Om kärlekens makt och kärleken till makten. Två berättelser från dagens Sydafrika.

Idag, den 27 april, är det Freedom Day i Sydafrika och vi firar minnet av de första fria och allmänna valen 1994. Det var rättvisans triumf över en ondskefull statsideologi – apartheid. Tilliten till snabba förändringar av de fattigas livsvillkor var stor. Idag, 23 år senare, präglas vardagen av olika erfarenheter. Berättelserna blandar tillfredsställelse och fortsatt tilltro med besvikelse och misströstan. Här är två parallella berättelser. 

Philani – den ena berättelsen
Den ena berättelsen handlar om Philani. På lokal nivå, i kåkstäderna runt Kapstaden och på landsbygden i Östra Kapprovinsen, arbetar 200 mentormammor med att förbättra hälsan och i vissa fall rädda liv för tusentals gravida kvinnor och barn mellan 0 och 5 år.

Sista fredagen i varje månad samlas mentormammorna i Khayelithsa för ”The end of month workshop”. Det är tillfälle för fortbildning och nytt lärande på ett visst tema, men kanske i första hand för delande av utmaningarna, sorgen och glädjen de upplever i sitt arbete. Bönen släpps fri, taket lyfter av sången och golvet vibrerar under dansande fötter.

IKON

Mentormammor arbetar med mammor och barn i Sydafrikas slum och följer dem tills de fyllt fem år.

Sista fredagen i mars var temat ”Enviromental health, awareness and hygiene” och metoden grupparbete och presentationer. Förmiddagen blir ett exempel på empowerment där mentormammor i grupperna själva får identifiera både problem och åtgärder på sådant som att barn får i sig smutsigt vatten som andra lämnat stående i hinkar, att handtvätten är för dålig i hemmen, att man inte får bränna alla sopor på fältet bredvid huset, att man kan återbruka vissa material och göra leksaker etc.

På eftermiddagen får så många som möjligt utrymme att presentera för de andra vad de kommit fram till. Nervositeten är stor hos vissa, det är inte lätt att använda ett nytt och mer tekniskt språk, men stoltheten är större när man lyckats genomföra sin presentation. Detta är den ena berättelsen, en om hur människor i Sydafrikas fattigare områden organiserar sig, vill förändring och gemensamt bestämmer sig för att genomföra den. De flesta av mentormammorna hänvisar också till att de är kallade att göra skillnad eftersom deras tro kräver detta av dem – en tro på kärlekens makt.

Det politiska landskapet – den andra berättelsen
Den andra berättelsen handlar om det offentliga politiska landskapet och samtalet. På nationell nivå, i parlamentet, i media och nu i omfattande demonstrationer för och emot president Jacob Zuma och den sittande ANC-regeringen verkar det vara allt annat än grupparbete och gemensam samling för förändring.

Motsättningarna i Sydafrika ökar igen, får ibland våldsamma uttryck, och Sydafrika är åter världens mest ojämlika land. Korruptionen breder ut sig bland de folkvalda och befriarna antar fler och fler av förtryckarnas särdrag. Det är nya konflikter men de står på gammal grund från kolonialism och apartheid. Färg och etnisk tillhörighet spelar fortfarande in men de nya motsättningarna uppenbarar andra djupt liggande problem kring fördelning, organisering och styrande i en fortfarande mycket ung demokrati.

IMG_7773

Fredliga demonstrationer mot president Jacob Zuma i Kapstaden, 7 april. Foto: Herman Hallonsten

Dessa problem sammanfattas av flera debattörer som exempel på en djupt rotad kultur av politisk intolerans. ANC visar tecken på sitt förflutna som befrielserörelse genom att föredra disciplin framför öppenhet, och många undrar varför ett statsbärande parti i en demokrati fortfarande håller sig med en egen armé. De syftar på den aktiva veteranrörelsen inom uMkhonto weSizwe (MK), ANCs väpnade gren som grundades av bland annat Nelson Mandela efter Sharpeville-massakern 1960.

Intoleransen tar sig ofta uttryck i politiskt våld, också det en stark tradition med många rötter. Före 1994 var våldet från båda sidor ideologiskt motiverat men var finns i dagens konstitutionella demokrati en ideologiskt grundad motivering till politiskt våld? Detta är den andra berättelsen, om en nation där olika grupper kämpar om dominans – kanske utifrån kärleken till makt.

A bright future
På den första årsdagen av de första valen, sa Mandela i parlamentet: ”As dawn ushered in this day, the 27th of April 1994 … we were reminded of the terrible past from which we come as a nation; the great possibilities that we now have; and the bright future that beckons us”. Så är det fortfarande, men mycket arbete återstår och vägarna framåt visas ofta av dem som är kallade men inte valda, och som sällan syns i de stora rubrikerna.

