.

Tusentals människor engagerar sig för att samla in pengar till Svenska kyrkans internationella arbete: Röda kampanjljus tänds i kyrkor och församlingshem, barngrupper och kyrkokörer sjunger om att ge fler barn ett tryggt liv, ombud för det internationella arbetet bakar, fixar och berättar om vårt viktiga arbete.

På sociala medier delas high fives för att fler ska få fylla fem och på SF-biografer runtom i landet visas filmklipp med nyfödda Azosule som finns med i det mentormammaprojekt som Svenska kyrkan stödjer i Sydafrika.

Att få arbeta med Svenska kyrkans julkampanj är det bästa arbete jag kan tänka mig. Jag känner mig så stolt och så hoppfull när jag ser vad Svenska kyrkans internationella arbete kan åstadkomma.

Genom att stötta kyrkor och partner i utsatta delar av världen är vi med och ger människor nya möjligheter till ett värdigt liv. För det är när du och jag delar med oss av vår tid, våra pengar och vårt engagemang som vi tillsammans kan göra skillnad. Vi står upp för alla barns rätt till ett tryggt liv. Nu!

Dela en high five för att fler ska få fylla fem, #5för5! Läs här >>

 

Susanna Olivin. Foto: Magnus Aronson /IKON
Susanna Olivin. Foto: Magnus Aronson /IKON

Susanna Olivin
Projektledare för Låt fler få fylla fem
Svenska kyrkans internationella arbete

 

De första fem åren är de sköraste i ett barns liv. Just då är rätten till mat, rent vatten och hälsa avgörande. Stöd Svenska kyrkans internationella arbete – för alla barns rätt till ett tryggt liv. Låt fler få fylla fem!

Läs mer om julkampanjen >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

Hur kan fler barn överleva i fattigdom? Vad menas med en mentormamma? Se denna fantastiska film om mentormamma Nozuko, mamma Ntombizodwa och lilla nyfödda Azosule i Khayelitsha i Sydafrika. ©Sonali Fernando/Tiny Cinema
Se fler filmklipp  >>

Ditt stöd behövs – Låt fler få fylla fem! SMS:a LIV till 72905 och ge 100 kronor för alla barns rätt till trygghet. Läs mer om Svenska kyrkans internationella arbete och projektet med mentormammor på ww.svenskakyrkan.se/p144

Banner för helbredd med motiv ljus 672x163px

Julkampanjen: Thandolwethu kan springa!

I morgon, trettondagsafton, är sista dagen för julkampanjen 2014. Vi vill dela historien om tvååriga Thandolwethu med dig, som en påminnelse om hur små medel kan leda till stora förändringar. Tack för din gåva och ditt engagemang!

Thandolwethu föddes med klumpfot på bägge benen, en missbildning som gör det omöjligt att gå normalt. Med rätt behandling kan klumpfoten dock rättas till. Det är viktigt att man börjar tidigt, helst innan barnet ska börja gå.

Thandolwethu hade inte fått någon behandling och kunde vid två och ett halvt års ålder inte gå när Siphilile’s mentormamma Thandi Nzima hittade henne. Thandolwethus mamma hade gett upp, hon kunde inte söka jobb för det fanns ingen som ville ta hand om hennes dotter, barnets pappa hade för länge sedan övergett dem och hon hade ingen familj som kunde stötta henne. Utan inkomst eller möjligheter såg det hopplöst ut för Thandolwethus tonåriga mamma.

Siphilile bekostade barnets behandling, totalt runt 500 kronor, och med stöttning och uppmuntran av mentormamman Thandi kunde hela den långa rehabiliteringen fullföljas. Idag kan Thandolwethu gå, och springer till och med ifrån sin mamma.

Se presentationsfilmen om mentormammaprogrammet:

Se återbesöket hos Thadolwethu:

 

Mats Målqvist, utsänd till Swaziland. Foto: Magnus Aronson/IKON

Mats Målqvist, utsänd till Swaziland. Foto: Magnus Aronson/IKON

Mats Målqvist är läkare och utsänd till Swaziland för att fortsätta arbetet med den mödra- och barnhälsovård enligt mentormammamodellen.

