Om kärlekens makt och kärleken till makten. Två berättelser från dagens Sydafrika.

Idag, den 27 april, är det Freedom Day i Sydafrika och vi firar minnet av de första fria och allmänna valen 1994. Det var rättvisans triumf över en ondskefull statsideologi – apartheid. Tilliten till snabba förändringar av de fattigas livsvillkor var stor. Idag, 23 år senare, präglas vardagen av olika erfarenheter. Berättelserna blandar tillfredsställelse och fortsatt tilltro med besvikelse och misströstan. Här är två parallella berättelser. 

Philani – den ena berättelsen
Den ena berättelsen handlar om Philani. På lokal nivå, i kåkstäderna runt Kapstaden och på landsbygden i Östra Kapprovinsen, arbetar 200 mentormammor med att förbättra hälsan och i vissa fall rädda liv för tusentals gravida kvinnor och barn mellan 0 och 5 år.

Sista fredagen i varje månad samlas mentormammorna i Khayelithsa för ”The end of month workshop”. Det är tillfälle för fortbildning och nytt lärande på ett visst tema, men kanske i första hand för delande av utmaningarna, sorgen och glädjen de upplever i sitt arbete. Bönen släpps fri, taket lyfter av sången och golvet vibrerar under dansande fötter.

IKON

Mentormammor arbetar med mammor och barn i Sydafrikas slum och följer dem tills de fyllt fem år.

Sista fredagen i mars var temat ”Enviromental health, awareness and hygiene” och metoden grupparbete och presentationer. Förmiddagen blir ett exempel på empowerment där mentormammor i grupperna själva får identifiera både problem och åtgärder på sådant som att barn får i sig smutsigt vatten som andra lämnat stående i hinkar, att handtvätten är för dålig i hemmen, att man inte får bränna alla sopor på fältet bredvid huset, att man kan återbruka vissa material och göra leksaker etc.

På eftermiddagen får så många som möjligt utrymme att presentera för de andra vad de kommit fram till. Nervositeten är stor hos vissa, det är inte lätt att använda ett nytt och mer tekniskt språk, men stoltheten är större när man lyckats genomföra sin presentation. Detta är den ena berättelsen, en om hur människor i Sydafrikas fattigare områden organiserar sig, vill förändring och gemensamt bestämmer sig för att genomföra den. De flesta av mentormammorna hänvisar också till att de är kallade att göra skillnad eftersom deras tro kräver detta av dem – en tro på kärlekens makt.

Det politiska landskapet – den andra berättelsen
Den andra berättelsen handlar om det offentliga politiska landskapet och samtalet. På nationell nivå, i parlamentet, i media och nu i omfattande demonstrationer för och emot president Jacob Zuma och den sittande ANC-regeringen verkar det vara allt annat än grupparbete och gemensam samling för förändring.

Motsättningarna i Sydafrika ökar igen, får ibland våldsamma uttryck, och Sydafrika är åter världens mest ojämlika land. Korruptionen breder ut sig bland de folkvalda och befriarna antar fler och fler av förtryckarnas särdrag. Det är nya konflikter men de står på gammal grund från kolonialism och apartheid. Färg och etnisk tillhörighet spelar fortfarande in men de nya motsättningarna uppenbarar andra djupt liggande problem kring fördelning, organisering och styrande i en fortfarande mycket ung demokrati.

IMG_7773

Fredliga demonstrationer mot president Jacob Zuma i Kapstaden, 7 april. Foto: Herman Hallonsten

Dessa problem sammanfattas av flera debattörer som exempel på en djupt rotad kultur av politisk intolerans. ANC visar tecken på sitt förflutna som befrielserörelse genom att föredra disciplin framför öppenhet, och många undrar varför ett statsbärande parti i en demokrati fortfarande håller sig med en egen armé. De syftar på den aktiva veteranrörelsen inom uMkhonto weSizwe (MK), ANCs väpnade gren som grundades av bland annat Nelson Mandela efter Sharpeville-massakern 1960.

Intoleransen tar sig ofta uttryck i politiskt våld, också det en stark tradition med många rötter. Före 1994 var våldet från båda sidor ideologiskt motiverat men var finns i dagens konstitutionella demokrati en ideologiskt grundad motivering till politiskt våld? Detta är den andra berättelsen, om en nation där olika grupper kämpar om dominans – kanske utifrån kärleken till makt.

