”Ett resultat vi inte hade räknat med”

För några år sedan satt jag mitt i natten och läste på om ett av våra projekt för hållbar försörjning, Ko- kalvprojektet i Tanzania. Det var nytt för mig och jag skulle producera mitt livs första insamlingskatalog och skriva en kort presentationstext.

Jag läste gammalt insamlingsmaterial,​ gamla rapporter, jag läste nya rapporter, jag läste på lutherska kyrkan i Tanzanias hemsida, och plötsligt föll jag över några rader i en rapport från kyrkan i Tanzania som jag fastnade vid: ”Ett resultat som vi kanske inte räknat med.”

1036487_1200-pxDet stod att en del människor som redan avvarat sin första kvigkalv enligt projektplanen, som fortfarande hade knappa resurser och egentligen behövde sälja mer mjölk och kalvar för att bygga på sitt kapital, ändå valde att skänka bort en av sina andra kalvar till en person eller familj som de såg behövde det… Det här föll utanför projektplanen och kyrkan blev tvungna att följa upp på resultatet som de inte hade räknat med.

En röd tråd i allt vi gör
Det som hade hänt här var något viktigt, ett resultat av en annan dimension. Det hade väckts medmänsklig kärlek och generositet. En medmänsklighet som säkert funnits där hela tiden men inte hade haft förutsättningar att få komma till uttryck.

För mig fastnade det här resultatet i hjärtat. Jag började se det här oväntade resultatet som en röd tråd i allt vi gör som kyrka i det internationella arbetet. Vi ska inte förminska vår egen roll i det. Vi får vara med om att sammanföra människor, stötta dem att samarbeta och ur många gånger ganska hårda verkligheter väcks medmänsklig kärlek, samarbetsvilja och generositet. Den som blir sedd, ser andra. Den som får kärlek, ger vidare.

1026884Detta är vi med och åstadkommer när vi stöttar fred och försoningsarbete mellan människor i Liberia, eller nätverkande mellan organisationer för fred och mänskliga rättigheter i Colombia. Vi får se det hända bland kvinnorna i spargrupper i Etiopien där det uppstått samarbeten i och mellan hela byar.

Rakt in i påsken
Vi får se medmänskligheten och styrkan i att samarbeta när kvinnor startar nätverk och fackföreningar i Indien för att förhindra mäns fruktansvärda våld. Vi ser det när barn från gatan på Filippinerna hjälper andra barn eller när vi sammanför våra partnerorganisationer och systerkyrkor att träffas och lära av varandra för framtiden. Och inte minst, vi ser det här hemma när människor inspireras och engageras att vara med och bidra till allt detta, som nu i Fastekampanjen.

Det här är vi. Det här är Svenska kyrkans internationella arbete. Det är det här vi är och det vi gör: vi sammanför människor, vi väcker medmänsklighet och generositet.

DET ger ringar på vattnet för många och DET är att vandra i Jesu fotspår tycker jag. Så i Jesu fotspår vill jag nu vandra rakt in i påsken. Jag vill räcka över den röda tråden av medmänsklig kärlek, generositet och viljan att samarbeta till er alla, till oss alla, så får vi se vad resultatet blir i fastan 2017.

Sanna Bülow Foto: Gustaf Hellsing /IKON

Sanna Bülow Foto: Gustaf Hellsing /IKON

Sanna Bülow
Kommunikatör för Svenska kyrkans internationella arbete.

Läs mer om fastekampanjen Maträtten – för allas rätt till mat >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

 

 

maträtten

Skogen bidrar till ett bra klimat

Miljö- och skogsvård måste gå hand i hand med utbildning. I Kifora, ett område där naturskog hade skövlats arbetar lutherska kyrkan ihärdigt med båda delar. Idag är platsen ett naturreservat som sprudlar av biologisk mångfald. Inom naturreservatet driver projektet även en av fyra plantskolor och biodling.

– Det fanns nästan ingen växtlighet här när vi började för tre år sedan, bara lite
gräs och några små buskar. Nu kan vi se träden som vi planterade. De har vuxit
upp, skogen är välmående och bidrar till ett bra klimat, säger Mary Mutayoba, jobbar med trädkonservering och utbildning i Kifora.

Mary Mutayoba har varit anställd av projektet sedan starten. Nu arbetar hon och två kollegor med trädkonservering och utbildning i Kifora Naturreservat, där man också driver en av fyra plantskolor och biodling. Foto: Mutua Matheka /Ikon

Norasco Boniface är kollega med Mary. Han har jobbat länge med återplantering av skog och har stor respekt för trädens betydelse. När han och Mary utbildar människor från byarna i området pratar de mycket om varför det är viktigt att plantera träd och
hur de kan plantera träd tillsammans med andra grödor för att få bättre skördar och bli mindre sårbara för klimatförändringarna.