Mats är utsänd från Uppsala stift.

Sydafrika: Jubel när tre mentormammor börjar vårdutbildning

Nästan hundra mentormammor och personal samlades för gemensam årsavslutning med sång, dans och bön i fredags den 12 december. Vår utsände Herman Hallonsten var med när tre veteraner avtackades för en spännande framtid.

Det är en ovanlig och glad fredag på Philanis center i Khayelitsha utanför Kapstaden. Salen är packad och i vimlet finns Bonang, Ntombie och Sindiswa, tre Mentormammor som förbereder sig på ett nytt skede i sitt arbete för gravida kvinnors, mödrars och barns hälsa.

Avslutningen utvecklar sig snart till en tacksägelse för året som gått, för livet och för den kommande ledigheten då de flesta av Mentormammorna lämnar kåkstäderna runt Kapstaden och reser hem till familj och släkt på landsbygden i Östra Kapprovinsen.

Lovsången sätter inte bara mentormammorna utan hela huset i gungning. Foto: Herman Hallonsten

Lovsången sätter inte bara mentormammorna utan hela huset i gungning. Foto: Herman Hallonsten

Lovsången sätter inte bara Mentormammorna utan hela huset i gungning och utanför tänds grillarna för en avslutande festmåltid. Philanis grundare, läkaren Ingrid le Roux, tackar Mentormammorna för årets insatser och Syster Macaba läser ur Matteusevangeliet (9:18-26) om kvinnan med blödningar som rörde och berörde Jesus genom att sträcka sig efter hans mantel.

Hon predikar kort och med kraft om hur vi under ledigheten skall sträcka oss mot Gud för att återfå kraft och hälsa efter många krävande möten med klienter som lever i den extrema utsatthet och fattigdom som tjugo år efter apartheids fall fortfarande präglar livet för flertalet i Sydafrika.

Syster Thambeka tar över ordet och säger att idag skall vi ta farväl av tre mentormammor som skall lämna oss, åtminstone under två år. Under öronbedövande jubel och mer lovsång kallas Bonang, Ntombie och Sindiswa fram. När Syster Thambeka till sist får glädjen att stilla sig något, vänder hon sig till de tre med gratulationer och presenter inför den kommande undersköterskeutbildningen vid Ikusasalethu College i Gugulethu.

Mentormammorna Bonang, Ntombie och Sindiswa har fått stipendium från Philani för att utbilda sig till undersköterskor. Foto: Herman Hallonsten

Mentormammorna Bonang, Ntombie och Sindiswa har fått stipendium från Philani för att utbilda sig till undersköterskor. Foto: Herman Hallonsten

Bonang, Ntombie och Sindiswa har varit mentormammor i tio år och tillhör veteranerna. Philani står för ett studielån och efter utbildningen kommer de tre tillbaka till Philani för att bli arbetsledare för grupper av mentormammor och betalar under några år av lånet.

Stoltheten över denna möjlighet delas av alla och blir för mentormammorna ytterligare ett tecken på hopp, att det går att lämna fattigdomen, skaffa sig en utbildning och på så vis ge de egna barnen möjligheter och familjen en tryggare framtid. Syster Thambeka avslutar med att påpeka för de blivande undersköterskorna vikten av att hålla fast vid Philanis grundvärden – respekt och empati; tjänande och enkelhet.

De tre kramas om av sina kollegor och utan att mentormammorna tystnar fortsätter programmet under kaos och sång med jullotteri, avslutande bön och utdelning av julklappar på väg ut till grillbuffén.

Philanis metodik att identifiera och bygga på de kunskaper och förmågor som redan finns närvarande i lokalsamhället blir åter till handling när Bonang, Ntombie och Sindiswa efter utbildning kommer tillbaka och bygger ett ännu starkare arbete med mentormammor.