A bright future
På den första årsdagen av de första valen, sa Mandela i parlamentet: ”As dawn ushered in this day, the 27th of April 1994 … we were reminded of the terrible past from which we come as a nation; the great possibilities that we now have; and the bright future that beckons us”. Så är det fortfarande, men mycket arbete återstår och vägarna framåt visas ofta av dem som är kallade men inte valda, och som sällan syns i de stora rubrikerna.

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten
Utsänd av Svenska kyrkans internationella arbete och ansvarar för att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

Läs mer om mentormammaprojektet >>

 

Mentormammor med motivationen på topp

Julkampanjen Låt fler få fylla fem firar idag ett rekordresultat:  45 331 201 kr skänktes till Svenska kyrkans internationella arbete! Läs dagens blogg från det arbete med mentormammor som vi stödjer i Sydafrika – ett talande exempel på hur gåvorna omvandlas till det som behövs för att rädda ett barns liv!

Philanis mentormammor är inne på sin fjärde vecka efter juluppehållet och motivationen är på topp. Vid månadsmötet i fredags vibrerade väggarna när drygt 100 mentormammor ökade på sin andliga hälsa och fighting spirit genom bön, sång, dans och fortbildning. Det är härligt att vara tillsammans igen. Efter vila kommer arbete. Och 2016 kan bli ett nytt bra år för kvinnors och barns hälsa, både i Sydafrika och på andra håll i Afrika och världen. Nu skall ännu fler barn få fylla fem och fler kvinnor få uppleva en säker graviditet och förlossning.

Jag samtalar med Thembisa Njomana, mentormamma med fyra års erfarenhet. Hon berättar om en av sina familjer som hon följt i drygt ett och ett halvt år. Thembisa ler och säger att det är sådana berättelser som gör att hon känner glädje i sitt arbete som mentormamma. Jag ber Thembisa att beskriva den förändring som skett. Thembisa går grundligt tillväga och säger att vid ett hembesök i mitten av 2014 mötte hon Ncebakazi, en 23-årig nyinflyttad kvinna, som sent i graviditeten fått veta att hon var hiv-positiv. Ncebakazi vägde endast 46 kg när hon födde sin son Lisakhanya som vid födseln vägde 1310 g. Thembisa förstod att här behövdes mycket stöd.

Thembisa Njomana, mentormamma med fyra års erfarenhet.  Foto: Herman Hallonsten

Thembisa Njomana, mentormamma med fyra års erfarenhet. Foto: Herman Hallonsten

Thembisa började besöka mamma och barn två till tre gånger i månaden (mot normalt ett besök per månad) och gick noga igenom allt som behövdes för att få Ncebakazi och Lisakhanya att gå upp i vikt. Samtalen och stödet handlade bland annat om amning enligt metoden exclusive breastfeeding; närhet och värme enligt kängurumetoden; bromsmediciner för hiv till Ncebakazi och medicin som hindrar överföring av viruset från mamma till barn för Lisakhanya – så kallad prevention of mother to child transmission. Och lika viktigt var det sociala och andliga stödet från en erfaren mamma till en ung. Thembisa har själv förlorat två av sina fyra barn, varav ett som föddes med för låg födelsevikt.

Efter sex månader hade lille Lisakhanya ökat i vikt till 5,4 kg, fått de vaccinationer han skulle ha och testerna visade att han var hiv-negativ. Vid det senaste besöket för en vecka sedan vägde han 10,5 kg, en godkänd vikt för Lisakhanya som nu är ett år och nio månader. Ncebakazi mår också bra, har fått ett arbete och vet hur att ordna med en blandad och näringsrik kost för både sig själv och sin son. Thembisa har kunnat stänga journalerna som öppnats och nu väntar endast uppföljning någon gång om året. Allt har gått precis som Thembisa bad och önskade, och en lyckad rehabilitering ger kraft att arbeta vidare med nya mammor och barn.

Till sist frågar jag Thembisa vad hon tror att hennes insats betytt för Ncebakazi. Blygsamheten är påtaglig och Thembisa tycker det är svårt ge exempel. Efter en stund säger hon att Ncebakazi uttryckt både stolthet över att nu klara sin roll som mamma och tacksamhet över kunskap, goda råd och den vänskap som det inneburit att ha fått en mentormamma.