Norasco Boniface har arbetat länge med återplantering av skog och alternativa sätt att odla. Foto: Mutua Matheka /Ikon mmm

– Jag blir glad över att se hur människor blir mer medvetna. I det här området hade vi exempelvis stora problem med skogsbränder. Vi hade också bönder som tog in sin boskap i skogen på bete fast det ser vi inte lika mycket längre, berättar Norasco.

En av de 30 bönder som projektet har involverat i arbetet för att bevara naturskogarna är Modesto Kabandwa. Han är utbildad av projektet och har i uppgift att skydda skogen där han bor mot skövling och brand. Han ser också till så att ingen boskap betar i skogen. Av projektet får Modesto en liten ersättning, pengar han exempelvis kan använda till att köpa fotogen. Han har också tagit emot trädplantor av projektet som han planterat på den mark han äger.

2015.12.15-18_COS Karagwe-47
– Jag är en fattig gammal man, berikad med en stor familj, berättar Modesto.
Han beskriver glädjen i att kunna bidra med sin kunskap och erfarenhet till andra, han talar också om oron över klimatet.
– Solen har blivit varmare. Det regnar mindre och regnet kommer senare.
Modestos största oro är att hans bananskörd ska bli förstörd. Han, liksom många av hans grannar, ser sina bananodlingar angripas av parasiter som sprider sig genom rotsystemet och dödar trädet.
– Bananerna är vår viktigaste gröda här i Karagwe. Vi klarar oss inte utan den.

Om Karagwe stift och projektet
Att plantera träd och skydda naturskogarna är två viktiga områden för att påverka klimatet i rätt riktning. Ett annat viktigt område är att utbilda människor,
att berätta om vilka utmaningar som finns och varför de finns. Ge människor kunskap om hur de konkret kan påverka sin situation och samtidigt bidra till ett bättre klimat. Därför arbetar projektet som Svenska kyrkans internationella arbete stöder med alla dessa delar.

Karagwe är ett av 24 stift inom den Lutherska kyrkan i Tanzania och består av 42 församlingar.
• Stiftet driver 184 skolor för barn och 5 yrkesskolor för vuxna
• I januari 2016 startade stiftet en universitetsutbildning inom miljö och klimat i Karagwe.
• Svenska kyrkans internationella arbete har gett stöd åt stiftets klimatarbete sedan 2004. Då var stora delar av skogsområdena i Karagwe skövlade, efter att marken använts som bosätt- ning för flyktingar från Rwanda i mitten av1990-talet.

Fakta
• I Karagwe försörjer sig 96 % av befolkningen på jordbruk.
• Majs, cassava, kaffe och bananer är de vanligaste grödorna i Karagwe.
• Eucalyptus och tall är två exotiska trädsom planteras i stor omfattning i skogarna i Karagwe.
• Under 2015 delade kyrkan ut 280 000 plantor för plantering. 200 personer har gått utbildning i biodling under 2015.

Foto: Ulrika Lagerlöf

Foto: Ulrika Lagerlöf

Martina Croner
Frilansjournalist

Var med och rädda skogen för livets skull – lindra klimateffekterna!

40 kr ger en person möjlighet att gå på ett seminarium om skogsbruk.
100 kr ger 50 plantor för återplantering.

Följ oss på Instagram @internationell_arbete,  Facebook och Twitter

Kunskap gör människor mindre sårbara för klimatförändringar

När Lutherska kyrkan i Tanzania började återplantera skog vid gränsen mot Rwanda i mitten av 00-talet var marken helt utarmad och skogen skövlad. Nu är det åter frodig grönska. Svenska kyrkans internationella arbete stödjer återplantering av skog, plantskolor och utbildning i ekologi i flera länder. 

Gränsen till Rwanda ligger bara ett par mil bort. När folkmorden ägde rum i mitten av 90-talet flydde närmare 300 000 människor för sina liv över den gränsen till Tanzania och Karagwe. Då var Horace Kamkoto 18 år. Idag är han 35 och jobbar som koordinator för det klimatarbete som den Lutherska kyrkan driver i stiftet.
Och det är i spåren efter människorna på flykt han hittade sin drivkraft att jobba med klimat- och miljöfrågor.

Horace Kamkoto är sedan två år tillbaka koordinator för det klimatarbete som den Lutherska kyrkan driver i Karagwe, Tanzania. Foto: Matua Matheka

Horace Kamkoto är sedan två år tillbaka koordinator för det klimatarbete som den Lutherska kyrkan driver i Karagwe, Tanzania. Foto: Matua Matheka

Det är svårt att föreställa sig avstånden. På kartan rör vi oss inom samma punkt,
men i verkligheten är det flera timmars bilfärd för att ta sig från en plats till en annan. Vi åker upp- och nedför gröna kullar i ett kuperat landskap. Horace pekar ut och berättar om träd och växter vi passerar. Vilka egenskaper de har och hur de kan använda dem till både mat, djurfoder, bränsle och medicin. Han berättar om sin farmor, att det var hon
som lärde honom att älska och respektera naturen.