Grillbuffé på årsavslutningen . Många Khayelitshabor reser hem till sina familjer på landsbygden över jul. Foto: Herman Hallonsten

Grillbuffé på årsavslutningen . Många Khayelitshabor reser hem till sina familjer på landsbygden över jul. Foto: Herman Hallonsten

Vid buffén frågar jag Sindiswa vad hon själv har för förväntningar på utbildningen. Hon svarar att det är en dröm för henne personligen och en möjlighet att bidra med ännu mer professionalitet till Philanis arbete för bättre hälsa bland gravida kvinnor, mödrar och barn. Detta är verkligen en glad fredag på Philanis center i Khayelitsha utanför Kapstaden.

Foto: Magnus Aronson/IKON

Foto: Magnus Aronson/IKON

Herman Hallonsten arbetar från hösten 2014 i Sydafrika med att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och också stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han ska även arbeta med hälso- och genusfrågor.

Världsaidsdagen: Det går att minimera risken att hiv överförs under graviditet

Jag bor nu i Swaziland, det land som har högst andel hiv-positiva i världen. I åldersgruppen 30-35 år beräknas andelen kvinnor som är hiv-positiva vara 54 %. Och då är det antagligen lite lågt räknat då siffrorna är några år gamla och frekvensen nyinsjuknade inte har sjunkit.

En ofattbar epidemi som globalt krävt mer än 25 miljoner dödsoffer. Unga vuxna och medelålders som gått bort alltför tidigt. I Swaziland har den lämnat över 100 000 barn föräldralösa. Det finns ingen bot, sjukdomen är kronisk, och även om den kan hållas i schack med bromsmedicin blir den smittade aldrig fri från dess ständiga närvaro. Ett smittotillfälle och ett förändrat liv! Något som inte kan göras ogjort!

Risken att hiv-smitts överförs från mamma till barn går att minska från 20 till runt 1 procent, om mammans hiv är under kontroll under graviditet och förlossning, och om barnet skyddas med bromsmediciner och amning. Foto: Simon Stanford

Risken att hiv-smitta överförs från mamma till barn går att minska från 20 till runt 1 procent, om mammans hiv är under kontroll under graviditet och förlossning, och om barnet skyddas med bromsmediciner och amning. Foto: Simon Stanford

Hiv-smittan drabbar även kommande generationer. Med en så hög andel smittade kvinnor i barnafödande ålder är risken att barnen smittas ständigt närvarande. Det går dock att minimera risken, från 20 till runt 1 procent, om mammans hiv är under kontroll under graviditet och förlossning, och om barnet skyddas med bromsmediciner och exklusiv amning.

Det kan tyckas som en god investering och något som vore självklart för alla nyfödda, men i Swaziland smittas idag fortfarande över 10 % av barnen till hiv-positiva mammor. Mer än 14 000 barn beräknas vara hiv-positiva i Swaziland. Ett smittotillfälle och ett förändrat liv redan innan det börjat! Något att leva hela livet med!

Alla barn under två måste börja äta bromsmedicin. När sjukdomen väl börjar tära på immunförsvaret sätts medicin in på de äldre barn som diagnosticerats senare än så. Har man väl börjat behandlingen är den livslång! Att göra uppehåll innebär en stor risk för resistensutveckling!

Det kan räcka med några missade tabletter en månad för att medicinen inte längre ska ha någon verkan. Speciellt hos barn kan resistensutvecklingen gå fort. Om det sker har man en eller möjligen två chanser till, efter det finns ingen bromsande behandling kvar. Alla som försökt ge sina barn antibiotika för öroninflammation vet hur svårt det kan vara att ge all behandling på rätt sätt.

Föreställ dig då risken att en livslång behandling fallerar då och då. Speciellt om du knappt har mat för dagen, inga pengar till bussresan till sjukhuset, dålig förståelse för hur sjukdomen fungerar, och om du dessutom är föräldralös! En missad tablett kan betyda skillnaden mellan liv och död! Det finns inga förmildrande omständigheter!

Hiv/aids handlar inte bara om de miljoner dödsfall sjukdomen orsakat, framför allt i södra Afrika. Det handlar kanske ännu mer om den hopplöshet den för med sig. Bristen på bot och dess oförlåtande förlopp skapar ett helt samhälle där status quo är bra och där vardagens svårigheter med fattigdom och arbetslöshet får ännu svårare konsekvenser. Att vända trenden kan tyckas omöjligt, men ska det ske får vi inte tappa fokus, inte slappna av, det ges det inget utrymme för!