Jag tackar Thembisa för samtalet och känner mig själv påtagligt styrkt och motiverad av att ha fått lyssna till en mentormamma en liten stund. Nytt år och nya möjligheter – nu arbetar vi vidare!

Tack till alla er som på olika vis stödjer mentormammorna i deras arbete. Från Philani kommer vi att fortsätta berätta hur stödet omsätts i bättre hälsa och mer liv. Vi önskar er Guds välsignelse och mycket glädje under året som kommer!

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten
ansvarar för att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

 

 

 

Läs mer om mentormammaprojektet >>

Slutspurt: Låt fler få fylla fem

Världen är inte rättvis. Varje dag kämpar mammor för att kunna ge sina barn en chans att överleva. Under hela adventstiden och fram till idag har Svenska kyrkan lyft kampen mot barnadödlighet och kampen för att fler barn ska få fylla fem.

Klicka på bilden för fler sätt att ge!

Klicka på bilden för fler sätt att ge!

Här på bloggen ville vi sätta in barnadödligheten i det större sammanhang där den hör hemma. I vår kalender ville vi visa att allt hänger ihop. Barns hälsa och välmående hänger ihop med mammors hälsa, kunskap och välmående, som hänger ihop med kvinnors och flickors möjligheter till utbildning och inkomst, som hänger ihop med jämställdhetsfrågor och kvinnors och flickors möjlighet att bestämma över sin sexualitet och sina egna liv, som hänger ihop med människosyn och ja – ni förstår. Det är därför vi måste arbete på många fronter samtidigt. Läs gärna kalendertexterna igen – de finns ju kvar här.

Vi avslutar kampanjen idag. Det är rikskollekt i alla våra församlingar. Vi är så tacksamma för att vi är många här i vår kyrka som via engagemang, kollekter och gåvor är med i kampen för en rättvis värld, för jämställdhet, för allas lika värde, för barnen, för framtiden.

Vi vill dela en film med er idag från i Swaziland. Lindokuhle Nhlabatsi i Swaziland är en av många mammor som fått stöd av en mentormamma. För att kunna försörja sin familj reste Lindo med sina två yngsta barn till staden Matsapha. Men efter några månader blev hon svårt sjuk och kunde inte arbeta. Hennes tvåårige son Ilton drabbades också av sjukdomen och det gick så långt att hon förberedde sig på att begrava honom. Men Iltons liv kunde räddas och Lindokuhle har hopp om framtiden nu.

Hela dagen idag kan du ge en gåva till julkampanjen och vara med och göra high five för att fler ska få fylla fem! 
High five!

Fotograf: Simon Stanford/IKON

De hjälper mor och barn må bra

LUCKA 12

Mentormammorna Nolusindiso Ntsaba, Nomfundo Moni och Vuyelwa Salman får i sin yrkesutövning se människor komma ur fattigdomen och få ett bättre liv. Foto: Herman Hallonsten

Mentormammorna Nolusindiso Ntsaba, Nomfundo Moni och Vuyelwa Salman får i sin yrkesutövning se människor komma ur fattigdomen och få ett bättre liv. Foto: Herman Hallonsten

Jag besöker en av Philanis satellitkliniker i kåkstäderna runt Kapstaden. En grupp mentormammor träffas här för ett möte med sin handledare. Mentormamman Nomfundo Moni berättar för mig om hur en av hennes klienter på kort tid fått stöd i att vända en livssituation i stor utsatthet till framtidstro för sig själv och sin ettårige son.

En regnig dag när Nomfundo var på hembesök i ett nytt område upptäckte hon att bakom huset, på bakgården, stod ett skjul. Hon tittade in och fann en kvinna som låg och sov och en nyfödd pojke. Genom ett hål i taket öste regnet ner.

Nomfundo väckte kvinnan och vägde både mamma och barn. Pojken var född med för låg födelsevikt och mamman var underviktig. I skjulet fanns inget att elda med och ingen mat, endast en tom plåtburk med lite majskorn i.

På stående fot öppnade Nomfundo journaler för båda – en blå för pojken och en gul för kvinnan. Mamman berättade att hon var hiv-positiv och även hade tuberkulos och att hon använde bromsmedicin.