– De här områdena användes som bosättning för flyktingar från Rwanda, berättar Horace och pekar på ett välmående skogslandskap vi passerar.

Högg ner träd för att överleva
När kyrkan började återplantera skogen i mitten av 00-talet var marken helt utarmad. Det fanns inga träd eller annan växtlighet kvar, allt var skövlat. Händelsen gjorde starkt intryck på den då 18-åriga Horace och innebar även startpunkten för det klimatprojekt som kyrkan fortfarande driver idag.

– Människor hade ju inget val, de behövde hugga ner träden för att överleva. Samtidigt såg jag vad den mänskliga påverkan gjorde med naturen och det väckte en oro hos mig. Det var då jag bestämde mig för att engagera mig i miljö- och klimatfrågor, säger Horace.

Han lämnade Karagwe för att studera på universitet i Kampala, Uganda och kom tillbaka några år senare med en masterutbildning och ett par års erfarenhet av miljö- och klimatarbete. Sen 1,5 år tillbaka är han koordinator för kyrkans klimatprojekt i Karagwe. Projektets upptagningsområde är enormt och avstånden är en stor utmaning menar Horace. Han spenderar många timmar i bilen för att hinna besöka och följa upp arbetet i de olika distrikten.

Utan regn ingen mat
– Min uppgift är framförallt att sprida kunskap och öka medvetenheten om de här  frågorna. Här i Karagwe är 96 % av människorna direkt beroende av jordbruket

för sin försörjning. Människor förstår snabbt att det här handlar om dem. De
förstår konsekvenserna av skogsbränder eller skövlade skogar. De kommer inte få
tillräckligt med regn, och utan regn ingen mat, säger Horace.

Byledningen i Kifora har samlats för uppföljningsmöte med projektledaren Horace Kamkoto. Kifora hade tidigare stora problem med anlagda skogsbränder. Foto: Matua Matheka

Byledningen i Kifora har samlats för uppföljningsmöte med projektledaren Horace Kamkoto. Kifora hade tidigare stora problem med anlagda skogsbränder. Foto: Matua Matheka

Vi besöker en by som tidigare haft stora problem med skogsbränder.

– Varje år satte människor eld på skogen för att få nytt gräs till sin boskap, berättar
Horace. Han pekar mot de nakna kullarna, där bränder och betande boskap har förstört jorden. Nu växer inget gräs och inga träd där.

– Vi har arbetat tillsammans med byledningen i två år för att åstadkomma en förändring och ser nu att antalet anlagda bränder har minskat betydligt, berättar Horace. Nästa år kommer projektet att välja ut en av kullarna i området där man kommer plantera träd
tillsammans med människor från byn.

Efterlikna naturliga system
Platsen kommer att fungera som en utbildningsplats dit olika grupper kan komma och lära sig om trädplantering. Förutom trädplantering arbetar projektet mycket med utbildning i skogsjordbruk, så kallad agroforesty. Han tar upp ett akut problem som gäller den viktigaste grödan, bananer. Den senaste tiden har många bananplantage

angripits av parasiter som gör att träden dör. Nu riskerar människor att inte kunna skörda sitt viktigaste livsmedel.

– För många är det här en katastrof. Därför försöker vi utbilda människor i att odla många grödor tillsammans med buskar och träd, just för att bli mindre sårbara för klimatförändringar och andra angrepp, Genom att efterlikna ett naturligt system är det lättare att skydda sig mot både torka, vind och regn, avslutar Horace.

Foto: Ulrika Lagerlöf

Foto: Ulrika Lagerlöf

Martina Croner
Frilansjournalist

Var med och rädda skogen för livets skull – lindra klimateffekterna!

40 kr ger en person möjlighet att gå på ett seminarium om skogsbruk.
100 kr ger 50 plantor för återplantering.
200 kr ger ett start paktet för biodling, inklusive bikupa .

Följ oss på Instagram @internationell_arbete,  Facebook och Twitter

På söndag går Tanzania till val

Tummen upp eller V-tecknet? På söndag står presidentvalet i Tanzania mellan dessa två symboler. För första gången sedan självständigheten 1961 utmanas regeringspartiet CCM. Det är en kamp mellan stad och landsbygd, mellan generationer och om vem som lyckas vinna folkets förtroende. Det skriver teologen Dag Oredsson, som arbetar vid Makumira universitet i Arusha.

Tumme upp står för det regerande partiet CCM där John Magufuli representerar det gamla trygga (?) regeringspartiet och V-tecknet står för det största oppositionspartiet, Chadema och Edward Lowassa som representerar det nya, den förändring som oppositionen väntat på så länge.

Lowassa bytte sida så sent som i juli i år och gick över till oppositionen. Foto: Dag Oredsson

Lowassa bytte sida så sent som i juli i år och gick över till oppositionen. Foto: Dag Oredsson

Eller… Vem står egentligen för det nya och vem står för det gamla? Lowassa, född 1953, tillhörde CCM 1977 till 2015 och var dess (och Tanzanias) premiärminister 2005 till 2008. Han tvingades avgå i en korruptionshärva. Om han var delaktig i denna eller inte har aldrig utretts, vilket många, inklusive han själv, ser som bevis på att han var oskyldig.