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten
Utsänd av Svenska kyrkans internationella arbete och ansvarar för att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

Läs mer om mentormammaprojektet >>

 

Trehundratusen livsviktiga hembesök

Idag finns mentormammor i tre länder på den afrikanska kontinenten. Under 2016 har mentormammorna gjort närmare 300 000 hembesök och gett stöd till 13 000 gravida kvinnor genom uppsökande mödra- och barnahälsovård. Nyligen möttes några av dem för fortbildning och utbyte av erfarenheter.

Mentormammor från Sydafrika, Swaziland och Etiopien samlades i Sydafrika för utbyta och fortbildning. Foto: Herman Hallonsten

”Att vara kvinna i våra länder innebär ett stort ansvar, oavsett om du är singel eller gift. Och som ensamstående och fattig är det svårt att fostra och ta hand barn. Så när vi går ut som mentormammor i våra grannskap möter vi bland våra klienter samma utmaningar som vi har i våra egna hem.”

Så sa en mentormamma från Siphilile, Swaziland, när mentormammor från fyra projekt i tre länder möttes för en konferens på Philanis nya Training Center vid Zithulele sjukhus i Östra Kapprovinsen. Flera av mentormammorna hade för första gången i sitt liv ansökt om pass för kunna lämna sina hem och flyga – även det för första gången – till Sydafrika för att dela erfarenheter från liv och arbete med sina kollegor.

Råd att köpa tvål
I det avslutande utvärderingssamtalet berättade flera mentormammor hur de genom jämförelser med förhållanden i de tre länderna, Etiopien, Swaziland och Sydafrika, fått en ny syn på sina egna och sina klienters livssituationer kring hälsa och social trygghet. Alla mentormammorna delar erfarenheter av utsatthet men lever under olika politiska system.

I det nya demokratiska Sydafrika, som fortfarande är ett av världens mest ojämlika länder, har dock barn rätt till ett månatligt barnbidrag på 360 rand. Denna rättighet saknas helt i Etiopien och Swaziland. En mentormamma från Philani i Sydafrika beskrev i utvärderingen:

”Vi är här för att vi utför samma arbete, men det som påverkat mig mest är att i andra länder måste kvinnor ibland fortfarande betala för grundläggande service som sjukhusvård. Ja, vissa har inte ens råd att gå på toaletten eller att köpa tvål. Detta är sådant vi i Sydafrika tar för givet, även om vi också är fattiga.”

Hiv bland unga kvinnor stiger
En fråga som de etiopiska mentormammorna förvånat återkom till flera gånger var den höga hiv-prevalensen i Swaziland och Sydafrika, och hur antalet nyinfekterade stiger igen, särskilt bland unga kvinnor. Mentormammorna fick möjlighet att tala om olika orsaker till detta, till exempel frågan om att hålla sig till en eller ha flera parallella partners, liksom svåra frågor kring skadliga sexualvanor, såsom torrsex, och det utbredda sexuella våldet.

Mentormammorna samtalade om kvinnors möjligheter och utmaningar i sina respektive samhällen. Foto: Herman Hallonsten

På programmet stod också den metod som mentormammorna arbetar utifrån. Många av deltagarna är pionjärer inom Philanis arbete, några hade varit med ända sedan starten 2002. Både från erfarna och nya mentormammor gavs många exempel på hur metoden och deras insatser både har räddat liv och skapat förutsättningar hälsa, trygghet och utbildning för otaliga kvinnor och barn.

Tala till hjärtat
Det gick inte att ta miste på hur arbetet också har gett mentormammorna själva en stolthet, till exempel inför sina egna barn och familjer. En mentormamma från Philani i Sydafrika beskrev målande en del av metodens innehåll:

”Det är vi viktigt att vi mentormammor är uthålliga och tålmodiga, och att vi talar till en ung mammas hjärta då vi i handling visar hur man kommunicerar på ett bra sätt med sitt barn.”

Mentormammorna ett föredöme
Att vara ”mentor” är att vara ett exempel för andra genom att ge råd och stöd utifrån sin egen kunskap och erfarenhet. Och det är att dela med sig utan att göra andra beroende av det stöd man erbjuder. Detta är svårt och på konferensen kunde mentormammorna också tala om vikten av att stödja varandra, både mentalt och andligt, samt att bidra till en konstruktiv arbetskultur i projekten – så att alla orkar med de tunga och utmanande mötena med sina klienter.