– Jag förstod att kvinnan tog tre gånger den dagliga dosen bromsmedicin vilket kan få svåra följder. Det är vanligt att personer som besöker kliniker och sjukhus inte följer de instruktioner de får. När man är riktigt sjuk kan man inte förstå information, säger Nomfundo Moni.

Mamman orkade varken ta hand om sig själv eller sin son och det fanns ingen annan heller att stötta henne. Nomfundo följde mamma och barn först till kliniken där de fick hjälp med mediciner, och sedan till en organisation som hjälper de fattigaste att reparera sina hus och installera det nödvändigaste för att kunna laga mat och sköta hygien.

Idag, när Nomfundo ett år senare besöker kvinnan och hennes barn, mår de båda bra. Pojken är hiv-negativ och har börjat i en av Philanis förskolor och hans mamma mår bra, tar sina bromsmediciner på rätt sätt och har återhämtat sig från tuberkulosen.

Nomfundo ler:
– Tack vare Philani kunde min klient komma ur fattigdomen och få ett bättre liv. Jag är tacksam att jag som mentormamma får vara en del av det.

Under adventstiden och under juldagarna föds i Khayelitsha och de andra kåkstäderna ett antal ”Jesusbarn”. Det är flickor och pojkar som liksom Jesus föds i utsatthet. Mentormammorna stödjer dessa barn och deras föräldrar. Låt oss stödja mentormammorna så att fler barn får fylla fem och får vända utsatthet till framtidstro. Från mörker till ljus, glad advent!

 

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Herman Hallonsten arbetar från hösten 2014 i Sydafrika med att konsolidera och kvalitetssäkra mammamentormodellen och också stödja de liknande verksamheter som startats i Etiopien och Swaziland. Han arbetar även med hälso- och genusfrågor.

 

 

Läs mer om julkamapanjen >>
Läs mer om mentormammaprojektet >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

I vår gåvoshop hittar du alternativa julklappar! Köp till exempel en Mentormammaryggsäck!

I vår gåvoshop hittar du alternativa julklappar! Köp till exempel en Mentormammaryggsäck!

 

 

Små steg mot stora mål

LUCKA 5

Livsvillkoren för nyfödda i Khayelitsha är hårda. Men 120 mentormammor gör underverk. De följer barnen tills de är fem år, ger mammorna råd, tro på sig själva och livet.

Det är idag ingen långsökt tanke att mentormammorna också kan inspirera oss att på hemmaplan i Sverige göra nya insatser för mödra- och barnhälsa. Till vårt land kommer nu ett stort antal kvinnor och barn som kan vara i behov av stöd, omsorg, kärlek och hälsoinsatser från många, däribland Svenska kyrkans församlingar. I vårt arbete har vi alltid klarat att arbeta med både närhet och distans; på kort och lång sikt.

Låt oss bli ännu starkare i detta och berätta hur vi satsar på långsiktig och hållbar förändring för att både födda och ännu ofödda barn skall få fylla fem. Det handlar om att vara trogen vår vision om att en annan värld är möjlig och att vår metod är små steg mot stora mål.

Mentormammorna i kampanjen ger oss utmärkta exempel på vad internationell diakoni och mission är, och vi förstår detta genom vad mentormammorna åstadkommer. Händernas arbete återberättar det budskap Jesus kom med, det vill säga att försvara människors rätt; att stå på de svagas sida; att värna hela skapelsen. Och mentormammorna bär hopp till världen, de ingjuter hopp hos dem som i någon eller några aspekter av livet inte kan se livet, och därför saknar hopp.

Vi får vara med i detta arbete och det är underbart. Tillsammans gör vi skillnad och bidrar till att fler får möjlighet att fylla 5! En viktig aspekt av kampanjen är att i fokus är kvinnor som stödjer andra kvinnor. Kvinnor och barn lever i störst utsatthet och vi kan förändra detta en gång för alla.

Nu får det vara nog med otrygghet under graviditet. Nog med att andra bestämmer över min kropp och min sexualitet. Nog med övergrepp. Och nog med att kvinnor inte får en chans att påverka hur beslut om organisering och fördelning skall fattas.