Så sent som för några månader sedan var han favorit som CCM’s presidentkandidat, men i juli togs han bort från listan av kandidater. Det är tydligt att han mött ett stort motstånd inom CCM:s egna led och det föranledde honom att byta sida. Oppositionen såg det som en reell möjlighet att äntligen komma åt presidentposten.

John Pombe Magufuli, född 1959, seglade upp som het kandidat efter att Lowassa uteslutits i juli och vann nomineringen. Magufuli har tjänstgjort på flera olika ministerposter och har gjort sig känd som någon som lyckas åstadkomma förändring. Men han representerar samtidigt den sittande presidenten Kikwete som trots höga ambitioner om motsatsen, representerar kanske mer än någon annan en era av omfattande korruption.

Själv tror jag att Magufuli gjorde ett stort misstag när han nyligen satte upp valaffischer där han omfamnas av Kikwete. Så även om Magufuli är yngre och en man som får saker att hända, så representerar han det gamla gardet. Kikwete kommer dessutom att sitta kvar som partiordförande för CCM till 2018.

Den sittande presidenten Kikwetes deltog i nordöstra stiftets 125-årsjubileum. Hans relation med kyrkan är inte helt okomplicerad. Foto: Dag Oredsson

Den sittande presidenten Kikwetes deltog i nordöstra stiftets 125-årsjubileum. Hans relation med kyrkan är inte helt okomplicerad. Foto: Dag Oredsson

Det handlar därför förmodligen rätt lite om ideologi i det här valet, utan mer om förtroende för kandidaterna. Att bryta det gamla gardets monopol på regeringsmakten och presidentposten är viktigare än någonting annat för oppositionen. CCM tycks ha starkare stöd hos den äldre generationen, medan de yngre omfattar oppositionen. Landsbygden tycks också hylla mer det gamla gardet, medan städerna lutar åt oppositionen. Så det är också lite av en generationskamp och en kamp mellan en ännu välbefolkad landsbygd och städerna.

Det har funnits en strävan efter att låta varannan president vara kristen och varannan muslim. Då är det dags för en kristen nu, vilket det också lär bli då Magufuli är katolik och Lowassa lutheran. Egentligen ska det inte spela någon roll. Tanzanias förste president, katoliken Nyerere, gjorde sitt bästa att tona ner såväl religions- som stamtillhörighet. Å andra sidan har den sittande muslimske presidenten Kikwete anklagats för att ersätta pensionerade ämbetsmän med muslimer.

Dessutom har presidenten arbetat för att genomföra en ny konstitution som anses ge särskilda rättigheter till muslimer. Muslimska grupper har å sin sida hävdat att hela det tanzaniska samhället präglats av kristna strukturer inom t.ex. skola och hälsovård. Men nu blir det alltså i vilket fall en kristen president och omröstningen om en ny konstitution har skjutits en smula in i framtiden.

Med en så stark oppositionskandidat räknar man med en jämn kamp. Huvudkandidaterna slänger ur sig det ena orealistiska vallöftet efter det andra för att ta initiativet. Viktiga sakfrågor om konstitutionen och användningen av landets resurser har hamnat i bakgrunden.

I valkampanjen har det redan varit en del oro och nu fruktar man sammanstötningar om valresultatet skulle bli omtvistat. Oppositionen har mobiliserat för att via sociala medier snabbt sprida de lokala valresultaten och genom dessa kunna matcha de nationella sammanräkningarna. Om oppositionens siffror inte stämmer med det officiella valresultatet kan vi räkna med stora demonstrationer. Och dessa blir inte garanterat lugna. Det ska inte ske, säger man, då såväl CCM som oppositionen ska vara representerade i valräkningen. Men vad händer om resultat i starka valkretsar för oppositionen ogiltigförklaras på grund av teknikaliteter?

Det finns alltså stor anledning om att bedja om ett fredligt och rättvist val som leder till en kraftfull regering som på allvar tar itu med landets omfattande problem med elförsörjning, infrastruktur, korruption, med mera. Och inte minst den nya konstitutionen…

Dag Oredsson

Dag Oredsson är teolog och utsänd till universitet Makumira i Arusha,Tanzania. 80 procent av tiden utbildar han studenter och 20 procent arbetar han med ett utbyte med Svenska kyrkans präst- och diakonutbildning.

Klimataktivist i Tanzania: Vi måste också få en chans till utveckling

Klimatförändringar är inte en fråga om det blir blötare eller varmare. De handlar om liv och död. Mäniskor svälter, de mister sin försörjning. Vi måste agera nu och jag skulle önska att vinterns klimattoppmöte i Paris blir det sista. Det säger Rahim Nasser, 21-årig klimataktivist från Tanzania.