Mats Målqvist,
läkare och utsänd till Swaziland för att fortsätta arbetet med den mödra- och barnhälsovård enligt mentormammamodellen.

Läs mer om vårt hur vi arbetar med hiv >>

Just nu pågår jullkampanjen Låt fler få fylla fem! Se en intervju med Ingrid le Roux läkare och grundare av Philani, ett framgångsrikt arbete bland mammor och barn som lever i utsatthet.

Day of the African Child: Barnen börjar ta plats i kyrkan i Sydafrika

16 juni uppmärksammas som The Day of the African Child, det afrikanska barnets dag. Det är också Youth day i Sydafrika och allmän helgdag. Detta är till minne av att skolbarn i Soweto, den stora stadsdelen söder om Johannesburg, den 16 juni 1976 protesterade mot den dåliga undervisningen i skolan och att afrikaans infördes som undervisningsspråk. De  möttes av militär brutalitet och många sköts i ryggen och dödades. Idag är skolsystemet förändrat, men tyvärr är det fortfarande stor skillnad på undervisningskvaliteten i de statligt ägda skolorna och de dyra privata skolorna. Tack och lov finns det eldsjälar i de statliga skolorna som verkligen satsar allt på att ge god undervisning för alla. Men bättre bör det bli!

Barnens delaktighet i gudstjänsten
Mycket har förändrats i synen på barnen i den lutherska kyrkan i Sydafrika sedan vi kom hit som familj 2002. Vi blev då uppmärksammade på att barn inte fick ta emot nattvard i den lutherska kyrkan som vi skulle arbeta i. Eftersom våra barn var vana att delta hade vi bett  biskopen i Linköping, Martin Lind, att skriva ett brev så att de även fick tillåtelse att delta i Bloemfontein.  Det var inte helt okontroversiellt. De var de enda barnen i vår församling som deltog vid nattvarden , och det visade sig vara ovanligt också i de andra stiften i ELCSA, Evangelical Lutheran Church in Southern Africa.

Numer finns ett beslut om att barn är välkomna att dela nattvardens mysterium i ELCSA, även om  varje stift och församling får ta ansvar för hur och om detta ska praktiseras. På det lutherska seminariet i Pietermaritzburg, LTI, deltar barnen i alla fall och det bådar gott inför framtiden att blivande präster under utbildningen ser att det är naturligt!

Då – 2002 – var det vanligast att församlingarna hade söndagsskola en timma före gudstjänsten. Under vintermånaderna fick barnen lite soppa innan det var dags för minst två timmars gudstjänst, som de så klart deltog i utan att någon uppmärksamhet särskilt riktades till dem. Möjligtvis sjöng de en sång.

Idag har de flesta söndagsskola samtidigt som predikan i kyrkorna i ELCSA  och därefter får barnen komma in lagom till kollekten. Precis som i Sverige. Fortfarande sjunger de ofta någon sång i gudstjänsten.

Barnen har föreställning i gudstjänsten i Eastwoods församling i Pietermaritzburg. Foto Kristina Göranzon

Barnen har föreställning i gudstjänsten i Eastwoods församling i Pietermaritzburg. Foto Kristina Göranzon

Söndagskolan uteblir tyvärr de söndagar då det är nattvard trots att barnen är med hela tiden i gudstjänsten.  Men en präst berättade för mig att hon, de söndagar då de firar nattvard, alltid har en predikan för barnen innan hon fortsätter att tala till de vuxna. Ofta räcker egentligen barnens predikan, sa hon med glimten i ögat!

Redan 2002 fanns ett moment i gudstjänsten då det firades nattvard där barnen i alla fall uppmärksammades, och som ännu finns kvar –  välsignelse av barnen. Efter nattvardsutdelandet får alla som inte är konfirmerade (ibland även andra) komma fram till altaret och ta emot välsignelsen av prästen. Under sången ”Singabantwana abancane abahlala ethempelini”, ”Vi är små barn som bor i templet” springer de fram till altaret – nu får de bli sedda i alla fall.