Gunilla Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Gunilla Hallonsten. Foto: Magnus Aronson /IKON

Gunilla Hallonsten
Chef för Svenska kyrkans internationella arbete

 

Läs mer om julkamapanjen >>
Läs mer om mentormammaprojektet >>

Följ oss på Facebook och Twitter

 

 

De första fem åren är de sköraste i ett barns liv. Just då är rätten till mat, rent vatten och hälsa avgörande. Stöd Svenska kyrkans internationella arbete – för alla barns rätt till ett tryggt liv. Se och dela filmen om mentormamman Nozuko, lilla Azosule och hennes mamma Ntombizodwa! ©Sonali Fernando/Tiny Cinema

 

Mentormammor som utstrålar självförtroende

Just nu befinner sig tretton ombud för Svenska kyrkans internationella arbete på resa i Sydafrika. De besöker våra projekt, bland annat Philani och Institute for Healing of Memories. Lagom till att kampanjen Låt fler få fylla fem drar igång kommer de hem med färska intryck och egna erfarenheter.

På tredje dagen av vårt besök i Kapstaden besöker vi Philani som arbetar med hälsovård i Khayelitsha. Vi får träffa åtta mentormammor som bedriver ett slags ambulerande mödra- och barnavård, och grundaren läkaren Ingrid le Roux. Vi delas in i smågrupper för samtal med två mentormammor per grupp.

Det märks på kvinnorna att de är stolta över att få vara mentormamma. I områdets svåra sociala situation, där mentormammorna själva bor, arbetar de bland sina grannar och kvarteren kring dem. De utstrålar självförtroende och en säkerhet i sin uppgift att hjälpa unga oerfarna nyblivna mödrar i sin mammaroll.

Mentormammorna Vuyie och Eunice tillsammans med från vänster Krister Stenberg Olle Jonsson och Ulf Klingowström. Foto: Helena Frankson

Mentormammorna Vuyie och Eunice tillsammans med från vänster Krister Stenberg Olle Jonsson och Ulf Klingowström. Foto: Helena Frankson

Vi är tre stycken män på denna resa och väljer att tillsammans träffa två mentormammor. Vuyie och Eunice, som tar hand om oss, har själva blivit hjälpta av mentormödrar när de väntade barn och var nyblivna föräldrar. Jag får en känsla av att de har lite svårt att först prata med oss. Det är ovant att prata om sitt uppdrag. Det lossnar efter ett tag och de blir mer bekväma.

Deras goda vardagsberättelser ger mig hopp. Mitt i den stora misären så finns de där för människorna i deras närområde. Stolta och själva upprättade finns de där. På slutet av vårt samtal kommer vi in på papporna och deras roll. Vuyie uttrycker försiktigt och med ett leende att det kanske borde finnas mentorpappor. Papporna behöver också få hjälp i sin roll som förälder och andra män skulle i framtiden kunna vara lika goda förebilder som mentormammorna Eunice och Vuyie.

Ulf Klingowström
Diakon och internationellt engagerad i Strängnäs domkyrkoförsamling

Följ ombudsresan på instagram! Helena Sachs från Karlskoga håller i mobilen! >>
Läs mer om Mentormammaprojektet >>
Följ oss på Facebook och Twitter

 

 

 

 

Julkampanjen: Thandolwethu kan springa!

I morgon, trettondagsafton, är sista dagen för julkampanjen 2014. Vi vill dela historien om tvååriga Thandolwethu med dig, som en påminnelse om hur små medel kan leda till stora förändringar. Tack för din gåva och ditt engagemang!

Thandolwethu föddes med klumpfot på bägge benen, en missbildning som gör det omöjligt att gå normalt. Med rätt behandling kan klumpfoten dock rättas till. Det är viktigt att man börjar tidigt, helst innan barnet ska börja gå.

Thandolwethu hade inte fått någon behandling och kunde vid två och ett halvt års ålder inte gå när Siphilile’s mentormamma Thandi Nzima hittade henne. Thandolwethus mamma hade gett upp, hon kunde inte söka jobb för det fanns ingen som ville ta hand om hennes dotter, barnets pappa hade för länge sedan övergett dem och hon hade ingen familj som kunde stötta henne. Utan inkomst eller möjligheter såg det hopplöst ut för Thandolwethus tonåriga mamma.

Siphilile bekostade barnets behandling, totalt runt 500 kronor, och med stöttning och uppmuntran av mentormamman Thandi kunde hela den långa rehabiliteringen fullföljas. Idag kan Thandolwethu gå, och springer till och med ifrån sin mamma.