I Tanzania har klimatet blivit mer nyckfullt, med både översvämningar och perioder av svår torka. Regnen som är så viktiga för jordbruket kom tidigare i pålitliga cykler, nu går de inte längre att lita på. Och på Kilimanjaro smälter isarna.

Foto: Per Hanstorp

Foto: Per Hanstorp

– Vi håller på att förlora våra turister. Nu när Kilimanjaros isar smälter, kan vi inte längre leva på vårt gamla dragplåster som ett av de få länder i världen som kan erbjuda både snö- och solsemester, säger Rahim Nasser, medlem i Youth Climate Activists Network Tanzania.

Än värre är att de många jordbrukarna inte längre kan försörja sig på sina odlingar, eftersom jorden torkar ut. Torkan gör också att vattenkraftverken inte fungerar som de ska, vilket ger stora problem med elförsörjningen. När regnen väl kommer blir det ofta översvämningar där saltvatten tränger in i marken och färskvatten blir svårare att hitta. Det leder till konflikter mellan människor, konkurrensen om den mat och det vatten som finns är stor.

– I vissa regioner är konflikterna allvarliga. I större delen av landet är jordbruket den huvudsakliga inkomstkällan. Än värre blir det när jordbrukare som är beroende av vatten leder om floders riktning. Då torkar andra områden ut och boskap och andra djur dör av törst.

Klimatförändringarna har lett till att många människor blir flyktingar i sitt eget land, när de tvingas söka sig bort från områden som drabbats svårt av översvämningar eller torka. Många tar sig till storstäder som Dar Es Salam i hopp om ett bättre liv. Men istället väntar ofta hemlöshet och tiggeri på stadens gator.

Som klimataktivist arbetar Rahim Nasser hårt för att öka medvetenheten om hur det på bästa sätt går att anpassa sig till det nya klimatet och hur det går att skapa en hållbar utveckling.

– En viktig uppgift är att lära ut metoder för ett hållbarare sätt att leva. Till exempel att tillverka bränsle som brinner länge av tidningar och löv, istället för att hugga ner träd.

Organisationen arrangerar också hearings med lokala beslutsfattare. De besöker olika byar och pratar med folk om hur deras livssituation ser ut, information som de sedan för vidare till berörda beslutsfattare.

– Vi behöver träd, uthållig energi och rent vatten. Vårt arbete har bland annat resulterat i att regeringen beslutat om bidrag till landägare som planterar träd.

Nu hoppas han att världens ledare på samma sätt ska se behoven och fatta beslut därefter.

– Det vi behöver från de rika länderna är pengar och att de drar ner på sina utsläpp. Världen hänger ihop. Det som händer i Europa påverkar även Tanzania. Jag hoppas också att kraven på länderna kommer att se olika ut. Vi har inte påverkat klimatet lika mycket som de rika länderna har gjort. Vi måste också få en chans till utveckling, och vi ska se till att den blir hållbar.

Annette U Wallqvist
kommunikatör för ACT for Climate Justice Sverige

Skriv på för ett rättvist klimatavtal och läs mer >>

Vuxen volontär: Hjälpa till och själv bli berikad

I höstas reste Carola Hedqvist ner till Tanzania som första volontär i utbytet med Konde stift. Hon hoppades att åtminstone kunna hjälpa någon. När tre månader gått och det var dags att åka hem hade minst 90 kvinnor fått hjälp mot målet att försörja sig själva och sina familjer.

Det var många olika känslor när planet landade på svensk mark.
– Det är svårt och hårt att avbryta en grej som var väldigt bra och att avsluta något som man startat och inte känner sig färdig med, samtidigt som det var skönt att komma hem. Tre månader var ju det man var inställd på, säger Carola.

Carola Hedqvist är xx och reste som volontär till Tanzania för att under tre månader dela med sig av sina kunskaper om prata mikrolån och kvinnligt entreprenörskap. Foto: Emma Larsson

Carola Hedqvist är egenföretagare och reste som volontär till Tanzania för att under tre månader dela med sig av sina kunskaper om prata mikrolån och kvinnligt entreprenörskap. Foto: Emma Larsson

Det var med ett ambitiöst schema som Carola åkte ner till Tanzania och Konde stift. Med sin bakgrund inom företagande var målet att prata mikrolån och kvinnligt entreprenörskap.
– Jag fick väldigt fria händer att utforma mitt program, och har sammanlagt träffat och föreläst för kvinnogrupper i 30 församlingar, vilket är ungefär 500 kvinnor. Vi har pratat mycket om vilka företag de har eller vill ha, hur de jobbar, hur de planerar och om möjligheten att som grupp starta en egen mikrolånsbank (VICOBA).