Tillsammans utgör mentormammorna ett exempel i samhället på att kvinnor förändrar. En mentormamma beskrev hur kvinnors situation förbättras i Etiopien, även om det sker långsamt:

”I Etiopien finns nu en medvetenhet om att kvinnor också är människor. Vi har en bättre status i samhället idag och vi blir uppmuntrade av att vi inte bara är mammor och systrar utan också vårdgivare. Vi är mentormammor.”

mentormammor-frnn-etiopien-tillsammans-med-philanis-grundare-ingrid-le-roux-och-kwanie-mbevu-senior-programme-manager-th_900px

I mitten läkaren Ingrid le Roux, grundare av Philani och mentormammamodellen, tillsammans med mentormammor från Etiopien. Foto: Herman Hallonsten

Sång och dans, bön och bibelläsning inramade dagarna, och det gavs många referenser till hur människor i Bibeln gjort liknande erfarenheter eller utgör förebilder. När vi läste om änkans gåva uttryckte en av mentormammorna att: ”Vi måste våga se att det vi bidrar med i våra klienters liv kan vara litet för oss men stort för dem.”

I berättelsen om bebådelsen, när Maria får veta att hon ska bli gravid, kunde vi alla påminnas om hur graviditeter och nyfödda barn inte bara innebär utmaningar och kamp utan i många fall också kommer med glädje och förväntan på nytt liv. Liv som ska rätt att utvecklas i enlighet med sin fulla potential!

Låt fler få fylla fem!

Guds välsignelse och en glad advent!

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten ansvarar för att konsolidera och kvalitetssäkra mentormammamodellen och stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

 

Läs mer om julkampanjen Låt fler få fylla fem >>

Följ oss på Instagram,  Facebook och Twitter

 

 

Fakta
Idag arbetar cirka 300 mentormammor i Sydafrika, Etiopien och Swaziland med uppsökande mödra- och barnhälsovård bland gravida kvinnor och undernärda barn i åldrarna 0-5 år.

Tillsammans har de under 2016 gjort nästan 300 000 hembesök hos familjer och gett stöd åt mer än 13 000 gravida kvinnor och upprättats en journal åt lika många barn.

Under 2016 har Philani utbildat 56 nya egna mentormammor och tillsammans med hälsomyndigheter i Sydafrika utbildat ytterligare 54 hälsoarbetare i mödra- och barnhälsa.

Philani i Sydafrika möter också 270 barn i egna förskoleklasser samt 200 barn i lekgrupper, och Siphilile i Swaziland följer upp mer än 700 barn hos cirka 100 informella dagmammor.

Håkan springer för livet – 2 gånger om!

”När det känns som allra jobbigast och svetten fullkomligt rinner av mig tänker jag på barnen nere i Kayhelitsha som jag lovat att springa för. Så att de ska få växa upp och få möjlighet till ett bättre liv. Samtidigt tar jag ett grepp om mitt Fransicankors och på nåt märkligt sätt känner jag att det finns krafter kvar i den gamla kroppen. När jag tittar upp mot toppen ser jag att jag ju nästan är där. Lyckokänsla! ”

Håkan och Andreas på besök hos en av Philanis förskolor i Sydafrika. Foto: Eric Miller/IKON

Håkan och Andreas på besök hos en av Philanis förskolor i Sydafrika. Foto: Eric Miller/IKON

Håkan Jonsson är pensionerad läkare från Halmstad med ett brinnande engagemang för barn och människor i utsatta livssituationer. Håkan är också en erfaren maratonlöpare och har sprungit maraton på snart alla kontinenter. För att motivera sig själv att klara de två sista och svåraste loppen vill Håkan starta en insamling för barn i Sydafrika. Det gör han genom att stötta Svenska kyrkans internationella arbete och vårat Mentormammaprogram www.svenskakyrkan.se/P144. Insamlingen pågår nu och fram till att Håkan springer det sista av de två loppet i november 2017.

Var med och stötta Håkan samtidigt som du bidrar till att minska barnadödligheten i några av de områden där ett av tio barn inte överlever sin fem-årsdag. Läs också Håkans egen blogg.

Håkans möte med barnen i Mentormammaprojektet. Foto: Eric Miller /IKON

Håkans möte med barnen i Mentormammaprojektet. Foto: Eric Miller /IKON

Då, i november 2017, kommer Håkan att tillsammans med sin son Andreas, 30 år, genomföra ett unikt maraton på Sydpolen. Men redan nu har Håkan sprungit ett av de två loppen han har kvar för att ha sprungit i alla världsdelar, det hittills mest utmanande han någonsin gett sig på säger han. I september i år reste Håkan till staden Petra i Jordanien och sprang ett drygt fyra mil långt maraton i kupperat ökenlandskap.

Här kan ni läsa Håkans eget vittnesmål från loppet:

Starten går kl 06,30 57 ivriga maratonlöpare släpps fria i den Jordanska öknen. Fortfarande är det behaglig temperatur. Solen strålar visserligen från en helt molnbefriad himmel och det finns mindre område med skugga. Obeskrivlig känsla att springa i denna miljö med bergsformationer som är otroligt vackra med en mängd grottor längs de första 10 km. Stundtals springer vi genom ren öken utan definierad horisont, vissa avsnitt på asfalt.

