Karnevalstider – eller inför fastan

Det är måndag mellan Fastlagssöndag och Fettisdagen. I övermorgon är det Askonsdag, och det är åter dags att tänka på döden. Aska, tecknet på förgänglighet, stryks på pannan med ord om vår dödlighet. Allt ska tas ifrån oss, till och med livet. Men inte just nu. Därför ska vi leva nu.

Tiden före fastan är i många länder en tid för fest och glädje. Man klär ut sig och äter och dricker extra gott. Själv äter jag lösgodis medan jag skriver detta. Varför? För att jag kan! Och för att det är gott. Jag äter inte godis ofta, men det har nästan blivit en tradition att göra det så här års. Det blir en påminnelse om att jag kan äta godis. Det finns mycket annat jag kan glädja mig åt som inte alla kan, och en dag ska jag som nämnt lämna allt, men nu tar jag för mig. Det blir en kontrast eller bakgrund till det som kommer i övermorgon. En dag kommer döden, men idag lever jag.

Det är lätt att komma in i en rytm där den ena dagen avlöser den andra. Många omkring mig verkar tona ner årets högtider, kanske för att slippa allt merarbete och all förväntan. Det bidrar ytterligare till ett livsmönster där alla dagar är lika. Man skjuter ifrån sig tanken på att något oförutsett kan inträffa, och framförallt tanken på döden hålls på avstånd. Om man tar bort alla toppar och alla dalar och får en lång linje utan variation, det är som att göra alla färger till en grå helhet, inget sticker ut.

Själv gläds jag åt årets fester och förberedelsetider. Det jag framförallt gläds åt är den pedagogiska medvetenheten om livets skiften. Kyrkans år är fyllt av upptäckter. Jag lär mig helt enkelt att leva genom att delta i kyrkoårets skiftningar.

Just nu är det förfastan, eller karnevalstid. Jag njuter av livet för att jag kan, och förbereder mig på den andliga träning som börjar på onsdag. Jag påminner mig också om att onsdag kommer sen, nu är idag, och högen av lösgodis är här (och är snart slut).

Jag kan inte ständigt tänka på vilket elände som kan komma, det är ju inte här! Det ska jag fundera lite mer på när fastan väl är inne…

Dags att fylla på i godisskålen.