Förutom den faktiska föreläsningen fanns det en hel del kulturskillnader att försöka lära sig och anpassa sig efter. Kulturen att planera efter tider och klockslag är inte något som styr i Tanzania och många gånger tog det många timmar innan besöket var slut.
– Först är det en lång procedur att hälsa på alla, det ska skrivas i besöksboken, och sedan välkomnas man med dans och sång. Trots att man var en timme sen var det ofta bara några kvinnor där, sedan droppade det in fler och fler allt eftersom. Och när föreläsningen var klar, ja då var det samma procedur igen med avtackning, måltid och dans, berättar Carola och skrattar.
Gästvänligheten är något som har genomsyrat hela hennes vistelse och i värdarna hon bodde hos har hon hittat vänner för livet.
– Alla var väldigt måna om att jag skulle ha det bra hela tiden, de är otroligt generösa och vänliga. Där har vi mycket att lära. Vi har alla förutsättningar och tar dem inte, de har inget men ger ändå.

Carola åkte ut som första volontär i programmet som riktar sig till vuxna som har vill ge av sin erfarenhet och lära nytt. Kursen är ett samarbete mellan Svenska kyrkans internationella arbete, Luleå stift och Älvsby folkhögskola.
Hon tycker att samordningen kring volontärskapet fungerat bra, trots att det har varit mycket att tänka på.
– Det har gått bra att fokusera på uppgiften, men samtidigt är det en splittrad upplevelse eftersom själva livet är komplext. Hämta vatten, vänta på varmvatten, när och var och vem tvättar mina kläder, vart kan jag köpa vatten, finns det något internetcafé, alla ropar på mig för att jag är vit och så vidare. Det är många basala frågor som snurrar, säger Carola.
Hon reste runt mycket i stiftet och även om den koordinationen fungerade bra så visste hon aldrig från gång till gång vart exakt hon skulle bo och hur det skulle se ut där. Det är inte heller lätt att förbereda sig innan för vad man som volontär ska få vara med om.
– Jag tyckte att jag fick det jag behövde innan, men det går ändå liksom inte att förbereda sig. Även om någon hade berättat så kan du inte veta hur det är innan du är där. Jag tror att det enda sättet att förbereda sig på är att åka dit med öppet hjärta, säger Carola.

Med större tålamod, en lugnare attityd och en hel del själ och hjärta i bagaget, finns känslan av att ha bidragit med något närvarande.
– Jag kände väldigt mycket hopp när jag var där, de lever med väldigt mycket glädje och kärlek trots många svåra situationer. Bara att jag kom dit och sa det lilla jag kunde säga, såg man var en jättestor gåva för deras del. Det var verkligen värt det, och under tiden jag var där startade tre församlingar sin egen VICOBA, vilket är ett väldigt bra resultat om man nu ska prata resultat. Jag skulle lätt ha gjort det igen!

Emma Larsson
Kommunikatör Luleå stift

Fakta: Vicoba står för Village Community Bank. Vicoba fungerar på så sätt att lokalbefolkningen får hjälp att starta en egen bank i byn. Man gör det i grupper om 30 personer, inklusive en styrgrupp.  Pengarna i banken sparar de själva ihop och lägger i en stor box. Grovt förenklat används pengarna till lån för verksamheter (så att de kan utöka sortimentet i butiker eller dylikt, och på så sätt få mer vinst), skola, sjukvård och företag. Poängen är att lokalbefolkningen sköter allt själva och därmed får lednings- och redovisningsfärdigheter.

 

Tanzania: Långsiktigt arbete minskar könsstympningen

Lucy Bhoke Francis har varit en av de kvinnor som utför ingreppet. Idag är hon med i en självhjälpsgrupp för att hitta annan försörjning och arbetar för att alla flickor ska få rätt till sin kropp. Foto: Mary Shuma

Lucy Bhoke Francis har varit en av de kvinnor som utför ingreppet. Idag är hon med i en självhjälpsgrupp för att hitta annan försörjning och arbetar för att alla flickor ska få rätt till sin kropp. Foto: Mary Shuma

Lucy Bhoke Francis ärvde sitt yrke som omskärerska. Hennes farmor såg en möjlighet för den föräldralösa flickan att få en inkomst och föra traditionen vidare. Att utföra könsstympning ger familjen både majs, kött och pengar.

Men Lucy valde en annan väg. När jag träffar henne står hon i en skolsal hemma i Singida i Tanzania och berättar om varför hon gav upp ett yrke som skapar livslångt lidande för unga flickor.

Jag är glad över öppenheten i Lucys berättelse och intresset från de elever, lärare, föräldrar och traditionella ledare som lyssnar. Det är ett tabubelagt ämne, men Tanzanias kristna råd har lyckats få människorna här att börja ifrågasätta.

När Lucy fick lära sig hur övergreppet förstör flickors kroppar lämnade hon knivarna och en viktig källa till inkomst bakom sig. Idag har hon tack vare mikrolån som hon fått via en självhjälpsgrupp hittat andra försörjningsmöjligheter.

Varje år riskerar tre miljoner flickor att utsättas för könsstympning runt om i världen. I Singida räddas allt fler, tack vare att kunskap sprids genom olika grupper i bysamhället.

Svenska kyrkan stödjer sedan ett antal år Tanzanias kristna råd i arbetet mot kvinnlig könsstympning (Female Genital Mutilation, FGM) i norra och centrala Tanzania.

Läs mer om projektet som du kan vara med och stödja >>
Läs mer om på Tanzanias kristna råds egen webbplats om ett radikalt arbete >>

Foto: Magnus Aronson /IKON

Foto: Magnus Aronson /IKON

Marc Simbizi är biståndshandläggare på Svenska kyrkans internationella arbete. Han arbetar med utvecklingsprojekt med inriktning på Afrika.

Tanzania: Rebecca vägrar könsstympas

I Mara-regionen i Tanzania könsstympas nästan 70 procent av alla flickor. Rebecca, 17 år, vägrar. Det har gjort henne hemlös, utstött och hon har förlorat kontakten med sin familj. Men hon står fast.

Rebecca.Foto: Martina Croner

Rebecca.Foto: Martina Croner

– Det finns absolut inget positivt med könsstympning och det måste stoppas nu, säger hon.

Allt fler föräldrar, flickor och pojkar gör som Rebecca. De säger nej. Svenska kyrkan driver sedan ett par år tillbaka ett projekt i regionen för att försöka stoppa en traditon som innebär livslångt lidande, ibland död, och som är ett brott mot mänskliga rättigheter.

Mary Maseke, själv mor till döttrar, och engagerad i kyrkans projekt har också tagit ställning. Hon vägrar låta sina döttrar utsättas för ritualen. Det fick till följd att hennes man lämnade henne och att hon blivit hotad till livet.

Varje år riskerar cirka 3 miljoner flickor att könsstympas. Foto: Martina Croner

Varje år riskerar cirka 3 miljoner flickor att könsstympas. Foto: Martina Croner

Kristina Thomas Burunna arbetar med att könsstympa unga flickor. Hon har ärvt yrket av sin mormor och var länge stolt över det. Idag vill hon sluta, och projektet
jobbar för att hon ska hitta annan inkomst.

– Jag ser till att få vara ensam med flickan och jag frågar om hon är där av egen fri vilja. Är hon inte det, pudrar jag hennes ansikte med mjöl,(tecknet på att flickorna genomgått ritualen), utan att utföra ingreppet. För de flickor som säger att de vill gör jag bara ett litet snitt. Jag skär inte bort något.

Läs mer här om du vill du stödja projektet >>

Tanzania: Korruption och fattigdom hänger ihop

De senaste fem åren har Tanzania förlorat hälften av sina elefanter. Idag finns bara 60 000 kvar, resten har dödats. Enligt den engelska tidningen the Mail finns det många inom de statliga leden i Tanzania som fungerar som medhjälpare för tjuvjakten. Om dödandet av elefanter fortsätter i samma takt som nu kommer de att vara utrotade i Tanzania inom sju år.

70 procent av det elfenben som försvinner ut ur Afrika går till den nya, rika medelklassen i Kina – idag omkring 350 miljoner människor. De ser elfenben som den ultimata statussymbolen. 60 procent av världens smugglade elfenben går genom två hamnar: Mombasa i Kenya och Dar es-Salaam i Tanzania. Enligt Peter Msigwa, skuggminister för naturresurser, ”gör regeringen ingenting eftersom en del av personerna som ska lösa problemet i själva verket är en del av problemet”.

Tjuvjakten av elefanter är symtomatiskt med ett större problem som påverkar Tanzania, och det är korruption.  Just i denna stund skeppas elfenben, noshörningshorn och tropiska träslag – allt av högt värde – ut till Kina och andra länder i öster med hjälp av oärliga tjänstemän, såväl statsråd och jurister som poliser, militär, tull- och hamntjänstemän.

Samhällets själva stomme hotas av den ohämmade korruptionen. Om människorna i maktens korridorer är för upptagna att fylla sina egna fickor, och om lagens tjänstemän själva är bortom lagen, vilket hopp finns då?

Och hur går det för de fattiga och för barnen i skolorna? Korruption är som en cancer som påverkar alla nivåer och alla människor, och som tvingar kvar de fattiga i fattigdom.

Vårt meddelande är VAKNA. Tjuvjakten på elefanter och utarmningen av djurlivet är en del av en större bild, och oärligheten blir en orsak till fortsatt fattigdom.

Om det går att vinna kampen mot korruption här i Tanzania skulle det innebära ett bättre liv för alla tanzanier.

Anette och Peter Murless

Anette och Peter Murless. Foto: Magnus Aronson/IKON

Peter och Anette Murless, utsända av Svenska kyrkan till Tanzania

Anette och Peter Murless är utsända av Svenska kyrkan till Irente Biodiversity Reserve, ett centrum och reservat som den lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT) äger och driver. På gården arbetar man med bland annat ekoturism och återplantering av regnskog för att bevara den biologiska mångfalden i området. Målet är att öka kunskapen om miljö, klimat och biologisk mångfald både inom och utanför kyrkan i Tanzania.