Håkan Jonsson springer sitt hittills tuffaste maraton i Petra, Jordanien.

Håkan Jonsson springer sitt hittills tuffaste maraton i Petra, Jordanien.

De första 30-31 km går förvånansvärt bra. Jag känner mig stark och segerviss, det här kommer jag att klara med beröm godkänt. Efter vätskestation vid ca.30 km förändras allt. Det har varit mycket, mycket kuperat tidigare men inget mot vad som nu väntar. Nu går det uppåt i den häftigaste backe jag varit i närheten av.

Högst däruppe ser jag ett blått plasttält indikerande vätskestation. Backen är milt sagt brant och solen lyser nu obarmhärtigt från en blå himmel. Temperaturen har passerat 30 grader och jag börjar misströsta. Börjar känna av yrsel och märker att min vandring mot toppen inte går närmaste vägen, vinglar lite hit och dit. Min tidigare känsla av seger förbytts relativt snabbt mot missmod och känsla av att jag kanske inte kommer att klara av att passera mållinjen.

När det känns som allra jobbigast och svetten fullkomligt rinner av mig tänker jag på barnen nere i Kayhelitsha som jag lovat att springa för. Så att de ska få växa upp och få möjlighet till ett bättre liv. Samtidigt tar jag ett grepp om mitt Fransicankors och på nåt märkligt sätt känner jag att det finns krafter kvar i den gamla kroppen. När jag tittar upp mot toppen ser jag att jag är ju nästan där. Lyckokänsla!

Håkan träffar 4-åriga Sisipho i ett av Sydafrikas kåkstadsområden. Foto: Eric Miller/IKON

Håkan träffar 4-åriga Sisipho i ett av Sydafrikas kåkstadsområden. Foto: Eric Miller/IKON

Efter några flaskor vatten och lite glada tillrop från ”personalen” bär det iväg, nu nedåt och jag springer de sista 4-5 km med en hedersam spurt in över mållinjen. Känner mig så oerhört stolt och nöjd. Det tog 6 timmar och 10 minuter att avsluta det i särklass jobbigaste maratonlopp jag upplevt. Men det var värt det.

/Håkan

Håkan Jonsson passerar mållinjen i Petra, Jordanien.

Håkan Jonsson passerar mållinjen i Petra, Jordanien.

Håkan sätter redan nu igång en egen insamling till Svenska kyrkans internationella arbete och projektet med Mentormammor i Sydafrika, Etiopien och Swaziland. Läs gärna Håkan och Anders blogg om deras resa till Sydafrika och vägen mot deras svåra utmaning, http://maraton-sydpolen.blogspot.se/

För att stötta Håkans insamling och peppa honom och hans son inför det sista allra tuffaste maratonloppet på Sydpolen:

  • Sms:a MARATON100 till 72905 för att ge 100 kr
  • Sms:a MARATON200 till 72905 för att ge 200 kr
  • Swisha till 9001223, skriv MARATON i meddelandefältet
  • Plusgiro 90 01 22-3 skriv MARATON i meddelandefältet
  • Bankgiro 900-1223 skriv MARATON i meddelandefältet

Gåvorna går till arbetet för barns överlevnad. Läs om projektet och se film här: www.svenskakyrkan.se/P144

 

Mentormammor med motivationen på topp

Julkampanjen Låt fler få fylla fem firar idag ett rekordresultat:  45 331 201 kr skänktes till Svenska kyrkans internationella arbete! Läs dagens blogg från det arbete med mentormammor som vi stödjer i Sydafrika – ett talande exempel på hur gåvorna omvandlas till det som behövs för att rädda ett barns liv!

Philanis mentormammor är inne på sin fjärde vecka efter juluppehållet och motivationen är på topp. Vid månadsmötet i fredags vibrerade väggarna när drygt 100 mentormammor ökade på sin andliga hälsa och fighting spirit genom bön, sång, dans och fortbildning. Det är härligt att vara tillsammans igen. Efter vila kommer arbete. Och 2016 kan bli ett nytt bra år för kvinnors och barns hälsa, både i Sydafrika och på andra håll i Afrika och världen. Nu skall ännu fler barn få fylla fem och fler kvinnor få uppleva en säker graviditet och förlossning.

Jag samtalar med Thembisa Njomana, mentormamma med fyra års erfarenhet. Hon berättar om en av sina familjer som hon följt i drygt ett och ett halvt år. Thembisa ler och säger att det är sådana berättelser som gör att hon känner glädje i sitt arbete som mentormamma. Jag ber Thembisa att beskriva den förändring som skett. Thembisa går grundligt tillväga och säger att vid ett hembesök i mitten av 2014 mötte hon Ncebakazi, en 23-årig nyinflyttad kvinna, som sent i graviditeten fått veta att hon var hiv-positiv. Ncebakazi vägde endast 46 kg när hon födde sin son Lisakhanya som vid födseln vägde 1310 g. Thembisa förstod att här behövdes mycket stöd.

Thembisa Njomana, mentormamma med fyra års erfarenhet.  Foto: Herman Hallonsten

Thembisa Njomana, mentormamma med fyra års erfarenhet. Foto: Herman Hallonsten

Thembisa började besöka mamma och barn två till tre gånger i månaden (mot normalt ett besök per månad) och gick noga igenom allt som behövdes för att få Ncebakazi och Lisakhanya att gå upp i vikt. Samtalen och stödet handlade bland annat om amning enligt metoden exclusive breastfeeding; närhet och värme enligt kängurumetoden; bromsmediciner för hiv till Ncebakazi och medicin som hindrar överföring av viruset från mamma till barn för Lisakhanya – så kallad prevention of mother to child transmission. Och lika viktigt var det sociala och andliga stödet från en erfaren mamma till en ung. Thembisa har själv förlorat två av sina fyra barn, varav ett som föddes med för låg födelsevikt.

Efter sex månader hade lille Lisakhanya ökat i vikt till 5,4 kg, fått de vaccinationer han skulle ha och testerna visade att han var hiv-negativ. Vid det senaste besöket för en vecka sedan vägde han 10,5 kg, en godkänd vikt för Lisakhanya som nu är ett år och nio månader. Ncebakazi mår också bra, har fått ett arbete och vet hur att ordna med en blandad och näringsrik kost för både sig själv och sin son. Thembisa har kunnat stänga journalerna som öppnats och nu väntar endast uppföljning någon gång om året. Allt har gått precis som Thembisa bad och önskade, och en lyckad rehabilitering ger kraft att arbeta vidare med nya mammor och barn.

Till sist frågar jag Thembisa vad hon tror att hennes insats betytt för Ncebakazi. Blygsamheten är påtaglig och Thembisa tycker det är svårt ge exempel. Efter en stund säger hon att Ncebakazi uttryckt både stolthet över att nu klara sin roll som mamma och tacksamhet över kunskap, goda råd och den vänskap som det inneburit att ha fått en mentormamma.

Jag tackar Thembisa för samtalet och känner mig själv påtagligt styrkt och motiverad av att ha fått lyssna till en mentormamma en liten stund. Nytt år och nya möjligheter – nu arbetar vi vidare!

Tack till alla er som på olika vis stödjer mentormammorna i deras arbete. Från Philani kommer vi att fortsätta berätta hur stödet omsätts i bättre hälsa och mer liv. Vi önskar er Guds välsignelse och mycket glädje under året som kommer!

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten
ansvarar för att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

 

 

 

Läs mer om mentormammaprojektet >>

Slutspurt: Låt fler få fylla fem

Världen är inte rättvis. Varje dag kämpar mammor för att kunna ge sina barn en chans att överleva. Under hela adventstiden och fram till idag har Svenska kyrkan lyft kampen mot barnadödlighet och kampen för att fler barn ska få fylla fem.

Klicka på bilden för fler sätt att ge!

Klicka på bilden för fler sätt att ge!

Här på bloggen ville vi sätta in barnadödligheten i det större sammanhang där den hör hemma. I vår kalender ville vi visa att allt hänger ihop. Barns hälsa och välmående hänger ihop med mammors hälsa, kunskap och välmående, som hänger ihop med kvinnors och flickors möjligheter till utbildning och inkomst, som hänger ihop med jämställdhetsfrågor och kvinnors och flickors möjlighet att bestämma över sin sexualitet och sina egna liv, som hänger ihop med människosyn och ja – ni förstår. Det är därför vi måste arbete på många fronter samtidigt. Läs gärna kalendertexterna igen – de finns ju kvar här.

Vi avslutar kampanjen idag. Det är rikskollekt i alla våra församlingar. Vi är så tacksamma för att vi är många här i vår kyrka som via engagemang, kollekter och gåvor är med i kampen för en rättvis värld, för jämställdhet, för allas lika värde, för barnen, för framtiden.

Vi vill dela en film med er idag från i Swaziland. Lindokuhle Nhlabatsi i Swaziland är en av många mammor som fått stöd av en mentormamma. För att kunna försörja sin familj reste Lindo med sina två yngsta barn till staden Matsapha. Men efter några månader blev hon svårt sjuk och kunde inte arbeta. Hennes tvåårige son Ilton drabbades också av sjukdomen och det gick så långt att hon förberedde sig på att begrava honom. Men Iltons liv kunde räddas och Lindokuhle har hopp om framtiden nu.

Hela dagen idag kan du ge en gåva till julkampanjen och vara med och göra high five för att fler ska få fylla fem! 
High five!

Fotograf: Simon Stanford/IKON

God jul!

Med lucka 24 avslutades den internationella julkalendern för den här gången. Men kampanjen Låt fler få fylla fem pågår fram till och med trettonhelgen 2016.