Se presentationsfilmen om mentormammaprogrammet:

Se återbesöket hos Thadolwethu:

 

Mats Målqvist, utsänd till Swaziland. Foto: Magnus Aronson/IKON

Mats Målqvist, utsänd till Swaziland. Foto: Magnus Aronson/IKON

Mats Målqvist är läkare och utsänd till Swaziland för att fortsätta arbetet med den mödra- och barnhälsovård enligt mentormammamodellen.

Mats är utsänd från Uppsala stift.

Julkampanjen: Mentormammor stödjer 13 000 kvinnor och barn

Mentormammor räddar livet på små barn. Genom att unga utsatta mammor får hembesök av erfarna mammor kan barnadödlighet minska och hopp om förändring bli verklighet. Julkampanjen tänder ett femte ljus för alla barns rätt till rent vatten, mat och sjukvård! Stöd det livsviktiga arbetet genom att sms:a LJUS till 72905 så ger du 50 kr. #låtflerfåfyllafem

För mer än 35 år sedan reste den svenska läkaren Ingrid le Roux till en av Kapstadens kåkstäder. Där och då bestämde hon sig för att hon var tvungen att göra något för att hjälpa till i den desperata situation som människor befann sig i.

Nosiphela Luthuli diskuterar hälsa och näring med mentormamma Nozibele Chopele. Nosiphelas barn Bayanda och Asphile är med och lyssnar. Foto: Simon Stanford /IKON

Nosiphela Luthuli diskuterar hälsa och näring med mentormamma Nozibele Chopele. Nosiphelas
barn Bayanda och Asphile är med och lyssnar. Foto: Simon Stanford /IKON

Apartheid, våld, förtryck och fattigdom gav alla i kåkstäderna, men framför allt kvinnor och barn, ytterst små möjligheter till trygghet. Tillsammans med några sydafrikanska hälsoarbetare startade hon Philani – som betyder att bli frisk – för att ge de kvinnor som stod utan resurser och rättigheter möjlighet till vård och utveckling.
mentormamman förändrar

Ingrid le Roux Foto: Ulrika Lagerlöf /IKON

Ingrid le Roux Foto: Ulrika Lagerlöf /IKON

Ingrid le Roux och hennes kollegor utvecklade metoden med mentormammor. Metoden går ut på att rekrytera och anställa erfarna mammor till att i sina egna hemtrakter söka upp andra mammor och barn som är i behov av stöd. Mentormamman har revolutionerat sin och sina klienters värld. Även om fattigdomen finns kvar i området, har barnadödligheten minskat.

Genom att göra kvinnor till förebilder och aktiva deltagare i projektet, kan arbetskraft användas effektivt. Kvinnor blir stärkta i sitt arbete och inspirerar till förändring.
Idag har projektet vuxit till att innefatta flera kliniker, förskolor och försörjningsprojekt.
De kvinnor som själva har fått hjälp vill hjälpa andra.

FAKTA OM MENTORMAMMOR

• En mentormamma gör hembesök – väger och mäter barn, utbildar inom amning, kost och hälsa. Hon vägleder och samtalar kring försörjning, familjeplanering och framtid.
• Metoden med mentormammor har utvecklats ur ett arbete för kvinnors och barns hälsa som startades
för mer än 35 år sedan i Kapstadens kåkstäder av svenska läkaren Ingrid Le Roux.
• Syftet med att äldre erfarna mammor besöker yngre utsatta mammor är att kvinnorna ska få tillgång till mödravård men också kunna hjälpa sig själva och sina barn ur en utsatt situation.
• Projekten med mentormammor bidrar till att mammor och barn får en bättre hälsa och ett tryggare liv. Samarbetet med kyrkorna lyfter kvinnorna som kyrkoledare. På så vis motarbetas begränsande maktstrukturer i samhället och kvinnors rättigheter stärks.
• Erfarenheterna från arbetet med mentormammor i Sydafrika ledde till att Svenska kyrkan effektivt kunde starta mentormammaprojekt med partners i Etiopien och Swaziland.
Totalt 13 000 kvinnor och barn får nu stöd genom projekten med mentormammor.

Viktoria Ekberg

Sydafrika: Från röd till grön prick i journalen

Vår pressekreterare Ewa Almqvist bloggar från höstens journalistresa ställd till Sydafrika. Under en vecka har svenska journalister fått se och möta representanter för våra projekt och inblick i landets situation.