Utbildning och träning
Ett söndagsskolematerial som varar i tre år och är anpassat för olika åldersgrupper från små barn upp till konfirmander har ganska nyligen tagits fram genom ELCSA centralt.  Där finns bakgrundsmaterial för läraren, bibeltexter att läsa och även tips om målet, det vill säga det glada budskapet för lektionen. Sånger får man själv hitta på men pyssel, drama och andra förslag ges. Tyvärr följer inte texterna kyrkoåret, men många gånger tar lärare helt enkelt och använder dagens text som finns tillgänglig i en särskild bok, precis som i vår psalmbok i Sverige.

I bästa fall finns söndagens text föreslagen i materialet, för någon annan söndag, så att de kan få lite idéer och tips. Ett problem som kvarstår är att många söndagsskolelärare fortfarande inte har fått tillgång till detta material. En kostnads- och distributionsfråga? Kanske tyvärr fortfarande främst en prioriteringsfråga.

Jag hoppas att kyrkan kunde göra mer av själva undervisningen. Präster lär sig i sin utbildning att kontextualisera och detta bör även söndagsskolelärare få lära sig menar jag. Att föra samtal med barnen om bibeln och vad den har med deras vardag att göra, sker tyvärr väldigt sällan.  Anledningarna är flera, den främsta att lärarna – och barnen – inte är vana att göra så.I vanliga skolundervisning sker sällan diskussioner utan istället är det kunskapsinlärning som gäller. Många gånger tror därför lärarna att de inte kan/får föra samtal med barnen, delvis för att de sällan upplevt detta själva men också för att de aldrig prövat att fråga barnen vad de tror texten har för betydelse för deras liv idag. Många söndagsskolelärare är ändå väldigt duktiga på att fånga barnens uppmärksamhet även om deltagandet från barnen  mest handlar om att upprepa och fylla i vad läraren berättar om själva texten.

För att kunna tala med barnen stället för för dem behövs undervisning och träning för lärarna. Helt klart behövs detta även i Svergie på en del håll, tror jag. Varför inte utbildas och träna tillsammans i till exempel vänstiftsarbetet?

Workshop där söndagsskolelärare får utbildning i att tala med barn. Foto Kristina Göranzon

Workshop där söndagsskolelärare får utbildning i att tala med barn. Foto Kristina Göranzon

Då jag för två veckor sedan blev ombedd att leda en söndagskoleworkshop i vårt kontrakt fick lärarna träna på just detta. I rollspelet fick en person agera lärare och vi andra var barn.  Intresset var stort och både lärarna och ”barnen” deltog med liv och lust.  Förmågan är det inte fel på  – det handlar verkligen bara om att träna och att veta  att detta är tillåtet – och lärorikt!

Vi behöver höja barnens status i kyrkan
Det finns ett extra stort utrymme för barnen i den församling vi går i. Eftersom tre ordenssystrar firar gudstjänst där,  tar de med sig de föräldralösa barn som bor hos dem till gudstjänsten. Ibland har barnen föreställning med sång, dans och drama som då utgör en del av gudstjänsten.  ”Vi behöver ge barnen en möjlighet att visa vad de kan så att deras självkänsla stärks”,  säger syster Happiness. Och visst kan de!

I Sydafrika liksom i Sverige handlar det egentligen bara om en sak; att vi vuxna räknar med barnen och deras erfarenheter, kunskaper och förmågor. Tänk vad vi vuxna skulle lära oss mycket om vi lyssnade mer på dem!

Kristina Göranzon,
Pietermaritzburg, Sydafrika
Utsänd till södra Afrika för arbete med kyrkorelationer

Kristina Göranzon Foto Magnus Aronson/IKON

Kristina Göranzon
Foto Magnus Aronson/IKON

Kristina är en av flera medarbetare som är utsända från Svenska kyrkan för att jobba tillsammans med vår kyrkas partner i södra Afrika – läs om dem andra på webben. Mer om personal i övriga delar av världen hittar du här.