LUCKA 24

Under juldagarna föds i Khayelitsha ett antal ”Jesusbarn”. Flickor och pojkar som liksom Jesus föds i utsatthet. Mentormammorna stödjer dessa barn och deras föräldrar. Låt oss stödja mentormammorna så att fler barn får fylla fem och att utsatthet vänds till framtidstro. Från mörker till ljus!

Azosule, 6 månader:

Hur kan fler barn överleva i fattigdom? Vad menas med en mentormamma? Se denna fantastiska film om mentormamma Nozuko, mamma Ntombizodwa och lilla Azosule, då nyfödd, i Khayelitsha i Sydafrika.

Ditt stöd behövs! SMS:a LIV till 72905 och ge 100 kronor för alla barns rätt till trygghet. Läs mer om Svenska kyrkans internationella arbete och projektet med mentormammor på www.svenskakyrkan.se/p144
©Sonali Fernando/Tiny Cinema

Klicka på bilden för fler sätt att ge!

Klicka på bilden för fler sätt att ge!

 

Ammar mer och dricker mindre

LUCKA 19

Philanis mentormammorprogram har vuxit fram sakta  och varit ett svar på  utsatta samhällens behov av mödra och barnahälsovård. I slutet av 90-talet gjorde Philani en undersökning i  Khayelitsha, utanför Kapstaden för att kartlägga akut och kronisk undernäring hos barn och  därmed hur stort behovet var av den rehabiliteringsverksamhet vi hade på våra sex kliniker.

De svårast undernärda barnen fann vi i mycket marginaliserade familjer utan kontakt med sjukvården och med dålig insikt i hur undernäring skadar barns utveckling. Vi förstod då att om vi skulle nå de allra mest utsatta barnen måste vi fokusera på uppsökande verksamhet – gå ut i samhället, ut från våra kliniker och hitta barnen som behövde oss mest.

Barn till mammor som fått stöd av en mentormamma ammas längre, har bättre viktuppgång och mindre tillväxthämning. Foto: Eric Miller /IKON

Barn till mammor som fått stöd av en mentormamma ammas längre, har bättre viktuppgång och mindre tillväxthämning. Foto: Eric Miller /IKON

Till den uppsökande barnahälsovården lades så småningom också den uppsökande mödrahälsovården och ett projekt för  föräldralösa barn i hiv-epidemins spår. Vi kallade dem mentormammor och deras uppgift blev att arbeta förebyggande med barn och mödrahälsovård i hemmen, att stötta familjer så att barn mår bra, att förändra beteenden som främjar barns, mammors och familjers hälsa.

Vi såg att modellen fungerade – mentormammorna var glada åt sitt jobb, de såg att de gjorde nytta, de var välkomna, uppskattade och respekterade  där de arbetade. Utsatta barn, kvinnor och familjer mådde bättre.

Mentormammorprogrammet blev uppmärksammat av hälsodepartementet som en förebild för hälsoarbetare i  Sydafrikas  nya primärsjukvårds modellen. Det blev viktigt i vår dialog med hälsodepartementet att genom noggrann vetenskaplig utvärdering visa att modellen fungerade.

En eftermiddag för några år sedan knackade en professor och känd forskare från ett universitet i California (UCLA)  på  dörren till mitt kontor i Khayelitsha. Hon hade läst om mentormammorprogrammet och ville veta mer. Vi gick på hembesök i Khayelitshas skjulstäder och hon var imponerad och överväldigad av mentormammornas arbete.

När vi skiljdes åt den eftermiddagen erbjöd hon sig att utvärdera modellen. Med Stellenbosch Universitet och Philani som partners och med pengar från National Institute of Health (NIH) i USA  satte hon upp ett rigoröst forskningsprojekt, en så kallad ”randomised controlled trial” för att utvärdera mentormammaprogrammet i 12 områden i Khayelitsha.

Under 5 år har vi följt 1300 kvinnor och barn och dokumenterat vad mentormammorprogrammet haft föreffekt på deras hälsa. Resultaten visar mindre alkoholkonsumtion hos gravida kvinnor som regelbundet besöks av en mentormamma, 50% fler gravida kvinnor fullföljer programmet för att skydda sina ofödda barn från hiv, färre barn föds med låg födelsevikt, mammor ammar längre, barnen har bättre viktuppgång och mindre tillväxthämning, färre svåra depressioner och mammor med depressioner klarar sina barn bättre. Allt detta var statistiskt signifikant.

Philani tar nu aktivt del i policyarbetet runt primärsjukvården i Sydafrika med en hälsoarbetarmodell som har utvärderats och visat goda resultat.

 

Ingrid Le Roux. Foto: Helena Frankson

Ingrid Le Roux. Foto: Helena Frankson

Ingrid Le Roux
läkare och grundare av Philani hälsokliniker 

 

 

 

Ge en gåva direkt >>
Läs mer om julkamapanjen >>
Läs mer om mentormammaprojektet >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

Se en intervju med Ingrid Le Roux:

De första fem åren är de sköraste i ett barns liv. Just då är rätten till mat, rent vatten och hälsa avgörande. Stöd Svenska kyrkans internationella arbete – för alla barns rätt till ett tryggt liv. Se och dela filmen om mentormamman Nozuko, lilla Azosule och hennes mamma Ntombizodwa! ©Sonali Fernando/Tiny Cinema

 

De kallar mig sjuksköterska

LUCKA 15

mentormammaryggsack

Utbildningen till mentormamma, de nya kunskaperna och några års praktiskt arbete blev ett avstamp i Vuyelwa Salmans liv. Hon delar generöst med sig av en erfarenhet från sin egen familj kring hur tystnad och sorg kunde vändas till öppenhet och glädje.

Vuyelwa Salman. Foto: Herman Hallonsten

Vuyelwa Salman. Foto: Herman Hallonsten

– Vad jag lärt mig som mentormamma på Philani har också inneburit att en svår och mörk situation i min egen familj har vänts till ljus, och lett till en bra relation.

Sedan berättar hon historien så att säga baklänges. Hon börjar med att berätta hur stolt och glad hon är att hennes första barnbarn, en pojke som är ett år och två månader, idag mår bra och hur hon själv funnits med och undervisat och stöttat med frågor om amning och skötsel under pojkens första år.

Vuyelwas dotter berättade inte under graviditeten att hon själv var hivpositiv. Dottern blev allt sjukare ju närmare förlossningen hon kom och till slut blev hon tvungen att öppna sig och berätta för Vuyelwa som då kunde använda vad hon lärt sig som mentormamma.

Idag är situationen den omvända – mamma och barn mår bra, och Vuyelwa och hennes dotter talar om allt och delar utmaningar och glädjeämnen. Vuyelwa säger stolt att i min familj kallar de mig nu för sjuksköterska och i mitt grannskap säger några doktor när jag kommer.

 

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten
Ansvarar för att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

 

 

 

Läs mer om julkamapanjen >>
Läs mer om mentormammaprojektet >>

 

 

aluthando

Klicka på bilden för fler alternativ att ge!

 

De hjälper mor och barn må bra

LUCKA 12

Mentormammorna Nolusindiso Ntsaba, Nomfundo Moni och Vuyelwa Salman får i sin yrkesutövning se människor komma ur fattigdomen och få ett bättre liv. Foto: Herman Hallonsten

Mentormammorna Nolusindiso Ntsaba, Nomfundo Moni och Vuyelwa Salman får i sin yrkesutövning se människor komma ur fattigdomen och få ett bättre liv. Foto: Herman Hallonsten

Jag besöker en av Philanis satellitkliniker i kåkstäderna runt Kapstaden. En grupp mentormammor träffas här för ett möte med sin handledare. Mentormamman Nomfundo Moni berättar för mig om hur en av hennes klienter på kort tid fått stöd i att vända en livssituation i stor utsatthet till framtidstro för sig själv och sin ettårige son.

En regnig dag när Nomfundo var på hembesök i ett nytt område upptäckte hon att bakom huset, på bakgården, stod ett skjul. Hon tittade in och fann en kvinna som låg och sov och en nyfödd pojke. Genom ett hål i taket öste regnet ner.

Nomfundo väckte kvinnan och vägde både mamma och barn. Pojken var född med för låg födelsevikt och mamman var underviktig. I skjulet fanns inget att elda med och ingen mat, endast en tom plåtburk med lite majskorn i.

På stående fot öppnade Nomfundo journaler för båda – en blå för pojken och en gul för kvinnan. Mamman berättade att hon var hiv-positiv och även hade tuberkulos och att hon använde bromsmedicin.

– Jag förstod att kvinnan tog tre gånger den dagliga dosen bromsmedicin vilket kan få svåra följder. Det är vanligt att personer som besöker kliniker och sjukhus inte följer de instruktioner de får. När man är riktigt sjuk kan man inte förstå information, säger Nomfundo Moni.

Mamman orkade varken ta hand om sig själv eller sin son och det fanns ingen annan heller att stötta henne. Nomfundo följde mamma och barn först till kliniken där de fick hjälp med mediciner, och sedan till en organisation som hjälper de fattigaste att reparera sina hus och installera det nödvändigaste för att kunna laga mat och sköta hygien.

Idag, när Nomfundo ett år senare besöker kvinnan och hennes barn, mår de båda bra. Pojken är hiv-negativ och har börjat i en av Philanis förskolor och hans mamma mår bra, tar sina bromsmediciner på rätt sätt och har återhämtat sig från tuberkulosen.

