En förklaring till bloggens namn

Kanske du känner till romansviten ”Jernbanan” som författaren Sara Lidman skrivit. Böckerna skildrar hur järnvägen drogs genom Västerbottens inland, och ger samtidigt en beskrivning av olika människor under tidsperioden. Sara Lidman hämtar idéer och materiel till romansviten från de byar som skulle bli både hennes och min hembygd.

En enda gång mötte jag Sara. Hon stod på verandan utanför ett av de hus som omnämns i böckerna, hon höll sitt tal och i direkt anslutning till talet höll jag en andakt. Det var hemma hos den fiktiva personen Didrik, ett par hundra meter från mina svärföräldrars gård. Sedan möttes vi aldrig mer.

Ibland passerar jag författarens grav. Den är placerad inom den församling som jag vuxit upp i och där jag idag arbetar som präst. Jag tänker på den fina gravstenen med den korta uppmaningen till besökarna: ”Lev!”. Och så tänker jag på hennes engagemang och temperament. I stort och smått. Hon skapade rubriker i kampen mot vietnamkriget, men kunde också bli upprörd över detaljer i en liten bussbiljett. Hon sa vad hon tyckte.

Jag vill också berätta. Öppet och rakt. Om livet i Jörn-Bolidens församling, om mina tankar i de stora frågorna, om reflektioner i det lilla. Och jag kommer att göra det med resonanstoner från den bygd som jag delar med Sara Lidman och många fler: Västerbottens inland. Jörn. Bygden i vars magra mylla som man hittar rötterna till ”Jernbanan”. Bygden där jag fortfarande bor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>