Kyrkans roll i en ny tid

Hela fotbollsplanen är en stor restaurang. Vi är kanske 700 som har kommit till lutherska kyrkans 50-årsjubileum, dag 1. Efter fem timmar och tre större föredrag är det skönt att gå ner till tälten och välja lunchmat bland ris, potatis, nötkött, getkött, kyckling, kokbananer och mycket mer. Många hade nog uppskattat flera pauser. Har man rest upp till 12 timmar eller mer tvärs över landet vill man passa på att umgås.

Browell Brown, 10 månader, tillsammans med sin  pappa Brown Emmanuel som firar sin kyrkas jubileum i Arusha juni 2013. Foto Sven-Erik Fjellström

Browell Brown, 10 månader, tillsammans med sin pappa Brown Emmanuel som firar sin kyrkas jubileum i Arusha juni 2013. Foto Sven-Erik Fjellström

När jag går tillbaka över fotbollsplanen ser jag dem sitta och leka i gräset. Browell Brown, 10 månader, med sin pappa Brown Emmanuel. Jag såg dem i en av de första körerna under morgonen. Browell satt i pappas famn när de sjöng. – Han tycker om att vara med, sjunger och nynnar själv, och jag vill att han ska upptäcka att sången är en gåva, säger Brown. Jag får veta att Brown jobbar som sk planning secretary i ett av kyrkans stift i söder. Det betyder ett ansvar för samordning av en del av de många praktiska projekt som församlingar i en kyrka som Evangelical Lutheran Church in Tanzania kan ha. Grönsaksodlingar, vattenprojekt, evangelisation, mikrokrediter, HIV-förebyggande arbete. Utmaningarna är många.

Ett av föredragen på morgonen har handlat om globalisering, på gott och ont. Möjligheterna till kommunikation, internet, och få del av en betydligt större värld är många. Som besökare skaffar man SIM-kort och internetuppkoppling för några tior och märker snart att stora delar av befolkningen kommunicerar via mobil. Man sköter också bankärenden, skolavgifter mm via mobilen numera. Till nackdelen hör också allt det andra som man får. De kyrkliga ledarna tycks stå litet handfallna inför alla influenser som kommer i TV-serier och reklam. Många skolor har infört en klädkod som tar tydligt avstånd från en del västerländska lättklädda moden. Föredraget handlade också om den materialistiska livssyn som kommit med globaliseringen. Man menade bl a att de många framgångsteologiska rörelser som växer som svampar ur jorden bygger på denna materialistiska syn. Gud kan välsigna dig att komma ut ur din fattigdom, ofta till priset av att skicka en summa över mobilen som tack till Gud (läs predikanten) för att Gud hjälpt eller kommer att hjälpa.

– Men det värsta är nog storföretagen, säger Brown. Kyrkorna klarar inte av att se det mönstret. Jag frågar lite mera och får klart för mig att han mera konkret menar Kinas roll i Afrika, men det skulle kunna handla om många andra länder och företag. – Vi har inte kunskap att analysera och se att uppköpen av mark och naturtillgångar  löper risk att bakbinda landet för lång tid framöver. – Vi talar ofta om kyrkans profetiska roll, men ska vi vara profeter måste vi skaffa mera kunskap. Vi leker lite med Browell igen. Nästa föredrag kommer att handla om kyrkan 50 år framåt. – Och då är det här ett område som jag faktiskt önskar för mina fyra barn. Att kyrkan har stått upp och höjt sin röst för att göra människors villkor bättre. Han vet också att hans fyra barn just nu tillhör den grupp som nästan utgör 50 % av befolkningen. Många av dem arbetslösa.

Brown Emmanuel är verksam inom den evangeliskt lutherska kyrkan i Tanzania och firar kyrkans jubileum i sällskap med sin son Browell Brown, 10 månader, Arusha juni 2013. Foto Sven-Erik Fjellström

Brown Emmanuel är verksam inom den evangeliskt lutherska kyrkan i Tanzania och firar kyrkans jubileum i sällskap med sin son Browell Brown, 10 månader, Arusha juni 2013. Foto Sven-Erik Fjellström

När vi reser oss för att börja gå är det som om han förstår att jag undrat, d v s över mansrollen och papparollen. – När vi fick Browell lyckades jag faktiskt få en vecka ledigt. Ingen förstod mig, men jag försökte förklara att min hustru och jag vill visa ett annat sätt att vara föräldrar. – Fast, en del tror att vi har allvarliga problem i vårt äktenskap, säger han och skrattar gott medan han lyfter upp Browell. Snart ska de båda sjunga en ny sång med sin kör.

Sven-Erik Fjellström

 

Sven-Erik Fjellström, handläggare för ekumenik på kyrkokansliet i Uppsala, ingår i en delegation från Svenska kyrkan som är med och firar lutherska kyrkan i Tanzania, ELCT, 50 år.