Nomfundo ler:
– Tack vare Philani kunde min klient komma ur fattigdomen och få ett bättre liv. Jag är tacksam att jag som mentormamma får vara en del av det.

Under adventstiden och under juldagarna föds i Khayelitsha och de andra kåkstäderna ett antal ”Jesusbarn”. Det är flickor och pojkar som liksom Jesus föds i utsatthet. Mentormammorna stödjer dessa barn och deras föräldrar. Låt oss stödja mentormammorna så att fler barn får fylla fem och får vända utsatthet till framtidstro. Från mörker till ljus, glad advent!

 

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten arbetar från hösten 2014 i Sydafrika med att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och också stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

 

 

Läs mer om julkamapanjen >>
Läs mer om mentormammaprojektet >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

I vår gåvoshop hittar du alternativa julklappar! Köp till exempel en Mentormammaryggsäck!

I vår gåvoshop hittar du alternativa julklappar! Köp till exempel en Mentormammaryggsäck!

 

 

Mänskliga rättigheter samlade runt köksbordet

LUCKA 10

Carina Björnlund och hennes son gör high five för att fler barn ska få fylla fem. Foto: Privat

Carina Björnlund och hennes son gör high five för att fler barn ska få fylla fem. Foto: Privat

Jag är mamma till ett busigt, omtänksamt och påhittigt barn som snart fyller tre år. Hans favoritfärg är oftast gul och han gillar fåglar. Jag var föräldraledig med honom i ett år. Ganska snart därefter så reste jag i min tjänst till Sydafrika och besökte bland annat Svenska kyrkans partnerorganisation Philani, som arbetar för kvinnors och barns hälsa och rättigheter i områden som präglas av fattigdom, arbetslöshet och dåliga boendeförhållanden.

Det var ett väldigt bra besök och jag imponerades av styrkan och kapaciteten hos de kvinnor jag mötte. Men mitt allra starkaste minne från den resan nu ett par år senare är, konstigt nog, från mitt middagsbord när jag precis kommit hem. Maten var klar och min då ettåriga son och hans pappa hade börjat äta. Min sons pappa var föräldraledig med ersättning från försäkringskassan och varje månad fick vi ett barnbidrag på vårt konto. Vi var friska. Skulle någon av oss bli sjuk visste vi att vi får vård på ett bra sjukhus i den stad där vi bor.

För de familjer som Philani arbetar tillsammans med så är riskerna mycket större och den ekonomiska och sociala tryggheten mycket mindre. Den orättvisan blev för mig så tydlig att jag nästan kunde ta på den när jag satt där och tittade på min skrattande son som hade mat i hela sitt ansikte.

En central och självklar utgångspunkt för Svenska kyrkans internationella arbete är varje människas okränkbara värde och rätt till de grundläggande mänskliga rättigheterna. Staten bär det primära ansvaret för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras, skyddas och uppfyllas, och i Sydafrika ger grundlagen ett starkt skydd för de mänskliga rättigheterna men det finns stora brister i tillämpning och efterlevnad. Det är ett av Afrikas rikaste länder och samtidigt ett av världens mest ojämlika, med stora och växande klyftor mellan fattiga och rika.

I detta sammanhang stärker Philani kvinnors kunskap om sin och sitt barns hälsa och rättigheter. De stärker också deras möjlighet att aktivt påverka och delta i sin egen utveckling och att ta del av rätten till bland annat hälsovård och det sydafrikanska barnbidraget. Baserat på sin erfarenhet arbetar Philani även tillsammans med hälsoministeriet, den centrala ansvarsbäraren i denna fråga, för att nå en kvalitativ förändring i hälsovårdssystemet.

Det är ett viktigt arbete.

De mänskliga rättigheterna är universella och gäller alla, men i praktiken är den ojämlika fördelningen av världens resurser och möjligheter uppenbar. Därför behövs fortsatt rättighetsbaserat samarbete för hållbar utveckling och strukturell förändring. För att stärka människors egenmakt och aktiva deltagande, och deras möjlighet att ta del av och utkräva sina rättigheter. För att säkerställa en möjliggörande miljö för det civila samhället att organisera sig och agera. För att stärka kapaciteten hos, samt påverka och utkräva ansvar av de som bär ansvaret på lokal, nationell och internationell nivå.

För att fler barn ska få fylla fem.

Carina Björnlund Foto: Magnus Aronson /IKON

Carina Björnlund Foto: Magnus Aronson /IKON

Carina Björnlund
policyrådigvare för rättighetsbaserat arbete
Svenska kyrkans internationella arbete

 

 

Några av de viktigaste måtten på hälsa i ett land är barnadödlighet och mödrahälsa. Vi stöder uppsökande hälsovård för att barnen och deras mödrar ska bli friskare.

Läs mer om  julkampanjen >>
Läs om vårt arbete för mänskliga rättigheter >>

Följ oss på Facebook och Twitter