Sammanfattning av predikan vid diakonvigning i Lunds domkyrka 4 september 2016


Matteus 11:28-30 ”…min börda är lätt.”
Jag har i olika sammanhang haft svårt för denna texten. Jesus uppmanar oss att bära hans börda, för den är lätt… Hur lätt är den egentligen? Själv har jag vid olika tillfällen tyckt att bördan av att vara kristen i vårt samhälle kan vara ganska tung. Som ung kristen är det inte lätt att stå för sin tro i skolan, att stå upp för rättvisa eller att stå för sin tro i vardagen kan vara tungt.
Problemet är att vi inte enbart bär Kristi börda. Vi bär även den börda vi lägger på varandra, och den börda vi lägger på oss själva.
1. Bördan vi lägger på varandra består av felsökande, krav och en förväntan att vara perfekt – ibland uttrycks det i näthat eller andra utfall i media. Människor som vågar stå upp för sin tro eller för utsatta, får bära den börda andra lägger på dem av olika slag. Människor med stort ansvar blir ännu mer tyngda av det som andra lägger på dem.
Motsatsen till att lägga sten på börda är att bära varandras bördor. Paulus säger just detta i Galaterbrevet: Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.
Som diakoner har ni en särskild kallelse att identifiera andras bördor – och dela bärandet. Ni har också uppdraget att samla bärare i församlingen och visa var de behöver hjälpa till att bära. Alla kristna är kallade att bära varandras bördor. Ni diakoner visar var det behövs, och visar vägen till delat bärande.
2. Bördor vi lägger på oss själva kan vara känsla av otillräcklighet, rädslan att bli avslöjad. Många har berättat om känslan att en dag kommer man att märka att jag inte är en supermänniska. Jag kan inte allt det de tror att jag kan…
Då behöver man vila i kallelsen, och vigningen. Den första ”vigningen” är dopet. Den delar vi med alla kristna. Som diakoner har ni dessutom kallelsen till tjänst och vigningen till denna. Vila i denna kallelse, och den vigning ni får del av idag!
Kristus kallar inga perfekta supermänniskor! Han kallar oss var och en sådana vi är – och vill sedan rusta oss till tjänst. Kristus vill använda och sända den som vill, och säger ”ja”, inte den som kan allt. Avslöjandet kan därför sägas ha skett redan i kallelsen. Kristus har sett dig, avslöjat dig och kallat dig. Du har svarat ja. Därför sänder han dig, och rustar dig för tjänst.
3. Kristi egen börda är kärleken!
Vi är redskap, kanaler för Kristi kärlek. Det är vi alla. Som rörledningen leder vatten får Guds folk leda kärlek. Som diakoner står ni i kärlekens tjänst. Ni är redskap och kanaler för Guds kärlek, men glöm inte att ni också är mål för denna kärlek! Det gäller även alla andra i kyrkan idag. Ni är redskap och mål för Guds kärlek.
Ni är älskade – därför kan ni sprida Guds kärlek

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *