Askonsdag
Dags att stanna upp och tänka efter. Som orienteraren som stannar, tar fram karta och kompass, tar reda på varifrån jag kom, var jag är och vart jag ska. Som resenären, pilgrimen, flyktingen tänker efter vad jag måste ha med mig och vad jag kan lämna för att packningen inte ska bli för tung. Vad är viktigt?
Är jag ens medveten om vad jag bär med mig varje dag? Vad säger jag är viktigt – och vad lever jag som om det vore viktigt?
Vi lever i ett land där de flesta av oss för det mesta inte behöver reflektera. Blir jag hungrig äter jag. Blir jag sjuk finns sjukvård. Blir jag sugen på ett glas vin slår jag upp. Vad händer när det inte fungerar? När jag blir sjukare än sjukvården kan bota, eller när jag inte har möjlighet att få det jag önskar.
För mig har det blivit ett livsmönster att se över mina val och pröva vad som är viktigt i samband med den tid vi i kyrkan kallar fastan. Det första man tänker på i samband med fasta är oftast mat. Kanske man tänker på att det är kött man ska avstå, som det varit i olika tider. Men det handlar om mer än så, och det handlar inte om hälsokost. Vad är viktigt för mig? Om det är maten som styr min dag kanske det är där jag behöver en självprövning. Om det är kaffe kanske jag ska avstå en del av det. Men det kan faktiskt ibland handla om något så nyttigt som motion! Är jag ”motionsfanatiker” kanske jag ska avstå från en del av min regelbundna motion ett tag? Varför det? För att ställa livet på sin spets. För att ställa den ultimata frågan. Vad är viktigt? Vad betyder andra människor? Vad betyder Gud? Är jag beredd att lyssna – eller har jag redan alla svar?
Fastan blir en tid för självprövning. En tid för att pröva mig själv. Är jag en slav under mina vanor, eller är det jag som styr med aktiva och medvetna val? Att avstå det jag verkligen vill ha ger mig svaren. Klarar jag av att avstå, eller är jag en slav under faktorer jag inte ens var medveten om?
En dag kanske jag ska på resa. Då får jag välja vad jag tar med. En del av oss måste kanske en dag fly vårt hem. Då är det bråttom med prioriteringarna. Alla ska vi en gång lämna allt och dö. Inför det är det bra att tänka igenom vad som är viktigt. Det blir som en träning i att dö.
Nu börjar fastan. Den pågår fram till påsk. Vad är viktigt i ditt liv?
En kommentar
Carina säger
3 mars 2017 – 10:35Så härligt det du skriver om fastan och att det inte bara handlar om mat.. det svåra i att avstå olika saker är att hantera allt som träder fram bakom alla saker man gör och äter för den delen...tycker mig uppleva så mycket hela tiden och när fastetiden kommer vill jag nästan inte ge mig in i det för det blir så mycket jobbigare än det redan är ibland...har du några bra råd att ge för att ta klivet ännu lite mer i fastan utan att det känns som man "går under".
johantyrberg svarar
4 mars 2024 – 02:17Carina, tack för din fråga! Jag hoppas att jag kan ge lite av svar i kommande texter under fastan. Om inte är du välkommen att återkomma! /+Johan