Det här är livet, tänker vi och låter smaken av det sydafrikanska vingårdsvinet rulla runt i munnen till en god köttbit. Vi lutar oss tillbaka efter en dag med många intryck och möten med människor. Miljöombytet frestar på och hjärnan jobbar hårt för att förstå den sydafrikanska engelskan och inse vad vi är här för att ta in. Vi är trötta, helt enkelt.

Så när vi är klara för dagen kopplar vi av med vacker utsikt från det berömda Table Mountain där molnen rullar över kanten likt en bordsduk. En vingårdsmiddag hinner vi också med, det kan vi unna oss (och förresten är det ju så billigt).

Vi kan ju det. Vi kan lämna kåkstaden och människoödena bakom oss, och njuta av det privilegierade liv som också finns i det här landet. Och på nåt sätt fyller det en funktion att så väldigt konkret se och vara en del av kontrasterna.

Jag är här på en studieresa med fyra journalister, och Svenska kyrkans utsände i Sydafrika; Peter Svensson, lotsar oss runt till de projekt som vi stöder. I kåkstaden Khayelitsha i Kapstaden kastas vi rakt in i mentormamma-programmet Philani. Vi får följa med varsin mentor på besök till blivande eller nyblivna mammor som behöver stöd av något slag. Och vi kommer tillbaka tagna. För det som finns kvar på näthinnan och i hjärtat är trots allt människorna.

Asawela, 9 månader, kryper ännu inte och är därför trygg på sin lilla matta på golvet i familjens enda sovrum. Foto: Eva Almqvist

Asawela, 9 månader, kryper ännu inte och är därför trygg på sin lilla matta på golvet i familjens enda sovrum. Foto: Eva Almqvist

Sibongile och hennes koordinator Sindiswa tar mig till Nokutuula Hamise och lilla Asawela, 9 månader. Hennes tre äldre syskon bor med mormor, för det finns inte plats för alla barnen i det lilla skjulet. Sibongile väger barnet och noterar 5,9 kg i jornalen som är märkt med en röd prick som betyder ”allvarligt fall”. Asawela kan inte sitta än, men hon reagerar direkt på den lilla skallrans ljud – hörseln är ok. Sibongila pratar med Nokutuula om att diarrésäsongen närmar sig och vad Asawela behöver för mat för att gå upp i vikt, men också om preventivmedel och möjligheten att sätta in en p-stav. Men Nokutuula visar en stor påse kondomer och säger att det är bra så.

Hos Babalwa Gabula en bit därifrån gläds Sibongile åt att den alldeles för tidigt födda flickan Aphuwe, 4 månader, nu väger 4,7 kg. Kanske kan den röda pricken i journalen snart ersättas av en orange (= positiv utveckling)? Men familjen har det besvärligt. Pappan har just kommit hem från sjukhuset efter en allvarlig brännskada. Och Babulwa kämpar för att ersätta sitt förlorade id-kort för att kunna söka barnbidrag. Mentormammorna kommer ofta på besök, och stöttar i smått som stort.

Sindiswa Govuza (tv) är koordinator för mentormamman Sibongile Menai (th). Här besöker de Babalwa Gabula och hennes för tidigt födda dotter Aphiwe, 4 månader. Viktkurvan börjar äntligen gå uppåt. Foto: Ewa Almqvist

Sindiswa Govuza (tv) är koordinator för mentormamman Sibongile Menai (th). Här besöker de Babalwa Gabula och hennes för tidigt födda dotter Aphiwe, 4 månader. Viktkurvan börjar äntligen gå uppåt. Foto: Ewa Almqvist

Philanis grundare, den svenska läkaren Ingrid le Roux, kan också vetenskapligt bevisa att verksamheten gör skillnad. Överföringen av hiv-smitta från mor till barn har minskat till under 5 %, tack vare bromsmediciner och förebyggande arbete. Utan åtgärder ligger siffran på 25-35 %. Och trots att mödra- och barnadödligheten ökar i Sydafrika, har den minskat i Philaniprojektet. Allt finns dokumenterat i en vetenskaplig studie, och nu frågar både hälsoministeriet och andra organisationer efter Philanis expertkunskap och erfarenheter.

Så jobbar mentormammorna oförtrutet vidare med målet i sikte – en grön prick i journalen, som visar att barnet är friskt och utvecklas som det ska.

Ewa Almqvist